Red sky at night, sailor's delight. Red sky at morning, sailor take warning

Texten är ett brittiskt talesätt, och fastnade i mitt huvud när jag läste en spännande historia i en av Wahlströms Ponnyklubbs årsböcker när jag var liten. Medlemsskapet i klubben var tyvärr inte mitt utan min äldsta systers, men som liten hästtjej uppskattade jag böckerna mycket! Även Ponnyklubbens egen hästbön tillägnad russet Pytteliten (som egentligen hette Hero) har etsat sig fast, men jag återkommer till den.

Talesättet innebär att röda moln på kvällshimlen ofta innebär att en kallfront med tillhörande klart väder drar in, medan en röd morgonhimmel innebär risk för åtminstone blåst, men även nederbörd. I morse när jag vaknade var hela världen röd. I Vinterhagen gick bara fuxar av olika slag och himlen brann verkligen, men när jag väl kom mig ut med kameran hade skyarna övergått i skärt och guld. Det är min favoritfärgkombination så det var inte så dumt det heller.

Efter morgonens göromål, när jag intog frukost började det regna och blåsa. Jag har varit medveten om ovädret i flera dagar så jag hade förberett med göromål för mig, mat åt hästarna etc. När ovädret började ta i ordentligt drog jag ut mat till hästarna, rejäla påsar till Firma och Tangaur, och en balkärna till Vinterhagens lägda. Jag hann ångra mig många gånger medan jag slet med kärnan som låg i en uppklippt kubiktank med "dragsnöre", jag var tjurig för jag ville lägga den utanför vindskyddet för det blåser minst där. Och självklart var det väl värt det när hästarna bökade runt i höet.

Hästarna är för övrigt mycket nöjda med dagens oväder då det är helt flugfritt ute, och jag kan väl inte annat än glädjas med dem? Själv har jag spart ihop innejobb, och ärligt talat är städa golven ett av göromålen men ligger inte först på dagens lista. Samtidigt som jag dator- och pappersjobbar har jag en tvättmaskin på gång och dessutom har vädret tvingat mig till att elda. Mysigt i och för sig, men veden är möglig (yäck, och inte minst *attjhioo*) och det är lite omständligt då jag måste på med "skyddskläder" så fort jag ska ned i källaren. Så tänkte jag ta mig tid för att tillreda en kryddig och god middag också med en helt ljuvlig ratatouille (som jag gjorde tidigare i veckan), pasta och kyckling.

Det är ganska mysigt med busväder. Har för tillfället tre innekatter och jag blundar för det "busväder" de för inomhus. Vädret gör ändå att de mest sover mellan räderna. Klädde mig ordentligt när jag rastade Izor och då är det faktiskt helt OK att vara ute en stund.

Har en del att stå i innan jag gör helg, men jag önskar alla en härlig fredag med att återgå till Wahlströms Ponnyklubb, och dikten jag nämnde. Är det fler som blir nostalgiska av denna bild?

Bilden lånad med vänliga avsikter. Postern måste hängt i hundratals hästtjejers flickrum.

Pyttelitens Bön

Tag mig ej från min moders sida, när som nyfött föl jag går. Vänta med att på mig rida, till mitt fjärde levnadsår.

På min rygg ska jag dig bära, i galopp -på solskensritt. Men hem till stallet, kära, låt mig då få gå i skritt.

Ge mig foder, rykt och vatten. Ha tålamod om jag är stygg. Och i kalla vinternatten, lägg ett täcke på min rygg.

Rengör sadel, träns och rem. För ej oljud i mitt stall -tänk på att det är mitt hem. Stäng min dörr mot vinden kall.

Jag vill leva för dig bara, om du nu min bön förstår. Då ska jag för alltid vara, din bästa vän i många år.

Och när min levnads slut är nära, tag mitt liv med varlig hand. Led mig sista biten, kära, till ponnyns evigt gröna land.

2012-09-14 15:56 | 0 kommentarer