Minna väntar och vi väntar..

Vi köpte så bra hö i småbal förra hösten, och dessutom fick vi så fin hjälp att få hem alla tio ton, så vi bestämde redan då att köpa från samma ställe, allt hö som gick att uppbringa. Det är en bra lösning att ha både stora rundbalar och småbalar. I morse åkte vi för att tillsammans med säljaren väga och lasta det som går på två traktorvagnar, vilket blev 2650 kilo.

Säljaren körde hem vagnarna till oss där de kopplades lös, för han behövde traktorn på annat håll, och sedan hjälptes vi åt att bära upp allt på ladugårdsvinden där det staplades väldigt prydligt. Vi var en väl fungerande kedja med tre viktiga länkar; Kalle bar från vagnen in i porten, Stefan bar dem uppför trappen och jag bar in på lon och staplade, allt tog ca tre timmar. Min förhoppning är att det blir tre vändor till i höst. Vi ska ta ett lass till i veckan i alla fall.

..och i Vinterhagen väntar man också.

Ja vi väntar alla på Minnas föl, och det verkar mycket nära hela tiden. Är vi ute tittar vi ständigt till henne på håll, och inne i köket har vi fönstertittarsjuka allihop och kikar ut över ridplanen och skogsdungen där hon går. När jag gick ut 04:20 i morse för att se till henne såg hon mycket förvånad ut, som om hon sade; "Men vad gör du uppe den här tiden??"

Vi har i alla fall en flaska fint, franskt, rosa bubbel på kylning för att skåla för Gastrolers 20:e avkomma. När den nu behagar komma.

2012-09-29 15:42 | 2 kommentarer

Mánadis' Pavel

Hur många killar kan stoltsera med hjärtformad snopp? För er inte så fullt hästinbitna ska jag förtydliga med att det vita tecken en häst får på mulen kallas "snopp".

I övrigt vågar jag påstå att Minna kommer föla i helgen. Håll tummarna!

2012-09-28 17:15 | 1 kommentarer

Det här har jag gjort idag

Väckaren ringde 05:50 som vanligt och min första tanke var; "Vad mörkt det är! Jag måste ställt klockan fel". Så hörde jag det ihållande regnet, vände mig mot min varma make och somnade om. En timme senare gick vi upp och promenerade tillsammans med hundarna, en väldigt kort promenad. Så gav vi hästarna, hundarna, katterna och oss själva mat, och sen tog vi sovmorgon. Vi gick alltså och lade oss igen, men tyvärr fick jag inte sova. Katterna som inte ville gå ut busade, och när telefonen ringde (försäljare) gav jag upp.

Lagt in rödbetor alltså

Jag tog itu med att koka rödbetor för inläggning, och för en gångs skull orkade jag baka. När regnet upphörde och solen kikade fram gick jag ut i skogen och plockade blåbär till en smoothie, det går ännu att plocka gigantiska blåbär från eldrött blåbärsris När jag diskat undan efter mig och gossarna en andra gång kände jag att jag varit inne för länge, och tog med mig Ludde på en långpromenad; Milen runt hängbron.

Ludde med sin Mini-Me

Vi svängde förbi hos min vän på Andra Sidan (älven) för lite trevligt surr, och för Ludde blev det extra trevligt då där väntade en present till honom. Min vän kom ihåg att Ludde gillar gosedjur och har en egen liten konstig kull mjukisar här hemma, så på en resa söderut hade hon och dottern hittat denna mini-Ludde, passande nog högtidligt döpt till Luddvigg. Ludde är inte mycket för att bära på saker, trots att pudel egentligen är en apporterande fågelhund, men nog bar han på Lill-Ludde emellanåt på promenaden:

Dock var han lite slarvig med Mini-Me och försökte lämna honom i diket några gånger, och dessutom slabbade han ner lillen så för att rädda honom bar jag mjukisen hem. Lite som att gå med en storpudel och samtidigt lite käckt bära på en pytteliten 30 000 kronors rondellhund (korsning med mer än 3 raser alltså). Vi spred glädje i alla fall, för de vi mötte log stort. Jag älskar att sprida glädje.

2012-09-27 17:59 | 2 kommentarer

Vi har så otroligt mycket fjärilar just nu, mest nässelfjärilar och påfågelögon, men även andra sorter. Längst vägen fladdrar det maffiga svarta fjärilar, men jag har inte haft med mig kameran på mina promenader. Jag älskar inte bara fjärilar, utan även solrosor. Då blir jag förstås extra glad när jag lyckas fotografera dem ihop:

Jag lät en liten blomfluga vara med på bilden också.

Och här en nyckelpiga uppe till vänster.

Den nedre bilden är inte felvänd, påfågelögat hävdade bestämt att det var bättre att sitta åt det hållet, och vem är jag att säga att det vore fel?

Sol och sval vind, sådana är utsikterna och har varit så ett tag, och jag klagar inte! Har massor av jobb i dagarna, just denna dag förgylldes jobbet av en härlig skogspromenad med Tova. Det är ju arbete det med. Nu ska jag ut i den härliga solen igen och njuta av återstoden av dagen.

Soliga kramar på er!

2012-09-24 15:12 | 3 kommentarer

I helgen har jag röjt uppe i skogen i Vinterhagen, och jäsiken vad bra det blev! Helt klart värt att kroppen bröt ihop, för nu är där finfina små rum där hästarna kan strosa runt och leta hö och äpplen som snälla matte lagt ut. Hö stod först på listan i morse, så nu är det paketerat hö minst fram till onsdag. Det står inne i porten och doftar gott medan storbalen fått överdrag tills nästa öppning.

