Ena grinden in till Zenits hage, lördag förmiddag.

Inför förra snövädret, måndag kväll- tisdag morgon, utgick gul varning för snöfall. Samtidigt meddelade SMHI att det rörde sig om lite drygt en decimeter snö, och givetvis varnar man inte för så små mängder. Det kom mer än så, men hanterbart. Det var internationella pi-dagen i tisdags, det kanske var meningen att man skulle ta snömängden gånger pi? 

Fredag eftermiddag var det dags igen, men nu utgick gul varning för kuling till havs. Ingen särskild avisering vad gäller snön. När det var dags för kvällsutfodring i fredags kom jag inte ens ut i Odessas och Qareninas hage, så de fick middag i vindskyddet. Alla deras stigar hade drevat igen, jag kom ingenstans med min hösäck, och maten hade ju blåst bort ändå utan chans att jaga ifatt den. Det var illa i de andra hagarna också, och vägarna till hagarna hade börjat dreva igen.

Lördag morgon hade det drevat så mycket snö, att vägen till de nedersta hagarna bitvis helt fyllts med snö. Det syntes inte ens att det någonsin varit skottat i vinter! Som tur är, har vi en pulkaväg bredvid stigen, där vi drar ut hösäckar på en stor, egentillverkad pulka, och den höll bra att gå på, och frakta foder. Vilket jag gjorde medan Stefan drog igång snöslungan. 

Det mesta av de fina vägarna som kördes upp med traktor tidigare i år i Hemmahagen, där Gaspers flock går var borta. De fick hålla sig i ett hörn av hagen, med det ena av två vindskydd som klarat sig från snödrev. Vi beslöt att ta in flocken på söndag, och ånyo skotta upp vägar för utfodring och att ens kunna röra sig. Vilket inte minst lilla Tjasmin är i behov av. Hos Zenit fick jag skotta mig in för att kunna ge frukost tidigt på morgonen, nästan hela grinden var fylld av snö.

Javelin hjälper husse att skotta fram värmetunnan. Gröna pilen visar på en vit plaststolpe, den är 180 cm hög. Då den är trädd över en kort trästolpe är hela stolpen alltså ovan jord, så 180 cm hög, på pricken. 

Francesca, Tjasmin och Gasper var glada och nöjda över att få komma in och tillbringa söndagsförmiddagen i stallet. Ju nöjdare de är, desto tystare är det i stallet, även när man ständigt har ärenden in dit, och de verkade väldigt förnöjda och hade inte bråttom ut heller. Men det var bara för att de inte visste vad som väntade. 

Gasper lämnar en höhög bakom sig för att utforska de nygamla vägarna i hagen.

Tjasmin blev så glad att få göra av med massor av uppdämt spring i benen, och rejsade runt för fullt! Men till eftermiddagshöet tog hon sig tid att äta också. 

Inledningen av v12 blir varm, plusgrader dygnet runt och sol om dagarna, så jag hoppas den nya snön försvinner fort. Och nu känns det som att det kommit lika mycket som innan 25 januari så jag håller tummarna för att vi slipper fler snöväder den här säsongen. Till helgen utlovas vårvinter med kalla nätter och soliga dagar. Att svalorna anländer om drygt en månad känns overkligt just nu. 

2023-03-19 15:08 | 0 kommentarer

Avsliten isolator.

Vi fick mycket snö första hälften av vintern, vilket inte undgått de som följer livet här uppe på höjden. Det ska komma lika mycket till under vinterns andra hälft, och det har bara kommit en bråkdel än, men här är det vinter tills långt in i april så det hinns nog. 1,5-2 dm utlovas i början på kommande vecka. Dagar med värme och solens höjd på himlen har gjort att tidigare snö sjunkit ihop. Den snön blir kompakt så stängseltråden dras med, vilket kommer innebära att vi kommer få byta ut otaliga isolatorer när våren kommer. Lite skönt att det dröjer kanske. 

Räven raskar över mellantråden utan bekymmer. Den där isolatorn ligger pyrt till då det är dubbla trådar; både en mjuk i plast och metall, och en helt i metall för matning. Kanske inte så  konstigt att vi har svårt att få ut effekt på stängslen under vintern. Att den övre tråden är slak beror på att när snön låg som djupast täcktes även den. Det finns en undertråd också, på samma avstånd som mellan de två övre isolatorerna. 

Trampar man ihop kan man tillslut stå och gå på snön på sina ställen. Man tar ogärna ett felsteg.

