Som kontrast till gårdagens inlägg kommer här lite kärlek:

Jag och Tova

Tova är rätt tunn nu när hon är mamma, därför får hon en hink med tillskott varje dag. Det här är alltså min skyggaste häst, och hon har blivit lurad med alla trick i boken vad gäller att få fast henne. Det tog tid för oss, men nu, snart ett år efter hon kom, har jag inga problem att komma nära henne, röra henne överallt, ta på grimma och leda iväg henne, eller som här, mata henne ur hink.

Just det momentet har tagit längst tid, men hon förstod snart att det var det mest effektiva sättet att i lugn och ro få ha sin hink ifred. Att ta ut en hink "godis" i en flock Basjkirer kan vara förenat med stor överfallsrisk, men alla vet att det är Tovas hink och att det är vår stund. I mitt fall är det den bästa stunden på dagen, och Tova vet alltid när det är dags. Då står hon vid grinden och gnäggar lågt när jag kommer.

Efteråt kramas vi lite

2012-04-30 09:21 | 3 kommentarer

Jajjemän, fru Jonsson fixar och blir omgående belönad med sommarvärme

Efter frukost tog jag äntligen itu med mina försådder. Jag har inte varit inspirerad, där solrosorna ska stå är det snöfritt sedan länge, men odlingsytorna ser ut såhär:

Till vänster om de av snön hopknölade vinbärs- och hallonbuskarna. Ja, de är fortfarande hopknölade, därför syns de ej. Det som syns som lite mörkt i allt det vita är min varmbädd*suck* När jag planterat klart i de små drivhusen gick jag lös med skyffeln på den tidigare gigantiska snödrivan vid utsiktsstenen.

Å hej! Å hå!

Det är alltså förmiddag, men sommarvarmt. Så himla härligt att jobba i sådant väder. Jag reflekterade att jag som jobbat så hårt under vintern för att skotta upp snön på drivan nu sprider ut den tillbaka på gården..

Fota min armhåla? Jamenvisst.

Efter att maken lekt klart med min kamera tog han skurhinket och skurborsten och piffade till kuttersoffan uppe på stenen. Nu när fåglarna kuttrat klart där så får väl vi sitta där och kuttra i solskenet på eftermiddagen Jag var tjurig och skottade ut allt som var kvar av snödrivan på gården. Det som är så himla häftigt är att under snön spirar det redan!

Naturen är fantastisk

På en del ställen är det mer sommar än på andra. Rabarbern ser ut att trivas.

Nu är det dags för lunch efter allt slit. Jag hoppas alla får en härlig söndag och att solen ler även mot er.

2012-04-29 11:54 | 5 kommentarer

Halva fredagen rann iväg i ett huj.

Uppe med tuppen som vanligt, kort power walk med Ludde innan jag drog ut vatten och kubiktunnan fylld med höbalar. En tunna som blir tyngre och tyngre ju mer snön ersätts av lersörja, gödsel och ratat hö. Mastodontfrukost betående av grapefrukt, en stor tallrik kornmjölsgröt och som efterrätt två rostade mackor och en stor mugg kaffe. Sedan var jag redo att kicka igång dagen.

Jag kollade magar och juver hos Bizra och Hinica. Bizra har släppt ut tunn, honungsfärgad mjölk senaste dagarna, men nu hade det slutat, dock inga vaxproppar än. Medan solen torkade bort gårdagens regnmoln begav jag mig på cykel till Gideå för att handla lite förnödenheter. 2.4 mil senare var jag hemma, gjorde mig en mycket god och matig smoothie medan jag satte igång med andelssystemet för V75 på Umåker, som skulle vara klart innan kl 13:00, jag var klar före tolv.

Gick ut och fyllde på mer vatten, drog lös en halv gran ur Gastrolers man (?!?), gav Tova en hink nyttigheter, skottade ut snö på gården och gick sedan upp på vinterängen för att inspektera. För mycket snö där uppe ännu, och hagen är så mjuk, så de får även kvällsfodret uppe i skogen, mellan lägdan och ängen, där det är barmark och torrt.

Bytte om till träningskläder, selade Ludde och drog på mig bälte och enkilosvikterna, så gick vi ut på en längre power walk i det härliga vädret. Tänk att bli överväldigad varje vår över alla fåglar. Alla samsades de nere på lägdorna i Svedje; Tranor, gäss, änder, duvor, måsar, kajor, rödhakar, storspovar, tofsvipor, sädesärlor, morkullor.. Det är tur Ludde inte vet om att han är fågelhund.

Hemma igen lyxade vi till det med en sen men ack så välförtjänt lunch. Det syns dåligt på bilden, men det är två mycket smarriga ägg- och räkmackor med en kall öl till. Lägg märke till Ludde i bakgrunden. Hur smyger han sig in i alla bilder? Han fick kokt kyckling och ris. Ludde har varit dålig i magen några dagar, men pigg ändå. Jag mutar honom med mild och god mat, så han äter små mängder regelbundet. Det hjälper, han har blivit mycket bättre, får han välja själv vräker han i sig en stor skål torrfoder på kvällen. Eller kattmat om man glömmer flytta på den. Efter lunchen lade vi oss på soffan för att sova, så himla skönt.

Vaknade en halvtimme senare av att lantrevbäraren glatt tutade på gården. Det är ju så himla lyxigt här ute på riktiga landet, att om man får paket (som kommer till Husum, flera, flera mil bort), då bokar man lantis på internet så kommer paketen hemkörda. Kanon!

Två paket från Börjes i Tingsryd. Jag vet vad det är, men det vet inte Ludde.

Det mindre paketet innehöll en voltigegjord (som någon annan ska ha, inte jag), och 10 rullar stängseltråd för inhängnaden vi ska göra till vovvarna på tomten. Det bästa kvar:

En sele med tillhörande huvudlag och lädertömmar!

Ska man köra tunga vagnar, timmerdoningar och jordbruksredskap finns det bara en sorts sele som funkar på riktigt, och det är en loksele. Dock är jag begränsad i och med att jag har ont ibland, en riktig loksele är en framtida dröm, men den kostar för mycket i dagsläget och är många dagar allt för tung för mig. Våra hästar ska tömköras, longeras och på sin höjd gå med rockard och släde, därför valde jag en gyllene medelväg; En maratonsele. Det är lite mer än en enkel bröstsele, och har bakgjord så hästen slipper bromsa med svansen i utförsbackar. Hästars svansar är absolut inte utformade för att bromsa upp vagnar.

Mig veterligen är det bara Gastroler som är inkörd. Det är främst Bizra jag vill köra in på riktigt, men tanken är att alla ston med föl ska tömköras, så får fölen gå som handhäst när de blivit stora nog. Fortsätter det här varma och fina vädret har snart ridplanen tinat fram, och med den betäckningshagen! Jag ser ljust på framtiden.