Trots att händerna kved Mycket Högt efter allt arbete ryktade jag de fyra stona i hemmahagen ordentligt i dag, vilket de uppskattade mycket. Sommarhåren lossnade och flög all världens väg. Till och med Tova som annars anser att man bör stalla in henne för sådana tilltag njöt fullt ut. Jag borde ridit henne i helgen, och tanken slog mig, men det var ju det andra arbetet.. Det går faktiskt inte att kombinera, jag fixar inte att rida när nacken skriker och det känns som elektriska stötar går genom händerna när jag försöker greppa något. En sak i taget, ridningen finns kvar.

Tova med dottern, Mánadis' Adilliya

Adilliya har vuxit så mycket! Hon är nästan lika hög som Minna och Firma, och knappt åtta månader gammal. Kände mig tvungen att fota henne med mamma Tova för att man ska greppa hur prima ballerinan vuxit. Ljuvlig som en junidag är hon också, så vänlig, social och mjuk till sättet. Och vilket fjädrande steg! Hon kommer göra sin framtida ägare mycket lycklig, "lilla" hjärtat

Vad gäller Minna (ni är många som undrar); Fölis håller på att lägga till sig tror jag, men varje gång jag känner på Minnas juver känns det olika, och inga vaxproppar i sikte. Jag är tacksam över det klara och svala höstvädret, och ni får gärna hålla tummar och sända goda energier att fölis kommer snart! Vill inte ha ett till vinterföl, även om det gick bra sist.

Önskar alla en fin kväll, nu ska jag skämma bort mig ordentligt.

2012-09-23 16:42 | 2 kommentarer

Stenparti med massor av lingon

Enligt inte helt bekräftade uppgifter infaller höstdagjämningen i afton kl 16:49 (efter någon slags avrundning på 68 sekunder). Nåväl, höstdagjämning är det i alla fall, halvtid så att säga. Jag har väl inte riktigt hunnit allt jag tänkt, mest är det trädgårdsarbete som fått stryka på foten. De rabatter jag tänkt göra i ordning i höst får vänta ett år, för även om jag kommer mig för att lägga upp alla kantstenar och fylla i jord och så verkar det som att kylan är här för att stanna och det känns som att det är för sent för att sätta de lökar jag tänkt. Och eftersom det finns roligare saker att göra under sommaren än att slita med ogräs i o-odlade rabatter får nog kantstenarna ligga kvar i de tilltänkt rabatterna till nästa höst.

Solrosor

Istället får jag ta mig tid att njuta av det som ännu blommar, som alla solrosor i olika storlekar och färger som pryder södersidan. Och vallmon blommar än, jag ska ta tillvara kapslarna och strö fröna på något lämpligt ställe. De skulle egentligen strös i de nya rabatterna, men, men.. nu ligger där sten i stället.

Hej Sol!

Höstdagjämningsdagen började väldigt svalt, det var vitt av frost när jag och Izor gick ut på morgonen. Varje höst slås jag av hur ljust det är med alla färger, och förstås av frosten med. Jag är så tacksam över att vi har sol och svalt och att jag får vara ute i den härliga färgpaletten om dagarna. Färgerna gör mig lycklig och jag laddar upp med energi inför kommande årstider.

Lördagen ligger som ett oskrivet, varmgult blad med gyllene kanter framför mig och jag får fylla det med precis vad jag vill. Det lär bli hästjobb och röjning av skogshagen, väldigt givande sysselsättningar.

Önskar alla en solig och rolig lördag!

2012-09-22 08:53 | 3 kommentarer

Vinterhagens flock

Som jag skrev tidigare så blev det massor av (roligt) jobb i veckan, så datorn har kommit i andra hand. Jag tackar för hälsningar här, på vovve.net och mejl, men jag har inte tagit mig tid att svara. När vi varit lediga har vi varit lediga!

Tangaur gick i brunst nästan på klockslaget 21 dagar efter förra brunstens första dag, så hon betäcktes första gången i måndags. Sedan var min önskan att få till två bra konstellationer i Hemmahagen och Vinterhagen, nämligen att sära på Firma och Tangaur då jag tror Firma blir mer harmonisk då hon slipper ta hand om sin följeslagare. Vi har lyckats jättebra! I Vinterhagen går Hinica och Bizra med sina små, samt Gastroler som tagit nya flickvännen Tangaur under sina vingar, och i Hemmahagen är det harmoniskt värre; Minna och Firma är goda vänner och kamperar gärna i utestallet med Adilliya, medan Tova njuter av att vara själv, men hälsar på de andra emellanåt.

Jag är så himla nöjd med att min plan funkar!

Harmoni råder i Casa Jonsson, och nu ska här bakas pizza.

2012-09-19 17:12 | 5 kommentarer

Morgonsol

Som jag flera gånger påpekat så är hösten min absoluta favoritårstid och jag kan inte låta bli att ta bilder när jag kan. Jag vill spara, minnas och inspireras av alla färger och den friska luften.

Firma

Solen spred varmt och dimmigt ljus över ridplanen där Firma och Tangaur gick och lät sig väl smaka av höstgräset, så när jag gick ut för att plocka lite vinbär att blanda i frukostflingorna kunde jag inte låta bli att ta några kort.

Tangaur

Kameran lär följa med i dag också, men jag misstänker att det blir magert med inlägg kommande vecka då jag har "bättre för mig", det vill säga massor av jobb! Mest roligt jobb förstås.

Nu ska jag upp och röja i skogen, och med det önskar jag alla en solig och härligt höstig septembersöndag.