Vi har fått förfrågningar på bägge våra hingstar från de som vill ha hit basjkirston på besök, men vi avböjer i år av den enkla anledningen att det är viktigare att få in våra egna ston i avel. När folk pratar om vår menar de mars-maj, men här behövs en mycket tidig och gynnsam (läs; varm och torr) vår för att vi ens ska kunna släppa ihop innan juni. Jag är oftast själv på veckorna, så då gäller det att stonas brunster infaller under helgerna för att kunna släppa ihop. Det är inte givet att så sker, särskilt inte om det är fler än ett sto, och man vill att de synkar. Av den anledningen fick vi aldrig in Zenit till Odessa och Qarenina (bilden) ifjol, vi hoppas på mycket bättre tur i år. 

Gasper, Tjasmin och Francesca har precis fått förmiddagshö i Hemmahagen. Rävspåren syns även här.

Det funkade inte med Zeniya till Gasper ifjol heller, och förutom tidigare nämnda förutsättningar så påverkade det dels att Francesca inte ville ha in ett sto till, men även att Gasper hade besökande ston här igen. Hur trevligt det än är med besök blir det per automatik så att det egna avelsarbetet hamnar i andrahand när det blir svårt att kombinera, det blev till slut för sent på året att försöka med Zeniya. Men vi gör nya försök i och med att Tjasmin vänjs av senare i år, då ska Francesca och Zeniya få gå ihop ett tag och vi har bättre förutsättningar.

En kvalificerad gissning är att våren inte väntar runt hörnet direkt, men väl vårvintern.

2023-03-12 15:25 | 0 kommentarer

Det började med ett mejl via hemsidans kontaktformulär (som man hittar under rubriken "Kontakt"). En kortfattad och fin presentation om vad man erbjöd och en förfrågan om Tengri, och då som valack. Jag skrev tillbaka och tackade, svarade på vad man ville veta och upplyste om att det skulle gå bra att få hem Tengri som valack i maj-juni någon gång. ".. men då kommer även hans storebror vara redo för försäljning."

Mejlkonversationen fortsatte, vi gjorde tappra försök att ta nya foton av svartbruna Ilieff i solsken och snö -vilket är sämsta, tänkbara tillfälle att fota en mörk häst. Särskilt en som är både kelsjuk, och sugen på höet som ligger ute. Bilder skickades, och vi bokade in tid för telefonsamtal på torsdag förmiddag, och en timme senare var Ilieff bokad för leverans på försommaren.

Ja så går det till ibland. Ilieff stod inte listad på den ständigt aktuella Till-salusidan, men skulle sättas upp där senare i år. Tills dess behövs han som lekkamrat till lillebror, och vi vill kunna njuta av att ha honom här ett tag till. Det är inte vidare bra läge för honom att flytta nu, men sen. Det där gäller förstås även för våra tre små ston, Rodina som fyller två i augusti, Javelin och Tjasmin, som bägge fyller ett år i sommar. Inte till salu än, men så snart de är redo för att lämna flocken och köras till sina nya hem.

Känner vi att det är rätt köpare och vi kommer överens går det bra att boka innan dess, och då kan det bli som med fina Ilieff, att hästen blir bokad innan den ens är till salu. Värt att tänka på för den som funderar på någon av våra små inför framtiden. 

Lillebror Tengri ville också vara med på bild. Eller så vill han också flytta, vem vet? 

2023-03-09 15:10 | 1 kommentarer

Tengri mumsar förmiddagshö.

Vi får emellanåt frågan när det är lämpligt att kastrera, och jag ser frågan nästan dagligen nu i en FB-grupp som handlar om föl, eftersom fjolårets hingstföl gärna inte ska fortsätta vara hingstar. Mitt första svar är: Inte för tidigt! och mitt andra svar är: Helst när de är två, det är en bra ålder. 

Inte för tidigt. Vi har en grabbflock, med en mycket duktig ledare och moderator i Mistjev, och Pavel gör sitt också, men ibland går han med stona över vintrarna för att det passar både honom, oss och stona. Mistjev är alltid chef över småkillarna, och de lyder villigt under honom. Åtminstone så länge de inte blir hingstiga, men det har bara hänt en gång, och den hingsten hann bli fyra. Vi hoppades i det längsta att någon ville ha honom som hingst, men eftersom vi själva inte behövde honom i vårt avelsarbete blev det ett snabbt och enkelt beslut om kastration när han var fyra. Han återhämtade sig fort och blev ridponny. Vi vänjer av hingstfölen när de är mellan 7 och 9 månader, då integreras de i grabbflocken.

