Helbröderna Gagarin och Pavel

Som om jag inte har nog mycket om dagarna har jag skaffat mig sommarjobb. Jag har förhandlat till mig mer gårdsnära bete, och en del av det kräver röjning, vilket sker medelst grensax, bågsåg och sekatör. Krävande, men jag glädjer mig åt att jag är miljövänlig. Och underhållning har jag också.

Mistjev, Gagarin, Pavel och Gasper

Jag passade på att dra in en del sly till grabbarna, i den mest ökenlika delen av deras hage, och det uppskattades. Roligast var det när de ruskade runt kvistarna och sprang iväg, och liksom glömde släppa taget. Jag fick mig många skratt, men inga bilder just på rusningarna. Här är några andra buskisbilder:

Mistjev och Gagarin var de som helst ville leka, de valde bägge ut det största av slyet

2014-06-30 21:10 | 3 kommentarer

Odessa, söt som få,,

När jag jobbar med någon häst så brukar jag lägga ifrån mig både klocka och telefon. Praktiskt nog inryms dessa två företeelser i samma manick sedan många år tillbaka

Vad gäller telefon så tycker jag faktiskt det kan vara rent ut oförskämt mot hästen att helt abrupt avbryta det man håller på med för att kolla sms eller någon uppdatering på facebook. Hur kan jag kräva 100% uppmärksamhet från min häst när jag inte är beredd att ge samma tillbaka? Be någon filma en träningssession (ledövning, rundcorral, longering eller liknande) där du väljer att ta emot alla aviseringar på telen, och studera sedan hästens omedelbara reaktion. Har du en signalkänslig häst -som basjkirer ofta är, kommer du förstå vad jag menar.

Men nu skulle jag inte leverera pekpinnar så här på fredagen. När jag gör ledövningar med småhästarna (ett- och tvååringarna) tänker jag ibland att andra borde få se hur duktiga de är, men då mina småttingar så gärna är nära kan det lätt bli fel. Som att man backar undan för att ta kort när de närmar sig. En häst vet inte vad en kamera är. Att man ständigt låter hästen backa undan en, det kommer den däremot att minnas.

Jag hade med mig pocketkameran häromdagen, och då passade jag på att (försöka) ta kort på Odessa när jag med repgrimma och ledrep kallade in henne. Hon är så snabb, så jag fick hålla ut kameran från mig och knäppa i farten så att säga, och det blev en hel del mindre bra kort av sötnosen:

Här ser man att hon ärvt sin mors "dragkedja" framtill

 Jag spar den sämsta bilden till sist. Några principer har jag när jag håller på med grimma och grimskaft från det att de är små. Den första är "ingen grimma, inga borstar", då de älskar att bli borstade och kliade. Grimman innebär också att de får vara ifred från andra hästar -det är viktigt att få vara speciell och inte störas, samt att man tidigt lär sig att det är ett stort aja-baja att tugga på ledrepet, då det är en förlängning av min arm.

Finn två fel

Konsekvensen av att jag valde att dokumentera istället för att vara principfast Nu är det här två klyftiga små ettåringar, så ingen större skada skedd. Jag korrigerade mitt eget misstag på en gång och det var i inledningen på vår session. Ville bara betona min filosofi om att det ofta är bättre att uppleva än att dokumentera. Allt beroende på vad det är man vill bevara för framtiden.

2014-06-27 17:06 | 0 kommentarer

Grönt är mums säger Midas

Från flera håll har jag fått frågor om de fem hästar jag håller hemma på gården, ifall de inte får något grönbete. Det är bra att få frågor, då kan man försöka förklara Nej, efter istiden i vintras är de hårt nedbetade hagarna frostbrända, och då där går hästar växer det således dåligt. I en perfekt värld kanske jag hade kunnat rotera de hästar som går på bete i grannbyn, men att fytta runt ston, hingstar, unghästar etc när jag är ensam är inte så lätt. Jag gillar när livet är lätt.