2012-09-16 09:02 | 2 kommentarer

Hilda och Firma

Efter V75 gick jag ut för att se till hästarna, fylla på vatten etc. Öppnade upp från Hemmahagen till ridplanen så Firma och Tangaur får närmare att flirta med Gastroler (vilket de inte verkar intresserad av), också får jag nedbetat där. Miljövänliga trimmers

Pavel kikar fram bakom Adilliya. Gastroler och Tova i bakgrunden

Solen lyste och vinden var ljum, som tur var hade jag kameran med mig och fotade i göromålen. Men unga Basjkirer är svåra att få på bild då de hellre är nära och myser.

Adilliya vill komma nära

Hon har blivit stora damen, Adilliya. Hon är så himla go', vill alltid vara nära och jag tror inte det finns något ont i henne. Tänk vad vemodigt det blir när hon ska säljas, men den som köper henne kommer förstås bli lycklig.

Pavel igen

Han valde att stå i Vinterhagens enda leriga fläck, men på bilden lyser verkligen hans mul-hjärta! Han blir bara mörkare och mörkare.. vad ska det bli till slut?

Tangaur

Aftonens favoritbild. Kan inte se mig mätt på höstens palett, den gör det tacksamt att fotografera men svårt att sålla ut bilderna. I skrivande stund är det skymningsljus ute. De två stona betar förnöjt på ridplanen och jag tror de andra är i skogen och äter hö och äpplen som jag strött ut lite här och där.

Med det önskar jag er en skön lördagkväll.

2012-09-15 19:50 | 0 kommentarer

Där står jag i godan ro och flyttar lite stängsel i Hemmahagens skogsbryn och lyssnar på fågelkvitter och grannens hund som skäller för att jag gör något jag inte brukar (hon är tyst när jag varje dag går med skottkärran*s*), när det plötsligt smäller till!

PANG!

Det lät alltså som att någon avlossat ett gevärsskott på gården! Jag såg inte hur de regerade i Vinterhagen, jag blev självklart mycket orolig för Minnas skull, men med tanke på hur Firma, och därmed Tangaur reagerade är jag glad att skottet inte brann av fem minuter innan. Då stod jag nämligen inne i utestallet och pysslade om dem, allt för att utestallet ska bli hagens bästa ställe, och hade det hänt då kunde det blivit katastrof.

Flocken

När jag gick ut i stora flocken var där dock lugnt. Minna är inte skotträdd, det har vi kunnat konstatera då vi står ute med hästarna på nyår och sista april, men nu bär hon ju en liten i magen. Bizras mamma kastade sitt första föl en sista april då hon blev rädd för raketer (ironiskt och mycket sorgligt nog på sin egen födelsedag), och det är en händelse jag bär med mig. Jag borstade igenom alla hästar efter gårdagens oväder och mockade. Hästarna betade eller lade sig att vila på en av lägdorna och det såg så fridfullt ut.

Men personen med John Waynekomplex som pangade här skulle jag vilja ge följande uppläxning:

Billy the Kid får skinkorna varma av mr Luke

Sådana här gånger känns det skönt att vi inte har någonting som rotar oss här eller någon annanstans i landet. Det får väl bli ännu en del i omvärldsanalysen, att pangande hålls till skogarna där viltet går eller på skjutbanorna, dessutom långt från samlingslokaler där folk samlas för att bränna upp pengar (skjuta taffliga raketer alltså).

Nu ska jag ut i solen igen och städa upp efter ovädret och göra det utejobb som i går lades under regnduk. Hoppas solen lyser över Dig med, ha en underbar lördag ni som kikar in!

2012-09-15 12:27 | 2 kommentarer

Red sky at night, sailor's delight. Red sky at morning, sailor take warning

Texten är ett brittiskt talesätt, och fastnade i mitt huvud när jag läste en spännande historia i en av Wahlströms Ponnyklubbs årsböcker när jag var liten. Medlemsskapet i klubben var tyvärr inte mitt utan min äldsta systers, men som liten hästtjej uppskattade jag böckerna mycket! Även Ponnyklubbens egen hästbön tillägnad russet Pytteliten (som egentligen hette Hero) har etsat sig fast, men jag återkommer till den.

Talesättet innebär att röda moln på kvällshimlen ofta innebär att en kallfront med tillhörande klart väder drar in, medan en röd morgonhimmel innebär risk för åtminstone blåst, men även nederbörd. I morse när jag vaknade var hela världen röd. I Vinterhagen gick bara fuxar av olika slag och himlen brann verkligen, men när jag väl kom mig ut med kameran hade skyarna övergått i skärt och guld. Det är min favoritfärgkombination så det var inte så dumt det heller.

Efter morgonens göromål, när jag intog frukost började det regna och blåsa. Jag har varit medveten om ovädret i flera dagar så jag hade förberett med göromål för mig, mat åt hästarna etc. När ovädret började ta i ordentligt drog jag ut mat till hästarna, rejäla påsar till Firma och Tangaur, och en balkärna till Vinterhagens lägda. Jag hann ångra mig många gånger medan jag slet med kärnan som låg i en uppklippt kubiktank med "dragsnöre", jag var tjurig för jag ville lägga den utanför vindskyddet för det blåser minst där. Och självklart var det väl värt det när hästarna bökade runt i höet.

