*Gaaaaaaaaaaahhhhhhhhh*

Fru Jonsson fungerar inte i högsommarhetta, det är bara att konstatera. Vad gör man en dag när det är för varmt för att göra någonting alls? Jo, jag städade ur utestallet, där var det svalt och skönt. Jag bar ut allt gammalt hö som sista veckorna tjänat som strö och fyllde på lite grus där inne. Grus som legat i en tunna i porten, sedan vårvintern isgata.

Sedan satt jag svalt och skuggigt och putsade huvudlag. Mina parerstångsbett har kommit, så jag bytte ut de gamla D-ringsbetten. Jag gillar det enkelt, ju mindre remmar desto bättre, och med parerstänger behövs inga curb-straps. Nu är det bara att låta hästen ta bettet, vika in öronen under nackstycket och spänna remmen runt ganascherna. Det man måste tänka på om man har repgrimma under huvudlaget är att grimman har bra passform, samt att man knutit fast den rätt, så den inte fastnar i parerstängerna när man gör ledövningar.

...

Sedan var det lunchdags och efter det tog den obevekliga hettan över dagen. Skugga, korsdrag och fläktar. Trots det lider jag och jag längtar så otroligt mycket efter hösten. Klar, hög himmel och brinnande färger överallt. När broms och knott är borta och man får klä sig i stickade kläder, lager på lager och gå på härliga promenader med hundarna, eller rida ut i det förunderliga, långvariga skymningsljuset som vi bara har här i norr, där skymningen kan vara i flera timmar, och marken brinner av ljung och flammande rött blåbärsris medan himlen sakta går från orange till sammetsblå.

Tanken ger mig hopp och får mig att stå ut tills jag kan gå ut i afton, när det förhoppningsvis blivit svalare, för att rensa ogräs, vattna och se till hästarna inför natten.

...

2011-06-30 16:17 | 1 kommentarer

Bizra, Minna, Hinica, Gastroler och Tova

Efter middagen (eller vad man ska kalla det, vi åt jordgubbar till förrätt och skalade räkor till huvudrätt) tog vi med kameran och gick för att klappa om hästarna. Som tur är blåser det friskt, så de är förskonade från insektsbett trots hettan.

...

...

Inte så mycket att säga, jag låter bilderna tala.

...

Med glimten i ögat;)

Tydligen ska man belönas på något vis om man sprider följande information;

I år har juli månad fem fredagar, lördagar och söndagar, vilket endast sker vart 823:e år.

Det sägs att man ska få pengar om man delar med sig av denna information, men jag vet med all säkerhet att sann rikedom inte har med pengar att göra. Men en extra slant på kontot skulle inte göra ont just nu.

Hinica och jag önskar er en fin torsdag

...

2011-06-30 09:24 | 0 kommentarer

Eller är det så konstigt när de gamla ser ut såhär?

Att jag är väldigt aktiv är ingen hemlighet. Kan jag ta mig någonstans per apostlahästar eller cykel så föredrar jag det, och jag blir ganska så rastlös om jag inte får dagligt utlopp för mina energier. Jag ogillar också överdriven värme, älskar att gå barfota (vilket jag gör inomhus så ofta det går i ett golvkallt gammalt trähus), men är kraftigt kontaktallergisk mot gräs. Jag älskar konceptet med sportsandaler, eller "tofflor" som jag kallar dem, för de låter mig vara aktiv utan att mina fossingar kokar bort.

"Hadd" är ett Norrländskt uttryck, vilket betyder att när någon eller någonting ser "hadd" ut, så är det välanvänt till överdrift

Redan förra året var det nödvändigt för mig att uppgradera mina gamla tofflor, men det blev inte så. Nu har jag gnällt hela våren och sommaren på mina övertrasiga, och därmed livsfarliga fotdon, och idag fick jag köpa mig nya!

Dagens skönaste uppgradering

De gamla sandalerna vilar numer i frid i en soppåse i en soptunna som skulle tömts på Midsommarafton, men Miva körde, utan att meddela grannskapet, sina vita sopbilar redan i torsdags, vilket betyder att det stinker ohyggligt över byn nu av alla kärl som nu, i kvävande högsommarhetta, får gona sig i två veckor till. Mina gamla trotjänare bidrar nog inte det minsta till stanken, snarare kommer de dra åt sig av annat annat äckligt..

Men jag kan meddela att de nya sandalerna är supersköna! Självklart har jag redan invigt dem, detta på en promenad till postlådan i Svedje för att posta en annan uppgradering, nämligen mitt körkort. Nästan ett år har jag varit gift, men månaderna har gått utan att jag haft en giltig legitimation (jo, den är giltig om jag visar personbevis eller vigselbevis samtidigt), men idag gick jag och fick min söta nuna fotograferad, så nu är brevet strax på väg till Transportstyrelsen i Örebro, avdelning "körkort".

Att ta en dag på stan känns alltid som totalt slöseri, då mer än en halv dag går åt. Tio mil tur och retur och massa hopsamlade ärenden. Huga. Jag var tvungen att få mig ett personbevis till en fullmakt, för att jag ska ha företagande i Norge också. Det är min man som åker dit, jag har inte riktigt tid, och heller inte lust att lämna gården och hästarna, så maken får fixa allt pappersarbete, med en fullmakt från mig. Men väl på stan så passade jag på att kika in  en klädbutik som hade rea.

Skön blus/tunika

Att jag väljer endast en butik beror på att jag få ångest av att gå och jämföra kläder nu för tiden. Det beror på mina år inom handel, där jag hade full koll på vad jag skulle sälja om nio månader. Nu lever jag för att minska överkonsumtionen, och att inte ha koll på modet längre, samt vad alla butiker har för säsongen har varit en ganska svår omställning. Jag har valt att endast handla på Lindex' rea, för att slippa ångest och krångel, och idag shoppade jag för andra gången i år; En skön, blå blus/tunika med mycket vidd och längre baktill för 99:-. Kommer vara sval under sommarkvällarna och fin i höst, när man får klä på sig igen. Också fann jag en jättehärlig stickad tröja:

Härligt slapp, kort framtill och längre baktill

Det mest fantastiska med denna otroligt sköna tröja är att den består av 100% bomull OCH 100% akryl. Jag har för 75:- inhandlat 200% tröja! Inte konstigt att den var jätteskön;)

2011-06-29 17:31 | 1 kommentarer

Igår var alla upptagna på sina olika håll (själv så hjälpte jag till på Sommardragets aktivitet på Gideå BasjkirHästar), men idag ägnades dagen åt allehanda trädgårdsarbete. När jag gick för att beskåda eländet efter regnet i mina odlingar på baksidan fick jag nästan en chock. Chocken byttas snabbt till förundran över hur mycket som hinner poppa upp på några dagar i en negligerad varmbänk. OK, det fanns lite smått och gott som jag planterat, och i en annan odling kunde jag konstatera att där var fullt av präktiga rädisor, samt att rödbetorna tar sig ordentligt. Dill och morötter ser också ut att må fint, men bönorna lyser med sin frånvaro.

Passar till nästan allt, säkert också till pannkaka

Men varmbänken.. Jag fotade inte eländet, utan satte igång att rensa ur och se om någonting fanns kvar av det som var tänkt skulle växa där. Medan jag gjorde det kunde jag även konstatera att jag nog kan så meloner eller någonting annat roligt där nästa år, jag trodde faktiskt inte den skulle vara så till den milda grad effektiv.

Även gnagarna tycker mina rädisor är smaskens!