Men det finns de med lättfödda och även fångbenägna kallblod som avundas mina nedputsade, jämna och rena hagar. Det går absolut ingen nöd på hästarna. För det första är unghästgruppen harmonisk och har det bra ihop, och alla får fint hö tre gånger om dagen och har alltid fräscht vatten i tunnorna. Mockar gör jag dagligen, prydligt ska det vara. Vindskydd har de så de kan gömma sig från sol och flugor mitt på dagen.

Mumsmumsmums

Nu har bonden haft slåtter här, och då är det förstås inte så festligt för grabbarna att få hö när hela luften doftar gräs. Men på ett par lägdor har bonden lämnat strängar med nyslaget hö som skrindan inte fick upp. Jag ringde upp och frågade om han kört klart, och han blev bara glad över att jag ville räfsa ihop och ge hästarna. Att få bort liggande hö är också bra för återväxten. Alla vinner.

Midas hushåller med maten så länge det finns mycket av varan, så där kan jag vräka på ordentligt. Kvartetten på andra sidan vägen är jag mer hushållssam med, de skulle ligga som spärrballonger i hagen om jag var lika frikostig, så de får som vanligt flera gånger under dagen. Så det går absolut ingen nöd på dem, istället för bröd får de limpa.

2014-06-26 16:15 | 2 kommentarer

Dagens sötaste bild, Pavel ligger och äter vid Mistjev

Det var två veckor sedan Gagarin blev valack och han har läkt ihop fint (tack vädergudarna). Jag har valt att låta honom gå ihop med snälla faddern Mistjev i en hage medan Pavel och Gasper fått gå för sig. Gagarin har varit hemskt hingstig för att vara så liten, så jag har velat att han är pigg och alert när han ska till att mucka med Gasper igen. I morse var det dags, efter frukost släppte jag in de två på undantag till Mistjev och Gagarin.

Frid och fröjd

Visst hälsade de två små rödingarna på varandra tufft som vanligt, men alla hade saknat varandra, så i det stora hela gick det väldigt lungt till. Mistjev och Pavel som vuxit upp som siamesiska tvillingar var extra glada att återses:

"Inga kan klia som viiiii"

Medan grabbarna hade sin reunion passade jag på att plocka bort allt extrastängsel och gjorde två hagar med diverse avdelningar och gångar till en stor. Hela tolv handtag fick jag ihop, 25-talet trästolpar, vita plaststolpar och en massa tråd. Killarna var upptagna med sitt, och även Midas på andra sidan vägen verkade nöjd att kunna se alla fyra igen. När jag städat klart visslade jag på unghästarna, och där avgränsningen tidigare varit fann de till sin stora glädje en smal remsa med,,

,,GRÄS

Gagarin föredrar fortfarande Mistjevs sällskap

Efter alla bestyr hade jag ärende till samhället en bit bort, och givetvis använde jag cykel som färdmedel. Gamla oväxlade cruisingcykeln dagen till ära då vädret var bra. När jag kom hem gick jag bakvägen in i hagen då jag inte såg till unghästarna på framsidan gården. Säkert hade de hittat mer gräs som jag befriat från stängsel. Men nej, hagen var tom, så jag gick förstås och kikade in i vindskyddet på ladugårdens gavel och visst var det där de gömde sig.

I dag fick det plats fyra hästar, det är ovanligt

I eftermiddagssolen delar Gagarin och Gasper hö, som vanligt

"Sötaste bild" skrev jag först. Jag tog en sötaste bild till, men den är mer personlig. Mistjev har blivit så kelsjuk på sistone, särskilt är han förtjust i sin matte. Han är också väldigt tydlig i sitt minspel, precis som sin mor,,

,, och det här är hans typiska snälla-matte-klia-mig-uttryck

2014-06-25 19:14 | 0 kommentarer

Stressade människor borde få basjkir på recept. Basjkirer skulle även erbjudas som friskvård mot stress, för finns det något mer rogivande än att gå ut i en hage och mötas av dessa kärleksfulla och mysiga hästar? Ibland räcker det med en basjkir, men en hel flock är en upplevelse.