Hästarna är för övrigt mycket nöjda med dagens oväder då det är helt flugfritt ute, och jag kan väl inte annat än glädjas med dem? Själv har jag spart ihop innejobb, och ärligt talat är städa golven ett av göromålen men ligger inte först på dagens lista. Samtidigt som jag dator- och pappersjobbar har jag en tvättmaskin på gång och dessutom har vädret tvingat mig till att elda. Mysigt i och för sig, men veden är möglig (yäck, och inte minst *attjhioo*) och det är lite omständligt då jag måste på med "skyddskläder" så fort jag ska ned i källaren. Så tänkte jag ta mig tid för att tillreda en kryddig och god middag också med en helt ljuvlig ratatouille (som jag gjorde tidigare i veckan), pasta och kyckling.

Det är ganska mysigt med busväder. Har för tillfället tre innekatter och jag blundar för det "busväder" de för inomhus. Vädret gör ändå att de mest sover mellan räderna. Klädde mig ordentligt när jag rastade Izor och då är det faktiskt helt OK att vara ute en stund.

Har en del att stå i innan jag gör helg, men jag önskar alla en härlig fredag med att återgå till Wahlströms Ponnyklubb, och dikten jag nämnde. Är det fler som blir nostalgiska av denna bild?

Bilden lånad med vänliga avsikter. Postern måste hängt i hundratals hästtjejers flickrum.

Pyttelitens Bön

Tag mig ej från min moders sida, när som nyfött föl jag går. Vänta med att på mig rida, till mitt fjärde levnadsår.

På min rygg ska jag dig bära, i galopp -på solskensritt. Men hem till stallet, kära, låt mig då få gå i skritt.

Ge mig foder, rykt och vatten. Ha tålamod om jag är stygg. Och i kalla vinternatten, lägg ett täcke på min rygg.

Rengör sadel, träns och rem. För ej oljud i mitt stall -tänk på att det är mitt hem. Stäng min dörr mot vinden kall.

Jag vill leva för dig bara, om du nu min bön förstår. Då ska jag för alltid vara, din bästa vän i många år.

Och när min levnads slut är nära, tag mitt liv med varlig hand. Led mig sista biten, kära, till ponnyns evigt gröna land.

2012-09-14 15:56 | 0 kommentarer

Tangaur med Firma i bakgrunden

Onsdagen inleddes med ett ridpass på Tova. Det gick bra men kunde gått bättre och det var helt mitt fel som inte var helt fokuserad i början. I fortsättningen lämnas den elektroniska fotbojan (mobilen) utanför ridplanen. Man ska aldrig förvänta sig 100% uppmärksamhet från sin häst om man inte erbjuder den samma sak, men vi arbetade upp oss genom passet och avslutade bra.

Efter en del andra göromål runt gården tog jag itu med Tangaur, det var dags att kolla hur hon fungerar med helt vanliga grundövningar inom Natural Horsemanship.

Vi höll till i hagen, och Tangaur var överraskande följsam. Hon backade när jag tog ut zon, följde med, stannade på behörigt avstånd vid halt och stod lugnt still innan vi gick igen. Vi rörde oss i volter och åttor, hon följde när jag sprang, jag skickade henne etc. När jag parkerade och rörde mig från henne stod hon helt still, dock utan uppmärksamhet på mig. Det gick för bra i början helt enkelt och jag lade märke till en sak, hon tuggade aldrig.

När en häst tuggar så tänker den. Jobbar man med sin häst så är det ett gott tecken att den tuggar och blinkar, för då jobbar hjärnan med, och man stör inte hästen när den tänker för man vill det ska sjunka in. Den får gärna gäspa också för att visa att spänningar släpper, men Tangaur gjorde allt som en robot, helt mekaniskt.

Så plötsligt får hon för sig att äta istället, och när jag påpekar hennes misstag rör hon inte en min. Ingenting, inte ett öra, en blick, en ryckning, trots att jag med allt större bokstäver talar om att hon är oförskämd. Inte förrän jag kommer med "bettet", alltså slår upp ledrepets hake under käken på henne reagerar hon. Med att gå där ifrån! Inte en blick på mig, hon bara går, och när spänningen kommer i grimman försöker hon gå lite till innan hon stannar och ser lite förvirrad ut.

Ja, hon är väldigt snäll och medgörlig, men när man sätter gränser blir det tomt liksom. Vill hon fram så går hon fram, även om det är till någon som blankt säger "Nej!", men då kommer Firma och styr bort antingen Tangaur eller objektet för hennes uppmärksamhet. Det lade jag märke till när de gick med Tova och Adilliya. Hon är ranglåg, men har på något vis kommit undan med det beteendet i flocken. Intressant och lite märkligt. Lite att jobba med så att säga, men beteendet kan orsaka problem för henne i stora flocken.

Jag har en önskan om att anmäla mig och Tangaur till en rundkorall-kurs på senhösten, så jag ska jobba en del med henne framöver och se hur hon utvecklas. Det vore skoj med en sådan kurs för att få bra verktyg för att vi ska komma överens och utvecklas.

Izor ser ut över hagen

Efter en kvarts lunchrast tog jag itu med att packetera hö och utfodra, och nu tänker jag gnälla; fy tusan vad jag är less på värmen! Är det höst så är det, och då ska det vara friskt, klart och massor av färger, inte sommarvärme och fluginvasion. Eftersom det var så varmt kunde jag inte annat än trotsa kontaktallergin och jobba i linne. Det är som en gryta där rundbalarna står, det blir så himla hett. När jag till slut var klar sprang jag in, skalade av mig de svettiga och kliande kläderna och ställde mig i duschen.

