Tangaur är glad att vara tillbaka i Hemmahagen

I skrivande stund är det lördag, den sista i sommarmånaden augusti. Oavsett hur mycket sommar det är kvar vädermässigt sett så startar hösten här i och med att vi tar hem hästarna från stora sommarbetet, och det sker i morgon, första september.

Innan vi leder hem de åtta från betet är det dags att gruppera de fem här hemma, då en pojkhage ska till. Alltså skulle alla hästar över vägen från Vinterhagen till Hemmahagen där de ska gå tills i morgon, sedan lämnas grabbarna kvar där och stona ska gå ihop med de andra tills vidare. Innan flytten verkades Mistjev, som stod som en mörklockig ängel medan husse klippte och filade, sedan tog vi över hela bundet i ett svep. Jag ledde stona och grabbarna gick lösa.

Grönt är gott

Som vanligt blev det inga actionbilder från springande hästar, lyckliga över grönt gräs under hovarna. Nej, nej, de är basjkirer, och grönt gräs ska inte springas ned, det ska bums ner i magen. Vem vet när det tar slut?

Grabbarna går gärna ihop. Mistjev, Pavel och Gasper

Pavel-Härtat

Typiskt nog var det mulet när jag fotade, just nu är det strålande sol och nästan 20° ute. Det var som vanligt odramatiskt att leda över hästarna, och de blev glada att få nytt grönt. Mistjev och Pavel har aldrig gått i Hemmahagen tidigare, så de är mer nyfikna än de andra, men lika hungriga.

När vi var klara tog vi en promenad ner till beteshagen och passade på att rasta hundarna. I den hagen brukar flocken hålla sig på nedre delen den tiden på dagen, men när vi kom gåendes stod det åtta förväntansfulla hästar på rad uppe vid vägen:

Basjkirer är intelligenta, de vet att det är dags för flytt. De känner i luften det är dags. I morgon leder vi hem de åtta, då börjar min absoluta favoritårstid, hösten.

2013-08-31 16:00 | 2 kommentarer

Så här ska man ha det.

När vi köper gård ska där finnas vatten, det är mycket viktigt. Då ska man kunna ligga under en björk och se vattnet spegla sig i lövverkets undersida. Eftersom kvicksilvret knökade sig upp till hela 26 plusgrader efter lunch var det till älvkanten i beteshagen och dess skyddande björkar jag sökte min tillflykt.

"Buskarna knakar, en hund visst är där..?"

Nej det var ingen blåbärssugen nallebjörn, bara Firma som kom och undrade vad jag hade för mig där på filten, och snart följde alla på rad. De som fastnade på bild var:

Bizra (se vad fint viltrandig hon är framtill) med en liten Gagarin som nyfiket kikade fram. Lite försiktigt först..

..men lite tuffare när han såg vem det var.

Och under tiden undersökte förstås Adilliya picknickfilten väldigt, väldigt noga.

2013-08-27 18:08 | 2 kommentarer

Nä, det är inte så att han otrivs, tvärt om. Och han vet ju inte om något annat liv än det här på gården i Västergissjö, men i morse slog det mig att han är redo för att möta livet utanför. Att börja ett nytt liv hos någon som söker en unghäst att fostra och forma inför framtida stordåd.

Hjärte-mulen

Så jag satte ut en annons på Pavel och även på Adilliya på Blocket i morse och håller tummarna för att rätt köpare läser annonser just nu. Gasper vill vi behålla ett tag till och Mistjev känns som ett lämpligt sällskap för den lille hingsten. Eventuellt kommer det annonser på Hästnet också, men jag tycker att just hästnet är lite svårmanövrerat när man ska in med annonser, och gensvaret är heller inte så stort. Får mer synpunkter på annonserna än seriösa svar därifrån, varför vet jag ej.