Helst när de är två. Särskilt om de är fler än en hingstunge i en kull, för de har mycket stor behållning av att leka och busa runt med en jämnårig av samma kön. Det bygger dem både kroppsligt och mentalt, och ofta är de mycket lyhörda och blir på hyfsat lätt sätt välhanterade. De ifrågasätter sällan, och i så fall under korta perioder. Men vi har som sagt lyxen att kunna behålla dem så länge, måste de gå med ston måste man förstås kastrera innan de blir könsmogna. Men annars är två år en bra ålder, inte bara för kastration, utan för unga basjkirer generellt att flytta till sitt första hem. De har hunnit bli hanterade, de kan uppföra sig vid hovvård, vi har lasttränat (och kör gärna hem dem till sin nya ägare), de har givetvis sina pass och är vaccinerade. Naiva nog att tro gott om det mesta, och med en tydlig personlighet så vi kan se till att de hamnar rätt. 

Eftersom det finns så få godkända basjkirhingstar vore det förstås trevligt om någon hade som syfte att få tvåårige Tengri visad och godkänd för avel. Det verkar långsökt att tro på att import av nytt blod från Ryssland -det skulle behövas nya ston också- är genomförbart på flera år. Vi har våra två hingstar och kommer inte satsa på någon ytterligare längre fram. Tengri ska kastreras, troligen innan högsommaren om ingen vill köpa honom som hingstämne, och vi är mycket petnoga med att det finns ärliga avsikter bakom en sådan affär innan den genomförs. Den som hellre vill ha Tengri som valack kan boka honom innan ingreppet, och vänta tills han är resklar.

Under den täta vinterpälsen gömmer sig en söt och mycket trevlig och ödmjuk kille som fyller två den 20 juli.

Väldigt mycket unghäst ännu, men han blir nog fin. Han har ju att brås på.

En härlig uppsyn, som går i släkten.

Man skulle kunna tro att de här är bröder:

Tengri med spån i håret. 

Morbror Gasper. Klart man drömmer om att Tengri skulle blir Klass 1- hingst precis som morbror och morfar.. 

Tengri har förstås en egen sida.

2023-02-26 15:39 | 0 kommentarer

Vinterhagen, söndag vid lunchtid.

Stoflocken är de enda som får fri tillgång till grovfoder, åtminstone ca fyra-fem dagar/vecka. De yngsta behöver ofta mycket mat, och mest mat behöver Adilliya, som dels ger di och dessutom är dräktig. Ett dräktigt basjkirsto behöver egentligen inte så mycket extra, men det är stor skillnad när de går dräktiga år efter år och samtidigt producerar mjölk, då kan de falla ur ordentligt under vintern om de inte har bra tillgång på foder.

De två yngre i grabbflocken, Tengri (i bakgrunden) och Ilieff hade säkert mått bra av fri tillgång de med, men de har oturen att gå ihop med två av våra mest lättfödda basjkirer, Mistjev (i förgrunden) och Pavel, och de blir istället utfodrade fem ggr/dag så tuggbehovet tillgodoses, och alla får i sig mat. Om den flocken fick hela höbalar skulle de bägge äldre bli sjuka, särskilt Pavel är känslig trots att han inte är extremt matfrisk till skillnad från Mistjev.

Mistjev är hårfager, lurvig och fluffig.

Zeniya är den i stoflocken som är i minst behov av fri tillgång. Hon blir lite för rund, men äter å andra sidan inte jämt utan tar gärna långa pauser eftersom hon vet att maten alltid finns där. Dessutom är hon bekväm, och går ytterst ogärna ut i djupsnön. Höbalen delas upp i flera högar, och en del ligger ute i snön, för att uppmuntra att de rör sig och trampar upp.

Rodina, som blir två i augusti behöver mycket mat nu när hon växer.

Linslusen Javelin diar ännu, men om någon månad är det slut med det, och då brukar de behöva äta betydligt mer än när mjölkbaren är öppen.

2023-02-19 15:31 | 0 kommentarer

Zayats står i Fautrasen och väntar medan husse byter om till reskläder.

De skulle egentligen åkt för ca två månader sedan, och jag har haft en hel del ångest och magont över att vi inte kunnat köra dem till Brännan i Ragunda. Vi stötte på patrull vad gällde lastningen, och då Stefan varit borta mycket har vi inte kunnat träna mer än de gånger han varit hemma. Var för sig visade de sig vara tacksamma och enkla att lasta, men Zayats behövde öva mycket på att lasta ut sig för att vara helt bekväm.