Så gick jag en kortare rastningsrunda med Izor innan vi satte oss i solen på utsiktsstenen och tittade ut över flocken. Jag fick en välförtjänt iskall öl och Izor tuggade förnöjt på gräset och luktade på blommorna. Att sommaren inte kan gå över? Jag älskar hösten och vill ha mycket av den varan innan vintern kommer. Hettan gör att hästarna plågas av flugor och de har styngflugelarver överallt Då flugorna och larverna lever tills det varit rejält kallt, helst mer än en vecka, är det inte lönt att avmaska för dem än. Hästar kliar ju sig själva där de kommer åt, och sina kompisar där de inte kommer åt, med tänderna, och då kommer larverna in i hästarna.

Men jag ska vara försiktig med vad jag önskar mig, på Vetenskapsradion hörde jag att det väntas ännu en extremvinter, då isavsmältningen i Arktis varit rekordstor i år. "Global uppvärming" är ett idiotiskt uttryck då ingen kan relatera till vad det betyder när vi har vargavinter på vargavinter.

Nej, nu ska jag sluta vara dysterkvist, ta itu med sista datorarbetet och sedan hänge mig åt att mysa i TV-soffan med de djur som behagar hålla mig sällskap. Avslutar med dagens finaste bild som jag tog när jag satt med Izor uppe på utsiktsstenen:

Och med den underbara utsikten önskar jag alla en härlig onsdagskväll!

2012-09-12 18:55 | 3 kommentarer

Inifrån utestallet

Som jag nämnde i tidigare inlägg hade jag en produktiv hästdag i går, jag gjorde ju mer än red Tova. Hästdagen började med att jag tog med repgrimmor och ledrep ut till Hemmahagen där först Firma, sedan Tangaur mötte upp. Jag "klädde" dem och ledde dem på rad efter mig in till utestallet där jag satte för plankan och således stängde in dem.

Som brukligt är när man tas om hand i utestallet får hästarna varsin hink med lite havre, mineraler, morötter och även renfor fanns där i går. Sedan ryktade jag de bägge damerna och friserade deras svansar, så nu slipper Tangur trampa på svansen när hon backar. Hon får nämligen lära sig backa undan lite varje dag. När jag var färdig tog jag av dem utrustningen, tog bort plankan och städade undan efter oss. Damerna valde att vara kvar och tugga av höet som låg kvar där sedan kvällen innan.

Sedan tog jag hand om Tova på ridplanen, som jag skrev om i går, och medan hon gick kvar där och betade borstade jag alla hästar i Hemmahagen och föltränade Mistjev. Snart är han redo för livets första utmaningar, verkning, vaccination och chipmärkning. Innan lunch hann jag mocka också.

Efter en så produktiv förmiddag bjöd jag mig och Izor på en härlig långpromenad på bägge sidor Gideälven.

Tisdagen har ägnats åt motion och vila, för att spara nacken inför kvällens ridlektion. Eller.. jag fick plocka mig två kassar fallfrukt nere i Svedje och bära hem, men det får väl klassas som motion det med, om än inte så snällt för nacken. Hästarna blev mycket glada i alla fall. De ska få alla överväxta och fula jätterädisor som blivit kvar i landet också, de verkar gilla dem. I övrigt så har sommarvärmen återvänt, och när solen tar sig genom de tunga molnen så lyser det av färgerna som blev följden av tidigare frostnatt.

Nu är det dags att ordna med middag, önskar alla en härlig kväll!

2012-09-11 15:53 | 2 kommentarer

Bilden togs för en vecka sedan, i dag hade jag ingen fotoassistent.

I dag nådde jag och Tova en etappseger och jag är så himla stolt över mig och mitt underbara sto. Egentligen ville jag skriva om en väldigt produktiv hästdag generellt, med det slog mig när jag satt av idag hur långt vi nått och det förtjänar uppmärksamhet.

"Nå långt" betyder olika för olika personer, och jag är en själ som skyndar långsamt. Jag är eftertänksam, iakttar och funderar mycket och efter exempelvis en ridlektion reflekterar jag, och går igenom rörelser och reaktioner, det är då det sjunker in. Jag vet också att det inte får "sluta fel", att man ger upp och överger hästen i en situation där den antingen är ängslig för att man inte alls var en ledare, eller vinner på grund av Mycket Dåligt Beteende. Hästen minns alltid var man lämnade av förra gången, även om man själv inte gör det.

19 juni 2011

När vi hämtade hem Tova och Gastroler förra våren visste jag att det fanns mycket att jobba med om jag på riktigt ville vinna Tovas förtroende. Innan hon kom hade jag lovat mig själv att aldrig lura henne och jag är glad att jag hade min mentor Carina med mig när vi skulle hämta hästarna i hagen och lasta. Det tog "bara" 2.5 timmar att få henne att själv acceptera att jag fäste ledrepet i grimman och sedan lastade. Självklart var allt som bortblåst när vi kom hem, men vi hade lagt grunden i alla fall.

Hemma i nya hagen höll hon stadigt ett säkerhetsavstånd på runt fem meter, och hon föll inte för något trick alls. Visst lät hon oss få tag på henne med lite jobb, men när vi väl hade henne visade hon tydligt hur ängslig hon var. Hon blev förtvivlad över grimskaft, och all hantering utomhus som var i omhändertagande syfte var bara att glömma. Om vi däremot band upp henne i spilta, särskilt om hon själv gått in för att få grimma på sig, då var hon lugnet själv och väldigt medgörlig.

Det är vanligt att "vildhästar" beter sig så, de blir lugnare om möjligheterna till flykt är begränsade. Enda sättet att få tag på Tova förra sommaren var att ta bort alla andra hästar och låta henne ställa sig mot en vägg eller gå in i vindskydd/utestall. Jag fick smeka, rykta henne och så vidare, men just infångandet var besvärligt för henne. Dock gav jag aldrig upp och jag var konsekvent. Säkerligen hade det gått fortare om jag inte låtit henne gå med de andra på stora sommarbetet, men hon måste ju få vara häst också.