Jag har också gått lös på ägorna med min nya, fina trädgårdssax, så nu är utsiktsstenen friserad efter bästa förmåga, samt många andra små ställen runt gården. Halv tolv tackade min nacke för sig, ungefär samtidigt som gräsklipparen, så vi bröt för lunch och sedan tog jag med Izor på en härlig skogspromenad istället. Nu ska jag grilla ljuvliga och möra kalkonfiléer som marinerat under dagen. Till det blir det grillad zuccini, champinjoner och små lökar samt en sallad med tre sorters bönor, röd lök, rädisor, balsamicovinäger samt någonting jag tror är gurkört. Är det inte det så är det ett väldigt gott ogräs*rodnar*

Trevlig afton önskar fru Jonsson

...

2011-06-28 16:29 | 3 kommentarer

Liljor vid vår utsiktssten

Så har Midsommaren förflutit och jag kan åtminstone vara tacksam över att jag inte behövt vattna under helgen. Igår cyklade jag och Stefan till Björna för att handla och hamnade i världens åskoväder med våldsamt regn! Som tur var bröt det värsta ut när vi besökte camingen på väg hem, för en kopp kaffe. Där gjorde jag någonting jag inte gjort på många år; Jag köpte mig en riktig gräddglass med mörk choklad på till kaffet. Säga vad man vill om norrmän (och jag har en hel del att säga om dem), men de kan göra glass. Medan svenska glassföretag använder fetttritt mjölkpulver och vegetabiliskt fett använder Diplomis grädde. Det var en väldigt god glass i alla fall, och vi satt på campingens lilla café med regnet dånande mot taket ovanför oss.

Det är skoj att se vad som blommar upp runt gården här, och i strålande solsken gick jag på morgonen runt för att se vad, förutom gräs och ogräs som frodas efter regnet. Lite olika liljor växer det bland det lite väl frodiga gräset (trädgårdssax skall inhandlas omgående!), och mina blomster verkar ta sig också. Hoppas mina vallmor, regnbågslupiner och solhattar hinner blomma i sommar bara. Men det växer inte bara blommor runt stenen.

Det sitter små, små vattendroppar på varje "dillbarr"

Jag har även planterat dill, salvia och gurkört bland blommorna, men jag måste erkänna att jag inte vet hur gurkört ser ut, så jag vet inte hur den tar sig. Det gör också att jag inte riktigt vågar plocka bort allt ogräs om jag inte vet vad det är.

...

...

Men det bästa är att smultronen börjat mogna. Bland stenens gräs och ogräs, plantor och oplant, glimmar det nu av små röda, söta rubiner och plantorna fortsätter även att blomma för fullt. Jag älskar smultron!

Önskar alla en solig och fin måndag!

...

2011-06-27 08:42 | 1 kommentarer

"Riv ända hit" står det på mjölkpaketet. Jag river ofta längre. Ärligt talat sker det med all säkerhet utan mening, för att jag inte har världens bästa finmotorik i kombination med att jag besitter en styrka som överstiger min lilla kropp, men jag väljer nog att kalla det för att jag gör det eftersom att jag kan. För att jag inte vill inordna mig i fjantregler, gjorda av en icke-myndighet, bara för att tala om för mig någonting som, om man tänker efter, är självklart.

Ängsblomster vore korrekt text på kannan

För två år sedan kunde jag inte motstå detta set som ser ut som gamla, emaljerade grejer, trots att det finns klargörande text på dem som talar om för mig vad jag borde ha i dem. Den stora skålen med texten "Jordgubbar" borde hellre ha texten "Skaldjur" eller kanske "Sallad", och den söta lilla hinken med texten "Gräslök" borde mer korrekt bära texten "Vitlöksyoghurt". Egentligen är jag helt emot kärl med text på, hade jag haft en skål med texten "Popcorn" på skulle jag med all säkerhet förvara morötter i den, så hade kannan hetat "Ängsblomster" kanske jag skulle känna mig tvingad att förvara grädde i den.

******

Nå, Midsommaren förflyter i lugnets och lättjans tecken. På midsomaraftonen släppte vi Minna och Tova tillbaka i flocken, och där råder nu ljuvaste harmoni. Vi hade en trevlig femkamp hemma på gården, betående av hela sex grenar (sexkamp lät dumt och jag kom inte på en gren till) mellan skurarna igår och åt massor av god mat. Tyvärr har vi bara en gasolgrill och tuben tog slut igår, så det blev en liten utmaning att försöka lösa det lite snabbt och smidigt, men det gick bra. På förmiddagen idag tog jag och maken en lång champanjefrukost i beteshagens lilla björkdunge, med en fantastisk vy över den lilla flocken, och nu ska hela familjen och hundarna ta en trevlig långpromenad runt hängbron.

Hoppas att ni också har en helt underbar Midsommar

Puss och kram/fru Jonsson

******

2011-06-25 12:56 | 2 kommentarer

Jag är helt betagen. Orsaken är att jag funnit den oslagbart vackraste platsen vid Gissjön och känslan som kom över mig när jag på min cykel trampat mig genom en trolskt vacker grusväg och kom fram till dess slut var varmt välkomnande. Ett "hem" i dess rätta bemärkelse.

Igår cyklade jag runt Gissjön, först till min vän Nonne, för att noggrannt besiktiga hennes nytillskott, en väldigt mysig, hårig och vackert tecknad skäck vid namn Merlin. Jag är helt övertygad om att hon kan ha gjort sitt livs affär för han utstrålade så mycket godhet och ödmjukhet. Grattis sägar jag bara till Nonne! Sedan fortsatte jag mot Gideå i frisk medvind, och det var då jag såg gården, från andra sidan sjön, och jag bestämde mig genast för att cykla dit idag på morgonen.

Efter frukost trampade jag alltså iväg. Bönderna har redan börjat slåttern, men de lägdor som endast slås en gång väntar ännu. Timotejen sticker upp sina avlånga huvuden på långa skaft och gör att lägdorna skiftar i blått och där det är mer ängsgräs lyser det rött av blommande ängssyra. Solen steg stadigt allt högre på himlen, vinden var ljum och luften doftade underbart.

...

Hundkäx är i närmare betraktelse en väldigt gullig växt. Tänk vad otroligt många små söta blommor som finns samlade ihop. Själv har jag ett speciellt förhållande till hundkäx som framkallar kära minnen, men jag återkommer till det en annan gång. Nu frodas hundkäxen och jag tycker att det är Midsommarblomster i dess sanna bemärkelse!

Åter till mitt äventyr; Platsen är en udde, eller rättare sagt en stor halvö som mjukt väller ut sig i Gissjön, och jag har väl anat att där finns mer än den fallfärdiga gården som syns från vägen. Ingen trafik alls under vintertid, annat än de skotrar som passerar längst leden, men nu syntes att bilar och traktorer kört där och ute vid Paradiset var gräset klippt, så det är ändå någon som ser efter denna härliga plats.

Det här bryter mot min egen "netikett", att publicera bild på någon annans fastighet, men jag har en vädjan:

Du otroligt lyckliga människa som äger denna fantastiskt charmiga gård, som dessutom ligger på en av de vänligaste ställen jag någonsin befunnit mig på; Vill du sälja den till mig? I min vilt skenande fantasi så ingår förstås nästan hela halvön i fastigheten, och jag tänker fylla alla kvadratmetrar med mulliga Basjkirer, angoragetter, får och några alpackor. Jag lovar att älska och förvalta fastigheten så bra jag bara förmår, så länge jag orkar, och med tanke på hur tjurig jag är kan det bli mycket länge.

Du kan använda kontaktformuläret och jag ser fram emot att höra från dig.

Nu ska jag ägna mig åt V75-systemet. Om nu ägaren till fastigheten mot förmodan hör av sig bör jag se till att ladorna är fyllda, så att säga;)

...

2011-06-23 16:06 | 5 kommentarer

I min icke-vetenskapliga serie Sveriges Hemligaste (läs här om Sveriges hemligaste marknad) har nu turen kommit till Sveriges hemligaste informationstavla.

