Soluppgång över Vinterängen, 31/12 2011

Det är kyligt, men ack så vackert här i Västergissjö idag. Vi har checkat, rensat och förstärkt stängslet, fyllt på alla behållare för fågelmat och dragit ut en stor balkärna på lägdan. Uppe på vinterängen tog jag några kort, men det gällde att vara snabb i vändningarna så händerna inte frös ihop.

Det är inte lätt att ta kort på en svart häst i snölandskap, men jag vill visa upp Tovas härliga snötäcke.

Man kan förstå hur Baskjirers vinterpäls isolerar, då snön ligger kvar som en värmande filt istället för att smälta bort. Där hästarna har sin legor töar heller inte snön, så isolerande är deras täta vinterkostym.

Gott slut ja, här tänkte jag presentera vår nyårsmeny för två;

Lunch

Grillade havskräftor, marinerade i chili och lime

Middag

Förrätt (före V75)

Havskräftsoppa med smakliga räkor

Huvudrätt (efter V75)

Småplock med asiatisk touch; Vårrullar med havets frukter, köttbullar i salladsblad med granatäppelkärnor, rostbiffssnittar med wasabi och gurka. Nuoc Cham dipsås

Efterrätt

Rommarinerad ananas, passionsfrukt och granatäppelkärnor och vaniljglass från Myckelgensjö Glassfabrik

Kvällsvickning

Hemmabakad ört- och dinkelpizza med tjälknöl på älg, rökt oxinnanlår, champinjoner, lök och tomater

I vanlig ordning skålar vi i fin champagne rätt så tidigt, och spar det billigare bubblet till efter vi kommit in från hagen i natt. Tolvslaget firas förstås i hagen där vi bjuder hästarna på frukt- och grönsaksstund medan vi ser raketerna på håll. Vår förhoppning är att det skjuts lika lite som förra nyår.

Jag hoppas ni alla får en härlig nyårsafton, och ett nästa år blir ett möjligheternas år för alla, med roliga utmaningar och hjärtliga gåvor.

2011-12-31 15:24 | 2 kommentarer

Som spritsad grädde..

05:30 minns jag inte vad jag drömde, men i drömmen känner jag plötsligt konvultioner och hör ett kraftigt ulkande. Vid det andra ulkandet inser jag att jag har en stor, sjuk hund någonstans i sängen, och jag är inte städsugen. Halvvaken tar jag tag i Izor och försöker fösa honom ur sängen, trasslar in mig i täcket och ramlar pladask ned på det kalla golvet. Då vaknade jag på riktigt. Izor tog sig ned på något sätt och kräktes på parkettgolvet, bakom sin fåtölj istället för i sängen.

Ja, så började min dag, och efter en sådan start är det liksom bäddat för att det bara kan bli bättre. Ute hade det fallit snö, som jag skottade bort medan husse rastade vovvarna. Efter frukost tog vi oss lite sovmorgon innan vi tog tag med dagens bestyr. Kändes som att vi förtjänade det med ett sådant uppvaknande.

Efter lunch tog vi på skidorna och stavade oss ut i skogen. En skog som såg ut som ett sagolikt vinterlandskap, och vi svischade fram i kopparglittrade pudersnö. Helt underbart trots att vinden bet i kinderna. Vi mötte ett par skidåkare till i snön, och en överlycklig Berner Sennenkille.

Samtidigt som solen sjönk på himlen steg månen högt upp i det blå:

***

Till slut vill jag delge mig av mina funderingar kring fyrverkerier.

Fyrverkerier kan vara oerhört vackert. Vi har alltid fascinerats av eld och pyroteknik, och visst är det väl varje svensks rätt att köpa en påse raketer till nyårsfirandet? Ärligt talat, finns det någon som finner någon glädje över en fyrverkeritårta för 399 kronor? Är det vackert? Jag tycker inte det. Det är dessutom farliga saker som vi handskas med, ofta på fyllan.

Jag är ärligt talat inte så insatt i det, men är det åtminstone inte åldersgräns på smällare och eldpjäser? Att köpa tre paket smällare i olika valörer, en tårta, en liten påse blandade raketer och en bomb är som att sälja starkcider på Systembolaget med Bamsemotiv på och hävda att de endast är för vuxna användare.

Våra hundar är skottfasta, de lider inte, och dessutom är vi så välsingnade från galenskaperna där vi bor, så det skjuts oftast bara lite runt tolvslaget. Då står vi ute i Vinterhagen med hinkar fulla av frukt och grönt som vi slänger ut till hästarna medan vi ser fyrverkerierna på håll. Tova, som är närmast att föla är jag mest orolig för, men hon har stått som ett ljus när de skjutit kajor på andra sidan älven, så jag tror det går bra. Men jag har vänner som har hundar och hästar som blir helt skräckslagna pga raketerna, och många bor på ställen där det skjuts från Lucia och framåt!

Ni som har råd att elda upp era pengar på dessa irriterande idiotier, skänk de pengarna/samma summa pengar till välgörande ändamål, och sök åtminstone tillstånd för att skjuta upp rakter, klockan tolv på nyårsnatten! Tillgängligheten, respektlösheten och idiotanvändandet kan mycket väl skapa ett totalförbud. Något som jag i dagsläget välkomnar, för skadeverkningarna överskuggar de (få) vackra, gnistrande eldarna som lyser upp i natten och välkomnar det nya året.

