Skära sippor pryder gården

"Sköna maj välkommen.." "Nu grönskar det i dalens famn, nu doftar äng och lid.." Bland fjolårsgräset tittar små blommor fram i färgglada grupper, markerna begåvas med nya små liv som ser solen för första gången och i kvällningen njuter man av rödhakens fantastiska serenad som endast avbryts av.. raketer? Här följer en historia om Valborgsfirandets baksida:

Pavel och Bizra

Vi har tur som har vår fina Bizra Djingisdotter, mamma till lille Pavel med hjärta på mulen, men vi kunde lika gärna aldrig fått träffa Bizra. Hennes mamma Tamara är född i Ryssland, den sista april 1994. 1998 kom hon till lilla Gideå i Ångermanland tillsammans med stona Tuscha och Kalinka, och hingsten Djingis Kahn, och våren 1999 väntade hon sitt första föl. Men på sista april, på grund av oförståndig lek med smällare och raketer, blev Tamara så rädd att hon förlorade sitt föl och höll själv på att stryka med.

Hinica och Mistjev

Här i en hage går två ston som ska till att föla snart, och jag önskar att så är även i morgon. Här brukar det vara ganska lugnt bortsett från en kanonad från idrottsplatsen en bit härifrån på kvällskvisten, då har jag vänner som har det betydligt värre där det smälls från alla håll. På vissa håll skrämde man förr bort häxor med eld och höga ljud på vårdagjämningen, men häxornas tid är väl förbi? Varför ska man skjuta mot den ljusa vårhimlen? Njut av ljuset, ljuden och dofterna och välkomna våren med sång, god mat och glad fest. Nog måste någon hålla med mig när jag påstår att det är galet att skjuta rakter i en barnkammare?

Här firar jag sista april själv men inte ensam. Jag kommer vara ute och vårstäda i afton så jag har koll över mitt dussin fina hästar som går här i tre hagar, och min enkla vädjan är att alla firar med glädje och förstånd.

Glad Valborg, och välkommen sköna maj

2013-04-30 07:55 | 3 kommentarer

Tova och Maronya på ridplanen

Det är inte roligt att fotografera hästar den här tiden. Ryktar man dem så är de snabba på att lägga sig och rulla tillbaka kamouflaget och rätta till hårremmen, och upptinande vinterhagar är inte roligt alls, jag lovar. Men nu har ridplanen tinat fram och nystädad är den också, så i går efter vi verkat Tovas hovar släppte vi över henne och dottern från den rätt så blöta och trista barnkammarhagen till den torra planen.

På utforskningspromenad

Tova, som jag ryktade ordentligt innan vi ledde över dem, kastade sig omedelbart ned på det torra fjolårsgräset och rullade och rullade, fram och tillbaka, och sedan utforskade hon och Maronya planen ordentligt. Nere i hingsthagen gnäggade en trehövdad kör, och i Hemmahagen stod alla på rad.

Lillasyster och storasyster

Snälla ignorera att Adilliya precis sovit middag i gödselstacken. Hon var väldigt nyfiken på sin lillasyster. Tova fick dock välja, och hon valde att stanna på ridplanen över natten, hon hade inget intresse av att gå in till de andra än.

Fina Maronya

Tova gillar att gå på ridplanen för där har man mycket bra uppsikt, och dessutom är det många som vakar över en, även om de går i andra hagar. Vi jobbade på utomhus med vårstädning och annat och höll koll på alla hästar. Tova var så nöjd så att få hovarna på torr mark och hon verkar föredra en fin utsikt framför ett rejält vindskydd. Nåja, det är milt väder och hästar som äter fryser inte.

ZZZzzzzzzzz..

Det är tröttsamt att vara liten, så mycket att upptäcka. Två gånger i timmen diar hon, trampar runt i höet, testar olika gångarter och hastigheter för att sedan vika ihop benen och somna på stört. Hur bedårande som helst.