...

Här är den!

Ursäkta? Ser ni den inte? Det gjorde inte jag heller den första gången vi passerade den, under en promenad, en afton förra sommaren, men min make som gick för att lätta på trycket (jo, man kan göra så på riktiga landet) fann den minsann.

...

Men nu då?

Här, bakom några unga granar kan man ana att det finns någonting av allmänintresse, och till vänster i bild syns också någonting som liknar en ledmarkering. Vandringsleder är ju trevliga tycker jag.

...

...

Skicket på informationstavlan samt dess placering, gömd bakom frodig grönska som om den vore generad över sin skamfilade uppsyn, talar kanske om exakt hur intresserad Kyrkvägens intresseförening är över Kyrkvägen Tre Socknar? Själv fann jag informationen intressant, eftersom vi är inflyttade och inte har någon anknytning till platsen. Än har jag inte gått denna biten av leden, den som mynnar vid den skamfulla infotavlan, utan det kvarstår på att-göra-listan.

Kanske är det Sveriges hemligaste att-göra-lista? I så fall lär jag återkomma i ämnet.

...

2011-06-22 15:23 | 4 kommentarer

Fortsättning på min saga "Vintersolstånd", från 21/12 2010, endast publicerad på min tidigare blogg (texten är en länk till det inlägget).

Ljus är sommarnatten. Solen lämnar motvilligt himlen för en stund, och under några korta veckor härskar Skymning och Gryning över världen. Ja, det är ju bara för några timmar varje natt, men det är ändå många gånger bättre än Midvinterns retligt korta möten, med så många frostiga tårar vid avskeden.

Nu faller vinterns allvarliga samtal ur minnet. Hand i hand springer de över daggvåta ängar, dansar med skogens diser och vilar ut i lummiga asplundar, med de känsliga löven som viskande tak, i väntan på att solen återigen ska driva Skymning ur Grynings varma famn. Han tänker att det inte gör så mycket. nu väntar den kortaste natten, men sedan har de ännu fler tillsammans innan Nattens göromål väntar för den troget väntande Skymning.

Den kortaste natten gör paret påminda om att deras tid tillsammans ännu är begränsad. De samtalar djupt under den dunkla timmen, om vad som varit och vad som snart förestår dem. "Ulven sover stilla." säger Gryning medan en bekymrad skugga drar över hennes ljusblå ögon. "Älskade," Skymning stryker undan en slinga av hennes hår ur ansiktet. "han har varit väldigt sysselsatt i vår. En jordbävning någonstans, en vulkan på andra sidan jorden och ett jordskred på en ö långt bort. Det är nog nära nu, att han slipper lös och slukar både Sol och Måne." Han håller Gryning mot sitt bröst och hon hör hans längtan i varje hjärtslag. Jo, hon vet också att det är nära. Hon sätter handflatan mot jorden och känner Ulvens lugna andetag. Även besten samlar kraft ur den ljusa sommaren.

Den bleka himlen i norr börjar skifta i röda nyanser. "Det är dags" säger Gryning och sveper Dagens mantel om sig. Skymning bleknar snabbt i sin varelse, men hinner kyssa Grynings flammande panna. "Snart, min drottning." hinner hon höra innan han är borta.

När Ulven slutligen sliter sig lös från sina kedjor i underjorden och slukar Sol och Måne kommer Gryning och Skymning att härska över jorden. Så står det hugget i sten. Vad är "snart" för de som väntat i tusentals år? I natt dansar de återigen över ängarna, berusade av den unga sommarens lycka, och sommaren ler tillbaka mot dem, som hyllar kärleken så otvunget och ärligt.

...

2011-06-20 21:21 | 4 kommentarer

Tova njuter av regnfrisk grönska

Äntligen kom regnet. Jag vet att det varit dåligt väder på många håll i flera dagar, och lika väl medveten om att regnet skulle anlända idag har vi väl tagit vara på de senaste dagarnas fina sommarväder. Idun väckte mig vid fyratiden i morse och ville ut och min snälle make gick upp och öppnade fönstret så jag slapp (hon sitter gärna och bidar tiden lite innan hon går ut, så hon kan sitta i fönstret ett tag innan hon tar steget ut i det fria). Jag hörde då hur regnet vräkte ned, så jag log stilla och somnade om ett par timmar.

Marken har törstigt druckit av den efterlängtade vätan, och som tur är har det emellanåt varit uppehåll så att vattnet hunnit sjunka ned i jorden istället för att bara skölja bort den torra jorden.Ett riktigt äckligt regn är det, som ett intensivt duggregn fast av stora droppar. Brr, det tar sig in överallt och medan regnet letade sig ned innanför min krage under morgonens power walk saknade jag för första gången mina tjocka, ostyriga lockar. I värmen var dock saknaden snabbt övergående.

Det var tänkt att vi skulle släppa ihop alla på betet idag, men i och med att det ska vräka ned i två dagar nu, samt att min make måste resa iväg så skjuter vi på det till på torsdag. Skulle det mot förmodan hända någonting så är det inte så roligt att vara ensam heller, om jag måste flytta om hästar. Dessutom inbillar jag mig att Tova är lite snuvig, så vi bestämde en timme innan maken åkte att vi låter de gå som nu, men det svarta stoet och Minna fick utökat utrymme, vilket betyder grönt och frodigt gräs. Så slipper Tova gå i grimma ett par dagar till.

...

...

Vid jaktstugan växer en typ av nypon som jag tror kallas Stenros, eller Hundros (Rosa Canina), de blommar bara i juni, till skillnad från de beundransvärt intensiva vresrosorna som trotsar nattfrosten och kan blomma in i november om det är så. När vi skaffar eget ska jag ha en härlig häck av vresrosor mellan gård och väg, med en vacker, vit trägrind upp mot entrén, men tills dess får dessa kortblommande rosor duga.

...

Lägg märke till humlan som är på väg mot rosen, uppe till höger

Under en kort tid får vi njuta av dessa ljust rosa blommors enkla skönhet, och efter regnet var de extra glittrande vackra och hela rosenbusken hummade av stilla humlesång. De flitiga små arbetarna borrade sig även in i ännu inte utslagna knoppar för att lägga ytterligare puder på sina redan bulliga, gula bakben.

...

En av många små sommarhumlor

På eftermiddagen har även jag försökt vara lite flitig och passat på att avverka högen av datorjobb som hopat sig. Varje väder skapar sin arbetsplats. Rätt så trevligt att dona med hemsidan samtidigt som jag lyssnar på repriser av Mammas Nya Kille. Vet inte om det är för att jag är lite lokalpatriot i mitt hjärta, säger man "sta'n" är det Umeå som blinkar till i kålan på mig, eller så är Västerbottnisk humor speciell och inte menad för andra. Ingen av mina vänner ute i landet säger sig ha hört talas om programmet, men det har ändå vunnit många priser, så det måste finnas fler än jag som tycker de är festliga. Job och dalmasen Thunder är mina favoriter.

Här är MNK:s startsida på Sveriges Radio, det finns mycket skoj att lyssna på för den som vill.

Jag har i alla fall fixat en länklista på startsidan och en blogglista här i bloggen *pekar till höger*. Nu bör jag nog ta itu med middagen. Jisses vad tiden flyger iväg vid datorn, det bullrar i magen och jag inser hur mycket tid som flugit iväg.

Önskar alla en härlig måndagkväll, och öser regnet ned så kryp upp i soffan och mys, ensam eller i sällskap. Själv hade jag föredragit maken, men två regn-pömsiga storpudlar är inte så tokigt heller.

Kram från fru Jonsson

...