Har någon förresten synpunkter på Blocketannonsen får ni gärna lämna kommentar här i bloggen eller via kontaktformuläret, jag inget emot konstruktiv feedback

2013-08-24 16:31 | 0 kommentarer

Mánadis' Mistjev kikar under lockig lugg

Jag sa till en vän en gång att man får vara tacksam ibland för lite besvärligare unghästar. -"Adilliya är en räkmacka," sa jag "det är de svåra jag lär mig något av". Och de två smågrabbarna som först curlades av sina förstagångsmödrar och sedan kamratuppfostrade varandra har ibland erbjudit utmaningar som vi inte mött med enkla Adilliya och lille Gasper (där förutsättningarna varit annorlunda).

Sovrufsig med hö i manen

Dock har vi lyckats med allt vi företagit oss, men en del saker har tagit mer tid. Fördelen är att det verkar ha sjunkit in väldigt bra när polleten trillat ned. Vad gäller alla unghästar kör jag på regeln Grimma på för att bli borstad. Ingen grimma, ingen rykt, och det är en enkel regel när det är soligt och varmt och alla trängs för att bli borstad och kliad.

Jag har alltid fått tag på Mistjev så jag kunnat knyta på grimman, men han erbjuder alltid upp till en liten dans innan -"Hur mycket vill du?" frågar han ständigt, och jag är ytterst tacksam över att ingen av mina hästar på riktigt inte vill vara med mig och springer undan, för hagen är enorm. Möjligheterna finns ju. Efter en liten menuett ger han efter.

I går låg han och vilade när jag satte fast Pavel i grimma och grimskaft. Han reste sig och ruskade hela sig så den långa manen piskade innan han ställde sig för att betrakta oss. I samma stund som han såg att jag var klar med Pavel (som verkligen njöt och inte ville att jag skulle gå) och lossade repgrimman kom Mistjev fram i trav och gnäggade lågt åt mig. Stannade framför mig och sträckte fram sitt huvud mot grimman.

Då smälte mitt hjärta

2013-08-22 08:15 | 2 kommentarer

Gasper pussar lite på tant Tangaur

Efter att ha spenderat aftonen med att försöka ta ett foto av Gasper som ger honom rättvisa kan jag konstatera att han är som sin matte; Söt, snygg och snäll, men hopplös att få en bra bild på

Grönt är gott

Antingen är han kelsjuk eller så struntar han i en och betar, och det är ju i och för sig skönt att ha en liten hingst som inte luras till en "snygg" bild bara för att matte tjoar, viftar, visslar och skuttar runt. När jag ser på lite äldre bilder kan jag i alla fall konstatera att lill-skrutten vuxit till sig litegrann sedan vårvintern:

Då

Nu

2013-08-20 20:57 | 0 kommentarer

Odessa

Jag har inte så bråttom i mitt hästhanterande. Ett hästliv är förhoppningsvis långt och innehållsrikt och här har vi ingen brådska vad gäller fölen. De ska få gå med sin mamma, leka med sina kompisar och upptäcka världen. Vardagen kommer tids nog, och det är när de är fyra månader då de ska utstå första vaccinationen, första avmaskningen och första hovvården.

Gagarin

Så jag kom på att det kanske är hög tid att klä på fölen grimmor. Det är ju en klar fördel om man faktiskt kan hålla fast dem när de första "vuxengrejerna" ska genomföras. Visst har de fått lukta på grimmor, och jag har skramlat med dem runt deras huvuden, kliat dem med grimorna etc, och alla tre har enbart varit nyfikna, så det var inga som helst problem att klä på dem i dag. Det var som att de aldrig gjort annat.

Maronya

Tyvärr tog jag med två fölgrimmor och en ponnygrimma, och den ser ju himla stor ut på lilla Maronya, men snart nog har hon både vuxit i den och ur. Minns hur det var med storasyster Adilliya. Men det var ju själva klä-på-och bära-grejen som var viktig. Och det gick ju galant

Som vanligt när maken är hemma över helgen blir det nog väl mycket jobba och kanske för lite ledigt. Och för min egen del hade jag mycket hellre tränat de vuxna hästarna och mig själv, men allt jobb vi gör nu är väldigt viktigt, för snart är det faktiskt höst. Nu har Stefan åkt, och på byggplatsen ser det numer ut såhär:

Utestall

Bara väggar, inredning och el som saknas.