Vad gör det att en kelsjuk Tangaur råkar buffa matte så hon faller på rumpan framför fölet Ruslan och ettåringen Maronya? De är ju basjkirer och står givetvis kvar. En liten stund alltså, för sedan måste de ju komma ännu närmare för att undersöka ordentligt varför man lade sig i gräset.

2014-06-24 18:51 | 0 kommentarer

Adilliya, sedan i våras bosatt i Skåne. På bilden är hon ett år gammal och verkas lös i beteshagen av sin husse

Det är många som drömmer om att forma sin egen häst. Det vill säga, köpa det ännu oskrivna bladet, en grundhanterad unghäst att själv lära upp och prägla. Presentera för nya saker, löshoppa, öva tillit genom vänskapliga lekar så som att ställa sig på träpallar eller gå igenom draperier av presenning.

Gagarin, ettårig, rödblack valack är till salu

Jag har uppdaterat salu-sidan (länk) och efter bästa förmåga uppdaterat unghästarnas sidor. Nu är det semestertider, och kanske är det nu i sommar du finner din nya lilla kamrat? Här har vi några ett- och tvååringar som bara väntar på att möta den stora världen där ute tillsammans med dig. Vi har även fler hästar som vi kan överväga att sälja till rätt personer, beroende på vad ni har att erbjuda.

Vem kan motstå runt 350 kg vit/rosa/grå fluffig sockervadd att mysa med i gröngräset? Odessa vill gärna bli ompysslad

2014-06-22 19:19 | 2 kommentarer

Visst hade jag gärna spenderat min lediga dag på en filt någonstans ute vid Gissjön i strålande sol, iförd bikini, kisandes mot solen som endast skuggas av måsarnas vingar. Det gjorde vi nämligen på midsommardagen för två år sedan och det var helt underbart. Ingen av oss ville cykla hem igen.

Midsommaren 2014 går till historien som en av de kallaste, som värst hade vi 7.5 grader under lördagen, och det blåste isbitar i vinden. Men då tröstar jag mig med att det är bra väder för hästarna i alla fall. De slipper knott, mygg, flugor och broms som annars plågar dem under sommaren.

Mistjev och Gagarin i sitt lilla hus

2014-06-22 16:01 | 0 kommentarer

Maronya

Ja glad midsommar till er kära följare Ni är ändå några stycken, hemsidan har snart haft 50 000 besökare trots att det inte är den bäst uppdaterade alla gånger, eller att blogginläggen inte duggar så tätt. Jag tackar er som följer livet här med våra ljuvliga ryssar.

Efter midsommaraftonens sedvanliga sillunch (som intogs inomhus medan det regnade och blåste ute) gick vi ned till beteshagen för att få några somriga bilder när solen kikade fram mellan skurarna. Där hade man visst också avslutat lunchen och flera låg och vilade. Det är riktigt mysigt när både unga och vuxna hästar inte störs utan ligger kvar.

Hinica lade sig ned framför fötterna på mig och erbjöd både stöd och lä i solen. Det var riktigt mysigt att sitta där en stund, och stoet somnade strax

Odessa brås på sin mor och uppskattar sällskapet

Vi önskar våra läsare en riktigt härlig midsommarhelg

2014-06-20 14:39 | 4 kommentarer

Inte så festligt, tycker Tangaur

Livet känns smått kaotiskt nu, som ett 20 000-bitarspuzzel föreställande en närstudie av en myrstack, och det ska läggas på tid. Det där med att hitta nytt boende är minsann inte enkelt, särskilt som vi vill komma oss iväg en längre bit med hästar och allt. Det hjälper inte att vi ständigt möts av hinder och en aldrig sinande ström av utmaningar.

I dag skulle vi verka hovar nere i Svedjehagen och sedan beta av en hel del nödvändiga samtal (tycker varje dag består av mer och mindre viktiga samtal) innan firmabilen för femhundrade gången skulle in på verkstad, men vi fick tänka om när vi kom till beteshagen tidigt på morgonen för där stod stackars Tangaur på tre ben.

