De som följer oss på sociala medier vet redan att vi fick tillskott i fredags; ett 13-årigt sto som heter Joline, och hon reste från Skåne i onsdags. Från samma ställe som Adilliya reste ifrån för ganska precis tre år sedan, och eftersom tanken är att Adilliya går i stoflocken i sommar så kommer de troligen att återses, men inte ännu.
Vi tänker i första hand ha Joline som sällskap i stoflocken. Eftersom vi har planer för de andra stona kan det behövas någon som är stationär, och inte flyttas till hingst eller ska säljas. Vi har saknat ett sådant sto sedan Cetzima blev sjuk och fick somna in i höstas.
Joline blev mycket sparsamt hanterad under sina första år, och hästar som klarar sig själva blir inte helt oväntat ingenmanshästar, så som jag beskrivit vår Zeniya som var mycket skygg som liten. Det gick över med tiden, och nu är hon en trevlig familjehäst, vilket vi hoppas Joline också blir. Jolines förra ägare har jobbat en hel del med att tämja, och vänja hästen vid att bli hanterad, så hon blev enmanshäst, så nu ska hon bara vänja sig vid oss och våra rutiner och hanterande, och vi har inte så bråttom med det. Att bygga förtroende är det viktigaste, men hästen ska få landa och bli en del av en basjkirflock också. En häst har alltid mycket mer utbyte av att umgås med andra hästar än med människor.
Ser sig omkring i hagen när hon äntligen rest klart.
Resan gick bra, hon åt och drack som hon skulle, och trots en hel del misstänksamhet accepterade hon hanterandet av främmande människor. Stefan hämtade Joline från transportörens övernattningsstall utanför Sollefteå kl åtta på fredag morgon. Vi lastade ur i hagen där hon skulle gå, ett par timmar senare och hon klev så försiktigt och fint på rampen. Jag var ytterligare en främling hon tvingades konfrontera, och hon visade tydligt att hon var skeptisk medan jag ledde runt henne för att visa hagen, medan Stefan körde ut transporten. Hon slappnade av betydligt när jag knäppte lös grimskaftet, och stannade hos mig, rusade inte iväg. Efter en stund började Joline utforska hagen, samt fråga efter andra hästar. De andra stona hade jag flyttat till en provisorisk hage i närheten, en med gott om spirande gräs.
När Joline bekantat sig med hagen skulle vi börja slussa in ston, och valde flockledaren Zeniya. Hon ville inte alls vara där, särskilt som den nya hästen inte var så intresserad av att hälsa, så vi bytte ut henne mot Qarenina, näst högst i rang. Det gick bättre, men efter att de hälsat ville inte Qarenina heller vara sällskap åt den nya. Lite överraskande fungerade det istället ypperligt med ranglåga Odessa.
Joline ville helst inte hälsa på Odessa heller, men det bekom inte henne. De hade fått hö i många små högar, som Joline inte var så intresserad av, men efter en stund blev Odessa less på att luncha själv, så hon gick upp till Joline och vallade henne försiktigt till maten, och efter det höll de ihop. Inte nära så de bytte luft eller kliade varandra, snarare att de var ifred, fast tillsammans. Lugnt och fint, inga stora gester.
Vi har vid ett flertal tillfällen släppt ihop hela stoflocken, men de två som är högst i rang har svårt för Jolines sätt att inte vilja hälsa eller göra upp rang, utan hellre fly och hålla sig i utkanten. Det har varje gång slutat med att vi delat upp dem igen, i var sina hagar. Trots stort tålamod, och olika taktiker för att få dem att interagera. Ingen flyger på Joline, men hon rusar alltid iväg istället för att ta ett snack, vilket till slut stressade upp Gasper i deras hage på andra sidan vägen, så vi håller stona uppdelade under veckan när jag är själv på gården, så släpper vi ihop alla stona på stora sommarbetet till helgen istället. Gott om plats för alla där, och lagom mycket mat. Bara det att vi slipper störa flocken med utfodringar kommer betyda mycket för de fem stona att bilda flock.
Joline och Odessa i delen av hagen som blir deras under kommande vecka.
Prognosen för att det blir en sammansatt flock är god. Det blir ofta problem när det kommer en häst som har ett annorlunda och obekant sätt att uttrycka sig, det har vi varit med om förut både med nya, vuxna hästar, men inte minst med Tuchkin -vars mamma dog. Det finns dock en vilja att förstå den som pratar med avvikande kroppsspråk, hästar kämpar ju ständigt med att förstå oss människor, en helt annan art. Rovdjur dessutom. Flocken är viktig, alla har en plats, inte bara högdjuren, även de ranglåga har sina uppgifter, så Joline kommer snart bli en del av flocken och hon kommer nog både ta för sig och ta det där snacket med Zeniya tids nog.
Och på det personliga planet har vi också börjat etablera en relation. Joline har uppskattat att vi har koll så hon inte blivit utsatt, hon har uppskattat att vi ordnat med en snäll kompis som inte är påstridig, och därigenom belönat oss med att visa tillit. Vi tränger oss inte på, hon har själv tagit kontakt eller bjudit in till att komma nära, och det på överraskande kort tid, så det kommer nog bli bra för alla så småningom. Vi hoppas Joline ska trivas här hos oss.
2022-05-29 15:27