Jag vet inte om detta hjälper, men jag gör hellre någonting än ingenting. Tänker du som jag så skriv gärna under denna lista (texten är en länk), så kanske det blir stopp på galenskaperna innan du, personligen drabbas av pyroteknikrelaterad tragedi.

Jag önskar alla ett riktigt Gott Slut på 2011 och att ni får fira trevligt i morgon utan olyckor, och utan att behöva lida med skräckslagna djur. UFO-ballonger är också vackert, man kan knyta fast en önskan inför 2012 i den och sända ut lyktan i Universum.

Tack för att du tog dig tid att läsa.

2011-12-30 16:15 | 1 kommentarer

 I går kväll började snön falla i stora, tunga lapphandskar över Västergissjö. Det medförde förstås snöskottning i morse, något jag började med och helt glömde bort power walken med Ludde. Jag hör nämligen till den sällsynta skara som faktiskt gillar att skotta snö, och gärna förlorar mig i göromålet tills det är gjort, så när maken vaknade fick han ta bägge vovvarna på morgonrunda medan jag fortsatte styra skyffeln.

Vi gjorde bort nyårshandlandet idag. Det blir ju bara vi två (tjoho) och djuren, och vi har tänkt att sprida ut nyårsmenyn under lång tid, med flera smårätter som har asiatisk prägel. Efterrätt är vi osäkra på än, jag är ju definitivt inte en efterrättsmänniska, men som kvällsvickning blir det hembakade pizzabitar med rester av det fina kött vi hade på julbordet; Tjälknöl på älg och en närproducerad rökt bit oxe. Maken längtar mest efter pizzorna.

Smårätter blir bra så vi håller oss vakna. Vid tolvslaget ska vi nämligen befinna oss i Vinterhagen med hinkar fulla av frukt och grönsaker att kasta åt hästarna när raketerna börjar fylla lyften med färg och ljud. Hoppas det blir lika lugnt som förra året, det var jättelite smällar då, och det var endast Bizra som visade lite oro, och hon slutade direkt när hon såg att de andra var lugna. Nu är hon ett år äldre.

När vi åkte in till stan kunde vi snart konstatera att några kilometer gör stor skillnad. Närmare stan hade det knappt kommit någon snö alls. Vi tog en jättelång väg hem, först till Gottne och sedan den kringelkrokigaste och snöigaste väg vi kunde finna när vi skulle hem.

Hade det varit lite tidigare (ljusare) hade jag tagit fler bilder längst vägen

Strax ovanför Gottne kom vi tillbaka till snöriket, och inte var det plogat heller, men det gick bra ändå. Vi kom oss hem, och där hade det börjat snöa igen. Nu är alla göromål klara, och det blir pasta, hemmagjord tomat/grönsakssås och strimlad gravlax till middag. Mums kan jag säga. Även till de skeptiker som misstror gravlax i en röd pastasås så säger jag bara; Mums!

God afton på er!

2011-12-29 17:10 | 4 kommentarer

Jag har hängt upp vackra vinteräpplen i rönnarna på vår utsiktssten, nära fågelmatarna. Inte lika pokulära som talgbollarna och jordnötterna, men det äts ändå ur dem.

Träden ser julpyntade ut med de röda äpplena som hänger.

Och här hänger en katt också.

Efter förmiddagens göromål åkte vi till Björna för att provantera för de närmsta dagarna. Vägen dit är vidrig, isig och spårig, och åkrädd som jag är satt jag på helspänn hela vägen förstås. Efter lunch gick jag ut med hundarna, och då slog det till i nacken igen.

När jag får ont blir jag så in i bänken trött! Är det normalt undrar jag? Det är alltså inte blodtrycksfall, utan bara en stor trötthet, så jag nästan kan somna där jag går. Hemma värmde jag en vetepåse som jag draperade över nacken och lade mig med Ludde som stöd. Klok hund det där som viste att jag skulle lägga mig. Izor kröp upp i min famn, och snart sov vi sött, alla tre.

VM i soffliggning

När jag vaknade (av att Izor morrade högt och gruvligt i sömnen!) fick jag ett varmt bad, så nu känns det betydligt bättre. Vi har dragit ut hö från rundbal i afton. Det har slutligen bildats is även på Vinterhagens lägda, men hästarna rör sig så försiktigt, så försiktigt. Tova är stor och rund, det är viss aktivitet i juvret, och den lille boxas rejält därinne ibland, men än är det några veckor bort. Det känns så spännande!

Fick en julklapp idag också; Vårterminskort hos Gideå BasjkirHästar.

2011-12-28 17:05 | 5 kommentarer

Första vardagen mellan festligheterna innebar en hektisk dag ute i civilisationen. Efter att min käre make dragit upp höbalar till Vinterängen, där det var någorlunda vindstilla, begav vi oss på isiga vägar in till stan. Jag ögnade mig genom rean, men det är ju fan att försöka handla någonting med en illa maskerad rastlöshet hos sällskapet (förlåt Stefan).