Bandaget sitter på det friska benet pga den extra påfrestningen

Kotan/kotleden vänster bak är svullen, och svullnaden går upp på utsidan av böjsenan. Hoven är sval och huden intakt, inga märken, ingen vätska så jag gissar att hon kanske trampat snett eller ned i ett hål. Vi kunde inte göra så mycket just då, utan gick till hagen igen efter frukost. Då hade hon följt med flocken till nedre delen av hagen och jag konsulterade min veterinär i telefon då.

Veterinären tyckte att vi skulle ta hem henne för att hon skulle röra sig över mindre yta och att jag skulle ha koll, så vi gick hem och satte upp en sjukhage. Tova skulle få vara sällskap, hon är trygg och de två kommer bra överens. När vi för tredje gången gick till betet förberedde vi oss på en väldigt långsam promenad. Tangaur rörde sig dock bättre efterhand, särskilt efter att jag lade bandage på friska benet som stöd.

Hemma blev det livat i hagarna. Nykastrerade valacker bör röra på sig, och åsynen av två snygga ston rörde förstås upp känslorna. Stona uppskattade uppvaktningen, men de har åtminstone sansen att ta det lugnt på sin lilla yta.

Borta i sin hage står Mistjev och spanar på tjejerna

Trots den långa promenaden, till största delen på hårt underlag, visar Tangaur ingen försämring. Hon är fasligt stel när hon vilat en stund, men det är nog inte enbart smärta utan även försiktighet. Jag hoppas hon bättrar sig snart så vi kan leda tillbaka dem till de andra. Också hoppas jag även att det vänder snart, jag kan tycka att vi haft vår beskärda del av krångel för ett bra tag framöver.

2014-06-17 16:03 | 2 kommentarer

Tänk att den ranglige lille busungen Mistjev skulle växa upp till att bli en sådan omhändertagande och uppfostrande farbror. Precis en sådan valack som jag vill ha i min flock för att fostra småhingstar som kommer från sin mamma när de är 6-9 månader gamla. Ibland är han precis som Adilliya som vi sålde till Skåne i vår, så vuxen att man totalt glömmer hur ung hästen faktiskt är. Mistjev är bara två, men sedan han frivilligt blev fadder åt Gagarin glömmer man lätt det. Han har till och med blivit mer öppen mot främmande människor, som för att vara ett gott föredöme.

En del av en plasttunna som leksak

Jag älskar lugn och ro i mina hagar, och det gör Mistjev också, men det är absolut ingen fördel för nykastrerade Gagarin, för det är viktigt att han rör på sig. För att uppmuntra dem slänger jag ut lite leksaker eller tar en hink (som det brukar serveras havre och morötter ur i vanliga fall) och springer runt. Då kliver Mistjev efter i stora travsteg och lillen efter, men ärligt talat tröttnar matte rätt fort på den leken.

Och inte är Gagarin särskilt lekfull av sig heller

Emellanåt busar grabbarna i hagen bredvid, och Midas har sina motionspass och då springer även Gagarin och Mistjev som tur är. Och Gagarin gillar ju att fajtas lite så han buffar på farbrorn ibland för att få igång honom, men rackaren Mistjev har förvandlats till en lufsig Ferdinand som hellre stannar upp och luktar på blommorna,,

,,eller står och klias

2014-06-13 17:05 | 2 kommentarer

Tjusiga rödbruna fröken i blickfånget är Maronya, 14 månader gammal och med framtiden för sig.

Exklusivt och exotiskt ska det vara, hästarnas sommarnöje ligger så långt bort att de måste gå till en annan ort för att komma dit. Ja, det är bara 800 meter längst vägen till beteshagen i Svedje, men det känns ibland väldigt avlägset för basjkirmatten.

Delar av byn Svedje i bakgrunden.