2011-06-20 16:20 | 2 kommentarer

Minna avslutar träningspasset med fikarast

Minna har god inverkan på Tova vad gäller infångande, hantering i spilta samt ledövningar (på en rätt så "gräslig" träningsyta). Till och med har Minna kört in Tova i vindskyddet och ställt sig att blockera öppningen för att jag ska ta fast henne. Det hände härom kvällen, och jag hade egentligen inget ärende med Tova, men när nu Minna gjorde sig besväret så passade jag på att kramas lite med det svarta stoet.

Idag har vi haft ett väldigt bra träningspass. Jag "skickade" Minna i olika riktningar och Tova fick titta på. Skicka-momentet har Tova haft svårt för, eller, har gjort det svårt för sig, är väl det rätta uttrycket. Nu gick det väldigt mycket bättre efter jag visat med det äldre stoet först. Vi har också sprungit över kavalettibommar och förstås haft vanliga ledövningar och inkallningar. Plus väldigt mycket fysisk kontakt med Tova, och då har Minna bara gått och betat runt om.

...

Lön för mödan, lite gott gräs

Efter träningen var alla väldigt nöjda och stona fick beta lite grönt innan vi tog in dem i utestallet igen och när jag släppt lös dem stod Tova kvar i spiltan ganska så länge. Nu känns det riktigt bra igen=)

Nu väntas en härlig långpromenad långt uppe på mon med hundarna!

...

2011-06-19 12:22 | 0 kommentarer

För oss som inte är härifrån och inte ens bott här ett år var den årliga Björnadagen ett mysterium fram till igår. Googlandet gav ingenting, bara gamla blogginlägg om forna Björnadagar och till och med Örnsköldsviks kommuns evenemangskalender var knapp på information, någon sådan dag fanns inte enligt kalendern.

För den som inte vet är Björna ett litet samhälle 12 km från vår gård, där det finns bank, mataffär och en väldigt trevlig järnaffär. Det var när jag stod i kön på Coop Nära i Björna som jag hörde någon nämna byns egna dag. Efter en hel del snokande på internet och pusslande av gamla uppgifter så listade vi i alla fall ut att det just lördagen den 18:e skulle vara någon slags marknadsdag i Björna, med efterföljande festligheter på kvällen. I det soliga sommarvädret cyklade vi iväg för att bekanta oss med denna lokala, årliga begivenhet.

Det var inte så häpnadsväckande att marknaden inte var större än marknadsföringen inför den. Nåja, det är ganska skönt att slippa de marknadsstånd som brukar finnas på marknader, stora som små, med strumpor, T-shirts och fejkade New Era-kepsar. Det var minst sagt lokal prägel på marknaden och det enda jag tyckte var synd var att det inte var fler knallar. Det finns ju många entreprenörer här omkring och jag hade blivit glad om någon får- eller getföretagare varit där och visat upp sig och sina produkter. Lokal mat saknade jag också.Jo, det fanns olika bakverk, men det är inte min grej.

Men självklart fyndade jag ändå. En honung med extra propolis samt menthol, eucalyptus och pepparmynta som jag hoppas hjälper vid makens allergireaktioner, samt om jag drabbas av bihåleinflammation, för 43 kronor, och i ett bistånds-loppis-stånd köpte jag en rombformad glasskål i pressglas i ren nostalgi, för den liknade skålar som fanns i gården i Agnäs när jag växte upp, samt en Rörstrandstallrik med väldigt vackert, grönt blommönster. Bägge för överkomliga 15 kronor. Skålen står i kylskåpet med lite överbliven bönsallad i, men tallriken ser ut såhär.

511 står det under den, vet inte om det betyder någonting.

Maken hade köpt en kalkonstek när han körde hem på fredagkväll och den skar jag i tjocka skivor och marinerade igår (worcestershiresås, äppelcidervinäger, balsamicovinäger, en special-chilisås som mest innehåller just chili och till sist, kolsyra i form av en skvätt cocacola). Jag grillade de tjocka skivorna med fettranden kvar på och de blev helt magiskt möra och goda. Zuccini och gul spetspaprika grillades också och avnjöts med sval bönsallad, vitlöksyoghurt och ett glas rosévin till.

Som vanligt hann jag inte fota den goda maten innan jag tryckte in den i munnen. Det är visst enklare att fotografera tomma tallrikar.

2011-06-19 08:55 | 1 kommentarer

Idun är som bekant en utekatt. Hon sover gärna inne, men under våren har det blivit sällsynt. Nu vill hon återigen sova inne och det är ju mysigt. Det har nog en del med att göra att skatorna stjäl hennes mat ute, men med tanke på att hon delar min huvudkudde så är det väl för att det är mysigt också.

Renlig är hon också och föredrar att gå på toa ute, men kan i nödfall (haha) använda låda när hon är inne. Sedan hon kom i vintras har det gått åt en liten påse kattsand, inte mer. Men eftersom det sista ur den utnyttjades häromnatten var jag tvungen att öppna den nya lilla påsen som jag inhandlade redan i april.

Inte bästa skärpan, men det står; "Lätt att öppna, drag endast det färgade bandet åt vänster

Vad som är lättöppnat råder det skilda meningar om, särskilt när man har någon form av reumatisk åkomma. Jag lydde rådet efter punkt och pricka, det var inte mycket att avvika ifrån, texten var tydlig och likaså bandet. Jag fick ta tänderna till hjälp i min frustration då jag märkte att påsen inte var lika fullt lättöppnad som utlovat, men till slut så..

...

Så kanske det inte var meningen att det skulle se ut, det är inte särskilt praktiskt att hälla ur påsen

Som jag nämnde så använde jag min egen extrautrustning i form av min garnityr för att öppna påsen och när den till slut gav efter så kan jag berätta att innehållet luktade som att det redan använts, och det grundligt av ett helt litet brännbollslag kissekatter.

*Uuurrkkk*

Upplevelsen skedde strax innan läggdags, och det måste varit den som orsakat nattens virrvar av märkliga, och väldigt verkliga, drömmar. Som tur var låg Idun nära, nära, nästan hela natten.

...

2011-06-17 11:19 | 1 kommentarer

Inleder med lite väldoft=)

Eller.. personligen kallar jag det "lukt" eller "stank", liksom hyacinter till jul. Fast hyacinterna är värre för de trängs inomhus i juletid, så det är svårt att fly odören. Och varför man  bullar upp med  julstjärnor som så många är allergiska mot (inklusive undertecknad) i matbutiker och gallerior begriper jag inte. Borde de inte ställa stora skålar med jordnötter bredvid? Kanske ett samhälle jordgetingar? Nu svävade jag iväg som vanligt. De flesta verkar gilla syréner, så då får jag väl böja mig och benämna dem "doftande".

Det går bättre med Tova, men inte fullt så bra som jag önskar. Kontakten sker på hennes villkor och när jag kommer till hagen går hon snällt in i vindskyddet så jag kan ta henne. Kan klappa henne överallt på kroppen i hagen, men inte sätta fast henne. Då beteshagen endast har naturliga sol- och vindskydd ser jag det som värdelöst att släppa ut henne. Inte kommer hon att snällt ställa sig i närmsta dunge för att bli infångad heller, även om Gastroler skulle tillåta henne. Träningen fortskrider alltså på hemmaplan, men nu har hon fått utökat sällskap, även om häst-sociala katten Idun inte är fy skam.

Den nöjda i förgrunden och den besvikna i bakgrunden

Minna är ett matvrak, även i Basjkirmått mätt, så hon mår bara bra av att gnaga på det magra i hemmahagen några dagar. Hon ska även tjäna som gott föredömme och "valium" när jag tränar det flyktiga svarta stoet. Minna ska tränas i sommar är det tänkt, för hon får en sådan himla kagge av god mat! Ärligt talat är Tova så höbukig så hon behöver egentligen inte sommarbete, men hon måse ha det sociala. Hon är med all säkerhet dräktig, och för varje dag som går kan det bli svårare för henne att komma tillbaka in i flocken. Om hon får bli kompis med gamla Minna under några dagar kommer det underlätta, för då släpper vi tillbaka dem bägge två. Oavsett hur långt jag kommit med Tova. I och för sig är det väldigt skönt att ha hästar kvar hemma på gården, men jag måste tänka på flockens bästa.

