
Förstaval av sovplats för en liten basjkirfröken
De är för härliga basjkirfölen. Föds med vinteroverallen på om det behövs, och föredrar att ta sina tupplurer i den rena snön framför de högar av hö som finns både ute och inomhus. Tovas dotter är inget undantag.
De som följde Tovas historia förra vintern när Adilliya föddes minns kanske att hon gick med efterbörden väldigt länge innan hon till slut släppte den (medan jag inväntade jourveterinären). Samma sak hände i går, och under dagen konsulterade jag min uppfödare, den ena av mina privatpraktiserande veterinärer och distriktveterinären, och i tur och ordning ville alla avvakta med tanke på att hon var pigg, det hade hänt förut samt att fölet togs om hand som det skulle, men vi satte en stopptid, så till slut ringde jag distriktsveterinären som fick komma för att dra ut den envisa efterbörden.

"Lilla Brun" med sin stolta mor
Medan jag inväntade veterinären promenerade jag Tova runt i hagen, och jag hade givetvis själv försökt dra och se om efterbörden ville lossna. Redan på telefonen hade jag förklarat att mitt ryska sto är egensinnig, men alldeles säkert skulle förstå att hon fick hjälp och finna sig i all sorts behandling bara den skedde under lugna former. Och jag hade rätt, Tova fick massor av beröm över att vara så medgörlig. Man kan ge hormoner för att skapa sammandragningar hos stoet, men hon försökte verkligen trycka ut efterbörden själv, och hormonerna orsakar dessutom rätt stort obehag i hjärtklappning och "illamående" (jag vet inte hur en häst mår illa, de kräks ju inte men illa kan de förstås må ändå), och veterinären sa att hon alltid har lyckats med att dra ut efterbörder. Dock infann sig det första misslyckandet i går, för den satt som berget.
Efterbörden sitter i några slags "clips" som fäster den i magen, och ska släppa efterhand när fölet är ute, men ibland är clipsen ovanligt taggiga och sega och det är förmodligen det som drabbar Tova. Veterinären klippte av det som hängde ut, stoppade in två penicillinkurer i Tova och gav henne även två sprutor i halsen. Vi kom till en gräns där stoet inte orkade hjälpa till utan blev svettig och "svag" och veterinären var så säker på att den skulle släppa ändå till slut (det var jag med). Jag fick tre tuber hippotrim (sulfapreparat) och recept på fem till om det skulle behövas. Hon hade 37.5° i temp och ingen förhöjd puls och imorse var hon pigg och glad igen, och utan bihang under svansen. Hon hade fått ut den själv till slut.

Middagsvila
Pastan får hon en gång/dag, och det gick bra att ge henne i dag, även om hon var misstänksam mot att jag återigen ville ha tag på henne. Dock verkade hon mest orolig för att dottern ville krypa upp i knäet på mig och mysa, för det ska ju inte ett dygnsgammalt föl göra. Det är det som gör det svårt för mig, jag vill ju lämna dem ifred som man bör, särskilt när Tova är som hon är och förärar så få människor sitt förtroende. Jag är en av de få hon der sitt tillit och jag vill vara juste mot henne och dottern. Men förhoppningsvis förstår hon att hon får hjälp.
Och vad klok hon var som väntade tills det kom snö och kyla igen. Bägge veterinärerna var oberoende av varandra överens om att det var bra att hon fått föla ute i snön och inte inne i box, särskilt med tanke på hur det blev med efterbörden. Våren får så gärna komma i hela landet, bara vintern håller sig kvar ett tag i mina hagar så det är rent och fint. Sedan kan vi gärna hoppa direkt till försommar för min del.
Vad gäller kvarblivna efterbörder vill jag tillägga att det inte alls är vanligt bland basjkirer vad jag förstår. Men om det i Tovas fall är en regel snarare än ett undantag är jag lättad över att jag redan i höstas bestämde mig för att Tova inte ska betäckas i år. Just nu, när jag andats ut, vet jag att det är rätt beslut.

2013-04-09 15:54 | 7 kommentarer