Jag hade lilla pocketkameran med mig till betet i dag, och eftersom vinden tacksamt nog låg på från nordväst var det relativt fritt från elaka flygfän trots sol och värme så jag kunde ägna mig åt lite fotografering. Annars blir det lätt att jag i tur och ordning borstar, kliar och applicerar olika salvor och annat (absolut inget giftigt, de måste kunna klia varandra och ge di).

Ned mot älven

Det är svårt att med kamera försöka förmedla ytorna. Här står jag på den nedre av två stora lägdor där hästarna har runt 140 meter strandlinje utan stängsel, så de fritt kan gå ut i Gideälven och dricka, plaska och simma (vilket i alla fall Tova gör). Jag gick ned till vattnet för att se hur de gått och om de betat sjögräs, och det hade de. Sedan var det bara att ladda för halvkilometern upp till vägen igen. Slutspurten består av en rätt så brant och lång backe.

Man ser verkligen inte på bild hur brant den där lutningen är, den som utgörs av den övre lägdan bakom ladan. Men den känns, det vill jag lova. Ja det var sju hektar gräs och nio glada hästar i bilder. I en perfekt värld hade jag väl haft alla 14 där med allt vad det innebär i extra stängsel och släpande på vatten, men det är rätt mysigt att ha hästar på gården också. Det blir ensamt annars.

2014-06-12 16:51 | 1 kommentarer

Mistjev, trevlig och fin valack

När fölen föds har vi inte så bråttom att se efter vad det blev, vi är i första hand glada över att fölningen gått bra och att ungen står upp på fyra friska ben och diar efter en stund, det är det viktigaste. Om det visar sig att fölet är en hingst så avgörs dess öde rätt omgående beroende på deras föräldrar, är linjen redan rikligt representerad kommer det bli en valack, punkt slut.

Mistjev är fadder åt lille Gagarin, numer valack

Det är inget fel på Bizras eller Hinicas avkommor, men då basjkiraveln är så ytterst begränsad, både på grund av individer och intresse är det ett enkelt beslut att ta. Vi kan omöjligen hålla många hingstar, och ska man behålla någon blir det en som är mest unik, som kan tillföra aveln något nytt. Vårt mest unika sto är Minna, mamma till Gasper och Ruslan.

Mistjev är nyrullad och "fin i håret", men bilden är söt

Pavels lillebror Gagarin fick bli valack i dag, och då han och Gasper har rätt tuffa duster emellanåt får han först gå och läka ihop med Mistjev, som gärna ser efter den lille. Förhoppningen är att Gasper klarar av att vara hingst och kan visas som treåring till våren.

Det är nämligen inte alla trevliga småkillar som växer upp till att bli fungerande hingstar med allt vad det innebär, och jag har lovat mig själv att inte behålla någon som inte mår bra. Man får se till individen, tänka på hur hans framtid ser ut, och inte minst måste jag tänka på stonas och min egna säkerhet (jag som tar hand om alla våra hästar, ofta helt ensam). Och det är av den anledningen vi tog beslutet att även låta kastrera Midas och låta honom få en enklare framtid som valack och trevlig ridponny.

Trött efter dagens ingrepp

Det är inte lätt att väga och välja sina ord i ett sådant här inlägg. Vem säger att jag måste skriva om det? Ingen, men jag har öppet berättat om vår satsning och vägen mot en godkänd basjkirhingst som ska få gå i en stor flock och leva som det är meningen, så jag delar även med mig av denna motgång. Lika öppenhjärtigt som jag berättade om visningen på Wången som inte alls blev som vi tänkt när Midas helt tappade fattningen.

Den hingstigheten som kom fram då ligger närmare ytan efter visningen. Jag har fullt förtroende för den handler jag anlitade för tillridning och visning, det som hände på Wången bland alla hingstar kom som en överraskning för oss inblandade. Vi tog snart beslutet att skicka Midas på träningsläger igen, både för underhållsridning och miljöträning, för att locka fram hingstigheten för att träna bort den. Här hemma är han ju from som ett lamm och veterinärer och annat folk har han absolut inget emot. Men det visade sig snart, borta på träning att han har svårt att kontrollera sig själv när det jobbiga kommer över honom, och det går mycket snabbt.