Minna var allt annat än nöjd över att komma "hem". Mer vind och mindre vegetation gör att knott och annat otyg är nästa obefintligt här, och vad jag förstår har både Tova och Minna varit installade någon period i deras liv, så de föredrar vindskyddet med fyra väggar och spiltor inuti, men i hemmahagen finns ingen Gastroler. Och ännu värre; Inget frodigt grönt gräs! Men Tova är nöjd och jag är nöjd, Minna vet inte att hon mår bäst i längden av detta arrangemang.

Jag kom förresten på att på alla kort jag har av Tova bär hon grimma. Hon bär inte grimma jämt. Under mellanlandningen i Skule och första perioden här innan vi kunde få tag på henne, ja, men inte nu längre. Det är en del i träningen att hon ska själv stoppa huvudet i rep- eller lädergrimman, men jag har faktiskt inte tänkt på att fota henne utan. Nu när solen lyser behöver hon ett flugpannband, annars blir hon ful i ögonen, därav grimman. Ville bara klargöra det.

Jag har kokat buljong av en hel kyckling idag, så nu väntas middag med köttet från pippin och en god bönsallad med rödlök och balsamicovinäger. Smaskens värre. Buljongen står och svalnar med grönsaker, kryddor och kycklingben och sedan ska jag hälla upp den i frystärningspåsar och frysa in. Ett tips bara, jättepraktiskt att ha. Jag gör samma sak efter vi ätit skaldjur, kokar en fond/buljong på skalen och fryser in i småbitar.

Önskar alla en härlig torsdagkväll från Mánadis' gård som ikväll innebos av mig, Izor, Idun, Minna och Tova. Kram på er=)

2011-06-16 16:57 | 3 kommentarer

Flygande Tornfalk. Foto, Ulf Florman för Upplands Ornitologiska  Förening

Vi har minst en tornfalk här, och jag förstår dess lycka då smågnagare verkar sprungna ur ymnighetshorn i år. Självklart hoppas jag på ett det åtminstone är ett par av de tegelröda "fågeldrakarna". Den liknar onekligen en skickligt hanterad sidendrake där den ryttlar i väntan på att bytet ska röra sig över lägdan. Vi behöver ingen frukost-TV, för ryttlandet sker utanför vårt köksfönster på morgonen.

Jag har jobbat med Tova idag (kände att vi stagnerat lite och all kontakt skedde på hennes villkor, men nu har vi klättrat ett steg till) då det var för blött att samla växter. Så sprack det upp och jag cyklade till min speciella plats som ligger långt från trafikerad väg och främst innebos av älgar, grävlingar, harar och rävar. Det finns ett obebott hus där också. Ja, inte helt öde för där bor en familj huggormar och de har det flådigt värre kan jag säga.

Daggkåpa (mest blommor), maskrosrot, smultron (hela växten inkl. rot), fräscha skott av hallon, hästhovsblad och åkerfräken blev det. Lien fungerade inte så bra för manfolket så nässlorna får jag ta för hand, men de är lättplockade med rätt skyddsutrust ning, så kanske jag åtminstone hinner klippa ned dem innan det blir kväller här. Maskiner är förbjudet så det är dräktiga ston och vi människor som ska äta nässlorna.

Inte bara är det Honungsmåne nu utan det väntas även Blodmåne. Månförmörkelse är på gång har jag hört och vad jag vet av den fornnordiska mytologin (särskilt bronsåldern, innan asarna armbågade sig in bland vanerna) och prästinnornas kunskaper så är Blodmåne ett dåligt tecken och varnar om svåra tider. Särskilt förstås för de prästinnor som har månen som bundsförvant. Vem vill att deras modergudinna mitt i sin fulla glans helt plötsligt ska mörkas av blod?

Någon som vet mer om det? Googlandet har inte gett mig någonting vettigt. Det blir ju Blodmåne lite nu och då, partiella och totala, så kanske det är gott att det sker när månen knappt syns på grund av att solen nästan tar helvarv runt himlavalvet innan den sjunker bakom berget för en kort stund.

Är det nu så att någon vill informera mig närmare men inte vill kommentera här (häxjakt sker visst fortfarande, på 2000-talet) så använd er av kontaktformuläret. Jag är öppen till sinnet och dömer inte ut någon, särskilt inte när jag bett om upplysning.

Jag önskar alla en fridfull onsdagkväll

2011-06-15 17:02 | 2 kommentarer

Fullmånen i juni, förr kallad Honungsmåne, är utan tvekan den mest sällsynta. I alla fall här i norr där solen nästan vägrar ge plats åt månen över huvud taget. Någon Honungsmåne lär jag inte kunna fota ikväll, så håll till godo med en månbild från i helgen:

På väg att bli en helrund Honungsmåne

Jag skulle ju ta mig i kragen med hemsidan, men igår kom vackert väder i vägen så jag gav mig själv andra viktiga göromål utomhus och idag måste jag nästan börja samla in läkeväxter som ska räcka över höst och vinter. Det blåser rätt så friska vindar så det är lämpligt att torka blad, blommor och rötter uppe på ladugårdsvinden. Återstår bara att städa bort det som blivit över sedan ifjol. Jo, jag har det jag gör.

Nässlor bör skördas också, men jag ska se om någon av manfolket kan vara flinka med lien, så kan jag bara samla ihop det sedan och hänga upp i buntar på tork. Då blir det plats för nya, fräscha nässelskott. Mums.

Önskar alla en fin onsdag!

2011-06-15 08:47 | 1 kommentarer

Efter ett halvår av gnäll (och flera års önskan faktiskt) över mitt, förvisso rätt så sagolockiga men ack så varma och ostyriga hår, gjorde jag så slag i saken och satte mig vid datorn i lördags och bokade tid på attidydonline för idag. Nu skulle det bort! Jag hade faktiskt själv tänkt sätta saxen i håret och klippa bort en rejäl tuss baktill bara för att styrka allvaret och samtidigt göra det omöjligt att klippa någonting annat än en kort frisyr, men jag sansade mig. På väg in till stan klappade jag tröstande min man på armen och sa; "Blir det fult växer det alltid ut igen".

Tyvärr hade inte alternativet "ta bort flera decimeter blekt och permanentat, übertjockt hår och förvandla det till en käck och praktisk kort frisyr på 45 minuter" ännu skrivits in i den lista behandlingar man skulle välja online (kanske kommer det nu), så jag satte mig i stolen med lite nervositet att den stackars frisörskan skulle bli lätt stressad om hon hade kunder efter mig, men Sanna, som hon enligt kvittot heter, var rätt så tuff och antog utmaningen med bravur. Skar bort stora sjok med hår och tunnade sedan ur rejält. Hur kan man ha så mycket hår när man fäller värre än en Golden Retriver i april? Året om!

Nä, något bildbevis får ni inte, men jag ångrar att jag inte fotade det rödblonda berg av lockar som låg kvar på golvet. Huvudet kändes flera kilo lättare och jag gick med ett stort leende därifrån till bilen, där Stefan väntade efter utförda ärenden. Vad är vackrare än en leende och supernöjd fru? Klart han tyckte det blev bra.