Däremot var det inte lika lätt att få på bägge två, så vi fick prova olika lösningar. Cizmet, som är den coola och modiga av dem, verkade drabbas av mild klaustrofobi när mellanväggen skulle på plats, och blev plötsligt bakskygg. Zayats behövde känna att hon kunde backa ut, ända tills vi gjorde det tydligt att det var behagligare att stå i transporten och äta müsli än att stå utanför och sparka i luften i frustration. När hon förstod gick det mycket lättare, hon är en sån som behöver ställa tydliga frågor och få tydliga svar ibland, när vi förstår varandra är allt plötsligt enkelt. 

Efter ett tag fick vi på bägge två, att stå bredvid varandra utan mellanvägg och äta ur sina hinkar i lugn och ro. När den biten var etablerad verkade poletten trilla ner på riktigt för Zayats, som plötsligt insåg att hon ju stod bekvämt ifred längst in med mellanväggen på plats, och Cizmet hade inga problem med att kliva på och stå på ytterkanten (de står diagonalt i vår Fautras, lösa med en något flexibel mellanvägg). 

Vi hann bara öva på det ett par gånger förra helgen, det blev inget genrep i fredags då vi inte vill lastträna när det blåser hårt, och det blåste rejält i vindtunneln över gården på fredagen, så istället fick de stå i stallet, vila och få alla åtta hovar omsedda. På lördagsmorgonen var de bägge mycket enkla att lasta och stänga in, jag blev så stolt över Zayats som var hur lugn som helst och inte brydde sig om att Cizmet i sin trekantiga box bredvid provade på olika sätt att vända sig om innan hon till slut valde att stå på samma ledd som Zayats. Då hade all resmaten hamnat bakom henne, men det gick bra att åka de 16 milen till träningslägret ändå.

Väl på plats hade de inte tid att säga hejdå till husse när de upptäckt höbalen som väntade på dem, och brydde sig uppenbarligen inte heller om att de hade publik (i bakgrunden). Vår tränare Pernilla var inte hemma, men Stefan fick hjälp av Nisse att lasta av och ta in stona till sin hage. Det blir alltid en massa surr en sådan gång, så när Stefan till slut skulle åka var de två inte så intresserade av att ställa upp på bild. 

Zayats ska sättas igång efter sin långa vila, och hon verkar ivrig och motiverad att få komma i träning igen. Cizmet ska få ta det lugnt och vänja sig med folk, omgivningar och rutiner ett par veckor, sedan ska hon tränas igång. Även om hon är sutten på och lite riden ska hon få starta från grunden ändå. Bägge två kommer vara till salu när de är ridbara, de är bägge två helt unika individer med helt olika förutsättningar och troligtvis olika användningsområden, men kompletterar varandra och trivs förvånansvärt bra ihop, så egentligen vore det roligt att kunna sälja dem ihop.

Tjejernas tillvaro och träning kommer ni kunna följa hos Nilla’s Häst & ridutbildning. 

Stefan fick se fina renar på Gålsjöskogen på väg hem. 

2023-02-12 15:19 | 0 kommentarer

De som följer oss och livet här på höjden ovanför sjön vet att vi fått fasligt mycket snö. Dock inte mer än att vi kunnat locka ut hästarna att göra stigar ute i snön, vilket underlättar vid utfodringar, samt hindrar hästarna från att bli ståendes på samma små plättar fram tills i vår. Vi har ju haft ett par sådana vintrar med. De där stigarna har blivit till fina labyrinter. Vi börjar hos grabbarna:

Mistjev och Pavel.

Ilieff äter lunchhö i labyrinten.

Cizmet och Zayats är rörliga av sig, och har gjort en superfin labyrint över nästan hela deras hage.

Min fina Zayats.

Tanken är att de reser på träningsläger kommande helg, efter lite repetitioner kommer hon vara till salu igen. 

Tjasmin önskar nog att det fanns fler labyrinter som hon kunde springa runt i och öva galoppombyten och blandade hopp, men i deras hage ramlade det ner så hiskeligt med snö att Stefan skottade upp en bred bana runt hela hagen med traktorn, för lilla Tjasmin riskerade flera gånger att fastna i den djupa snön! 

Även Vinterhagen fick det skottat. Den är mycket mer skyddad, men också där kom det så pass mycket snö att det inte var så festligt för de yngsta att springa runt i yster lek som de borde. Dessutom är de den enda flocken som får obegränsat med grovfoder, åtminstone 3-4 dagar/vecka, och för att komma fram med traktorn var det nödvändigt att skotta där. De tre yngsta är mycket tacksamma, för nu kan de springa igen. Även de äldre hänger på ibland, roligt att se! Så där finns både räserbana och labyrint, en komplett vinterhage för unghästar med andra ord. 

Qarenina och Odessa har även de en finfin labyrint.

2023-02-05 15:21 | 0 kommentarer