2013-04-28 08:15 | 3 kommentarer

Gamla trotjänare

Medan jag vårstädade i Hinica och Bizras hage i går kom maken hem från sin stadsresa och lastade ur bilen. Bland annat hade han med sig en fräsig uppdatering till min städskrubb:

Tadaaaaaaa

Häftigt va? Risken är väl att jag inte vill skita ned det nya städkitet så det förevigt får stå i städskrubben och samla damm.. När postlådan länsades i morse väntade där en annan sorts uppgradering:

Avelsvärdesrosett

Bizra Djingisdotter har tilldelats en röd rosett. Hon visades och utförde godkänt ridprov i Gideå september 2011, och i och med att hon nu har en registrerad avkomma (Pavel) så uppgraderas hon till avelsvärdesklass B. Så nu har vi två B-ston, Bizra och Tova!

Grattis Bizra!

2013-04-27 07:33 | 3 kommentarer

Anemone hepatica

Nu blommar det skära och blå sippor runt gården

och i dag lägger jag från mig dynggrepen och drar iväg på uteritt

2013-04-26 07:31 | 1 kommentarer

Strax efter klockan sex fick hingstarna frukost uppe i skogen

Det är snö i bakgrunden. Inte djup snö, men den finns där i skogen och den är ren och vit. Hingstarna brukar få frukost på lägdan och middag i skogen, men nu är lägdan så otroligt blöt och då det väntas 10 plusgrader i dag vill jag att de är i skogen så mycket som möjligt. Hade jag bara orkat hade jag ställt dit deras vattentunna också.

Under tiden vilar Maronya på maten

Vårstädningen fortskrider där jag kan, och nu har mockandet kommit till det trevliga stadiet; När jag försiktigt räfsar och lyfter bort hästgödsel, kvarlämnat hö och fjolårsgräs spirar det under Tänk att skir grönska ligger där och bara väntar på solen. Då finns det hopp om livet.

Faunan inger hopp också. När jag står där i skitgörat får jag underhållning av en månghövdad och befjädrad kör, som alla gör sitt bästa att göra sin stämma hörd (med varierande resultat kan väl tilläggas), och trevligast är det par av mäktiga fjällvråkar som ibland kommer ned från berget och nobelt seglar ut över älvdalens lägdor, och det verkar som om falkarna tänker häcka i år. De och pärlugglorna avstod visst i fjol på grund av brist på pälsmat. Ugglorna var tysta även denna vårvinter, men nu har katterna börjat bära hem möss och sork igen, så förhoppningsvis väntas tillökning hos rovfåglarna. Om inte katterna äter upp all mat förstås.. Sot fällde en mycket präktig mus i går (det var varken råtta eller sork) och vräkte i sig trots att det finns kattmat inne..

Nu är det bara att kavla upp ärmarna, dra på sig stövlarna och fortsätta röja upp!

2013-04-25 08:10 | 2 kommentarer

Mamma Tova är visst också äkta basjkir

Jag har bestämt mig nu, och det blev Maronya ändå. Uttalas Marånja, och marony är ryska för rödbrun (eller maroon för all del) vilket är färgen hon föddes med även om den kommer ändras med tiden. Det svåra är inte att hitta namn till fölen, det svåra är att hitta rätt namn.

I övrigt tuffar våren på för fullt och det innebär mycket städjobb. Tranor, storspov, gäss, koltrast, rödhake, tofsvipa.. ja vårfåglarna har anlänt och sjunger för fullt ,och tussilago och krokus lyser upp i fjolårsdammet. Förhoppningsvis töar ridplan och beteshage fram när som helst nu så vi kan förbereda för kommande årstid.

2013-04-22 07:52 | 2 kommentarer

Äntligen hamnade guldet i Guldstaden!