***************

Nu har det blivit kallt och blött ute, äntligen, så nu finns det dåligt med ursäkter för att fixa till hemsidan. Åtminstone startsidan ska piffas till (om än temporärt) med en vettig text och förhoppningsvis fler bilder. Länkar ska in på sidan och vi tvåbeningar bör väl få presentera oss på en egen sida också. Men jag funderar på en grej; Jag har ju en affärsidé, men ärligt talat har jag ju faktiskt ingen färdig produkt färdig att sälja förrän om ca två år (då första "kullen" fyllt ett), och affärsidén bör ju stå på startsidan, eftersom det är mitt företags hemsida. Ska jag hitta på någonting annat under tiden? Tål att funderas på.

****************

Till sist; Vad kan det betyda när man vaknar pigg och fräsch på måndagmorgonen och har Lovis' Vargssången från Ronja Rövardotter i huvudet? Den spelades om och om på ett stillsamt sätt under hela morgonen. Minns inte när jag hörde den sist.

Målning av Dennis Humbla

2011-06-13 16:39 | 6 kommentarer

Vad tusan är detta?

Börjar med den växtliga upptäckten. Jag gick för att tömma resterna ur en äcklig nässelvattenshink på den gamla gödselhögen bakom ladugården och där hade minsann svampsäsongen börjat. Stora var de också, men vad är det för svampar? De ser jätteläskiga ut, men vem vet. Är de på något vis hallucinogena lämnar jag dem åt räven eller vem som nu känner sig hågad. Kanske börjar det flyga vingliga skator här snart? De kan ju också vara en delikatess, det finns ju så mycket konstigt som anses vara exklusivt och speciellt. Någon som vet?

Arbetet med Tova idag har gått mycket över förväntan, det tog bara längre tid än vad jag trodde. Utan problem går det att ta på henne över hela hennes kropp (vilket jag gjorde under ca en timme utan att göra några som helst försök att ta i grimman), hon är väldigt snäll att leda, men ställer bara upp för att slippa obehag, inte för att hon vill samarbeta med just mig. Det finns mycket flykt i henne. Helt klar är hon inte att släppas ut på betet. Dum är hon inte, hon vet att jag leder henne till de andra när jag kan ta henne, men hon ställer till det lite för sig när hon inte vill samarbeta. Men hon blir bättre hela tiden.

Idun har varit ständig bisittare hela dagen

Vid flera tillfällen har jag gått nära, klappat hela henne, satt fast grimskaftet och lett henne, men misstanken finns där än och då kan jag inte släppa henne lös på betet. Jag vill att hon ska vilja samarbeta först. Men vi har haft det rätt mysigt idag och kramats mycket. Jag gillar puttinuttmetoden.

Mysigt värre

Som tur är har hettan nu bytts mot ett lätt molntäcke och friska vindar från havet, det betyder att jag kan andas och tänka igen. Tack för den här gången, högsommarvärme, nu behöver marken lite regn. Vi kanske kan ses igen till Midsommar?

2011-06-12 17:50 | 4 kommentarer

Gastroler lägger till pälsen så han är snygg för damerna

Idag var det så dagen B. B för stora Betessläppet 2011 för Mánadis' alla vildhästar. Det gick exakt som väntat, vi ledde först de något motvilliga damerna Hinica och Minna, sedan tog vi Gastroler och Bizra till beteshagen och det gick riktigt bra för min inte så rutinerade man att leda hingsten och släppa in honom. Tova valde att stanna kvar, vilket betyder att jag inte fick fast henne idag. Jag vägrar "överfallsmetoden" och hon gick inte med på vänligare bemötande, så hon har valt att stanna i en väldigt liten men sval och skyddad rasthage i väntan på att jag lugnt och fint kan ta henne. Det går absolut ingen nöd på henne. Hon saknar de andra, men det är som sagt hennes val, hon är inte dum i huvudet utan fattar vad som gäller.

Kameran hängde med vid andra insläppet, för jag tänkte att två loja och småfeta ston inte var så mycket att fota, utan tillfällena kommer när hingsten är där! Man kan lugnt påstå att jag missade flertalet kodac-moments när vita storpudeln Ludde bestämde sig för att rymma och "bistå" oss vid utsläppet av damerna. Det här missades, så ni får föreställa er själva;

Minnas reaktion när Ludde i rallyfart kom rusandes längst grusvägen mot oss.

Ludde som skuttar från en dikeskant i en vid båge över nästan hela vägens bredd.

Ludde som i dallrande hetta med tungan som en skär slips rusar fram till hagen och tillbaka för att försöka smaka på Hinicas ena bakhov.

Ludde med slips som försöker valla hästarna (som vi leder) genom hagen ned till vattnet.

Ludde som kastar sig i skuggan när vi når vattnet (med slips förstås).

Minna som kastar sig i vattnet tillsammans med Ludde som efter det inte längre är vit.

Minna som vältrar sig i Gideälven som en äkta flodhäst medan Hinica kör ned hela huvudet i vattnet och blåser luft.

Hinica som jagar Ludde genom hagen så han tillslut vänder sig till oss för räddning.

Ja, det var väl allt. Medan Ludde beslutat sig för att rymma så var ju inte storebror Izor sämre. Han är som bekant en äkta rymmare som följer sin jaktnäsa till världens ände när han kommer lös, men vi hade liksom inget val. Det var bara att leda damerna till betet som planerat och sedan se vad som väntade hemma. Hemma väntade Izor lydigt, i full frihet, mitt på gården. Och han var så stolt! Han ville genast gå ut igen för att sitta på gården och vara lydig. Inkallningsträningarna har burit frukt.

Note to self; När jag lämnar digitalkameran till min man för att fota springande hästar, förinställ den på Sport! Inte Auto.

Jag lämnade kameran med maken som stannade för att övervaka hagen medan jag gick (nä, jag sprang faktisk, och fatta hur jobbigt det var! I svettiga skejtarskor dessutom) hem till Tova. Åh vad glad hon blev när jag kom, hon klev fram och hälsade och gnäggade och sedan var det som vanligt. Hugger jag inte så går hon och jag vill faktiskt inte hugga. Nåja, hon tröttnar väl.

Till lunch kom maken hem med nästan 50 bilder av varierande kvalitet. Han tittar inte, han bara håller upp och knäpper, men det blev några bra bilder i alla fall.

Mesta hänget är vid insläppet. Här har de precis noterat hjorden av kor på andra sidan älven.

Föreställ er dundret av hovar..

***************

Så tänkte jag avsluta med att berätta om min badpremiär. Förutom något ogenomtänkt dopp i havet under tiden jag bodde i Köpmanholmen så var det mer är 20 år sedan sist! 24 tror jag. Jag har alltså gett Badkrukan ett ansikte och är känd som en notorisk ickebadare. Dels visar jag mig inte offentligt i bikini under några omständigheter, dels är vatten inte mitt element då jag oftast blir prickig och drabbas av klåda och dessutom kan jag inte simma, trots otaliga försök. Men i morse hade jag bestämt mig för att någon gång under dagen doppa kroppen i Gideälven för att, om än bara för en kort stund, mota den vidriga hettan som plågar varje cell i min kropp.

Väl nere i vattnet var det gudomligt svalt och skönt och här kommer bildbeviset:

Jag; en badkruka?

2011-06-11 15:29 | 3 kommentarer

Jag bara älskar denna bild där Minna och Hinica kliar varandra, en varm sommarkväll i juni.

Det har varit en helt underbar dag (trots hettan) där jag rönt framgångar. Det går ju inte så bra med mina grönsaker, men jag är duktig med blommor märker jag. Solrosorna, alla sorter, tar sig, solhatten, vallmon och regnbågslupinen, de kommer alla upp och det ser lovande ut.