Dock fick jag lite försenat mina efterlängtade Icebugs, då mina gamla är fasligt utslitna och väldigt vanskliga, denna knäppa vinter som erbjuder snö, storm, regn och efterföljande isgata i intervaller. Bugsen var inte på rea, men efter kort övervägande insåg vi att frakturer i längden är dyrare, och vi vet nu att bugsen håller över tre säsonger för ett aktivt fruntimmer som jag. En söt top, kornblå med prickar, fann jag på rean, sedan gav jag upp. Jag får återbesöka galenskaperna i dess slutskede, med mer uppmuntrande sällskap eller ensam

Min julklapp till mig själv då?

Jo, jag har funderat i runt tjugo år på detta. Känt mig för hur det känns att säga, gjort numerologi, grävt i mitt innersta, och under hösten har så ett beslut vuxit fram. Jag skulle göra detta på julaftonen, men det innebar att skriva ut en blankett eftersom Skatteverket har stängt just denna dag, men det var slut färg i skrivaren. I dag hade verket öppet, så efter en värmande, asiatisk lunch gick jag så till Skatteverket och fyllde i den enkla blanketten. Så nu har jag äntligen bytt tilltalsnamn!

*puffar på Hanna* Du minns utmaningen va??

Från Linda Desirée till Linda Desirée alltså. Efter minst sagt moget övervägande heter jag numer Desirée Jonsson, men ni får kalla mig exakt vad som känns mest bekvämt för er. Jag kommer inte bli sur på den som av gammal vana, eller för att det känns bäst, kallar mig Linda. Min man säger att han gift sig med Linda, men har ingenting emot mitt beslut.

Vissa jag frågat tycker det är fånigt att byta tilltalsnamn när jag är nästan 40. Det fanns de som tyckte det var fånigt när jag var 20 också, så jag drar slutsatsen att det är av rädsla att min personlighet ändras, eller att man ska säga fel. Oroa er inte för det, kära vänner, syskon och grannar. Mer fånigt vore att vänta ännu längre tycker jag.

God fortsättning önskar fru Jonsson

2011-12-27 17:44 | 6 kommentarer

Gideälven är också belagd med isgata

Ja, inte glatt, "haha-glatt", utan en mindre festlig variant som endast kan benämnas isgata. Dagmar väckte mig med buller och bång i morse när hon öste smältvatten över sovrumsfönstret, ylade genom håligheter och ruskade i hus och träd. Förvisso gillar jag fulväder, men där i vargtimmen kände jag olust när jag hörde stormens gruvliga stämma, så jag tassade upp på bara fötter på det av blåsten iskalla golvet.

Dagmar hade som tur var blåst alla moln långt bort åt sydost, så över vinterhagen gnistrade stjärnorna. Lägdan var tom, kunde jag konstatera i ljuset från snön. Gastroler är en klok hingst som föreslagit för sina ston att det är en bra idé att vistas på vinterängen uppe i skogen när norvästvinden river över älvdalens öppna ytor.

Det var fyra grader varmt ute och det vräkte ned smältvatten trån taket. På gårdsplan speglades all utebelysning, så jag såg att det var glashalt. Jag kröp ned i den varma sängen igen och en tröttmysig liten Hilda hoppade upp på min kudde och kurrade, så jag slumrade en stund till i alla fall.

Manfolket har gett sig ut på äventyr i halkan. Jag hade egentligen en tur till stan inplanerad, men får skjuta upp den, så jag fick en bonusdag ensam hemma, så jag kan stöka undan lite efter julens festligheter och äta lyxig restmat. Vinden lugnade ned sig under förmiddagen, så efter lunch gav jag mig ut på en skidtur.

Det var väldigt vackert ljus på isen, där kostängslet går ut i älven

Egentligen känns det som lördag, för det är V75 idag. Lopp som jag får se i sammandrag efter kl 18:00. Middag behöver jag som sagt inte bry mig om, det finns gott om god julmat kvar, och nu har jag liksom fastnat framför datorn med jobb som halkat efter, och nya kameran förstås.

Medan jag lade upp kort från idag såg jag att en tunn, tunn skära av Vargmånen hängde över skogen, så jag försökte ta en bild, så nära jag vågade:

Originalbilden är av bättre kvalité, jag förminskar alla bilder jag lägger upp på bloggen av utrymmesskäl. Strax vänster om månskäran hängde även Venus på den rodnande kvällshimlen:

Hoppas bägge himlakropparna syns

Nu ska jag diska, och kanske inviga en av mina julklappar, ett glödpennset, innan travet börjar. Eller så kryper jag upp i soffan med Izor och läser, och kanske slumrar vi en stund då. Slumrar utan en dånande Dagmar som skakar i fönsterrutorna.

Hoppas ni klarat er fint från stormen, och om det blåser upp igen hoppas jag du har någon att hålla dig fast vid.

2011-12-26 16:18 | 3 kommentarer

Izor i sitt favoritelement, tittar ut över Gideälven

Vi avnjuter en mycket frödefull jul här i Casa Jonsson i Västergissjö. Vi har avnjutit fantastisk god mat; Skinkan på vildsvin är nog den godaste julskinka jag ätit sedan barndomens rödskimrande jular, försvinnade god faktiskt. Nästa år köper vi två. Smaskiga sillar, härliga älgköttbullar och en sillsallad som var ett konstverk för både öga och gom. Årets jansson var också väldigt fantastisk.