Stort, stort grattis till SAIK

2013-04-19 07:56 | 2 kommentarer

Regnar det inte så strålar solen och driver upp kvicksilvret ovanför nollstrecket redan tidigt på morgonen. Man får väl konstatera att våren nått hit med allt vad det innebär. I sjörapporten på P1 talar man om "ruttnande drivis", och det är talande för snösmältningen i sig tycker jag, som att snön ruttnar bort och blir till ett illaluktande elände. Ja vackert är det då inte, och dessutom är det översvämning både i utestallet och vindskyddet*suck*

Pavelhjärtat uppe i skogen

Då är det tur att vi har skogen, för där är det minsann inte översvämning. Då Vinterhagen består av rätt mycket skog finns där också ännu stora fält av vit och orörd snö, så det ter sig renare där också. Där stod jag och drog vinterpäls och smuts av hingstarna på förmiddagen, och som tur är erbjuder skogen naturliga spiltor också.

Ursäkta ett negativt inlägg, men jag gillar verkligen inte våren..

2013-04-16 16:10 | 3 kommentarer

Typisk närbild

Sex dagar gammal visar Lillan att hon minsann är en tvättäkta basjkir. Det gick nämligen inte att få annat än närbilder på mulen i dag när jag försökte fota lilla damen. Någon gång måste jag göra en sammanställning i iPhoto över alla mulbilder och andra märkliga close-ups jag har av nyfikna basjkirer.

Solen strålar, flugorna surrar och jag har massor att göra innan regnet anländer i afton. Mest ligger det på att vårstäda hos Hinica och Bizra, och det sker medelst korp och dynggrep. Så är det när man vill ha någorlunda prydliga lösdriftshagar. Se'n att hästarna väljer att ligga och sova på gödselstacken (och ser ut därefter), det är en helt annan sak..

I övrigt kan jag ha ringt mitt livs viktigaste telefonsamtal i dag. Jag önskar att det är så i alla fall.

2013-04-14 12:17 | 5 kommentarer

Kikar in som hastigast innan jag åker in till stan och för säkerhets skull hämtar ut mer medicin till Tova, men mor och dotter mår prima så jag hoppas att sprutan i går blev den sista.

När jag drog ut mat och vatten låg lillan och tittade på. Skulle jag ge henne ett namn i dag skulle det kanske bli Marony som betyder rödbrun på ryska, men jag vet ju att de små liven ändrar färg. Spännande att se vad hon blir, både till färg och personlighet. I de andra hagarna är det färgförändringar på gång för det fälls vinterpäls för fullt och det är med förväntan jag ser fram emot hur hästarna tänker sig ut över denna sommar.

Med det tillönskar jag alla ett härligt veckoslut.

2013-04-12 06:57 | 6 kommentarer

Förstaval av sovplats för en liten basjkirfröken

De är för härliga basjkirfölen. Föds med vinteroverallen på om det behövs, och föredrar att ta sina tupplurer i den rena snön framför de högar av hö som finns både ute och inomhus. Tovas dotter är inget undantag.

De som följde Tovas historia förra vintern när Adilliya föddes minns kanske att hon gick med efterbörden väldigt länge innan hon till slut släppte den (medan jag inväntade jourveterinären). Samma sak hände i går, och under dagen konsulterade jag min uppfödare, den ena av mina privatpraktiserande veterinärer och distriktveterinären, och i tur och ordning ville alla avvakta med tanke på att hon var pigg, det hade hänt förut samt att fölet togs om hand som det skulle, men vi satte en stopptid, så till slut ringde jag distriktsveterinären som fick komma för att dra ut den envisa efterbörden.

"Lilla Brun" med sin stolta mor

Medan jag inväntade veterinären promenerade jag Tova runt i hagen, och jag hade givetvis själv försökt dra och se om efterbörden ville lossna. Redan på telefonen hade jag förklarat att mitt ryska sto är egensinnig, men alldeles säkert skulle förstå att hon fick hjälp och finna sig i all sorts behandling bara den skedde under lugna former. Och jag hade rätt, Tova fick massor av beröm över att vara så medgörlig. Man kan ge hormoner för att skapa sammandragningar hos stoet, men hon försökte verkligen trycka ut efterbörden själv, och hormonerna orsakar dessutom rätt stort obehag i hjärtklappning och "illamående" (jag vet inte hur en häst mår illa, de kräks ju inte men illa kan de förstås må ändå), och veterinären sa att hon alltid har lyckats med att dra ut efterbörder. Dock infann sig det första misslyckandet i går, för den satt som berget.

