Mánadis' Maronya

Hela mitt liv har jag haft svårt för våren, och det kan bero på att jag är norrlänning. Här uppe är våren -enligt mig alltså, grisig, snorig och stinkande men ofta barmhärtigt kort innan den övergår i grönskande försommar. Det är inte roligt att ta kort på hästarna nu då de geggat i lera, kliat varandras vinterpäls till fula tussar och all gödsel från vintern töar fram i hagarna. Som tur är så går det ju att beskära och lägga olika filter och ramar för att försköna verkligheten.

Med Pavels hjärtemule i fokus ser man inte skönhetsfläckarna i bakgrunden

Och två bröder som blivit vänner och myser ihop värmer mattes hjärta mer än vad vårsolen smälter bort vinterns is

2014-03-30 15:05 | 1 kommentarer

Femte maj fyller jag år (om någon undrar), men redan i torsdags fick jag en tidig present då min man kom hem med en bättre begagnad sadel till mig.

2014-03-30 15:00 | 3 kommentarer

Allra första mötet

Vi har möblerat om i konstellationerna här. Gagarin har ju gått som ensam kille bland stona i stora flocken, och nu var det hög tid att flytta honom över vägen och introducera honom till smågrabbarna. Tangaur och Gagarin fick gå för sig sedan i går, och i morse släppte vi över storebrorsan Pavel innan vi släppte tillbaka Tangaur och även Bizra till Vinterhagen.

Ser det lite sött ut? Det är det inte

"Håll dig på din kant lillebror"

"-Äh, knip igen. Jag är tuffare än somliga tror"

Lillebror kunde inte uppföra sig, utan trodde han kunde flytta Pavel hur som helst. Storebror som är en mycket snäll och klok kille, tröttnade med sin snälla uppfostringsmetod och lät Gagarin förstå att så länge han betedde sig som en slyngel ville ingen vara med honom. Efter ett par timmar tog Pavel ånyo kontakt, men när Gagarin började mucka igen, då fick han vara ENSAM.

"Jag är inte stygg, jag är snygg"

Och samtidigt på andra sidan vägen:

 Efter några timmar verkade poletten trillat ned bakom raketbläsen. En häst är utsatt, man behöver varandra oavsett vad man tycker om varandra, det förstår även hingstföl. Vi valde Pavel som sällskap, för även om bröderna aldrig träffats förut brukar de förstå sitt släktskap, och ingen passar bättre att hålla Gasper sällskap än Mistjev (de går i Midas' hage tills vidare). Som det verkar nu så funkar allt mycket väl.

2014-03-29 15:32 | 2 kommentarer

Maronya puffar lite på moster Firma som vilar med Odessa och Adilliya i snön

Det kan vara svårt att förklara den femte årstiden, norrländsk vårvinter, för den som inte upplevt den. Det innebär högtryck, så under natten går värmen rakt upp i luften och det blir åtskilliga minusgrader (förutsatt att det är vindstilla), men bara solen kikar fram under morgonen stiger temperaturen snabbt, för att under eftermiddagen stå på dubbelsiffrigt. När jag tog bilderna fladdrade det fjärilar runt mig, och det var ändå bara förmiddag.

Här vaktar Firma och Hinica medan de andra vilar

Efter frukostutfodringen lägger sig gärna de små hästarna att vila i matresterna så att säga, men när det blivit plusgrader svalkar snön skönt. De fäller som mest nu, och det kräver en del energi att byta päls. Plus att den gamla kliar när den ska av, så när de vilat rullar de sig gärna i snön.

Tro mig, det är varmt

Flugorna surrar, vårfåglarna sjunger och i dikena blommar tussilagon, men de nattliga minusgraderna gör att snön håller sig kvar, så det töar i lagom takt. Mycket ljus, mycket värme och minimalt med lera. Det är vår femte årstid.

2014-03-27 14:37 | 3 kommentarer

*trumvirvel*

Mistjev

Killen med sammetsblicken. Den mörkt chokladfärgade charmknutten med lockig, svart man som verkar sträcka sig i oändlighet, ena stunden mot rymden sedan mot jordens medelpunkt. Ja, jag är givetvis partisk, Mistjev är enligt mig världens tjusigaste basjkir, men han har andra fina egenskaper också visar det sig.