Vi hade inte råd med julklappar i fjol, och det tog vi igen lite i år, utan att överdriva. En av mina favoritklappar var en mycket efterlängtad kamera! En som jag (utan att läsa instruktionsboken förstås) provade lite idag. Jag var sugen på att ge mig ut på skidor så här på juledan, och vi har ju egentligen tagit ett beslut om att gamle Izor, som älskar att plöja fram med pulka och skidåkare bakom sig, inte ska dra mer, men vi tänkte att han skulle få en sista, ganska kort tur.

Vi gav oss iväg över lägdorna, genom kohagen och ned mot Gideälven i ljuset från den sjunkande midvintersolen. Stormen för några veckor sedan gjorde terrängen väl spännande genom skogen, vi fick kryssa och krypa bland knäckta träd. Vi stannade för en fikapaus vid ett vackert ställe och lät sedan hundarna byta plats. Ludde fick dra släden hem, medan jag höll Izor i koppel och "gick" med skidorna. Lättare sagt än gjort, då gamlingen genast ställde sig vid pulkan, och gärna ville dra mig på skidorna hem.

Ludde visar upp Hurttaselen han fick i julklapp, Izor sittersom vanligt med ryggen mot kameran.

Izor haltade lite på vägen hem, och nu har han Back on Track på alla fyra benen. Det blir ingen fler dragtur för gamle Izor, men det blev ett fint avslut i alla fall. Ludde har förvisso dragit skrinda ett par gånger tidigare, och hade väldigt svårt för släden först, men han fattade galoppen till slut, och gjorde ett bra jobb.

Juldagen fortsätter i fröjdens tecken. Vi har ju massor av god mat kvar, och i morgon har vi en del göromål och "måsten". I kväll är det Morden i Midsomer, en höjdpunkt jag väntat på i flera veckor, och från och med i morgon är vi barnfria! Hurra!

God Jul

2011-12-25 16:11 | 2 kommentarer

Min utmaning idag var att ta en bild för våra julhälsningar. Dimma och underkylt regn är allt annat än bra förutsättningar för juliga bilder. Bra förutsättningar för en tur med sparken men inte för fotografering, så jag tar min favoritbild från igår:

Gastroler och alla vi andra önskar Er en synnerligen God Jul med massor av glädje, frid och kärlek

Kanske berättar jag imorgon om min julklapp till mig själv

2011-12-23 12:38 | 4 kommentarer

..är exakt lika lång som alla andra dagar

Solen går upp över Mánadis' hagar i Västergissjö

Även på årets "kortaste och mörkaste dag" går solen upp här. Ljuset är magiskt vackert när det går från rosa till brons över till glittrande guld.

Himlen har en dov, härlig färg den här tiden på året. Det blåa skiftar i gult eller rosa, beroende på temperatur och tiden på dygnet. När vi utfodrat i vinterhagen på eftermiddagen och solen gick ned, stod vi ute och väntade på att juleveden skulle levereras, och vi kunde konstatera att snön och himlen gjorde allting väldigt ljust ändå.

Jag älskar den här tiden på året. Ljuset, färgerna och glittret i naturen väcker minnen från forna jular. Jular där dofter och förväntning skapat bestående intryck. Kinaskor i svart sammet, en barbackaridtur på en bred fjordingrygg, tomtemaskens läskiga ögon, promenaden med brorsan på sena julaftonskvällen, hur jag gick ut i ladugården och provde täcke och träns på mitt underbara sto, stod i den julpyntade boxen och fick mjuka mulpussar medan hönsen kuttrade och korna tuggade i mörkret.

Allt kommer över mig i advent och jag älskar det!

Den här dagen har gått fort. Många göromål och oplanerade (men roliga) händelser har präglat dagen. Som igår ungefär. Då var jag och en vän på en mycket trevlig shoppingtur som ledde oss upp i skogarna till Gottne (kommunens absolut bästa loppis), och sedan på kringelkrokiga vägar i underbart julkortslandskap på väg hem. Vi gillar att fota, både jag och min vän, och i allt det vackra kunde vi bara konstatera att vi inga kameror hade med oss, så vi njöt "live" av det vackra naturen bjöd oss att se inifrån den varma, trygga bilen.

Nu är jag tröttmössa och väntar på att middagen ska bli klar, men jag slänger in en bild på några loppisfynd från igår:

Glasen på fot till höger, och de utan fot, längst till vänster, hör till de bäst fynden jag gjorde igår. De, tillsammans med tallrikarna jag också fyndade kommer de utgöra julens dukning i Casa Jonsson.

Nu är det mat, maken lägger sista handen på det goda medan jag skriver färdigt här. Önskar alla en härlig kväll.

2011-12-22 18:10 | 3 kommentarer

I blek midvinterdager mötas de tillslut.

Gryning och Skymning trevar med frostnupna fingrar, finner varandra och drar till sig var sin stjärngnistrande kind. "Älskade." suckar Gryning och sjunker in i Skymnings famn. Det finns ej tid för trivialiteter; Vintermötet är på allvar till skillnad från Midsommarens förlustelser över några kortare nätter innan de utmattade glider isär.

"Jag har sett dig blekna bort i dagar nu." viskar Skymning. "Och jag har sett dig växa dig större och försvinna i natten." Gryning avslutar meningen med en lätt kyss på Skymnings brinnande panna. "Vi sover djupt som Ulven strax, i morgon möts vi igen min älskade, och då får vi lite mer tid. Du vet att vi snart härskar över Jorden." "Jag vet." svarar Gryning, och hennes panna slätas ut när hon ler. "Ännu sover Ulven djupt, men det är mycket oro i världen. Vår tid kommer nog strax." Hon drar Dagens gyllene mantel om sig och bleknar bort ur Skymnings syn.