"Hemma bäst" tycker Midas

 Det är så länge tills han kan visas igen, och ju längre han går overksam, det vill säga utan att betäcka finns en rätt stor risk att det dåliga tar över. Vi kan helt enkelt inte chansa utan tar det mogna beslutet att låta honom få en ljusare framtid. Midas är trots allt en mycket trevlig ridponny, och som valack slipper han leva sitt liv i ensamhet.

Själv är jag inte bitter, även om det stack till i mig när hingsten blev till valack. Det är ännu en värdefull erfarenhet att vika ihop och lägga ned i livets kappsäck. Hur länge det tar för Midas att landa i sitt nya jag vet ingen, men ju djupare taggen grott fast, desto längre tid tar det för själen att läka. Som hingst var han varken dum eller ohanterad, tvärt om. Som valack kommer han prestera stordåd med rätt ägare.

 Jag och hingsten Midas, våren 2014

2014-06-11 18:08 | 4 kommentarer

Dagens favoritbild; Mistjev är dammig och bilden är felexponerad, men det är vår kontakt som skildras.

I dag fick kvartetten i pojkhagen en träningssession uppdelad i 4X4 tillfällen. De hänger ju oftast ihop när vi gör saker med dem, verkar vi någon eller ett par av dem tar vi in allihop för att det är bra träning etc. I dag skulle de en och en ledas från sin hage till en annan. Där väntade en hink med lite havre och en morot, borstar och sedan en liten promenad. Under tiden skulle de andra vänta kvar i sin hage, och det är lika mycket träning det för en unghäst.

Först ut var Pavel, tvåårig valack.

Det gäller att få med den häst man tänkt, att den får vara ifred för de andra (det är ändå små hingstar och valacker), och att den väljer att följa med när man öppnar och stänger stängselgrinden, väntar och uppför sig fint. Pavel valde jag för att han gärna går och utforskar på egen hand. Pavel fick sin hink, uppskattade borstningen och sedan gick vi en sväng.

-"Bra att du är så trygg att du vill äta gräs, men nu bestämmer matte att vi går. Jag först och du efter, som vanligt."

Hoppas det framgår hur mycket fina vilttecken Pavel har.

Pavel svänger när jag svänger.

Matte är förstår nöjd över sin snälla hjärte-mule

Innan vi började leda över hästar så satte vi grimmor på allihop, och de trängdes verkligen för att få på sig sin grimma först. Härligt med samarbetsvilliga småkillar. Nästa på tur var hingsten Gasper. Trots att han är född 2012 är han ett och ett halvt, inte två. Ett halvår kan verka oväsentligt, men själv ser jag skillnad på unghästarna, de utvecklas i ungefär samma takt och i sammanhanget är så ett halvår ganska mycket.

Gaspern är social, snäll och orädd, men vad gäller hingstar är det bra att trots allt ha ögon i nacken. Allt det som de testar med sina kompisar KAN de testa på mig. När vet jag ej, men det kan gå fort. Gasper är absolut inte typen som springer fram och hugger, men han kan testa om jag har koll på avståndet och väldigt snabbt ta ett par kliv fram för att puffa en. Det får han inte göra mot de andra hästarna, och inte heller med mej, där är jag tydlig.

Här checkar han om jag har koll på hans hovar. Det har jag.

Sedan var det tvåårige valacken Mistjevs tur. Man får visst inte ha favoriter vad gäller uppfödningen, men jag kan inte hjälpa att tycka extra mycket om den stora tvååringen som ärvt det bästa av sina bägge föräldrar. Måste ju erkänna att jag har vuxna individer som inte alls är lika enkla och trevliga att hålla på med. Mistjevs enda fel är väl hans skepticism mot främlingar.

-"Hänger du med?"

Så vänder vi.