Det är bara jag som hanterar henne och man glömmer fort hur flyktig hon egentligen är när det kommer "främmande". Hon kommer till mig, stoppar huvudet i grimman/huvudlaget, låter mig rida etc. För hennes skull har jag tagit av och på all utrustning i spilta då hon känt sig trygg där, men i dag tänkte jag att vi skulle testa allt sådant på ridplanen istället. Precis som jag trodde gick det perfekt.

Efter dagens ridpass

Tova har alltså varit misstänksam vid hantering utomhus, inte dum. När min verkare kommer är hon en ängel i spiltan, men utomhus jazzar hon runt, antagligen för att möjligheterna för flykt är större. På ridplanen ryktade jag henne (vilket inte varit ett problem tidigre heller) och tog sedan på barbackapaden med en extrapad under avsedd för bomlös sadel, och hon brydde sig inte ett dugg. På med indianhackamore och hon böjde snällt huvudet mot mig. Vi gjorde några ledövningar och hon korsade gärna benen under sig när jag flyttade hennes bakdel (ett tecken på att hästen litar på en som ledare, flyttar den benen sidledes utan att korsa visar den att den är redo för flykt).

Jag ställde pallen bredvid henne och satt upp. Hon är fundersam på igångstarten och inväntar hälsparkarna i sidan, men eftersom jag rider med barbackapad just nu blir mina hjälper från sittbenen tydligare; Jag sparkar inte igång hästar, och efter ett kort tag går hon. Vi red på spåret, i serpentiner, i volter, ryggade och hon var så fin så. Det är en jäkla trafik på vägen nu, fem -sex timmerbilar kör timmer från mon och därtill en lastbil med extrasläp som kör sand, men hon rörde inte en min. Jag satt av och tog av henne utrustningen utan minsta rektion. När jag tidigare red henne med bett försökte hon spotta ut bettet och kasta sig bakåt när jag tränsade av, men idag, men indianhacket stod hon helt still och jag kunde knyta på henne grimman efteråt.

Jag var så stolt så jag höll på att spricka och när hon ville gå kvar på ridplanen och beta fick hon göra det medan jag fortsatte med annat hästjobb. Det låter futtigt både för oinvigda och "riktiga hästmänniskor", men att gå från förtvivlad till tillitsfull och lugn, egentligen utan större anstängning än att faktiskt ta av mig klockan när jag jobbat med henne.. Det ger ett stor plus på jobbkontot för mig.

Jag har fått frågor om var man fäster indianhacket i huvudlaget. Här ser man tydligt att det sitter mellan knuten där "tygelöglan"löper, och nosgrimmans första knut. Lägg märke till att spännet på sidostycket inte är isatt. Jag kortade nämligen upp sidostycket för att tydligare visa var man fäster det. Efteråt sänkte jag det igen, det sitter liiiite längre ned, och när jag länger sidostycket hamnar det längre ned mot ganaschen, inte lika nära ögat. Hoppas ni som frågat blev klokare

Etappsegern var alltså att göra i ordning en lugn och parkerad Tova på ridplanen, och att efter ridturen befria henne från utrustningen igen, allt utan tvång eller rädsla men med tillit.

Vilken ljuv seger!

2012-09-10 19:09 | 5 kommentarer

I tidigare inlägg berättade jag om det lilla men vackra ovädret som passerade härom kvällen, och eftersom det både regnade och solade så uppenbarade sig en präktig regnbåge i öster. I nordisk mytologi heter den Bifrost och är förbindelsen mellan människornas värld och Asgård. Norr om Asgård finns Nifelheim, köldens rike som bebos av köldjättar; Rimtursar.

Och visst, nog smet det några Rimtursar förbi väktaren Heimdall på fredagskvällen och kutade över bron ned till världen, för i morse syntes tydligt var de dansat runt. Stora avtryck från deras platta fötter från nattens dans låg kvar trots att solen steg och långsamt tryckte upp kvicksilvret från +2° Dock verkar inte växtriket tagit allt för hårt på köldknäppen. Visst har det mesta som är grönt bleknat i tonerna, men förutom guldslantarna i björkarnas lövverk är det ännu mest grönt. Ja förutom bär och blommor då, som ger härliga färgklickar i trädgårdar, skog och mark.

Hagtorn

Det är en fruktansvärd och elak växt med långa, hårda taggar på sin långa grenar som flätar ihop sig, men bären är jättenyttiga. Reglerar blodtrycket bland annat.

På gården har det nu infunnit sig stora snöbollar, ett säkert tecken på att vi går mot kallare tider:

Rejäl höpåse

Det finns vissa göromål jag uppskattar mindre på gården. På grund av allergi är höhanteringen en av dem, och jag försöker undvika dagligt höarbete. Den stora säcken har en gång innehållit salt men tjänar nu som hösäck. Två till har jag, och det är stora flocken som blir utfodrad med dessa påsar i skogen på kvällen. I hemmahagen går det en betydligt mindre påse/dag. Jag har nu packat hö och täckt över balen, så jag behöver inte öppna den förrän på onsdag.

Bärtyngd rönn

Höarbetet var dock inte helt problemfritt. Runt huvudet hade jag en höstilsken geting som verkade bestämt sig för att balen var hennes och ingen annans, och flera gånger fick jag slänga räfsan åt sidan för att springa och jaga bort Adilliya från vattentunnan. En annan syssla som jag, eller snarare min nacke ogillar är nämligen att dra ut vatten.