Djupt sover de under den längsta natten och Gryning drömmer, insvept i sin varma mantel, om de få, korta och skälvande nätter de har tillsammans under sommarens ljusaste tid. Som hon längtar. Från att de ljusaste sommarnätterna är över vilar hon trygg i sina ljuva minnen, ungefär fram till höstdagjämningen, när hennes älskade börjar göra sig påmind igen. Mot senhösten kan hon ana hans gestalt och hon kämpar då för att glöda extra mycket i sin tillvaro för att han ska se att hon fortfarande väntar, att hon ännu är en del av honom.

De vilar i varandras armar och viskar snabbt allt som är viktigt. Snart ska de skiljas åter, och en brännande tår rinner likt ett stjärnfall över Skymnings frostiga kind för att landa i Grynings rödblonda hår. Det värker i hela hans varelse när hon inte finns nära och han skriker då ut sin saknad i flammande skyar över himlen. Han förbannar den obevekliga solen som varje dag tvingar bort hans älskade.

Så dras de isär och skiljs åt med en sista kyss.

"Det är så grymt." Grynings röst darrar och hennes kinder är strimmiga av tårar som liknar ett duggregn av iskristaller. De glittrar i den bleka dagern när de faller ned över världen. "Älskade", Skymning försöker nå hennes hår med fingertopparna medan hon sveper manteln om sig. "Vi har väntat i så många årtusenden, vad är väl några år till?" Hon ropar någonting till svar, men han hör inte vad. Han vänder sig från sin älskade och går för att tända de stjärnor hon nyss släckt.

Visst sover Ulven ännu djupt, men snart nog vaknar han, rister sig lös från sina kedjor och slukar både sol och måne för att lämna världen i ständigt dunkel. Då behöver de älskande inte längre vara ifrån varandra.

***

© Linda Desirée Jonsson 2010

***

Vintersolståndet inträffar kl 05:30 i morgon, 22 december 2011

2011-12-21 08:28 | 7 kommentarer

Avsaknad av hängrännor är inte bara dumt, ibland är det konstigt och vackert också, som dessa horisontella istappar

Da'n före da'n före da'n före dopparedagen måste jag konstatera att jag ligger väldigt bra till. Klappar inslagna, laxen gravad, vildsvinsskinkan ligger i saltlag, sillarna inlagda, älgfärsen till julköttbullarna tinas och i morse hämtade vi den fina granen vi beställt på affären i Gideå (till förmån för idrottsföreningen). Rödbetsinläggning och surkål avklarades redan i höstas.

Kvar att göra är bak av långpannevört och pepparkakor, tillverkning av mer julpraliner, koka och griljera vildsvinet, rulla och förkoka köttbullarna, göra tjälknöl och sillsallad. Äggen levereras på torsdag, och när jag klär granen på fredag ska Stefan göra janssons och julegröten. Ja, vi ligger verkligen riktigt bra till inför julen, och nu längtar jag!

Nisse har tipptappat fram ur vrån och övervakar julstöket. Eller sitter han och sover? 

2011-12-20 12:42 | 2 kommentarer

Jag gick ut källarvägen i morse.

I natt, strax före tre, drog jag på mig morgonrocken och tassade sömndrucket iväg till toaletten. Kikade på vägen ut i Vinterhagen och konstaterade att inga hästar stod i det numer upplysta vindskyddet. När jag var klar, spolat och släckt kikade jag ut genom farstufönstret och tänkte; "Men vem har ställt ett så stort paket på bron..?"

Jag minns att jag tänkte så, men inte varför. Skulle en tidig tomte baxat upp ett stort paket som täcker hela bron liksom? Men en trött hjärna funkar inte riktigt så bra. Då tänkte jag "Men vad fan är det där?? Har nån satt upp plåt för dörren och fönstret? Varför? Hur ska jag ta mig ut" Där klarnade hjärnan lite och jag insåg att farstutaket gett vika för snön och lossnat.

Jag kröp ned i den varma sängen igen och Izor hoppade upp bredvid mig. Farstutaket fanns i mina tankar och när jag gled iväg in i sömnens land igen tyckte jag det var lite lustigt och jag fnittrade lite när jag kramade den varma hunden och somnade om.

Här är anledningen till att jag gick ut källarvägen i morse.

Jag kunde förstås öppnat dörren och krupit under taket, men som det framgår på bilden finns alla spadar utomhus. Att skotta sig in verkade vara en bättre idé, då blötsnö inte direkt blir lättare att skotta bort när man trampat ned den först (läs och lär, sörlänningar).

Märkligt nog vaknade varken vakthunden eller de tre vaktkatterna, så taket måste lagt sig ned ganska försiktigt, och när jag ser på skruvarna som hållit upp konstruktionen är jag ändå imponerad över att taket höll under den gågna vargavintern.

Jag skottade undan den tunga snön, och röjde även undan på övre delen av gården så jag kunde dra bort taket, innan jag gick ut med Izor. I skrivande stund avnjuter jag kaffe och hembakt vört innan jag går ut och greppar spaden igen, men Stefan är på ingående, de var nyss i Själevad, så då får han fundera på hur vi förbättrar konstruktionen.

