Det blev vår, och det är som med vintern som nyss passerat; allt på en gång! Det är milt, varmt faktiskt, vilket är bra, för utan kalla nätter skonas våra stängsel när snön smälter undan i en himla fart. "Våra" svanar har varit här i påsk för att kolla in sin sommarstuga, som ännu ligger under snö på sin udde, och fjärilarna börjar vakna. Koltrasten sjunger vackert både morgon och kväll, al och sälg blommar för fullt, senare än vanligt.
Men när snön smälter blir det skitigt, och det stinker av tjällossning, framtinat gödsel, och kasserat hö som töar fram och ruttnar. Hästarna är tussiga och smutsiga hur man än bär sig åt, och grova skosulor och tassar drar in en massa smuts. Och man behöver bara titta på en vattendunk för att bli skitig på kläderna! Och jag drabbas som vanligt av vårdepp, vilket högst troligt beror på stress över allt som ska hinnas med i vår men som inte låter sig göras innan snön är borta och det torkat upp. Samma frustration varje år, jag avskyr verkligen våren! Men som tur är finns det tröst och glädje, om än tillfälligt.
Rodina är ett sådant lyckopiller. Hon är så mysig och fin, påminner mycket om mamma Fiona som blev sjuk på sensommaren så vi fick låta henne somna in. Rodina har samma uppsyn, men är ännu mer tillmötesgående, positiv och nyfiken. Man anar också att det under den tussiga och vårlortiga vinterpälsen döljer sig en riktigt tjusig unghäst, även om hon är lite tunn nu. Precis som de flesta av Zenits avkommor går hon genom en period där hon växer mer på höjden, men det brukar jämna ut sig, och hon är frisk och äter bra. Busar mycket med sina kompisar, eller håller sig nära halvmoster Adilliya som hon verkar tycka bäst om.
Rodina har mycket vinterpäls kvar, och den ligger lite olyckligt här så hon ser kantigare ut än hon egentligen är, men hon gör sig ju så bra på bild, trots att det är absolut värsta tiden på året att fota unghästar. I påsk fick hon en ny grimma av mig, en knallblå som jag tycker klär hennes rödbruna färg fint. Det ska bli så roligt att få se hur hon ser ut under pälsen i sommar, medan hon växer till sig, och ännu roligare att komma igång ordentligt med att förbereda henne för försäljning.
Hon var först fram när vi gick ut med grimman till flocken, ibland är det som att de känner på sig vem man vill "prata med" för stunden. Rodina har en del förberedelser kvar innan vi anser henne redo att flytta hem till sin nya människa, men hon har goda förutsättningar, och vi har inte heller bråttom. Bättre att det bli rätt, och det är med glädje vi har henne kvar med oss ett tag till, för sen har vi ju inte kvar någon efter Fiona.
Snäll att leda är hon också, trots att vi verkligen inte tränat mycket på det under vintern.
Sen har jag ju min Mistjev också, som söker upp mig och ger tröst och energi när han känner att jag behöver det, till och med innan jag förstår det själv ibland. Precis som hans mamma Hinca gjorde. Han är också långhårig, smutsig och tussig, men han valde i alla fall att ställa sig där det ännu är rent och vitt när jag fotade honom.
Min telefon är jättetrasig, har varit så ett bra tag, och jag har inte tagit mig tid att lämna in den ännu. Kameran fungerar bara i "porträttläge", vilket ger mycket skiftande resultat när jag fotar. Ofta blir det inget alls, men det blev några trevliga bilder av min stora, värdefulla Mistjev. Min prins, son efter en riktig drottning, även om han egentligen inte ser ett dugg ädel ut.
Färgen heter svartbrunblack, och jag har inte sett någon basjkir med samma färg. Men Mistjevs färg har inte spelat någon roll, för mig är han unik ändå, och mer en livsviktig tankstation än ett lyckopiller. För ärligt talat har vi inte alltid haft en enkel och guldkantad relation, men det är en helt annan historia.
2023-04-10 15:38