Det är inte lätt att fota en mörk häst i strålande vårvinterljus, men jag löser det med diverse roliga filter från gratis-online-programmet pixlr-o-matic

Ibland är Mistjev så väldigt vuxen och trygg, trots att han inte fyller två förrän i maj. I fredags tog vi in de tre blivande tvååringarna för hovvård, och för andra gången i rad stod Mistjev som ett ljus under hela sin behandling. Han har inte varit den lättaste att introducera till hovvård, särskilt som småhingstar biter varandra i benen när de busar, då kan det bli laddat att ens få hålla fast ett framben, men nu är det som att han aldrig gjort annat.

Stora killen

När hovvården var över för de tre var det så dags för vaccination. Det är inte så ofta våra hästar träffar nytt folk, och de få gånger det sker är det oftast en veterinär. Mistjev ville verkligen inte bli vallack och det krävde fasligt många sömnpiller innan det gick att utföra en kastrering i fjol, och hans tillit till veterinärer har inte direkt vuxit efter den upplevelsen. Men i fredags verkade upplevelsen bortblåst för efter hovvård och sprutor, när vi släppt lös hästarna, gick Mistjev fram för att nyfiket hälsa på farbror veterinär.

Därför får Mánadis' Mistjev en utmärkelse av mig

2014-03-23 15:10 | 2 kommentarer

Gagarin först, Odessa efter

I går var det vinter, i dag är det vår igen. En vår med aprilväderssnö varvat med vindar och stålande sol. Vår blir "spring" på engelska, och nog hade både folk och fä spring i benen i dag. Gasper, Pavel och Mistjev fick pedikyr, egenhändigt utförd av duktiga hussen. Under tiden tog jag emot veterinären som kom hit för att vaccinera unghästar och föl, samt lite annat.

Adilliya dansar fram genom skogen

Som vanligt drog besöket ut på tiden, det finns alltid mycket att prata om. Dessutom uppskattar han en åhörare som suger i sig latinska ord och medicinska förkortningar. När vi gick till skogshagen fick vi till och med väcka Odessa, ta på henne grimma medan hon låg, och efter hon fått sin spruta lade hon sig i snön och sov igen, för hon var uppenbarligen inte färdig. Gulliga lilla basjkirtjej

När vår veterinär åkt släppte vi så upp Hinica och Firma till skogsflocken, och då blev det spring i benen vill jag lova.

Mobilbild tagen i all hast, därav ljuset, men Hinica av Basta är så vacker på den här bilden.

Hinica blev så glad att återse sin dotter och försökte genast lägga beslag på henne genom att skilja henne från de andra. Men trots att Hinica besitter excellenta vallaregenskaper fick hon ge upp, Odessa har över vintern blivit en lite kaxig tonårstjej som hellre hänger med polarna.

Och hon rör sig inte så tokigt hon heller

2014-03-21 15:27 | 1 kommentarer

Tangaur verkar tänka: "Vilken tur att jag inte hängt in vinteroverallen i garderoben."

Här var det riktig vårdagjämning redan för två dagar sedan, men kalenderns jämning sker i år den 20 mars, och det firar Moder Natur med att låta yrsnön dra in över nejden. Ett tag funderade jag på att skotta, men insåg att det inte var lönt.

Maronya ser ut att nyligen varit i närkontakt med snön,,,

Kontrasten till senaste tidens vårväder var stor, men jag gillar snö i mars. Det blir så ljust och rent då Hästarna yrde runt i samma virvlande fart som snön, så med mobilen var det inte så lätt, men jag fick till några kort på mina ystra snöhästar.

,,,troligtvis för att hon busat med Gagarin.

Adilliya försöker vara stor dam och hålla ordning på småttingarna, men hon tackar inte nej till att busa runt hon med.

Extrem close up. Mistjev var väldigt mån om att vara Mycket Nära Matte i dag.

Mistjev med sin långa man och täta päls verkar som ett kardborreband på snön. När jag utfodrade några timmar senare var manen full av snö, och istappar täckte sidorna. Han såg verkligen ut att vara Kung Bores dragare då.

Innan den totala nedisningen

Det återstår att se hur länge vintern varar, redan i natt övergår snön i regn. Visst uppskattar även jag en tidig vår, bara den är kort och kärnfull, men för mig räcker det att den kommer i april.

2014-03-20 19:18 | 0 kommentarer

,,dansar Mistjev, Gasper och Pavel runt i hans hage

Hingstar är måna om att ha det prydligt omkring sig, Midas är inget undantag, var sak på sin plats. Smågrabbarna är inte ett dugg prydliga, inte ens Gasper, men han är ju inte ens ett och ett halvt och vet nog inte om att han är hingst än. De grisar på över sina ytor, medan Midas haft det så rent och fint i sin ganska stora hage.