Återkommer senare med rapport från julflitens boning, tillönskar alla en fin måndag och en fröjdfull julvecka!

2011-12-19 08:40 | 4 kommentarer

Nu tänker jag skryta igen.

Tidningen Land hade en fototävling där man skulle sända in sin juligaste bild och en liten förklaring till vad bilden föreställer och vad den betyder. Jag tänkte att det finns så otroligt många duktiga amatörfotografer där ute, så jag har väl ingen chans, men eftersom förstapris var en kamera så måste jag ju sända in någonting, annars kan jag ju inte säga att jag ens försökt.

Det är inte den juligaste bild jag tagit, men den med mest hjärta, och sådant brukar premieras i glada veckotidningen Land. Bilden tog jag förra julen, och den föreställer två figurer som betyder jättemycket för mig. Jag fick dem i julklapp av min systerson Pontus för flera år sedan. Jag tror han var 7-8 år (han fyllde 16 i november), han hade sett figurerna i en affär och sagt till sin mor att han ville ge dem till mig i julklapp. Jag tycker det är så sött att han förstod att just jag skulle uppskatta dem, så de har alltid en hedersplats till jul.

Jag sände in bilden och en kort variant av historien, sedan glömde jag allt tills i torsdags när Land kom. Jag kollade in fototävlingen och tänkte; "Men den bilden känner jag igen.". Nä, jag vann inte, men jag var en av de nio som kom "tvåa", så jag är stolt som en tupp! Jag vann en trisslott som jag mottog i fredags. Det var ingen vinst på den, men det gör ingenting. Att juryn upskattade bilden och historien bakom är belöning nog.

För övrigt tycker jag att en fototävling där man kan vinna en kamera borde ge första pris till den kassaste bilden. Det är väl den som är i behov av en riktigt bra kamera, eller?

2011-12-18 11:31 | 4 kommentarer

Nä, riktigt så illa är det inte.

Strömmen for förra fredagen runt tio på kvällen och återkom först 42 timmar senare. Då hade vi 11 grader i huset och var förbannat less på mackor! Telen började fungera på tisdagen, och för en och en halv timme sedan fick jag tillbaka bredbandet. Tjoho!

Det bugas högaktningsfullt på Vinterängen

På lördagsmorgonen (ja förra lördagen förstås) tog manfolket itu med den digra snöskottningen, medan jag ägnade mig åt hagen. Det var alltså inte vinden som varit värst, utan det minst sagt ymniga snöfallet. Tung blötsnö i kombination med vind hade böjt och bännt skogen så att många av dess sedan länge rotade innevånare helt enkelt knäckts av tyngden. Den tunga snön hade töjt stängseltråden, så på många ställen hade hästarna helt enkelt kunnat kliva över staketet. Jag befriade all tråd och även många träd från snötyngden. Många träd fick jag tyvärr såga ned då de bugade sig allt för djupt över stängslet, och även stigarna uppe på Vinterängen var jag tvungen att röja upp.

Tusågat träd som låg över stängslet

Där träd rasat över stängslet hade hästarna också kunnat kliva över om de velat, men mina kloka tamhästar höll sig på lägdan kring vindskyddet under stormen. Ironiskt nog hade de fått batteridriven belysning i vindskyddet på fredagen, så där lyste det minsann medans större delen av nejden låg i mörker.

Jag hade inte tänkt sitta vid datorn hela kvällen. Att internet funkar är en lättnad, och en bonus i en annars väldigt julpysslig helg. Frysen öppnades aldrig under strömavbrottet, och allt klarade sig! Jag var så orolig över älgköttet och vildsvinsjulskinkan att jag drömde mardrömmar, men allt klarade sig. Vildsvinet ska tinas nu och rimmas, tre sorters sill har jag lagt in, julklappar har slagits in och jag har sju kvar att dölja i vackra papper och band. Apelsiner ska "nejlikeras", middag ska lagas, hjärtan ska flätas, smällkarameller vikas, pepparkaksmallar ritas och vin skall avsmakas.

Ville egentligen bara meddela omvärlden att jag är tillbaka. Jag har inte blivit högfärdig eller så (ser att ni är några som saknat mig), har bara fullt upp så jag tar mig inte tid att svara alla och envar. Men det betyder inte att ni inte är viktiga.

På återseende!

2011-12-17 16:18 | 2 kommentarer

Ja det lät väl som en härlig samling?

Här är min nya trotjänare, min kompis Rover. Vad säger ni? Syns han inte så bra? Det kan bero på att jag tog bilden i fullt snöoväder, en stund efter att Rover och jag kom hem från en lång utflykt.

Ibland har jag bara en sådan där känsla när jag vaknar på morgonen, när man vet att man kommer överleva dagen. Ja, bevisligen har jag överlevt väldigt många dagar, men det är inte alltid man har den där självklara känslan. Jag behövde utföra några ärenden, ärenden jag tvingats skjuta upp från början av veckan och eftersom jag visste att det var oväder på gång tvekade jag ända tills i morse. Jag bestämde mig för att trotsa väderprognoserna och ta med Rover på en rundtur i kommunen.

Rover är stor och trygg, har skinnsäten och en V6:a. Jag körde hem honom i onsdags kväll från Lunde och vi kom varandra nära under resans gång. Därför kände jag att jag kunde lita på min nye vän i snöblåsten.

