Hit till gården i Tröning brukar svalorna anlända i månadsskiftet april/maj, men av lätt förståeliga skäl är även svalorna försenade den här utdragna våren, precis som allt annat. Här har det firats födelsedag, jag fyllde 50 i fredags, och det är första gången sedan vi flyttade hit som svalorna inte hann börja komma innan min födelsedag. Inte konstigt med flera minusgrader om nätterna, och iskalla vindar dagtid.
På lördagen fick vi besök och hade kalas, två av mina syskon kom hit, min svåger, och min systerson med familj. Rundvandring är obligatorisk när man besöker, så alla klädde sig i stövlar, varma jackor, mössor och vantar, för att beskåda leriga och vårtussiga basjkirer i snöleriga hagar, nära eller på håll. Det var skönt att gå in och fika efteråt, jag hade hunnit åstadkomma en banan/kakaosockerkaka på morgonen, och fått till en jordgubbsmoussetårta, och mina syskon hade haft bagarstuga kvällen innan och hade med bullar och kakor, så till slut stod magen i fyra hörn.
Systersonens lilla familj hade med sig jättefina blommor, och svågern hade en mindre sorts inplastad höbal på pickupens flak, en bal som var fasligt tung och skulle handskas med försiktighet, spännande!
Den visade sig innehålla inte bara finfint hö från Grannäs i Västerbotten utan ett varierande sortiment mousserande vin. Vi uppskattar bubbel, så det var skoj att fiska upp butelj efter butelj ur balen. Hela tio flaskor fann jag, skiftande hantverk, men alla var sorter jag verkligen uppskattar, och dessutom fick jag på sidanom en magnumbutelj och en liten flaska. Tolv flaskor bubbelvin, det var en trevlig present från mina syskon med familjer. Extra roligt med finurligt paket dessutom, det var svågern som lagt märke till de där små balarna och införskaffat en för min skull. Så hästarna blev ju glada också!
På söndagen kom värmen. Första natten på länge utan frost, och temperaturen steg under dagen, vinden var mild. När vi kvällsutfodrade såg jag något välbekant som svischade förbi under himlen i vänstra ögonvrån, medan jag var på väg in till grabbarna med deras kvällshö. Var det en svala? hann jag tänka, men slog bort den funderingen. Men när jag började lägga ut hö såg jag inte bara en, utan två svalor som flög fram och tillbaka ovanför oss. På en gammal telefonledning mellan Zenits hage och Ljunghagen satt två till, en svala gör ingen sommar, så fyra stycken på en gång måste ju innebära att våren nu är slut, eller hur?
Jag kunde inte fota svalorna med min trasiga mobil, men Korvis följde med på hela rundan och ställde upp på bild. Det ser inte jättesomrigt ut direkt, men svalor ljuger väl inte?
2023-05-08 15:30