2013-08-18 18:59 | 6 kommentarer

Maronya och Odessa

Vill bara dela med mig av den här bilden på årets två småtjejer. Mánadis' Maronya född 8 april och Mánadis' Odessa född 4 maj. Tänk att två halvsystrar kan vara så olika men ändå lika (de har samma öron). 

2013-08-17 18:21 | 1 kommentarer

I dag frångick jag mina principer att fotografera medan jag tränar häst. Jag tycker nämligen det är oförskämt om jag kräver uppmärksamhet av min häst men samtidigt inte är beredd att ge detsamma utan håller på med mobilen och fipplar med sms och kamera. Dessutom kan det bli väldigt konstigt för hästen, särskilt en ung sådan. Den blir nyfiken och vill vara nära, men flyttar på mig då jag backar undan för att få en bättre bild

Inte undra på att hästar tycker vi människor är konstiga många gånger. Människor generellt tenderar att hastigt skifta mellan underkastelse, ledarskap och härskande -ibland till och med tyranni, i vårt hästhanterande utan att vi tänker på det. Men hästen tänker på det, var så säker.

Ledövningar med Mistjev, 15 månader gammal

Men här var Mistjev parkerad, som det kallas när man släpper repet och låter hästen vara stilla, och brydde mig inte om vinkel eller avstånd utan knäppte bara av med mobilen. Han var så duktig i dag, så jag ville faktiskt fånga och dokumentera tillfället. Då kan jag gå tillbaka och titta på det någon dag när han (eller någon annan, inklusive mig) är "mindre duktig" och få tillbaka självförtroendet.

2013-08-14 19:35 | 2 kommentarer

Flocken om fem på Vinterängen i skogen

Även om livet här på gården inte styrs så mycket av vad det är för veckodag så är ändå söndag min favoritdag. Då sammanfattas veckan som gått, det jobbas undan sådant som inte hanns eller förbereds för nya möjligheter, och det planeras framåt. Denna söndag sammanfattas det vi gjort i helgen.

Pavel och Mistjev

Nåja, "helg" har lite annan innebörd för oss, för den börjar när maken kommer hem från sitt jobb i byggbranchen för att jobba hemma på gården, för det känns alltid som fredag när han anländer. Således inleddes helgen redan i onsdags. Torsdagen skrev jag om i tidigare inlägg (med bildspel på startsidan), fredagen blev en nödvändig dag i civilisationen och i lördags återstod 12 stycken hovar att verka i flocken om fem som går här hemma. Mistjev och Tangaur verkades sist Stefan var hemma så nu återstod Minna, Pavel och Gasper.

Korna i hagen bredvid säger något

Pavel var utan tvekan den enklaste att verka. Han är lite skygg och ängslig av sig ibland, men har ett självförstroende som växer enormt när han får göra bra ifrån sig (precis som sin mor), och det står klart att om man bara är lugn, säker och stark så fogar han sig väldigt fint och låter sig få fin pedikyr nästan helt utan krångel. Han är ändå bara ett år gammal.

De andra två tog det längre tid med, särskilt Minna krånglar en hel del (kanske av gammal vana?) och Gasper som brukar vara relativt enkel ifrågasatte plötsligt hela företeelsen med hovvård men stod till slut med fyra nyputsade hovar stadigt på marken igen.

Byggplats

Så har vi påbörjat bygget av ett vindskydd/utestall till. Ett som blir i direkt anslutning till ridplanen samt den del av Hemmahagen där årets föl och några till ska gå i vinter. Det ska även byggas ett litet vindskydd till, och gamla utestallet ska få sig ett verandatak också men mer än såhär hann vi inte denna helg. Jag tog en lång söndagspromend med gamle Izor, genom skogen till grannbyn Getingstabodum och stora vägen hem, ungefär en mil i härlig, kuperad skogsterräng medan maken skötte tråkigt datorjobb hemma.