Efterbörden sitter i några slags "clips" som fäster den i magen, och ska släppa efterhand när fölet är ute, men ibland är clipsen ovanligt taggiga och sega och det är förmodligen det som drabbar Tova. Veterinären klippte av det som hängde ut, stoppade in två penicillinkurer i Tova och gav henne även två sprutor i halsen. Vi kom till en gräns där stoet inte orkade hjälpa till utan blev svettig och "svag" och veterinären var så säker på att den skulle släppa ändå till slut (det var jag med). Jag fick tre tuber hippotrim (sulfapreparat) och recept på fem till om det skulle behövas. Hon hade 37.5° i temp och ingen förhöjd puls och imorse var hon pigg och glad igen, och utan bihang under svansen. Hon hade fått ut den själv till slut.

Middagsvila

Pastan får hon en gång/dag, och det gick bra att ge henne i dag, även om hon var misstänksam mot att jag återigen ville ha tag på henne. Dock verkade hon mest orolig för att dottern ville krypa upp i knäet på mig och mysa, för det ska ju inte ett dygnsgammalt föl göra. Det är det som gör det svårt för mig, jag vill ju lämna dem ifred som man bör, särskilt när Tova är som hon är och förärar så få människor sitt förtroende. Jag är en av de få hon der sitt tillit och jag vill vara juste mot henne och dottern. Men förhoppningsvis förstår hon att hon får hjälp.

Och vad klok hon var som väntade tills det kom snö och kyla igen. Bägge veterinärerna var oberoende av varandra överens om att det var bra att hon fått föla ute i snön och inte inne i box, särskilt med tanke på hur det blev med efterbörden. Våren får så gärna komma i hela landet, bara vintern håller sig kvar ett tag i mina hagar så det är rent och fint. Sedan kan vi gärna hoppa direkt till försommar för min del.

Vad gäller kvarblivna efterbörder vill jag tillägga att det inte alls är vanligt bland basjkirer vad jag förstår. Men om det i Tovas fall är en regel snarare än ett undantag är jag lättad över att jag redan i höstas bestämde mig för att Tova inte ska betäckas i år. Just nu, när jag andats ut, vet jag att det är rätt beslut.

2013-04-09 15:54 | 7 kommentarer

Vilar i morgonsolen

I går fanns de äntligen där, vaxpropparna! Barnkammarhagen gjordes snabbt i ordning, jag bäddade i utestallet med massor av hö, och Tova flyttades över medan jag höll tummarna över att hon skulle uppskatta egen kupé och att få vara ifred. Det gjorde hon. Klockan fem i morse tassade jag ut och då fanns lilla fölet där, alldeles ny.

I skrivande stund har jag inte tagit reda på vilket kön det är, men Gastrolers tjugoförsta avkomma är brun i alla fall och väldigt söt. Medan jag gjorde bort morgonsysslorna var fölis uppe och åt tre gånger och prövade sina långa ben i en kort och vinglig galopp runt sin mor.

Välkommen till livet lilla föl

2013-04-08 07:30 | 9 kommentarer

Dagens Kodac-moment

Man vet att man är hemma hos en hästbonde när man i köket finner en sadel på en träbock (nej, jag har inte sytt färdigt än, en söm av två är utbytta och det pga andra jobb i kombination med påsk och ren lättja) med en Korvis-Katt på. Bilden är helt oarranagerad, Ask (Korvis) satt upp så att säga, Ludde i bakgrunden har blivit väldigt kompis med Ask senaste dagarna och övervakar med viss oro och Hilda satt där hon satt. Det är med andra ord så här det ser ut hemma hos oss en helt vanlig fredagseftermiddag.

Ett skönt veckoslut tillönskas alla som kikar in.