I morse var jag snäll och städade ur vattentunnorna och gav nytt vatten i bägge hagarna, en 60-literstunna i lilla flocken och en 90-liters i stora flocken. Jag drog alltså ut 150 liter i 30-litersdunkar, och Adilliya uppskattade verkligen att jag rengjort "badbaljan". När hon, trots mina protester, badat klart hade hon sölat ut närmare 60 liter och det som var kvar såg mer ut som lervälling. Men hon har Västergissjös renaste hovar, och har än en gång bevisat att hon inte är rädd att blöta ned fötterna.

Solros med en lycklig humla i

Jag utfodrar som sagt bara på kvällen, än finns det annat att tugga på i hagarna, men eftersom jag tycker söndagar är osedvanligt festliga dagar så fick de extra när jag ändå höll på att slita med höet. Vinterhagen behövde inte mockas, och efter att jag mockat Hemmahagen tog jag lunch, sedan struntade jag i jobb och gav mig ut på en lång och härlig cykeltur i solen i stället. Jag kan jobba hårt för att få vara ledig och njuta av livet.

Nu ska jag läsa min kvällstidning med "inredningsbilaga". Middagen är klar, den gjorde jag i går redan. En mustig kålgryta med älgfärs och heminlagda rödbetor. Går inte in på receptet idag, men det har blivit en snabbt iordninggjord favorit som har ersatt den klassiska kålpuddingen i huset, och den har massor av örter, vit- och kryddpeppar i sig. Bara att värma på när jag blir hungrig.

Bland det bästa med hösten är höstmaten, doftande grytor och värmande soppor, tillagade med allt det överflöd som årets skörd erbjuder. Hösten är lyxig!

HA! Härmed enser jag min tes bevisad:

Rönnar kan INTE spå väder, enbart tala om hur de haft det

Vad jag vet är Bondepraktikan ett sydtyskt påfund, och bara det att den inte räknar med skottår gör en förvirrad. "Urban, Vilhelmina och Blenda" stämde inte ett dugg i år, och det berodde knappast på att allt är förskjutet till en dag tidigare i år.

Tack Ulf Sperens och SMHI!

2012-09-09 15:55 | 6 kommentarer

Jag tror det heter Getingstaberget

Vad som är vackert väder råder det kanske olika meningar om, men i går kväll drog det in ett litet aprilväder som tillsammans med den sjunkande solen lade ett vackert filter över nejden.

Den gyllene medelvägen, som Sidhartha Gautama sa

Självklart gick jag ut i det vackra vädret med kameran

I dag är det ett annat vackert väder, nämligen solsken och kall vind från nordväst, och jag tänker mig hinna röja så mycket det går innan lunch, sedan får det gärna bli någon annan typ av vackert väder efter kl två ungefär. Helst regn, då kan jag se V75 med gott samvete.

Ha en fin lördag ni som kikar in!

2012-09-08 08:35 | 2 kommentarer

"Vad har du där?"

Det är oftast så det blir när man ska fota en Basjkir. Har mängder av extrema närbilder av mular, ögonfransar och lurviga öron när jag försökt föreviga flocken. Nykomlingarna är inte annorlunda. I dag hade jag med mig kameran när jag mockade hos Firma och Tangaur men det blev inte så bra bilder.

"Men sluta backa och klia mig istället"

Firma gick mest och puttade på Tangaur idag, eller vände upp rumpan mot mig för att bli kliad, men hon är den som annars brukar vara först fram och följer mig som ett svart klistermärke runt lägdan.

"Vad tänker du göra med det där?"

Helst vill de att man kliar dem i öronen (vilket jag gör om de är snälla), låter dem gnugga huvudet mot mig eller kravla sig upp i famnen för att bli kliade på sina magar. De två senare är stora aja-baja! De flyttar mig inte en tum och de får bara vara med mig om de kan uppföra sig. Det har gjort att de mer än gärna är med mig och till och med utehästen Firma följer glatt med in i utestallets spiltor för att det är så himla trevligt med mig.

Nä, ska jag ha något annat än extreme close up får jag fota hästarna på håll när de tar siesta i höstregnet:

Fem vilar, tre vaktar

Ja det har varit riktigt höstruskigt i dag med regn och iskalla vindar. Det var bara +2.8° när jag klev upp, och det är först nu i skrivande stund som solen kikar fram i det pågående lågtrycket. Hästarna vilar på höstbetet, men hagen är stor, mycket stor, och här är det vi pysslat med senaste dagarna:

Mer skog till hästarna

I onsdags stängslades det ut i Vinterhagen så nu är det dubbelt så mycket skog än lägda i hagen. Grabbarna åkte på jobb på onsdagskvällen och i går förmiddag jobbade jag med att röja lite för att göra skogen mer attraktiv att vara i. Hästarna är där ändå, särskilt nattetid, men för att det ska vara öppet för alla röjer jag gärna undan lövträden i barrskogen.

En av de högar jag bar ihop under förmiddagen i går

Jag var uppe i skogen en stund efter lunch i dag med, men gårdagens röjning och dagens lågtryck har tagit på kroppen, så varken nacken eller händerna var med på mer röj Det är OK, slyn finns kvar i morgon också. Precis som i går fick jag sällskap i arbetet. Plötsligt prasslade det till bredvid mig, och där stod han:

En ovanligt underbar Basjkirhingst

Önskar alla ett riktigt härligt veckoslut, själv ska jag jobba vid datorn, baka pizza och vara riktigt fredagsslapp och njuta av livet.