Nu när Midas åkt på träningsläger tänkte jag utnyttja ytan då det är dags att låta Gagarin gå med smågrabbarna. Han ska slussas över med hjälp av Tangaur kommande helg är det tänkt. Efter att ha stängslat för Midas' personliga sovplats släppte vi så över den ryska trojkan till den tidigare "förbjudna staden".

Först var det ganska mycket gå-runt-å-lukta

"-Kan man verkligen gå här?" frågar Pavel

Men sedan utforskades det i högre hastigheter:

2014-03-16 17:13 | 1 kommentarer

Nu är det nära

I morse lastade vi och körde Sormat Karol Midas till Nillas Häst& Ridutbildning i Bispgården, där han ska förberedas för hingstvisningen på Wången 13 april. Bispgården ligger ganska precis halvvägs till Wången, för vi hade 17 mil dit och om 4 veckor lastar Pernilla Midas och kör honom upp till Wången, 17 mil till.

Så om 4 veckor kanske Sverige har åtta godkända basjkirhingstar

2014-03-15 15:42 | 5 kommentarer

Mánadis' Odessa

22 sekundmeter. Så mycket blåste det i byvindarna i dag, och den vindstyrkan benämns åtminstone till havs som "halv storm". Jag tycker vi har rätt coola föl, som trots att de är riktiga yrväder i blåsten, gärna avbryter leken för lite träning. Egentligen hade jag inte tänkt att träna några föl alls i den vinande skogen, men alla tre propsade på att få vara med.

2014-03-14 11:48 | 1 kommentarer

Det var länge sedan jag körde en "Dagens Adilliya". Här hänger hon med lillasyster Maronya i skogshagen.

Ibland uppstår tycke på håll. Har själv varit med om att bli förälskad över nätet och det var en chansning som föll ut väl då vi sedan fyra år är gifta med varandra. Men tycke kan också uppstå när man läser om ett föl, och följer henne från en kall midvinterkväll i yrande snö, genom hagarnas stigar tills hon växer upp till en högrest ung dam med härlig utstrålning.

Adilliya blev bokad i slutet på förra året. Hennes blivande matte Elin hade ifrån Skåne följt den lilla ballerinan genom min blogg och uppenbarligen uppstod tycke. För egen del har jag varit lite orolig över var Adilliya ska hamna, då hon är vårt första föl betyder hon mycket, men när Elin tog kontakt och vi pratade med varandra kunde det inte kännas mer rätt. Efter lång väntan kom så stunden för det första mötet:

Det var som på film; Pyntad med granris, dagen till ära, steg Adilliya rakt fram till sin blivande matte och stal hennes hjärta

Det var väldigt roligt att få bevittna det första mötet. På förmiddagen hade jag lagt märke till att Adilliya smyckat sig med en kvist av gran, och då hon är klok som sin mor förstod jag att hon visste att hon väntade besök.

De andra blev också nyfikna förstås

I april lämnar Adilliya oss och flyttar hemifrån. Det känns förstås både spännande och lite ängsligt då unga damen ska resa så långt, men jag har stor tillit till de transportörer jag anlitar. Mer om Elins besök hos oss går att läsa på hennes blogg, Pippi och Ballerinan, där finns många intryck och massor av bilder från resan till Norrlandsskogarna.

Elin reste inte ensam hit, hon fick sällskap av Karina som är matte till Adilliyas storebror Gorby. Besökshelgen som helhet var mycket trevlig, jag fann verkligen två nya vänner, och jag känner mig lättad över att vårt första föl kommer få det bra.

2014-03-13 16:39 | 2 kommentarer

Varje man har en silverlinje?

Det har liksom inte varit några årstider sedan i oktober tycker jag. Varken höst, vinter eller vår, massor av is i långa perioder, och 570 nyanser av vitt och grått. Vi har varit utan sol så länge, så när den i gyllene glans steg i morse tänkte jag lite förbryllat efter jag utfodrat i sista hagen "undrar hur länge jag försovit mig egentligen?"

Klockan var halv sju, och jag hade inte försovit mig ett dugg

Visserligen blåser det väldigt friskt i dag (upp till 20m/s i byarna), men det är nog bara bra. Strålande sol (plus 21 i solen, plus 7 i skuggan) och frisk/byig vind, då blir det inte så fasligt blött. Istiden har hotat återvända, men med solens väna smekningar har isen luckrats upp och blivit maränglik.