Dessutom har jag haft två dagar med väldigt positiva förhandlingar med hingsten Gastroler. Så bra att han förärats en fin lädergrimma att bära på betet första tiden, och han är mycket snygg i den, vilket han är fullt medveten om:)

Vi har firat skolavslutning här. Stefans äldste son bor med oss 100% och han drog upp allt med rötterna för ett år sedan för att flytta med oss -helt eget belut- och gå nionde klass över 50 mil från där han är uppvuxen. Strongt måste jag säga, och visst var det mycket nervöst första dagen i höstas, men allt var över förväntan för pojken, och nu har han som sagt gått ut. Inte ett ord från hans mor förstås.

Tillbaka till min super-braiga dag; Lycka är att leda hem två mulliga ston från beteshagen till Vinterhagen i fin sommarklänning en varm sommarkväll och sedan sätta sig och mysa med dem i hagen. Tog många bilder, men denna med Minna tyckte vi nog mest om:

I morgon släpper vi ihop alla, då kommer jag nog inte ha tid att skriva, man kameran och extra batterier följer med.

Ha en fin kväll. Puss å kram/fru Jonsson

2011-06-10 21:05 | 2 kommentarer

Kikar in som hastigast innan vi leder Hinica och Minna till betet (precis som igår).

Nu har elaggregatet kommit till rätta! Vi fick det i går kväll så det ska kopplas in idag. Men vi släpper inte alla ihop på stora betet förrän på lördag ändå, för det verkar som att de håller på att tömma hela Västergissjömon på timmer i dagarna! Det går timmerbilar i skytteltrafik och vissa av dem verkar försöka slå något slags hastighetsrekord här mellan gården och betet.

Alltså får de två damerna gå där ett par dagar och göra hagen till sin. De känner vi och kommer det timmerbilar i full fart kan vi i värsta fall putta ned dem i diket där de kommer att titta på de dundrande monstren med gräs fulla munnarna, men hur Gastroler och Tova reagerar, det vet vi inte förrän efteråt. Förhoppningsvis är det lugnt på vägen på lördag morgon.

Återkommer senare idag. Hoppas ni har lika strålande väder som vi har här (även om jag personligen tycker värmen är olidlig tänker jag inte klaga, de flesta verkar gilla den;)).

2011-06-10 08:35 | 2 kommentarer

I går på aftonen drog jag på mig trädgårdshandskarna för att äntligen ta itu med mina små odlingar och oj vad grönt och frodigt det var! Det visade sig att jag är en jäkel på att odla kirskål, brännässlor, maskrosor och gräs!

Jo, jag får ju skylla mig själv som inte tagit mig tid och bland allt elände fanns även morötter och rädisor och tar man jord från en gammal gödselhög där det faktiskt växer rätt mycket nässlor får man nog räkna med ovälkommet besök. Gräs och maskrosor beror på att jag inte rensat jorden nog bra när jag anlade just den odlingsytan och sedan inte haft tid för den.

Men nu ser det bättre ut och den sista, största odlingsytan där det återstår att så lite, den har jag röjt undan rötter mycket grundligare. Vem visste att maskrosor kan växa upp- och ned? Med gnissel, knakanden och mycket "ojoj" rätade jag så upp min kropp frammåt kvällen och gick för att inviga den nya varmvattenberedaren. Nyduschad och fräsch som en nyponros cyklade jag iväg för att sätta de sista handtagen på stängslet på betet. Aggregetat kom inte igår, men de har lovat att det kommer på fredag, så nu får Hinica och Minna gå där dagtid, utan ström, idag och i morgon, så blir det stort utsläpp på lördag när strömmen finns där.

När vi kom hem från hagen dukade jag upp jordgubbar och svalt vin på vår utsiktssten. De var inte så billiga, men smaken av svenska jordgubbar är ovärdeligt. Och ännu godare blir det när man utfört ett rejält dagsverke i stekande hetta innan. På kvällen var det skönt i vinden som kom från havet, då är sommaren underbar. Kanske står jag ut i år igen?

**************************

2011-06-09 08:33 | 4 kommentarer

Här är två damer som verkligen håller tummarna (hovarna?) för att stängselaggregatet kommer idag. De är allt annat än nöjda över mitt senaste arrangemang. Visst, i vinterhagen har det nu hunnit växa upp mycket grönt och frodigt gräs, men hingsten går ju på andra sidan vägen! Där går han, Tova och Bizra och gnager på torrt hö och gröna blad i största harmoni, men även de längtar nog efter gröna vidder och att få gå ihop igen.

Kommer bara aggregatet idag släpps de ihop, för Hinica är så vitt jag kan se fullt återställd, förutom en lätt hälta vänster fram som visar sig direkt efter vila.

Syrénen blommar tidigt.

Sommaren må vara vacker när den sätter igång, men denna hetta! Jag är definitivt ingen sommarmänniska utan är den sorten som lever upp på hösten när det åter går att andas. Och allt arbete måste ju utföras, vilket väder det än är.

Vackert som sagt, allt vad gäller blommor verkar explodera i färg- ocg doft(nåja)symfonier. Syrénerna är tidiga och i den här takten kommer de snart att ha blommat över. Likaså är rönnen väldigt tidig. Brukar inte den blomma efter syrénerna? De två tillsammans blir i alla fall för mycket för mig doftmässigt, jag tycker mest det luktar ruttet när det blir så mycket.

Biet tycker rönn är smaskens i alla fall.

I mina försök till odlingsytor verkar det briserat ogräsbomber. Dessutom borde jag gallra morötter och någonting annat (minns inte vad jag sått), men i hettan väljer jag noggrant mellan göromålen och odlingarna får vänta lite till. Som tur är dödade jag lavendeln jag höll på att driva upp från frön. Vet inte ens om det var för mycket eller för lite värme, blöta eller torka. Men nu slipper jag ta hand om dem och får köpa färdiga plantor istället att sätta ut senare.

I går kväll var luften sval och skön och jag blev myggbiten för första gången i år! Man säger det är mycket mygg i norrland, men jag har dels rest mycket i landet och bott på olika ställen så jag hävdar att det är en myt. Längst kusten i alla fall, och här där vi bor blåser det ofta och det gör att flygfän inte är så frekventa. Förutom flugor som uppstår i huset när som helst på året*mutter*.

Jag ställde upp kameran på en stängselstolpe i vinterhagen och fotade månen.

Önskar alla en fin onsdag.

2011-06-08 08:25 | 5 kommentarer

Tova tar igen sig i värmen

SVT visar ett program som heter Trädgårdsfredag. Det programmet kan man se fredag, lördag (både på ettan och tvåan), måndag, tisdag och onsdag. Borde inte programmet heta "Trädgård" iställat? Alternativt "Trädgård med Pernilla och två märkliga och mycket irriterande män".

Ja, det var morgonens lilla fundering i tryckande högsommarhetta.

2011-06-07 08:23 | 2 kommentarer

Idag är det Svenska flaggans dag!

Som vanligt blir jag ohyggligt irriterad på de som fortfarande nämner nationaldagsfirandet ihop med rasism. De som säger att firandet är ett modernt påfund, och egentligen borde vi inte ens nämna denna dag för då går det ju rasister och viftar med vår blå-gula fana. Men ge er någon gång! säger jag bara.

Det är inte ett nytt påfund. Att vi inte firar lika hejdlöst som vissa andra nationer beror på att svenskar generellt inte firar röda dagar utan hellre firar dagar somt har en röd dag efter sig (men förhoppingsvis är vi på väg därifrån, 6:e juni har ju inte varit röd dag så länge). Varför kan vi inte bara vara tacksamma över att bo i ett land väldigt förskonat från krig, naturkatastrofer och korruption?