Jag och Ludde tillönskar alla en skön fredag och en härlig vårhelg. Hoppas ni är kloka nog att inte elda upp pengar i pyroteknik utan firar in våren på tystare vis.

2012-04-27 16:09 | 3 kommentarer

I går hade jag möjlighet att vara med när veterinären Anna Edblad undersökte och korrigerade hästarnas tänder hos Gideå BasjkirHästar. Jag var bara med på de två första hästarna, Tuscha och Kalinka, sedan var jag tvungen att åka hem, men det var väldigt intressant.

Var god skölj

Först får hästen lugnande, och sedan sköljs munnen ur innan själva undersökningen börjar. Tuscha är född i Ryssland och importerades som fyraåring 1998, hon är flockens ledare och en fantastiskt fin lektionshäst. Det var spännande att få veta mer om henne när veterinären undersökte hennes mun.

Eftersom jag har tandläkarskräck förstår jag Tuschas grimas

Det vi fick veta var att hon som liten, innan hon bytte tänder, fick en fraktur på överkäken, att hon blivit av med en kindtand som ung, samt har en gammal ärrbildning i mungipan. Jag blev lite knäsvag måste jag erkänna. Denna tappra, fina, kloka och duktiga häst, som tackar efter varje ridpass med en liten gnäggning. Det är tur man inte vet vad de råkat ut för under tiden i Ryssland.

Veterinären jämnar till lite

Allt som allt hade Tuscha fina tänder, och åldern verkar stämma. Veterinären jämnade till litegrann ändå, det var ju ändå läge för det. Sedan fick hon stå i spiltan och piggna till lite medan Kalinka undersöktes.

På aftonen begav jag mig igen till Gideå, det var ju ridlektion. Det blev riktigt vårväder igår, med massor av sol och värmedis, dock reglerat av en sval vind från havet. Det blev en härlig lektion i det fina vädret och jag hade Poker. Nu är ju han jätteduktig, men jag tycker själv att jag är himla duktig på att skicka hästar och att få dem att räta upp sig. Jag skickade Poker runt mig i halvcirklar, rätade upp och bytte håll först i skritt, sedan i trav (lite drygt ett varv då). Man utvecklar sin egen dialekt när man jobbar med hästarna och jag måste göra någonting rätt, för jag behöver aldrig räta upp min häst med sträckt grimskaft. Jag riktar all energi på hästens bakdel och niger, och vips vände sig Poker mot mig och stannade och jag släppte repet. Jag får skryta, det är min sida

Sedan red vi med grimma och grimskaft och Poker var superduktig, särskilt på att svänga. Halterna hade vi problem med först, men när jag gjorde rätt och han fattade (vi höll grimskaften så de blev som en halsring ungefär) stannade han gärna och stod kvar tills jag sa till, trots att det smackades runt omkring oss. I traven var han också väldigt lyhörd, fast han är sån som gärna springer ifatt för att komma först ibland. Inte igår, inte med mig i alla fall.

Det var överlag en mycket bra dag igår.

2012-04-26 13:08 | 2 kommentarer

I dag kom nya Hästfocus till sina prenumeranter (i butik inom kort). Att jag fick tidningen beror på att jag satt in en kontaktannons för Gastrolers räkning, så jag bläddrade snabbt till annonssidorna:

Högra sidan uppe till vänster.

Jag tycker den syns bra.

För att ni ska slippa ta fram förstoringsglaset står där att avelsvärderade Basjkirhingsten Gastroler tar emot friska ston för betäckning, samt pris och kontaktuppgifter. Nu gäller det bara att betäckningshagen tinar fram..

Ha en härlig onsdagskväll. Här lyser solen rund och varm, och jag ska på ridlektion. Tjolahopp!

2012-04-25 16:54 | 2 kommentarer

Gårdagens Njuta-lektion gav verkligen skäl för namnet.

Visst är det mysigt att hjälpa till och göra iordning alla hästar innan lektionerna, men det är rätt lyxigt också och komma till Njutaridningen och ta över de hästar som använts i lektionen innan och skritta av dem samtidigt som vi koncentrarar oss på kroppens samspel med hästens rörelser. På lektionen innan hade de ridit med grimma och grimskaft, så vi fick hämta träns till samtliga hästar, för vi skulle skritta ut.

Gejscha

Jag hade stora Gejscha, som är bred över ryggen, och vi skrittade iväg på rad i den milda vårkvällen. Snacka om sann njutning att rida ut under den vackra himlen, känna dofterna och höra alla fåglar. Solen sänkte sig bakom skogen när vi satt av på ridplanen igen och när jag körde hem lyste nymånen klar på en ljus skymningshimmel. Då hade klockan hunnit bli nio.

Onsdagens morgon är dimmig. Vi gick upp på mon, jag och Ludde, och lyssnade på alla härliga fåglar. Så drog jag "hösläden" över en lerig lägda upp till skogen och lade ut tre högar på torr mark. Vårkänslan försvann definitivt när jag öppnade iPhoto och möttes av fjolårets bilder. Den 25 april förra året var min utsiktssten översållad av pärlhyacinter och sippor. Nu är det snö kvar runt stenen och en bit upp på den, där hyacinterna bor. Men de skära blåsipporna runt granen blommar i alla fall, alltid något.

Skärsippor

Tänk att våren var flera veckor tidigare än i fjol, och plötsligt blev det vinter igen, en hel månad. Den 29 april förra året stängslade jag för sommarbetet, idag är beteshagen full av snö och betesutsläppet känns mycket avlägset. Dessutom har de stora mängderna snö gått hårt åt alla stängsel, det kommer krävas en del innan vi ens kan ta över hästarna från Vinterhagen till Hemmahagen.

Idag längtar jag efter sol och varma vindar.

2012-04-25 08:08 | 1 kommentarer

Dagens fundering;

Varför är förstapris i alla fototävlingar en kamera? Då borde väl sämsta fotot vinna? Som det är nu vinner den som förmodligen redan har en bättre utrustning än den man kan vinna..

Idag väntar ärenden i stora staden, när jag kommer hem är det arbete och i kväll Njuta-lektion. Hoppas på solsken idag, ännu är det grått men varmt. Önskar alla en fin dag.

2012-04-24 08:16 | 2 kommentarer

"You can stand under my um-ba-rella, ella, ella.."

Ja jäklar, nu är det vårväder. Ösregn alltså.

Igår blev det jättevarmt, så medan snön frättes bort inför mina ögon ploppade det upp blommör överallt; Blå- och skärsippor, krokusar i olika färger, några mysko små blommor vid ladugårdsväggen och så vidare. Rabarbern började också veckla ut sina blad, riktigt härligt. I morse var det snöblandat regn, och efter det har det vräkt ned regn hela dagen.

