Nu börjar det vara löjligt. Mer snö, jag är mer krasslig än tidigare och som lök på laxen; Strömavbrott! Det vräkte ned snö på tvären, och jag rastade hundarna medan maken skottade. När hund nummer två gjort nummer två vände vi på klacken och gick hem. Frukost intogs, och just när vi skulle ta påtår slocknade det. Då tog vi lite sovmorgon.
Sedan var det bara att klä sig och greppa snöskyffeln. Strömmen forfarande borta och vis från tidigare strömbortfall i december visste vi att vi måste ta oss in till Husum för att trycka magen full med varm, lagad mat. Självklart kom plogtraktorn precis som jag skottat klart ned till Vinterhagens insläpp. Traktorn hade dubbla blad, ett som plogar och ett som trycker övre halvan av snökanterna långt åt helvete ut åt sidorna. Behöver jag berätta hur stängslet mot vägen såg ut?
Jag greppade en skyffel och började ta itu med eländet. Det osade om mig; Jag svor och grät och förbannade dagen idioten till snöröjare fötts. Jag brann av hårt arbete, ilska och feber och slängde i vredesmod mössan ut på vägen. Den tunga snön fastnade i skyffeln. På grund av en armbågsfraktur -94 kan jag inte räta ut vänsterarmen, och det gör ont så in i helvete när jag hivar iväg ett tungt lass snö på skyffeln och det inte släpper. Snölåsen på överdragsbyxorna släppte däremot ideligen, så det kom in snö i skoterkängorna, också trampade jag genom snön och slog näsan hårt i skyffelns skaft. Då satte jag mig ned och grät som en liten flicka.. se'n forsatte jag rädda stängslet. Svärande.
Ca 13:30 var vi klara för avfärd, då hade traktorhelvetet återvänt och spytt snö över infarten. Precis när vi ska backa ut bilen kör plogtraktorn åter förbi och trycker snö ut mot hagen, men nu klarade sig stängslet.
För första gången besökte vi Pizzeria Flaggan i Husum, och jag tyckte det var mat för gudar! Tror inte bara det berodde på att jag var utsvulten och utarbetad, det är inte alla som kan få till en juste oxfilépizza utan ost. Pizzeria Flaggan kan! och är inte rädda för att krydda heller. På ICA provianterade vi nötter, frukt, risifrutti och godis, så vi skulle ha energi i skafferiet om strömmen fortfarande lyste med sin frånvaro när vi kom hem, och körde sedan mot Gideå för att komplettera inköpen.

Trygg, om än långsam medtrafikant
Även om telefon och ström inte funkar i ovädret så gör faktiskt snöröjningen det, trots det jag skrev i inledningen. Snöröjaren hemma gör bara sitt jobb, så bra han kan, och jag såg när vi körde till Husum att fler Västergissjöbor kommer svära långa haranger över igenplogade infarter innan dagen är slut. Kanske ska vi göra det enkelt för oss till nästa vinter och flytta in stängslet några meter?

Tunnelseende
Vi köpte närproducerat kallskuret och batterier till radion i Gideå och medan vi körde hem höll jag tummarna för att det skulle lysa på gården och i huset när vi kom hem. En parentes här är det idiotiska beslut de tagit i Norge att stänga ned all analog radio i landet till 2015 och bara sända digitalt. Två gånger har vi drabbats av längre strömavbrott i vinter, och bägge gångerna dog mobila och fasta telefon samtidigt. När behöver man en radio som mest? Gissa! Kanske när det är snökaos och ström och telefon försvinner? Tänker på raset utanför Trondheim, tänk för dem att vara utan radio då?
Hoppas det inte blir samma fullständigt idiotiska beslut i Sverige!

Träden bugar under snön och gör vackra bågar över vägen
När vi passerat Skallbergsgrottorna och Granto och kom ned på andra sidan berget såg vi att det lyste! Gatlyset slingrade sig som en orm i snövädret längst vägen hem, och hoppet steg. Hemma lyste det välkomnande och jag gick för att kolla staketet igen och ta några kort.

Vägen upp till ladugårdsporten, en av mina viktigaste stigar. Man kan ana här hur mycket snö det kommit. Alldeles vid ladugården är det förstås extra mycket pga takras (något jag inte direkt jublade åt igår morse).

VW Transportern står utanför garaget, inbäddad i mjukt fluff.

Adventsgranen som jag så stolt bar hem, har flugit iväg tre gånger för att sedan surras fast i tre väderstreck av mig och tyngas ned med snö av Farbror Frost. I samma veva har belysningen krupit in mot stammen för att ha mer stadigt att hålla i sig i, medan stormbyarna ylat över ladugårdstaket.

Det ser nästan ut som ett stort, snällt troll som härbergerar massor av olikfärgade älvor under sin vita pälsrock, och skyddar dem mot den bitande vinden.
Strömmen har gått tre gånger till sedan vi kom hem, och mobila nätet har ännu ingen teckning. Inte ens nödsamtal alltså, precis som det var i flera dagar i december. Vi är mätta och belåtna, och har förråden fyllda, termosar med varmvatten och i pannan brinner det. Ute i hagen ligger hästarna i höet och låter sig täckas över av snö och inne sover hundar och katter.
Hoppas ni klarat er undan Emil, eller åtminstone inte drabbats hårt. Min vrede när jag skottade fram stängslet gjorde att stormen hastigt vek av mot öster, mot Finland. Förlåt Finland, men jag fick nog.
Ha en fin kväll!

2012-01-04 17:53 | 6 kommentarer