2013-04-05 16:48 | 1 kommentarer

Hingstarna vilar på frukosten

Vi kallar den Vinterhagen, den stora hagen med både skog, lägda och en finfin Vinteräng som vi för hand röjt från al- asp- och tät rönnsly. Det var där vi hade flocken vår första vinter här i Västergissjö, en flock som då bestod av fyra ston. Det är Vinterhagens lägda vi ser från köksfönstret och där satt maken i kökssoffan den vintern, tittade ut och sa "skaffa hästar är det bästa vi gjort".

Nu bor Gastroler där med sina två äldsta söner ur fjolårskullen. Lite orättvist ytmässigt sett då övriga flocken har mindre yta/häst att vara på, men det råkade bli så och det är en funktionabel hingsthage. De får middag i skogen eller på ängen och frukost på lägdan och varje morgon är det samma rutin. De är aldrig så hungriga att de står och stampar i otålig väntan (trots att de får sist av alla), utan står lugnt och stilla tills jag lagt ut maten och avlägsnat mig. Så äter de medan jag fyller alla vattentunnor och rastar hunden. När jag sedan sätter mig i kökssoffan för att äta frukost har alla tre lagt sig ned.

Finare utsikt får man leta efter

2013-04-04 08:12 | 7 kommentarer

En av de få gånger Ludde är still

Som bekant är jag en av de få(?) svenskar som har väldigt svårt för våren. Snön måste bort varje år, så är det ju. Den måste bort så att jag kan släppa hästarna på bete, för att det ska bli hö till nästa vinter, för att flora och faunan ska fortplanta etc. men det finns inget för mig behagligt sätt som snön efter en norrländsk vinter kan smälta bort på.

Där det förr låg vit och ren snö växer nu fram lera, gödsel och smuts. Det luktar illa och hamnar på fel ställen, som inne i huset, i bilen, på kläderna. Och allt hästhår.. med elva pållar blir det en hel del och det finns överallt. Mössor, handskar, byxfickor, underställ etc. Det finns till och med hästhår på rena kläder som befinner sig i skåp och lådor! Och som om det inte räckte med mina egna hästar åker jag förstås bort och drar på mig hår från andras basjkirer också. I går var det som vanligt ridlektion, och jag red Rosovja för andra gången. Första gången gillade jag henne, men nu tycker jag riktigt mycket om henne!

Sekunden innan han snor min handske och springer iväg med den

Som tur är så håller skoterleden än, till och med på aftonen. Man får vara listig, stark och vig för att få en stor storpudel att inte få halva gårdsplanen att fastna i pälsen, men i spåret kan han ännu rejsa bäst han vill i vit, härlig snö. Det är faktiskt riktigt fint om morgnarna också, eftersom det ännu är kallt på nätterna. Frost och fågelsång. Dagarna har sina ljusa stunder ändå, och jag får väl hålla tummarna för att årets plåga inte blir långvarig så den skira försommaren snart knackar på.

2013-04-03 19:40 | 2 kommentarer

När jag klev ut i arilmorgonen klockan sex i morse hälsade jag av det vårligaste ljud jag vet; Koltrastens sång! Medan solen färgade bergen och skogen i rosa drillade trasten så ljuvligt.

En annan sorts koltrast

I brist på egna trastbilder får en annan svart sötnos pryda dagens inlägg, nämligen Adilliya. Hon väntar förresten än på sitt syskon. Det sades om Tova när hon kom kom i vår ägo för drygt två år sedan att hon alltid fölar tre veckor tidigt. Då var hon ju redan betäckt och Adilliya föddes sista januari 2012. För att undvika ännu ett så tidigt vinterföl väntade vi ända till första april tills vi släppte ihop Tova med Gastroler igen.

Mánadis' Adilliya äter frukost

Exakt ett år sedan Tova betäcktes första gången. Det har inneburit att jag varit på helspänn sedan mitten på februari! Men inget föl än så Tova är nog precis som vilket dräktigt baskirsto som helst. De bär sitt föl så länge de känner för det och struntar högaktningsfullt i att räkna de veckor som går.

2013-04-01 08:40 | 1 kommentarer