Nu har Stefan och Izor åkt söderut igen, och för mig återstår att planera kommande vecka och även helgen som följer. Hur lång den nu blir. Jag hoppas den blir ganska lång för vi har en hel del att hinna innan det blir höst.

2013-08-11 19:24 | 0 kommentarer

Vi återbördade den ena flocken till Stora Sommarbetet på torsdagen, då det växer väldigt fint där, plus att hästarna gjort bra ifrån sig när de varit hemma och förtjänar en andra semester i det vilda. Vi verkade hovarna på Hinica och Bizra och ledde ned dem och deras föl till betet på förmiddagen, sedan gick vi hem och verkade Tova innan lunch.

Adilliya verkades sedan. Vi kom på oss själva vilka stora krav vi ställer på henne, hon är bara ett år gammal, men så fantastiskt duktig hon är.  Det var tredje gången i livet hon fick gå de 800 metrarna till betet, och nu uppförde hon sig exemplariskt. Stefan ledde Firma och Tova, med Maronya lös, och jag ledde Adilliya och blev grymt imponerad över hur hon skötte sig. Till och med när det kom trafik. Duktiga lilla gumman Hon är till salu som sagt, den som funderar och inte passar på kommer nog ångra sig

Då vi gjort ett bra dagsverke tog vi ledigt, och gjorde så på bästa sätt, nämligen med en picknick nere vid älven i beteshagen. Bilderna ligger som ett bildspel på startsidan och här kommer nu en förklaring på varje bild i albumet:

Hästarna var längst nere vid älven när vi kom till hagen med korg och filt. De hade alla nyss varit och badat.

Hinica är lite feg vad gäller vatten, men Odessa hade inte bara badat hela kroppen utan även gjort en grundligt lerinpackning från hovarna upp över halva magen.

Årets badpojke; Gagarin

Vi bredde ut vår filt vid älven och där låg vi i flera timmar och njöt i solen.

Så hördes plötsligt ett prassel och plask. Tova var nere vid älven för att dricka och ta sin sedvanliga lilla simtur. Istället för att dokumentera händelsen njöt vi av den, och när Tova klivit ur badet kom det strax fler:

Hinica ser till att hovarna inte nuddar vattenlinjen.

Så kommer Odessa och Bizra ned till Gideälven.

I mitt tycke finaste bilden. Bizra dricker och pussar på sin spegelbild.

Vi packade ihop våra saker medan de andra hästarna också gick ned till älven. Här är det Adilliya som uppmuntrar Gagarin och Maronya.

Hinica av Basta

Firma längst fram till höger, Odessa till vänster. Adilliyas svans syns nere till höger, hon är på väg till sin kära husse

Äkta Basjkirkärlek

Flocken i aftonsol

2013-08-09 16:43 | 2 kommentarer

Dagsverke

Eftersom ridplanen numer faktiskt används är det bra om den klipps. Grönt gräs kan dels vara fasligt distraherande ibland när man tränar, men det är ju även praktiskt och snyggt att ha det kort. Därför satte jag flocken i hemmahagen i arbete genom att öppna upp så de kunde ströva bäst de ville.

Lunchrast

Småttingarna tog förstås vilopauser och var mer benägna att undersöka kvarlämnad hinderutrustning, men efter fem timmars idogt arbete är nu ridplanen välansad som den finaste golfbana. Till och med ruffen putsades.

2013-08-07 16:46 | 1 kommentarer

Tangaur och Minna i augustikvällen

Det är inte så mycket att rapportera här från gården. Värmen och det faktum att jag är ensam hemma gör att det mest bara är dagliga göromål som rullar på. Det kanske inte är så bara, jag har inga som helst problem att få dagarna att gå men det är mycket kvar på sommarens att-göra-lista, och det känns ganska frustrerande när jag under tidig förmiddag mockar med svetten rinnande, väl medveten om att kvicksilvret stadigt stiger.