Fördelen är att snön regnar bort och att jag fått saker gjorda inomhus. Jag har tagit hand om tvätt, sänt in till Basjkirhästföreningen info om min verksamhet till länksidan (självklart med fina bilder till), äntligen bytt mitt mobilsvar från ca sju år gamla "Du har ringt till Linda.." till "Hej och välkommen till Mánadis' Vildhäst..", letat fram ett foto till en tävling, tömt källaren på vatten två gånger innan pumpen lade av, bytte pump och pumpade ut ännu en gång (sisyfosarbete kallas det), lagat mat för idag och i morgon, sänt viktiga SMS och mejl, plockat bort det diskreta påskpyntet, och även vilat på soffan med en mycket regntrött hund.

Ludde blir jättetrött av regnet, och mina leder, främst händerna skriker rätt ut sådana här dagar. Nu ska jag dra ut småbalar till hästarna innan jag gör kväll och skämmer bort mig själv. Jag fick två kassar med härliga inrednings- och trädgårdstidningar av en kär vän, och jag lapar i mig av inspiration till kommande årstider. Efter middagen ska jag fylla på i pannan, tända ljus och sätta mig i soffan med tidningarna och en varm vovve bredvid mig och tänka att regnet som slår mot rutan är mysigt!

2012-04-23 15:57 | 4 kommentarer

Jag fann den här bilden i min dator, jag vet inte vem som gjort den, men den är fin

I torsdags gled storspovarna in, så nu är vårensemblen komplett. Det är ju tur att det i alla fall låter som vår, när det ser ut som vinter. Jajjemän, det har vräkt ned snö i helgen, snö som nu slaskar och tinar bort.

I helgen har Adilliya haft på sig grimma för första gången, och det gick fantastiskt bra. Både i går och i dag har jag tagit upp Tova på gården för lite pyssel, för att se hur Adilliya och de andra reagerar, och det gick bra som förväntat. särskilt Tova verkar uppskatta lite egentid. Idag har vi tvättat rent juvren på både Bizra och Hinica, och visst verkar det hända saker där, vi vet bara inte när ännu. Jag har raspat Hinicas fossingar och hon var så fantastiskt duktig, så duktig har hon aldrig varit förut.

Så har Adilliya skuttat genom staketet för första gången. Det på grund av att hon hade dåliga barnvakter idag, så precis när jag ledde tillbaka Tova in i hagen gled liksom Adilliya igenom stängslet och mötte upp oss. Det har gjort att vi nu grävt upp nedersta tråden och bytt ut alla trasiga isolatorer.

Jisses vad duktiga vi varit. Nu(strax efter 11) är det dags för tidig lunch! Önskar alla en härlig söndag.

2012-04-22 11:06 | 1 kommentarer

Gastroler har jättelång man.

När vinterpälsen släpper kliar det, och även i manen lossar det hår, så det blir rejäla tovor. Ungefär varannann vecka tar jag itu med att reda ut tovorna, någonting hingsten uppskattar mycket. Oftare behövs inte, hans man tar hand om sig själv. Varannan vecka innebär att reda ut de "mattor" som bildats, och det går ganska fort.Han är också mycket hjälpsam och håller gärna i de redskap jag för tillfället inte använder.

"Jag håller fjantborsten jag, så kan du gå lös med piggborsten"

Just då smyger sig Adilliya fram. Tova visar tydligt att hon håller koll, men när hon ser att pappa är på lekhumör går hon iväg för lite egentid.

"Pappa, vad har du där?"

"Åh, är det skoj? Får jag också prova att hålla?"

"Men jag vill också hålla fast!"

"Pappa, borsta lite på huvudet."

"Mmmm.. kliar jätteskönt"

"Jag kan borsta lite på halsen också"

Jo, det är säkert, han lutade sig fram som för att borsta henne på halsen. Det var så himla gulligt, jag bara stod med kameran och lät: "naaaaaw", "gullisar", "sötgubben" och annat fjantigt. Jisses vad barnslig man är, den som är allergisk mot bäbisspråk hade fått allvarliga utslag kan jag lova.

Gastroler är världens gulligaste pappa.

2012-04-19 13:07 | 6 kommentarer

Den här vintern är tjurig, och ger sig inte i första taget. Den gjorde ännu ett litet återtåg i tisdags och täckte mina blåsippor med ett lager nysnö. På kvällen blåste vinden frisk, snöig och kall, men i ridhuset var det mysigt.

Njuta-lektionerna handlar om kroppsmedvetenhet, vad som händer i min kropp när hästen rör sig, och i tisdags handlade det mycket om sittbenen. Det är ena vassa rackare, det blir mycket uppenbart när man sitter på sina händer medan hästen traskar runt. De där vassa benen petar alltså ned i hästens rygg för varje steg de tar. Vi tyckte nog allihop att det var tur för hästarna att det låg en sadel emellan.

Man förstår att det krävs jättelite för att starta sin häst, och öka. Vi sparkar ju inte hästarna i sidorna när vi startar, utan vi går liksom igång dem, med sittbenen. Så släppte vi stigbyglarna och genast drogs sittbenen upp och dess inverkan var inte alls lika hård. Jätteintressant att trampandet i stigbyglarna gör våra rumpor så vassa mot hästryggarna.

Onsdagsaftonen erbjöd härligt vårväder, så då red vi ute på ridplan. Jag hade Djuti Kahn, den högresta, ljust rödbrunblacka ynglingen med både eld och guld i manen. Åh vad roligt det var. Jag vet inte hur jag ska förklara lektionen, men vi korrigerade sitsen från den lite stolaktiga sitsen de flesta sadlar erbjuder till att ha benen längre bak, bättre omslutande hästen. Vi skulle hålla hästarna joggande (Basjkirer kan "jogga", det är nästan som trav fast långsamt och jättemjukt) och sitta ned i den korrigerade sitsen, sedan öka och rida lätt.

Säkert grekiska för många, och för andra kanske det låter fjantigt, men det var en mycket nyttig lektion. Det är skillnad på att driva upp och hålla en häst i jogg än att bromsa in den från trav, då blir det en kanska stötig upplevelse. Att bryta gamla mönster är absolut inte heller lätt. Själv är jag uppvxuen i en gammal hoppsadel, utformad för män, liksom de flesta andra sadlar är än idag. Ridning var förr för militärer och militära sportutövare och vi använder samma utrustning idag, trots att ridningen utvecklats och förgrenat sig i så många fler genrer. Jag får ständigt kämpa för att bryta gamla invanda dumheter.