Blå himmel, gul sol, gräddtårta med jordgubbar, sill och nubbe, semesterresa till Ullared. Våga vara Svennig i Sverige. Själv klär jag mig i blått och gult idag. Det kan jag göra andra dagar också och jag kan bära runor och torshammare bara för att jag absolut vägrar ge bort dessa symboler! Ett av världens mest lyckobringande tecken vågar jag dock inte pynta mig med, svastikan, den är allt för laddad, men jag skrev en gång en B-uppsats om Solkorset för att kanske få spräcka myten för någon och av de som tog del av uppsatsen var det ingen som ansåg den det minsta rasistisk. När jag en gång i tiden jobbade på Indiska var jag med om att en hel almanacka togs ur handeln, för att bilden för november bestod i en Bollywoodaffisch där en flyende tjej hade ett stort solkors i en kedja runt halsen.

Men det är ju typiskt Svennigt att istället för att upplysa folk om sanningar, böja sig för missförstånd.

Jag ska ta en cykeltur i det underbara vädret idag, klädd i blått och gult, krönt med ett stort leende ska jag stråla ikapp med solen och vara tacksam över att jag bor där jag gör; Längst en grusväg i ett sommarvackert Ångermanland.

Glad Nationaldag önskar jag alla, vilken färg ni än har!

2011-06-06 11:11 | 1 kommentarer

Vi reafyndade i början av veckan en finfin rök på Coop. 299 SEK av ordinarie 599 SEK, då är det väl ett fynd? Spån och en kvist enris, 45 minuter, sedan var magin ett faktum:

Nåja, odlad regnbåge, men den är från Sverige i alla fall.

Wraps med sviktat rågtunnbröd, ägg, rökt regnbåge, yoghurt/rom/wasabi-sås och en sallad med kinakål, blomkål, gul paprika (odlad i jord), rädisor, röd lök, champinjoner och småtomater. Det blev en matig och mycket smaklig middag.

******************

I övrigt har här idag passerat en oväntad parad av grannar i olika syfte. Tur vi inte hade någonting annat än "helg" inplanerad, då fick vi ju tid att jobba lite.

Önskar alla en fin helg

2011-06-04 19:52 | 2 kommentarer

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om min frustration över den ständiga anglifieringen av vårt språk. Särskrivningar, svengelska, pinsamma situationer på grund av just denna svengelska ("Welcome mr Stevens, the others are waiting in the whip-room." Missförstånd över konceptet VIP), och så vidare. Just idag stör jag mig över uttrycket R.I.P.

Varför i helskotta använder man förkortningen för Rest In Peace när man uttrycker sin sorg över någons bortgång? Har vi inget svenskt uttrycke för samma sak? Ja, men det har vi ju; Vila i frid! Och varför skulle man vara orolig för att den bortgågne inte skulle vila i frid? Är man rädd att hemsökas av denne, eller?

Ville bara skriva av mig. Återkommer i trevligare ärenden en annan gång.

2011-06-04 12:59 | 0 kommentarer

Jag vill åter poängtera att vi hyr denna gården. Vi äger den inte och det finns inga planer på att förvärva den, men den duger fint för oss just nu och landskapet är fantastiskt vackert. Men döm mig inte för det jag berättar om våra hagar, för vi gör vårat bästa för att hålla omgivningarna hästsäkra.

Här har en gång bott folk som haft svårt för att göra sig av med saker. Har någonting gått sönder har det lämnats på plats eller grävts ned, i bästa fall har det trasiga hamnat ihop med någonting annat trasigt. Vi har hägnat in en skrotbil, sönderrostade zinkbaljor, plastdunkar, gjutjärnskärl, metallrör, etc.etc, men då har vi själva fått dra ihop allt till ett ställe (där bilen står). Vi har alltså hägnat in det i hagen, för att hästarna inte ska gå i det, en inhägnad i inhägnaden så att säga och hästarna visar inget som helst intresse av att gå dit. Gör vi nya fynd hamnar de också där.

Saker som slängs eller grävs ned pressas ofta upp till ytan igen och en dag fann min man detta i hagen:

Ett så kallat koben (eller kofot om man föredrar det), kvarlämnat av någon anledning. En bit bort har jag gjort ett mer bisarrt fynd:

Helt andra typer av koben! Just dessa är hopsamlade revben och det finns mer som kommer upp underifrån. Hualigen säger jag bara. Om det är SRB eller älg vet jag inte, men nog är det läskigt att finna kadaverrester i en åker? Vill jag veta hur de kom hit?

2011-06-03 15:30 | 1 kommentarer

Vi hyr denna gården, och det jag fick veta när vi var hit och tittade för allra första gången, för ett år sedan, var att frun i huset som bodde här en gång var mycket intresserad av växter och blommor. Jag kan också vara intresserad, men jag vet ju ingenting!

Vad heter denna fuling? Jag tycker den ser lätt bisarr ut, men samlingar av dessa ger häftiga färgklickar här och där på gården. Om någon vet, så skriv gärna i kommentatorsfältet.

Vi har en trevlig sten på gården, som vi har som ett litet "hängställe", där vi sommartid gärna intar sillunch eller avnjuter andra förfriskningar i vårt lilla men charmiga möblemang. Även höst och vinter har vi några gånger suttit där uppe, ibland i lyktors sken, men alltid med ljuvlig utsikt. Frun som bodde här hade visst präktiga arrangemang, krönt av en fontän, men det var många år sedan, och frodig jord har utgjort finfina förhållanden för främst gräs, men även för vildsmultron. Ingen press på mig att skapa någonting fint här inte. Det är fler än en bybo som påpekat för mig hur fint tant Sonja hade det.

Nåja, jag har grävt upp en del gräs och provat att så kornvallmo och andra trevliga, lättskötta saker, får de hur det blir till slut. Har inte så mycket tid över. Men det är ju väldigt intressant att se vad som kommer upp nu, vår första vår här.

De här verkar ju blomma friskt väldigt länge. Rosa och söta sprider de glädje och ögonfröjd. Någon som kan berätta för mig vad de heter?

Ett mirakel är ändå de riddarsporrar jag tog med från Dalarna och grävde ned vid stenens fot förra sommaren. De var en ung, liten planta som lyckades bli överkörd av en cross, övertäckt med skrot, samt dränkt. I september gav den upp och till synes så dog den. Döm om min förvåning när jag såg det spira där så snart snötäcket försvann!

Nu blommar de såhär rart

Jag älskar verkligen löjtnantshjärtan, hur kan en blomma se ut som ett hjärta? Sann magi.

*****************

Två hölass hämtade idag, de sista hämtar vi i morgon. Jag skulle raspa hovar, rensa ogräs och ordna med insläppen i beteshagen, men efter hölassen och bärande av hö och vatten till hästarna samt mockning sade mina händer ifrån på skarpen. Tror jag har en förkylning eller nå't som lurar i kroppen och ger mig värk, så här illa brukar det inte vara.

Nå, jag har jobbet kvar, men manfolket är hemma i morgon och hjälper mig, jag fick en del tråkigt och roligt datajobb utför i alla fall. Nu ska jag diska och laga mat. Jo, i den ordningen, det blev så.

Vill passa på att ge Cybersite en stor puss för utmärkt support! Saknar inte Blogspot för en sekund!

2011-06-02 16:18 | 2 kommentarer

Idun är en riktig utekatt när hon är ute och innekatt när hon är inne.

Ute kan hon ägna sig åt jakt i flera dagar och man ser inte till henne. Så en morgon så hälsar hon mig när jag bär ut hö åt hästarna och vill följa med in och vara min katt en stund. Hon spinner och gosar och småpratar hela tiden och det innebär att de flesta bilder av henne ser ut såhär:

Det ryktas att det är sommarväder på gång, vilket jag har lite svårt att tro i skrivande stund då regnet strilar utanför köksfönstret, men jag och mina leder hoppas ryktet är sant!

Önskar alla en riktigt fin onsdag!

2011-06-01 08:27 | 4 kommentarer