Ett försök att föreviga hur oväders-Anna målat ladugårdsväggen vit av snö

När jag och Rover lite svajigt klättrade uppför en brant, snöig backe på väg hem, med vinden slitandes i karossen tänkte jag att jag nog är mer än lovligt tossig som ger mig ut. Som tur var, så var det bara ett par tossiga bilister till ute busvädret, och ännu mer turligt hade en stor gran nyligen flyttats från vägen i en backe. Jag kunde ändå inte tycka annat än att det häftiga vädret var väldigt vackert och jag var aldrig rädd.

Ändrar man Ixus till "Solnedgång" blir det lättare att se Annas målarfärdigheter

Hemma blev det en tjock och närande smoothie som sen lunch, innan rastning av hundar i den ylande vinden. Maken, som också saknar vett och sans, och även han gjort sig ärenden i stormen, kom hem, och tillsammans drog vi ut släden med massor av höbalar i hagen. Gastroler är lika trygg som Rover i snön och ställde sig lugnt att äta medan damerna försökte jaga den otäcka hösläden ur hagen.

Annadagen, den nionde december. Då ska julölen vara klar. Att kalla dagen Anna Ölkanna är visst ovanligt, vid googlande, jag vet faktiskt inte var jag fått det ifrån. Säkert från min mor. Men förr var det i alla fall så att lutfisken skulle läggas i blöt och ölen skulle vara klar idag. Någon lutfisk blir det inte här (även om jag uppskattar rätten), men jag har haft några sorter öl ståendes i svalen i väntan på idag.

Hilda väntar på att jag ska sätta mig i soffan med henne

Apropå Anna; Hur vanligt är det att man om en snöklädd husvägg säger att oväders-Anna varit framme? Här har vi ju en massa "annor", våranna, slåttanna och höstanna, som har med jordbruk att göra. Vad passar bättre än att oväders-Anna målar ladugården just på Annadagen?

Glad Ölkanna på er!

2011-12-09 16:12 | 2 kommentarer

Snökäx

Med snön kom ljuset tillbaka. Inte bara ser man hästarna i hagen på kvällen, jag kan äntligen ta morgonpromenaden på vägen som går upp till Västergissjömon igen! Under en stjärnsprakande himmel med svag rodnad i sydost passerade jag och Ludde det sista gatlyset vid idrottsplatsen och gick ut i snöljuset.

Det är fantastiskt vad ett tunnt snötäcke kan göra där det ligger på marken och i träden. Trots att det var flera timmar innan dagsljus var det lätt att se spår efter hare och räv där de korsat vägen, och snön hade fått fäste i isen, så varje steg var stadigt och tryggt. Jag har saknat mon och dess innevånare, det är inte alls samma nöje att gå genom byn.

Vi har en kall morgon här, -12° i skrivande stund, och hur dagen ser ut vet jag ännu inte, men jag hoppas förstås på stordåd. Önskar alla en fin dag.

2011-12-07 08:35 | 4 kommentarer

Ute snöar det, och i skrivande stund är det inte riktigt ljust ute än, men jag fortsätter med lite bilder från igår. Jag hade lagt upp två balar på skottkärran som skulle upp på Vinterängen. Mitt i allt fyllde jag på mat åt fåglarna och rengjorde en fröautomat som frusit ihop. När jag burit in hinkarna med fågelmat ser jag att jag får en medhjälpare i hästutfodringen.

Idun ligger på balarna och väntar på mig. Men vad är det hon leker med?

Visst, Idun håller reda på kniven medan hon väntar på mig. här ser man vilken ansvarsfull matte jag är.

"Tjohooooooo! Vilken festlig kniv!"

"Nämen, jag är klar nu. Är du färdig att gå någon gång?"

Idun följde förstås med upp på ängen.Det är ganska trevligt att få med sig katterna som sällskap när man är i hagen. Kanske inte så trevligt när man ska träna häst eller verka hovar och ha tumlande små "bergslejon" runt benen på sig och pållarna, men oftast är det skoj. De är riktiga pajaser, så man får sig alltid ett skratt.

2011-12-06 08:12 | 2 kommentarer

Dagens andra inlägg med massa bilder blir från eftermiddagen. Jag har längtat så mycket efter snön och det behagliga ljuset som ändras under dagens lopp.

Solen kastar långa skuggor av hästarna som uppmärksammat att jag skalar av en rundbal uppe på gården.

Under tiden har Köldmånen börjat klättra upp på himlen.

Hästarna mumsar ur två jättehögar med hö, och solen har gått ned bakom berget.

Samtidigt har himlen och marken ändrat karaktär.

Solen har gått ned men jag kan fortfarande se hästarna i hagen! Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtat efter det.

Det bästa är att det dröjande skymningsljuset är tillbaka. Långsamt mörknar himlen ute mot sammetsblått, men snön lyser upp. När jag tittar ut över hagen från mitt fönster ser jag hästarna och kan också urskilja vem som är vem.

Välkommen snö!