Men Djuti var så duktig! Han joggade på för sig själv utan att bry sig om vad de andra hästarna gjorde, och travade så duktigt medan jag kämpade med lättridningen, som faktiskt gick riktigt bra emellanåt. Jag sitter helst ned i trav, oavsett situation, jag behöver lära mig av med det. Tiden rann iväg, och alldeles för snart var vi tvungna att sitta av.

Nu har jag suttit och kollat igenom fotoalbumen och blir så trött på att jag inte har några bra bilder på den vackra Djuti, men jag kan ju säga att igår kändes det som att bli buren av en så'n här:

Bild lånad från en tjeckisk sida med massor av bilder på Pegaser.

2012-04-19 09:07 | 1 kommentarer

..ifall inte nå'n sätter fart.

Ja så heter det i Idas Sommarvisa, och jag tog budskapet på allvar idag.

I morse var jag tvungen att göra några snabba ärenden i stan. Ett av de ärendena bestod i att köpa såjord, för på något vis har det gått mig förbi att vi redan är inne i april, och jag har inte försått en enda liten blomma eller purjolök. Det kan bero på att man inte ska förgro allt för tidigt, och mitt trädgårdsland ligger under en tjock, kompakt matta av snö ännu.

För en gångs skull var det inte roligt att lämna Örnsköldsvik bakom sig för att köra hem, för ute vid kusten var det vår. Hemma har vi inte vår, utan vårvinter, som i och för sig är en härlig tid, särskilt när den infaller i början av mars, men jag är så jäkla trött på snön nu. Mest för att min ridplan ligger under ett lika kompakt snötäcke, och jag håller på att vara galet frustrerad över att inte kunna komma igång med att träna hästar! Att leda dem längst vägen ger ingenting i dagsläget, sedan Adilliya anslöts till flocken motioneras det som aldrig förr i hagen. Det är bara att sitta och vänta på att snön försvinner från gården. Eller?

Hemma åt jag en tidig lunch och tittade ut på snön. Varmt och soligt väder ute, då blir det trevligt att sitta ute och ordna förgrodden i de små drivhusen. Men nej, istället marscherade jag ut, greppade skyffeln och förklarade krig mot snödrivorna! Den snö jag med möda kastat från gården under vintern skulle nu ut igen för att dö smältdöden.

Av någon anledning hade jag tagit med mig kameran ut, men det var ju inte så att gården såg trevligare ut efter min framfart. Det såg snarare ut som att en förkyld köldjätte nyst ut en massa snöklumpar över hela gårdsplan och raglat runt och sargat de tidigare jämna snökanterna. Usch vad det såg ut.

Men det töade fort, och på gården var det vindstilla så jag jobbade på i T-shirt och jeans (med mössa på toppen för säkerhets skull). Det var när jag skottade vid utsiktsstenen jag upptäckte att visan är sann!

Jag satte fart, och genast kikade den första blåsippan fram. Från och med nu tar jag åt mig äran för ALLA vår- och sommartecken runt älvdalen.

2012-04-16 16:58 | 5 kommentarer

Nästan varje dag går jag stigen upp ovanför sandtaget i vinterhagen för att kolla om hästarna tagit sig upp på Vinterängen ännu. Det är där den mesta snön föll i vinter, och eftersom där är så skyddat ligger den ännu djup där. På förmiddagen idag kunde jag konstatera att de äntligen gått upp dit under söndagens morgontimmar!

De hade gått upp dit på rad och grävt fram lite av det gamla höet som ligger under snön, gått runt och bajsat lite, sedan gått ned igen. Jag blev jublande glad, särskilt eftersom nordvästvinden blåste bitande kall över lägdan, men på ängen log solen, stor, vänlig och varm, och det var helt vindstilla. Så jag lade i några höbalar i dunken och drog upp dit. Ingen häst följde med, men de väntade sig säkert att jag skulle dra ut hö på lägdan också, men tji fick de. Så sade jag till Gastroler att nu går vi upp till ängen, och hans steg var så ivriga att hela gänget följde med. Väl uppe konstaterade de att jag lagt ut hö, de luktade på det, vände och sprang ned till lägdan igen.

Gastroler väntade till sist, han såg riktigt besviken ut över att de andra inte ville vara där. Han drog en djup suck och följde efter damerna. Jag drog också en djup suck och tog itu med att gräva fram understa tråden på stängslet runt Vinterängen. Solen värmde så härligt och fåglarna sjöng. Dumma hästar som inte ville vara där. När jag var klar gick jag tillbaka längst stigen ovanför sandtaget.

Utsikt över Gideälven

Ja, damerna och Adilliya hade ju gått tillbaka till lägdan, och jag kände den iskalla vinden direkt jag kom över krönet. Som så ofta stod Gastroler och tittade ut över älvdalen.

Här står han ofta, som en yttersta utpost medan stona och fölet går på lägdan. Gör han bara sitt jobb eller funderar han över något?

Tänk vilken tur vi har som har en så snäll och fin hingst. Som en vän sa; Hingstar brukar vara ståtliga, Gastroler är gullig. Nå, jag tycker nog han kan se rätt ståtlig ut när han kurtiserar damerna, men jag håller med om att han är just gullig. Det har nog mycket att göra med att han är så snäll att handskas med. Trygg och självsäker.

Vackert rödbrun hårrem, och uttrycksfullt ansikte.

När man håller på med hästar får man komma ihåg att de har två sidor. Bara för att en sida (den ena hästen) sett och accepterat en sak betyder det absolut inte att den andra sidan (den andra hästen) gjort det. Rent visuellt är det väldigt tydligt på Gastroler, för samtidigt som han ser såhär stram och prydlig ut på vänster sida..

..ser höger sida ut såhär. Gissa vilken sida (häst) som är mer busig och har närmare till "ofog"? Jupp, höger sida.

Jag avslutar med en fulbild:

"Här står vi i solen och chillar"

Jag har hur många bilder som helst på Gastroler när han gäspar, han är en väldigt avslappnad kille. När jag går fram och myser med honom i hagen: Gäsp, när jag NH-tränar honom från backen: Gäsp, etc.

Nu ska jag och Ludde ut på en härlig promenad i solen. Hoppas solen ler mot er också idag, och att ni har en riktigt härlig söndag.

2012-04-15 13:38 | 4 kommentarer

Jag tänker inte be mina vänner som jobbar inom handel om ursäkt för detta inlägg, jag har ju själv några år bakom mig inom "soft gods". Det här nämndes inte, varken när jag jobbade på Indiska, sålde kläder från importör till butik eller satt på inköpsmöten till min egen butik.