Kram på er!

2012-09-07 15:18 | 2 kommentarer

Stort grattis till Carina Hedman, Gideå BasjkirHästar, som nu har tre A-premierade basjkirston, förmodligen Sveriges första.

Här kan man läsa om vad som krävs för att bli A-premierad.

Det är Galina, Kalinka och Tamara som fått avelsvärdebokstav A, alla tre jättefina ston. Tamara är mamma till vår Bizra Djingisdotter, mormor till Mánadis' Pavel.

Grattis Carina, vi är så glada för din skull!

Här ser man hur bra det blir när avkommorna visas. Avelsvärdebokstav B, som krävs för att bli A-premierad, grundas oftast på stoets egna prestationer, medan avelsvärdebokstav A grundas på avkommornas. Vår Tova B-premierades för ett år sedan, då med fyra levande avkommor, en visad som treåring med 39 poäng.

Med två visade avkommor till, en med minst 38 poäng vid tre års ålder kan även hon få en vacker blå rosett i framtiden!

2012-09-05 08:24 | 2 kommentarer

 Tova och jag

Första veckan i september innebär älgjakt, så i söndags anlände "våra" jägare till sin stuga. Här på gården finns nämligen en jaktstuga som tillhör ett mycket trevligt lag från Lögdeå. Innan solen ens vaknat och gäspat bakom bergen gav de sig i väg och när en av jägarna anlände till sitt pass stod där redan en präktig tjur och väntade. Ja, det är ju bara att passa på när de till och med står och väntar.

Själv åkte jag till Husum i går för att lösa ut Adilliyas pass vilket gjorde mig 1485 kronor fattigare. 1000 kr är Svenska Hästavelsförbundets (som är avelsförening för Basjkirhästar) grundpris för pass. 75 kr är porto, och "410 kr avser kostnaden för det avtalspaket som Svenska Basjkirhästföreningen tecknat med SveHäst.."

I paketet det talas om ingår:

Betäckningsrapportering och registrering/utförande av hästpass i blå basen.

Avelsvärderingar av hingstar och sommarpremieringar för ston och unghästar.

Möjlighet att via Blå Basen internetanmäla till evenemang, exempelvis sommarpremieringar.

Registrering av resultat i Blå Basen.

Min första fundering är kring SveHäst och Basjkirhästföreningen; Antingen är man väl avelsorganisation eller så är man inte? Varför ska en icke avelsförening ha ett särskilt paket hos avelsföreningen som uppfödarna ska betala? Fundering nummer två gäller avelsvärdering och sommarpremiering. Förra året hölls vad jag vet inga avelspremieringar för hingstar, och i år inga sommarpremieringar för att avelsvärdera ston. Hmm.. och den enda information om pass på Basjkirhästföreningens hemsida är en länk till SveHäst. Borde de inte upplysa om paketet, samt värna för att man får det man betala för?

Veckans ridlektion var flyttad från tisdag till måndag, och innan det ridpasset så passade jag på att prova barbackapaden och det rödsvarta indianhackamoret på Tova. Hon gillar att slippa bett och barbackapaden var helt OK, jag har rätt dålig balans men kände mig trygg i både skritt och trav.

Lektionen var rolig, jag skickade Lusse runt mig och bredvid mig i skritt och trav, och våra uppvändningar var jättebra (jag pekar på hans bakdel och "niger" så vänder han upp mot mig och stannar). Så övade vi på jogg och ökad trav och för en stor kille som Lusse övergår gärna joggen till skritt eller kort trav, det är en fin balansgång med att krama tyglarna och hålla kvar springet. Övade på sidvärtes rörelser och jag tror vi lyckades korsa benen några gånger i serpentinerna i alla fall.

Så här i början på terminen får man vara glad för det lilla, och för hästen är det första lektionsterminen någonsin. Jag tycker det gick bra i alla fall.

PS

Eftersom inlägget handlar om pass så bör det väl nämnas att forskare från bland annat Sveriges Lantbruksuniversitet nu funnit genen för passgång.

2012-09-04 09:03 | 1 kommentarer

Helgen bjöd på överraskning och därmed möjligheter;

Maken kom plötsligt hem, så då kunde vi flytta hem hästarna från beteshagen. Jag var inställd på att lämna hästarna på betet över första älgjaktsveckan, men det löste sig ju fint. Vi ledde hem Gastroler, sedan de andra. Nykomlingarna fick egen kupé, och idag stängslade vi in för höstbete.

Här ligger vi och vilar

Hästarna tittade nyfiket på när vi stängslade in lägdorna bredvid vinterhagen, men till slut tröttnade de och gick och lade sig. När jag tog bilden hade vi stängslat klart och öppnat upp, men flocken låg och vilade med Bizra som vakt. Gastroler är inte med på bild för han låg raklång och snarkade inne i vindskyddet.

Jaha, mer mat

Till slut gick jag och väckte hingsten och ledde över honom, och då följde de andra med. Förmiddagen var blöt och varm med tunga moln och hästarna var måttligt imponerade men glada över mer mat. På eftermiddagen då vädret var bättre gick jag ut med kameran igen:

Hinica och de andra

Full fart!

Bizra och Pavel

Mistjev och Adilliya kliar varandra

Gastroler funderar lite och lämnar flocken tillfälligt

Mistjev har bråttom till mig, men i bakgrunden..

..går pappa Gastroler och kollar om nykomlingarna kanske gått i brunst. Det har de inte, inte än.

2012-09-02 20:21 | 2 kommentarer