Midas njuter i sin hage med sydostläge

Om en vecka kör vi Midas till Bispgården för tillridning, och sedan visning på Wången i april. Hingstvisningen närmar sig med stormsteg, och i dag fick han omsorgsfull pedikyr inför sin resa. Vi stod ute i solen och njöt av värmen, för Midas' hage ligger i fullkomligt lä från västanvindarna. Flugorna surrade, fåglarna kvittrade och i hagen bredvid yrde tvååringarna runt i yster vårglädje.

Midas' nya grimma går i ton med vårvinterhimlen, min favoritfärg (nåja, en av dem), så jag tog några bilder av lille hingsten med grimman på.

För en vecka sedan fick jag ett schabrak i samma färg, och jag tycker kulören passar riktigt bra. Men jag har märkt att jag har flera hästar som är jättefina i vårvinterhimmelsblått

2014-03-08 15:33 | 2 kommentarer

"Jag vill vara mattes nummer ett"

Vi trotsade gråvädret och gick på utflykt med picknickfilt, chokladtermos, storpudel och kamera i dag. Nere vid älven i en vacker slänt med enar och knubbiga tallar satt vi och fikade, och vägen hem gick precis förbi stora skogshagen. Då var jag glad att jag hade kameran med.

- Buskarna knakar, en dansös visst där är *sjunger*

Så fort flocken hörde oss kom de förstås för att kolla, och när de såg att det var husse och matte med den roliga, svarta, lilla krulliga hästen (Izor) passade de på att leka kull och bana sig fram i paralellslalom genom tallskogen.

Tänk er signaturmelodin till "Bonanza" (Bröderna Cartwright på svenska)

Det blev många bildserier, och maken fick till några riktigt fina filmer på flocken i full action. Så härligt att se livsglädjen i flocken och harmonin. Visst kan Gagarin ta tillfället i akt och busa lite extra mycket när de ändå springer, men han blir snart tillrättavisad av både Tangaur och Adilliya, och tvingas rätta sig i ledet. Men vem är det då som så gärna vill vara mattes nummer ett?

Jo, fina Odessa

Odessa är alltid den som möter upp mig när jag utfodrar. Det är som att hon har på känn vem det är som kommer med den skramlande hösläden. När vi hade besök i helgen var det Adilliya som varje gång var först i ledet (eftersom det faktiskt var hon som hade besök), men så snart de åkt så var det åter igen lilla Odessa som stod där och väntade på sin matte.

2014-03-06 14:48 | 2 kommentarer

Titta vad fina vi är, jag och min älskade Tova.

Ni som följt mig vet hur jag känner för min fina Tova (Dictorsha). Vi har gått igenom mycket, hon och jag, och hon står mig mycket nära. Inte bara på bild som här Den rosa reflexgrimman köpte jag för flera år sedan. Då hon är så mycket enpersonshäst vill jag att hon ibland bär signalfärg, av flera orsaker. Själv har jag länge sneglat på en rosa reflexväst för att matcha, men glömmer ständigt beställa en. I söndags fick jag en i present av mina gäster (stort tack).

"Vanliga" grimmor tar jag alltid på och av med nackspännet, aldrig snabbhaken. Då blir hela proceduren mer lik som när man tar på och av repgrimmor som jag oftast använder. Praktiskt då jag ofta använder samma grimmor på flera hästar. Här åker grimman av.

Och inte gör det ont att min älskade gumma står kvar efter hon gett mig grimman heller.

2014-03-03 16:24 | 2 kommentarer

Vi har haft storfrämmande i helgen.

Basjkirhästar och basjkirmänniskor i symbios, det blir massor av basjkirsnack, skratt, utbyte av erfarenheter, igenkännande nickanden,, ja mycket av allt. En av många behållningar för min del var att bli dokumenterad när jag arbetar. Jag fotar sällan när jag jobbar med hästarna (av flera anledningar), men nu råkade jag fastna på några bilder i någon annans kamera.

Eftersom jag var på 40 000-milaservice i fjol (eller 40-årskontroll kanske det heter) så vet jag med säkerhet att jag inte börjat krympa än, så när jag såg mig och Mistjev på den här bilden insåg jag plötsligt;

Det är nog hög tid att sluta kalla dem "smågrabbar", även om de ännu är små busföl i en mattes ömma hjärta

2014-03-02 17:06 | 1 kommentarer