Sist jag handlade i min Lifebutik fick jag ett nummer av tidningen Hälsa, en tidning med förvisso mycket reklam, men även med läsvärda reportage. Ett om textilindustrin, skriven av Anna-Maria Alsand, tycker jag fler borde ta del av. Hon börjar reportaget med tankar kring ett petrolfärgat linne, för endast 80 kronor:

"Köper jag linnet måste jag tvätta det före användning, då textilindustrin är kemikalieintensiv. Och tvättar jag det kommer gifterna ut i våra vattendrag. Vatten är en global bristvara. 40% av världens befolkning saknar vatten och siffran stiger. Det kan krävas mellan 10 000 och 17 000liter sötvatten för att producera ett kilo bomull. Mer än 90% av Aralsjöns yta är borta just på grund av konstbevattning av bomull."

Man kastas in bland de skrämmande siffrorna på en gång, och det kommer bara mer. Många som håller i det där billiga linnet kanske kollar ursprungsmärkningen och på sin höjd funderar kring barnarbete, men det handlar om så mycket mer. Sådant som påverkar människor här också.

Enligt WHO drabbas 3 miljoner människor av svåra förgiftningar när de jobbar med bomull. Bomull är dränkt i pesticider, en planta sprutas 25-35 ggr/år, och en matsked av utspillt koncentrerat bekämpningsmedel kan förgifta vattenförsörjningen för 200 000 människor. Följande kan man läsa om jeans i reportaget:

"Två kilo kemikalier har gått åt under dina jeans' livslängd. Mycket av dessa kemikalier är det tvättmedel du använder. Att tvätta mindre är alltså en vinst för miljön!" Jag tillägger att man ska välja rätt tvättmedel, rätt tvättprogram och lära sig dosera rätt.

Men det finns ju ekologisk bomull, och den är ju inte grågul längre, utan ser ut som "helt vanliga kläder". Men där är det inte heller helt enkelt. Så här berättar Annika Dahlström, AD Ecotextile AB om företeelsen greenwash-marknadsföring:

"De använder ord i marknadsföringen som gör att man ska tro det är ekologiskt när det i själva fallet inte är så. Man kan i princip skriva ekologiskt odlad bomull, och sedan doppa det i DDT och sälja det ekologiskt, eftersom man inte nämner själva efterbehandlingen."

Största boven är väl ändå shoppingtrenden. Den slit- och slängmentalitet som råder där vi helst ska jobba ihjäl oss för att kunna leva upp till en livsstil, konstruerad av klädkedjor, bloggare, TV-serier och filmer etc. Trenderna avlöser varandra så snabbt att ingen hinner med, och "in season" har blivit "nytt på hyllorna varje vecka"."I dag används varje plagg sex gånger, sedan slängs det." läser jag i reportaget. Till och med politikerna vill ju att vi ska jobba längre för att kunna upprätthålla den livsstil vi vant oss vid.

Men vad är bra då?

Det finns andra material, som hampa till exempel, som inte kräver kemiska bekämpningsmedel och inte behöver så mycket vatten. Andra material är lin (även om bekämpningsmedel förekommer där också), rami, ull, bambu och biprodukten från skogsindustrin, tencel/lyocell (silkesliknande cellulosa, mindre energikrävande än viskos).

Följande miljömärkningar är OK (enligt Konsumentföreningen Stockholm och AD Ecotextile): Fairtrade Cotton, Bra Miljöval, EU Ecolabel, GOTS, Svanen och OEKO-Tex.

En annan sak som är bra är second hand.

21 april ordnar Naturvårdsverkets lokalföreningar klädbytardagar (som tyvärr marknadsförs jättedåligt på egna hemsidan). I Örnsköldsvik blir det en klädbytardag i Nolaskolans ljushall (de vill helst ha in kläderna redan den 19:e), och på Umeåsidan kunde jag läsa mig till att det anordnas en klädbytardag i Umeå "någonstans". Klädbytet innebär att man för varje helt och rent plagg man lämnar in får en klädbricka som man kan byta mot ett annat plagg. Med tanke på att många använder kläderna väldigt få gånger finns det chans för fynd.

Läge att rensa ur garderoben alltså. Är det någon här i närheten som vill fara på klädbytet så samåker jag gärna. Ni vet var ni kan nå mig.

2012-04-14 10:04 | 4 kommentarer

I dag visar sig våren från sin vackra sida. Strålande sol, ljumma vindar och tio grader i skuggan gjorde att det verkligen kändes som sommar ute i solen. Det är lite surrealistiskt med vårvintern, med värmen, fåglarna, fjärilarna och blommorna och som kontrast till det, massor av snö som gör allt så väldigt, väldigt ljust. Lilla fröken krokus har gått från knopp till blomma som ni kan se, och hon hälsar solen och säger att hon kommer med vänliga avsikter.

Tyvärr hade jag lite tråkigt datorjobb (som jag ännu inte vet, men misstänker att jag gjort förgäves), där en liten lunch integrerades, men sedan gick jag och Ludde ut för att leta efter de tranor som sjunger så vackert.

Solen glittrar i den öppna älvfåran

Vinterhagen ligger högt belägen, och nedanför glittrade det så vackert i det blå. Vi gick ned mot Svedje, och plötsligt hörde jag en präktig trumpetfanfar, som genast blev först två-, sedan trestämmig, och vi såg några tranor långt nere på en lägda vid vattnet. Jag tänkte som så att kanske, om jag hade tur, skulle tranorna ha den goda smaken att flytta sig lite närmre när vi var på väg hem. Eller flyga över oss, jag hade förberett kameran för en sådan situation, men den uteblev tyvärr.

Två tranpar

Luften dallrade lite av solvärmen, och flugorna surrade omkring mig när jag tog bilden. Det kan vara svårt att förstå för den som inte upplevt denna magiska, femte årstid. Jag befinner mig nästan 500 meter från dessa två par, de ville vara ifred nere vid älven. På angränsande lägda, den nedersta i vår enorma beteshage, där gick tre stycken tranor till:

Vid älvkanten

De befinner sig ungefär där hästarna brukar gå ned för att dricka, och jag står på vägen ovanför, drygt 600 meter därifrån. De har valt en mycket trevlig och rofylld plats. Jag vet inte om dessa kommer stanna eller resa vidare, det brukar samlas ett rätt stort antal för dans och sång innan de flesta reser norrut medan några blir kvar. Det var ojämna par som reste söderut i höstas, om det var pga ojämt antal ungar (oftast lägger honan två ägg) eller för att någons partner förolyckats vet jag inte. Jag hoppas jag får tillfälle att ta bilder på närmare håll snart.

Avslutar med en bild på en annan ljusspridare, trots att hon är svart:

Lilla Adilliya ligger och vilar i solen medan de vuxna har tråkigt "bla-bla-bla-möte" (läs; Samkväm vid balkärnan jag drog ut till dem). Hon är nästan det vackraste jag har. Det vackraste är hennes mamma, hon är verkligen min stora ljusspridare, bara min.