Köldmåne

2011-12-05 15:24 | 2 kommentarer

Nu på lunchen ska ni få följa mig på en liten promenad igen. Det kom snö i natt, äntligen. Bara några centimeter, men nog för att lätta upp sinnet ordentligt, och lilla lånade Ixus är min följeslagare idag. Jag tänker inte missa ett enda fototillfälle denna snögnistrande dag. Vi går från Vinterhagens lägda för att se om hästarna finns uppe på Vinterängen;

Hästarna har trampat upp sina egna stigar till ängen, här följer den staketet, uppe på sandtagets kant. Härlig utsikt över Gideälven.

Ovanför sandtaget. Man anar att det ljusnar där framme, och där ligger det vi kallar för Vinterängen.

Och visst, här är hästarna.

Älskade snö. Allt får ett härligt decembersken när den låga solen belyser det vita.

Tova har valt sig en helt egen bal att böka runt i.

Naturens egen glittergirlang; Spindelväv som frostats under morgonen, hänger som ett vackert smycke från en gran.

Nu är min lunchrast över. Jag ska inviga min hösläde, för nu vågar jag mig på att öppna den första rundbalen. Hästarna ska få så pass mycket mat att de kan bädda på lägdan när de ätit sig mätta. De småbalar som var staplade i porten har vi under morgonen lyft upp på ladugårdsvinden och staplat med de andra. Förberett för att hämta de sista småbalarna alltså.

Återkommer med fler bilder senare.

2011-12-05 12:51 | 3 kommentarer

Ser ni att det ligger snö på berget där borta?

Det var så himla fint väder under förmiddagen igår. Så mulnade det på och blåste upp återigen. Nederbörden som föll kom följdaktigen som regn och förvandlades till is samma sekund det nådde backen. Grusvägen förvandlades till isgata, så sandbilen trevade sig sakta och försiktigt fram här under kvällen, och där hästarna går är marken täckt av is.

Att gnälla på vädret och årstider är ovanligt för mig, men nu vill jag faktiskt ha lite julesnö, som kan få fäste på isen och göra allt vitt och rent.

En trevlig andra advent tillönskas alla och envar. Nu ska vi på skyltsöndag i Gideå!

2011-12-04 12:30 | 3 kommentarer

Solen går upp över frostig man

När solen gick upp lade jag två balar på skottkärran och styrde upp den till Vinterhagen, där hästarna mötte upp. De går sina väl upptrampade stigar från lägdan, ovanför sandtaget där utsikten är slående vacker, innan de är framme på ängen, jag går den lilla skogsvägen som leder ned till sandtaget.

Bizra undersöker alltid kärror väldigt grundligt

Det här är skönt med Basjkirer; Här har Bizra nyss vält skottkärran på den hårdfrusna backen med buller och bång, alldeles bakom Gastroler och Hinica, som lugnt fortsätter äta.

Hinica smakar om bal nr 2 möjligtvis är godare. Hennes fanclub väntar bakom

Gastroler glänser som en välputsad kopparkastrull i solen

Minna i sin typiska "trebenta" position

Idag är det pudelfrisering i huset medan jag knåpar ihop den sista V75-raden för VM. Jag ska ta en promenad med Izor och vi hoppas få se några snöflingor. Sedan ska jag julpyssla lite och göra i ordning en fajitasgryta som ska puttra på spisen medan jag ser travsammandraget på fyran. Så ser vi väl om det finns anledning att fira efteråt.

Önskar alla en härlig helg!

2011-12-03 13:09 | 1 kommentarer

Jag sitter nu och skrattar vid datorn..

I en halvtimme satt jag och skrev ett fyndigt inlägg, och när jag skulle redigera en av fyra bilder så försvann hela inlägget! Med tanke på att min mentala status är ett klart lysande spektra av känsloyttringar (läs gårdagens inlägg) så kan man ju vara imponerad över att jag orkade skratta, men eftersom alternativet var att gå ut i porten och hänga mig så övervägde jag en halv sekund och började gapflabba istället.

Nå, jag ids helt enkelt inte upprepa mig utan håller mig då till min nyss nämnda status. Från igår har jag utökat listan med saker att undvika, så nu har "undvik all mänsklig kontakt (som märkligt nog innebar att dra med familjen till hyresvärden för att dricka kaffe)" fått sällskap av "undvik barnsäkra förpackningar" och "knivar är endast för matlagning".

Nu finns också "skriv inga inlägg" med, så jag loggar ut

Bilden ja, den är från selkammarn. Enda bilden jag inte slängde efter mitt förra, misslyckade inlägg. Adventsstjärnor undviker jag inte, de är fina, lyser upp tillvaron och tänder små stjärnor i mina ögon. Önskar all en trevlig fredag.

2011-12-02 14:50 | 2 kommentarer

Jamen godmorgon i stugan!

Jag dristade mig till en sovmorgon idag, mot bättre vetande, så nu är hela dagen förstörd. När jag äntligen baxade rumpan ur sängen för att vattna fålarna fem såg himlen ut såhär. Ingen snö i sikte, bara lite rimfrost på backen.

Vackert ändå, snöbrist till trots.

Idag är jag en riktig PMDS-kärring med extra betonig på "D"; Dysfunktionell, så jag ska hålla mig ifrån mänsklig kontakt. Så fort jag öppnar truten drar jag på mig dålig kharma, och det finns inte nog pepparkakor i hela Nyåkersfabriken som kan bota mina "svarta grodor". Jag håller mig till djuren idag, de är de enda jag kan vara snäll med. Då kanske jag inte är helt förlorad ändå.

2011-12-01 08:59 | 5 kommentarer