Om kvällarna när det äntligen blir svalt finns ingen ork kvar. Jag går med Ludde, som även han har jobbigt med värmen, och försöker få nödvändigt inne-jobb gjort. Men förhoppningsvis får jag förstärkning i morgon, och blir det bara svalare efter regnet är jag laddad att hugga tag i våra byggjobb som väntar inför vinterns fyra hästkonstellationer.

Dessutom ska stora beteshagen "behästas" igen. Det är bra, där finns det mycket gott om mat nu.

2013-08-06 20:40 | 0 kommentarer

Det var i går jag såg den, först som en skugga i ögonvrån så jag höjde blicken mot skogskonturen. Min första tanke var att det var fasligt vad vråken växt på sig under natten, men så såg jag den vita strärten och det ljusa huvudet. En havsörn är mycket mäktig att beskåda när den sakta kretsar över grantopparna på bergssidan.

Bilden är ett foto jag tagit från en sida ur en fågelbok

Havsörnen är norra Europas största rovfågel, och en av de största i världen med ett vingspann som sträcker sig upp till 250 cm. Jag vet inte varför den förärade mig med ett besök, men tiden stannade för en stund. Det fanns inte en tanke på att ta en bild, ett sådant tillfälle är hundra gånger bättre att uppleva än dokumentera.

2013-08-06 19:47 | 2 kommentarer

Tanken var att vi skulle hjälpas åt i helgen och stängsla ut åt hästarna i Hemmahagen, men så blev det att maken var tvungen att stanna borta på jobb.

Trodde varken det fanns nog stolp, isolatorer eller ork för den delen så att jag själv skulle klara det, men stolpen räckte precis och jag gjorde ett fynd av isolatorer som man kan spika fast (mina händer spikar hellre än skruvar när det är många stolpar som ska "prydas"), och ur vilket ymnighetshorn jag hämtade orken vet jag inte men det gick galant att stängsla. Vid halv tio i går morse upptäckte flocken utbyggnaden.

Odessa låter sig väl smaka

Gagarin i det gröna

Det är inte det enklaste att mocka när gräset är högt, men det gör inte så mycket. Jag brukar ha trevligt sällskap under arbetet och det är härligt att se hästarna stilla gå runt i det gröna och äta. Det sägs att det kan bli årets varmaste dag i dag, så städarbetet gör jag bort så fort som möjligt. Morgondimman ligger än och vinden är ljum och vänlig, bra jobbarväder.

Önskar er som kikar in en härlig dag

2013-08-03 08:28 | 2 kommentarer

Efter en lång torrperiod, toppad av hetta under några veckor kom så regnet. Det började stilla och övergick i tätt duggregn innan det brakade lös i riktigt skyfall. Det som händer då är att den torra marken inte kan tillgodogöra sig de stora mängderna vatten, det studsar bara av, men duggandet hjälpte nog till att öppna porerna i backen. Dock inte överallt:

Skogsvägen ned till sandtaget, ett dygn efter regnet

Vägen leder som sagt till den grustäkt som finns nedanför oss, och till höger om vägen finns stängslet som markerar skogsdelen av stora Vinterhagen. Här var marken obeveklig mot skyfallet. Ofta rinner det undan fort ned genom sandmarken, så här brukar det bara se ut efter långre tid av ihållande regn, exempelvis sent på hösten.

Småttingarna förmiddagsvilar

Kolla Maronyas sköna uppsyn (främst i bild, ni som läser via mobil kan förstora). Mer avslappnat blir det inte. I hagarna verkade hästarna också fått nog av vattnet. Efter att ha absorberat regn i två dygn (av egen fri vilja, alla hästar har möjlighet att gå inomhus) låg de flesta och slappade i sina hagar under gårdagen. Så är det här efter regnet.

En nyhet är att det numer går att följa min blogg via RSS-flöde. Hur man gör har jag ingen aning om, kanske använder man sig av Bloglovin' eller annan tjänst? Men jag har gjort den inställningen i alla fall, så ni som är mer tekniska än mig kan förklara hur man gör för att följa.

2013-08-01 18:40 | 0 kommentarer