2012-04-13 17:18 | 1 kommentarer

Ja nu är det sådan där vår igen, den sorten jag har svårt för. Lera, smutsig snö och som lök på laxen; Dimma! Det enda "väder" jag inte står ut med. Men det har regnat i alla fall och snön sjunker undan i en faslig fart.

Smältvatten och regn hamnar i min källare, och innan klockan var nio i morse hade jag pumpat ur källaren två gånger och även bytt ut hästarnas 90-literstunna. Så tog jag itu med att städa bland de sista höbalarna nere i porten (vi har mer på ladugårdsvinden), och det var sex stycken som var mindre bra. De fick bli strö i vindskyddet och liggunderlag på lägdan. Tre gånger drog jag ut min stora dunk också, med hö från storbalen som måste ta slut. De dunkarna hamnade uppe i skogen, så där äter hästarna idag.

På väg mellan porten och huset såg jag plötsligt en liten, liten varelse som sträckte sina små bladarmar uppåt, som en glädjeyttring eller hälsning:

Jag tror det är en liten krokus som övervintrat under en två meter hög snödriva.

Här bor hon!

Och bredvid henne spirar det för fullt

Onsdagens ridlektion stavades "dressyr" och jag fick rida fina och lyhörda Bobnii Kahn. Vi skulle rida ett program, och av tid- och utrymmesskäl red vi i grupp. Det ska bli roligt att få prova programmet självständigt längre fram. Men Bobnii är en klok ung herre, och även om kompisen framför honom gjorde en äggformad volt eller fuskade i hörnen bara för att hästen framför den gjorde det, så lyssnade han så himla fint. Pigg när han skulle, avslappnad när han skulle och lyssnade på minsta tygeltag och skänkel. Det är faktiskt inga som helst problem att rida dressyr utan bett (jag hade ett side-pull på honom)

Se vad fina vilttecken han har (ränderna).

Jag stavar inte fel eller är skakig på handen, hans namn stavas Bobnii. Det betyder "ruter" på ryska, och han har en jättefin ruterformad stjärn i pannan.

2012-04-12 13:03 | 3 kommentarer

Alltså, jag blir så upprörd över den idioti som tillåts i undervisningen (i detta fallet USA, inte svensk undervisning). Läs denna artikel och lyssna om ni vill:

Klimatskeptisk undervisning i USA:s skolor

"Oro att hamna i konflikt med föräldrar och skolledning", VA?? Blir föräldrarna förbannade för att barnen kommer hem med ångest över att ha lärt sig om miljöförstöring, så att läroplanen ska kringås?

Ja men strunta i problemen så finns de inte, det är ju kanonfint, USA. Tillsätt en konservativ och bakåtsträvande president i november också så kanske det inte tar så lång tid innan ni märker att det luktar av växthusgaser även under sanden.

Konflikträdd?

Jag ska skriva om klädindustrin (bomull) någon dag. Är det nu någon som inte vill veta hur många kilo kemikalier, som till slut hamnar i vattnet, deras jeans kräver under sin "livstid", eller hur företag kringår regler och marknadsför plagg som ekologiska fast de absolut inte är det bör göra som jänkarna.

2012-04-11 11:04 | 2 kommentarer

I går var en sådan där dag när allt var slut hemma, verkligen allt, så jag var tvungen att köra in till stan för att bunkra.

Helst hade jag låtit bli då det snöat ymnigt, och eftersom kvicksilvret låg runt nollan var det väldigt snömoddigt. Jag valde att köra den så kallade flygfältsvägen (logiskt namn på vägen som går mellan Örnsköldsvik och flygplatsen, strax utanför Gideå) istället för den guppiga och leriga Landsjövägen.

Det var tre hjulspår i snösmeten på landsvägen. Inte två par utan tre stycken, då man liksom delar på mittenspåret. Det går inte många flyg till/från flygplatsen, men jag hade prickat in någon ankomst- eller avgångstid för jag mötte fem stycken taxibilar av minibussmodell. En av dem hade väldigt bråttom och ville inte flytta åt sidan när den mötte mig, så jag fick styra mr Rover ut i smeten. Jag lyckades få någon slags snömoddsplaning på bilen och åkte i full fart först mot diket och sedan mitt ut i vägen innan farbror Rover fick ordning på alla fyra dubbdäcken. Jag blev så jävla rädd att jag höll på att kräkas!

Jag är väl ingen expert på logistik, men om det krävs fem minibussar för att frakta folk till och från flyget, vore det inte mer praktiskt med en stor buss? Och en som avgår i lämplig tid så att de stackars chaufförerna slipper försöka spränga ljudvallen för att hinna?

När jag kom hem hade snöandet övergått i regn och friska vindar. Dagen rann iväg i nödvändiga och onödiga göromål, men jag fick allt gjort i alla fall. Efter en stadig middag och disk satte jag mig ned för att läsa tidningen och ta det lugnt innan jag skulle iväg på Njutaridningen. Men så fick jag ett sms där jag tillfrågades att rida på lektionen före i stället så jag slängde mig omgående i bilen medan jag konstaterade att vinden ökat och regnet övergått till snö.

Ivanna av Basta

Jag fick rida söta lilla Ivanna, och vi red alla med endast repgrimma och ledrep. Det är en mycket rolig övning, och jag har endast gjort det på lektion en gång förut, då på Kalinka som är så tacksam då hon gör det man tänker. Ivanna tänker i annorlunda banor och är en större utmaning, men det gick ändå ganska bra för oss tycker jag. Man slänger liksom grimskaftet i en båge framför hästens huvud när man byter varv eller svänger. Det är inte snyggt alla gånger, men det kräver en hel del av ryttaren. Särskilt ryttarens hjärna.

Jo, jag har ridit på det viset en gång utöver lektionsridningen. Det var medan "ryssvärmen" pågick, i maj 2010 och vi skulle testa Kalinkas sadel på Tuscha. Då fick jag rida henne i skritt, trav och galopp i bägge varven, ute på ridplan, med bara grimma och grimskaft. Det är det absolut roligaste jag gjort, för Tuscha är ju så himla duktig och samarbetsvillig.

Att jag fick rida en timme tidigare innebar att jag hann slira hem i det ymniga snöfallet för att se Skellefteå AIK förlora hemma i första finalmatchen. Jag säger det med glimten i ögat, Brynäs var klart bästa laget på isen, så det finns ingenting att vara bitter över. Det kommer fler matcher och jag får väl hoppas de spelar bättre i fortsättningen. Eller berodde det på att jag inte tog på Ludde matchtröjan?

I dag är nacken mycket upprörd (vädret? spänningar?) så nu efter morgonens göromål och frukost ska jag ta sovmorgon. Magen verkar också arg på mig så jag ska ta det lugnt ett tag. Såg att källaren håller på att fyllas med vatten igen, så jag har väl det jag gör sen. Veden är upplagd på pallar, så den behöver jag inte bekymra mig om, och hästarna verkar ha det bra, de får hö och vatten i eftermiddag. I kväll är det ridlektion igen

Jag önskar alla en härlig onsdag!

Rättar mig själv omgående, det blir till att sova middag efter lunch istället, men det går nog bra det med.

2012-04-11 09:05 | 1 kommentarer

Lökskalsmålade ägg med trevliga tillbehör

Eftersom vi fick planera påsken lite annorlunda och liksom byta plats på dagarna så inledde vi påskmatsätandet på skärtorsdag och höll på att småäta under hela långfredagen. Vildsvinsskinka, tjälknöl, rökt- och gravad fisk i olika valörer med wasabi- och stenbitromsås till, olika sillar, kokt potatis och massor av ägg. Gott bröd och små trevliga tillbehör.

Påskafton, då skulle vi iväg till Agnäs för att uppvakta min storasyster som fyller 40 (i dag faktiskt, Grattis Harriet!). Trilskande tvättmaskin gjorde oss sena, och det milda vädret gjorde att vi inte vågade vara hemifrån länge pga omkullvälta vattentunnor och fastrullade hästar. När vi kom hem var det dock endast vattentunnan som låg upp och ned, som tur var. Middagen utgjordes då av en härligt lyxig restpizza, på dinkelbotten förstås. Gravad lax är underskattad som smaksättare. Vi orkade bara hälften och värmde upp resten till lunch igår.

I går kokades asiatisk fisksoppa:

Jag kokade fond av räkskal (vi delade en skål räkor i torsdags och jag frös in skalen), selleri, morot, lök (skalen ska med, det bidrar till färgen), stocken av en stor fänkål, några kryddnejlikor, vitpeppar, kryddpeppar, fisksås, vitt vin och vatten. Ska endast koka 20 minuter! Annars kan blir den grå och grynig.

Silade av fonden och spädde den med vatten och kokosmjölk. Rörde i lite tomatpuré och äkta red curry paste (från thai-butik). Lade i strimlad fänkål, strimlad rödlök och ganska stora bitar skogssvamp. Så fick det stå och småputtra ett tag. Innan servering lades risnudlar i (platta, långa) och fisken:

Röding

(i bitar förstås, inte en hel*s*)

2012-04-09 16:06 | 1 kommentarer

Trandans

Jag funderade ju härom veckan om jag möjligtvis hört i syne när jag tyckte mig hört transång, men nu vet jag med bestämdhet att de anlänt!

I dag satt vi ute på vår utsiktssten och njöt av den härliga påsksolen och värmen när vi hörde de ljuvliga trumpeterna. I hagen underhöll hästflocken oss och i bakgrunden hördes den efterlängtade transången.

2012-04-08 16:36 | 1 kommentarer

Vi gratulerar Skellefteå AIK till finalplatsen! Det känns skönt att hela familjen hjälpte till att heja fram Västerbottningarna.

Izor i snygg halsduk, i inledningen av period nr 2

Ludde har precis hejat fram 5-2!

Stort lycka till mot Brynäs nu, vi håller tummar och tassar!

2012-04-08 09:12 | 5 kommentarer

Vi och flocken önskar alla en riktigt glad påskafton

Det var fullmåne igår, så jag lägger in en bild på den blyga Äggmånen också, från då hon steg upp på himlen bakom björkarna i backen. Det är väl passande med en full Äggmåne till påsk?

2012-04-07 08:28 | 3 kommentarer

Jag älskar att måla ägg, men i dag skalade jag en rödlök och lät skalen måla äggen medan de kokade. Jag trodde de skulle bli svagt rosa/vinrödfärgade, som att man spillt rödvin över dem (det var därför jag enbart valde vita ägg), men de blev påskaktigt gula.

Passar fint på Rörstrands Anna Bell.

Vi firar påskafton idag, för i morgon ska vi bort. Tyvärr kan vi inte vara borta så länge, då Hinica styrketränar genom att bita tag i 90-literstunnan och välta den, och två hästar rullat fast sig i snön på senaste tiden. Jo, Minna rullade fast sig härom dagen, och det var ju en jäkla tur att jag precis kom hem från en hundpromenad när det hände. Jag höll henne lugn, så hon låg ned på sidan och hämtade kraft, sedan puttade jag på när hon till slut tog sig upp.

Jäkla djur att klösa tag i hjärtat på en..

Hoppas ni också har en God Påsk, vi ska ut i solen nu efter en påskig sillunch. Påskpussar och kramar på er.

2012-04-06 13:21 | 0 kommentarer

Vilken alldeles underbar skärtorsdagsmorgon jag vaknade till.

Varmt och gott i huset, och det doftade underbart från tjälknölen som tillagades i ugnen. Ute var det nollgradigt och fåglarna bjöd på underbar vårkonsert när jag och Izor gick genom byn på promenad. En dag kan knappt börja bättre

Motvillig fotomodell

Jag tänkte avhandla veckans ridlektioner.

I tisdags var det avbokningar på Njutaridningen, så jag fick chansen att ta igen den onsdagslektion jag fick ställa in pga nacken härom veckan, tillsammans med lektionsgruppen som brukar rida innan oss Njutatanter på tisdagar. Vädret var vänligt så vi red på uteplan i den orörda nysnön. Jag fick rida "lilla" Djuti. Jag kallar honom liten, för att han är yngst, och första gången jag såg honom var han faktiskt ganska liten, men jag funderar på om han egentligen inte är högst av alla hästarna nu? På unghästvis är han lite bökig vid hantering från marken, men han är så himla duktig när man rider honom. Vi red i par, en på inner- en på yttersida, så vi fick verkligen anpassa farten efter vår partner.

Vi red i par med Tjagatai, och de två är nog de mest spektakulära att se på. Tjagga är musblack (eg. ljusbrunblack med grått i), svartmaskig, svarta ben, trefärgad man, högrest och smäcker, och Djuti är röd/ljusbrunblack med trefärgad man i koppar, rött och ljusgult, även han högrest. Tjusigt värre!

Jag insåg att jag bara har gamla kort av Djuti, så jag tog med kameran på onsdagsridningen. Då bestämde aprilvädret att ridning skulle ske inomhus, och efter vår lektion försökte jag fota honom, men han var inte riktigt på humör. Han var ju i full färd med att bekanta sig med sin andra ryttare för kvällen. Min häst för kvällen, Tuscha (min favorit, hurra!) är däremot van fotomodell och ställde upp förstås när jag parkerat henne utanför selkammar'n för att sadla av efter lektion:

Jag red bettlöst igår, med side pull, men vi "tränsar av" ändå uppe i ridhuset för säkerhets skull.

En rolig sak jag fick lära mig igår är att det på dymmelonsdagen avråds från "kringgärningar" det vill säga arbeten som innebär cirklar, så som att färdas på hjulförsedda fordon, spinna etc. Inte bara reste jag på fyra hjul till Norrgissjö och hem, under lektionen red vi runt i massor av volter! Vi hade övningar där vi skulle frigöra oss från ledet med vår häst och rida i egna volter. Min nacke var trött så jag är glad att jag fick en så tacksam häst för övningen som fina Tuscha.

Hon var den enda som skulle tillbaka till hagen efter lektionen, och vi gick tillsammans ned från ridhuset i det mjuka skymningsljuset, med den växande Äggmånen som en klart lysande lampa på den duvblå himlen. Jag är verkligen förtjust i det kloka stoet.

Min påsk har börjat fantastiskt, jag hoppas det är likadant för er. Ta det lugnt, håll er från vägarna, umgås och måla vackra ägg.

Glad Påsk!

2012-04-05 12:04 | 2 kommentarer

Börjar med favoritkillen Gastroler

I måndags, när det var så soligt och fint väder efter helgens snöfall, var jag förstås ute med kameran i hagen för att ta några bilder av min harmoniska lilla flock.

Lilla familjen, mor och dotter, och pappa som står och håller koll

Min fina Basjkirflock

De är tacksamma att fotografera, särskilt när hela flocken vilar och tittar ut över älvdalen. Och nu har all röd tråd tinat fram, den fick också vara med på bild.

2012-04-04 07:58 | 3 kommentarer

Uppe med den jättetidiga tuppen, för jag har ärenden inne i stan. Izor var den som orkade följa med mig medan Ludde låg kvar och trynade i sängen med husse. Friskt ute, -13° på morgonkvisten, och himlen målades i vackra pastellfärger när solen gick upp.

Mötte Ludde med husse på väg ut när vi kom hem. Jag lade ut en handduk till Izor att torka på (han snöbadar gärna) och ställde mig själv i duschen. När jag masserat in schampot ser jag plötsligt att jag inte är ensam:

Där satt årets första monsterspindel. Det har väl blivit kallt om de åtta fossingarna nere i källaren nu.

Jag duschade klart, på behörigt avstånd. Vad funderar man på under tiden? Hur jag ska ta död på den (otänkbart alternativ, den kan attackera och äta upp mig)? Duscha ned den från draperiet (otänkbart alternativ, då förökar den sig under badkaret och jag hinner inte ta bloggkort på den)? Jo, bloggskrivandet gör så att man ibland enbart tänker på vissa situationer som blogginlägg. Jag kom fram till att jag, så fort jag sköljt ur schampot och torkat mig skulle hämta kameran och en tändsticksask för att bevisa storleken.

Min riddare i skinande rustning släppte in Ludde i hallen, men innan jag hann få kontakt gick han ut för att vattna fålarna. Jag hämtade kameran och asken (men innan hade jag förstås fotat spindeln med telefonen och MMS:at in den till min andra blogg, den på vovve.net) och klev ned i badkaret igen, men inte fasen vågade jag mig i närheten av monstret med tändsticksasken. Den visade sig nämligen vara snabb som en stäpplöpare när jag stängt av vattnet.

Prisa gudarna för 16x Optimal Zoom!

Jag skuttade ur badkaret, drog ut handduken Izor legat på samt andra potentiella gömställen/barnkammare för svarta jättespindlar och inväntade maken. Så kom då sir Stefan till undsättning tillslut. Jag informerade snabbt om läget (Det bor en jättespindel under badkaret!!), och han spolade under badkaret och lyste efter monstret. "-Den satt i draperiet" sade jag lite försiktigt, och se där, den hade tagit sig upp på väggen. Därifrån insvept i toapapper och nedspolad.

Hugaligen.

2012-04-03 08:08 | 3 kommentarer

Det kom mer snö igår, så på förmiddagen idag solade katterna inomhus, i selkammarens fönster. Kollar man genom fönstret kan man ana att det ännu är kallt ute. Solen lockade kvicksilvret över plus på eftermiddagen, men överlag blåste det iskalla, ryska vindar denna aprilmåndag.

***

Men mot den kalkade ladugårdsväggen, där spirar det löftesrikt bland fjolårets vissnade blad.

Ser ni den röda knölen?

Den här syns väl? Bland det vissnade, bruna och det gnistrande, kalla vita, sväller rabarberknopparna. Det är fullt av dem, de ligger och väntar på lite bättre vårväder bara.

Ännu en röd knöl.

Den här rabarbern är så otroligt mild, söt och generös. Eftersom den ständigt skärs ned under sommaren kan man koka god och mild rabarbersaft långt in på hösten. Nu längtar jag till att knölarna vecklar ut sig till gröna blad med späda stjälkar under.

2012-04-02 18:06 | 2 kommentarer

Flocken samlad igen

Jag ber om ursäkt för urusel bildkvalité, men det snöade ohyggligt när vi släppte tillbaka Tova och Adilliya, så då gick det faktiskt inte att ta kort. Här, ett par timmar senare har snöfallet avtagit så pass att jag kan fotobevisa i alla fall

Direkt efter frukost gick jag upp och satte grimman på Tova och gav henne en hink med renfor, nässlor och B-vitamin. Så skickade jag iväg Stefan över vägen för att vara grindvakt till Vinterhagen medan jag ledde iväg Tova med Adilliya i släptåg. Nä, Adilliya hade ingen som helst lust att gå där det nyss suttit en stängselgrind. Det stället gör ju ont! Tova verkade helt OK med att hon och jag skulle traska iväg själva så hon skulle få slippa dottern en stund.

Grindvakten fick komma och vara lite stöd åt den lilla, och då vågade hon föllja med och vi gick i samlad trupp till Vinterhagen där gänget väntade. Hästar låter mycket och det var högljudda hälsningsceremonier, och Adilliya sprang iväg på skaren med mamma och pappa plumsandes efter. Det lugnade strax ned sig och nu har lugnet sänkt sig över flocken.

Gastroler, Minna med Hinica på insidan, Bizra, Adiliya och Tova

Varken Gastroler eller Tova är misstänksamma mot oss. Annars kan ju hingsten fundera över om man kommer ut till hagen för att återigen föra bort dem, och vad gäller Tova så har hon ju sin grej med förtroende, men de beter sig helt som vanligt, jag har inga som helst problem att vara nära Tova nu heller.

Allt gick bra, precis som vi trodde. Skönt.

2012-04-01 11:33 | 4 kommentarer