Lik sin mor Hinica på den här bilden

Mistjev har inte varit den enklaste att uppfostra, så min lycka är befogad. Fina, stora killen. Så bra det blev efter allt slit i fjol.

Sist ut var ettårige hingsten Gagarin, och på honom hade jag lägre krav. Dels visste alla de andra givetvis vad som väntade lyckosten som leddes över, och eftersom han är en kaxig liten hingst blir han ibland ansatt när han ensam sitter fast i grimma och ledrep. I övrigt hade Gasper nu tröttnat på lektionen och var den stökiga killen i klassen som försökte få Gagarin att slåss lite i stället.

  Så skönt att bli borstad.

Dessutom är Gagarin lite skeptisk mot att bli ledd än så länge, det efter att det blev lite kaotiskt när vi skulle ta honom och Tangaur från storflocken på vårvintern för att sluta sig till grabbarna. Men tar man det lugnt och fint och på rätt sätt är det inga problem. Husse fick helt enkelt hålla de andra tre i ledrep medan jag lirkade Gagarin genom grinden, och det gick toppen.

-"Å där står de och titta på mig. Haha, jag fick en hink och matte helt för mig själv."

För Gagarins del blev det bara hink och pyssel, sedan ledde jag honom genom grinden tillbaka till husse och de andra. Uppdraget slutfört och alla glada och nöjda. Särskilt matte Men nog finns det väl utrymme på ännu en bild av Mistjev? Eller två?

Njutning personifierad. Matte borstar och kliar på knottbetten.

Innan jag borstade av honom, ändå syns det hur hårremmen skimrar. Tog med bilden för att det var den som bäst gav honom rättvisa. Han är snygg här.

2014-06-08 14:43 | 3 kommentarer

Vår uppfödnings första föl, Mánadis' Adilliya, var närmare fyra månader gammal innan jag fann anledning att ta på henne grimma. Det började ju vara dags för första avmaskningen, verkningen, vaccineringen etc. I hennes fall gick det bra, men vi tänkte tanken att vi kanske skulle vara lite mer tidig i fortsättningen. Lite bara, de måste ju få vara föl också.

Vi tar på grimmorna när de passar. Våra fölgrimmor passar inte när fölen är en dag gammal, en vecka eller sju. Det är ju bra om de sitter där de ska kan jag tänka. I år har vi bara ett föl och jag är väl lite rastlös i mitt föltränande, så i några dagar har grimman åkt på ändå. Det är rekord för mig att trä grimma på ett föl som bara är drygt en månad gammal, och hur snyggt blev det?

Ser ut som när jag klampade omkring i mammas finskor (skor för bättre tillfällen, inte finska flickor) som fyraåring

Nåja, Ruslan tycker det är en rolig lek, och när man har grimman på är man Mycket Speciell och blir både kliad, klappad och borstad utan att någon annan får störa. Så har vi gjort med alla småttingar när vi vant dem med grimman på lösdrift, ingen grimma = inget kliande och mys. Grimma = massor av mys och ingen annan häst får störa under tiden. Det är egentligen lättare att påföra en tremånaders fölis än en så liten som Ruslan, men budskapet kanske går hem ändå?

Ruslan och Minna på väg upp till resten av flocken

2014-06-07 17:24 | 1 kommentarer

När man kommer till Jämtland går vägen rakt in i berget

Har åkt vägen till Östersund och vidare till Åre i affärer många gånger, men det var några år sedan. Det är en vacker väg, mycket att titta på. Vi klev upp i ottan på nationaldagen och styrde kosan mot vackra Alsen där det visst skulle finnas en gård i vår smak.

Resebild genom bilrutan, öster om Östersund

Visst finns det vatten, berg, blå himmel, skog och hundkäx här hemma också, men det är trevligt att se andra vatten etc. under samma blåa himmel. Svenska flaggans dag var solig, varm och fin, och det var en härlig tripp. Knappt ett stenkast från Wången ligger gården vars ägor vi blev visade runt på, och jag blev så glad över att jag i soldisigt fjärran kunde se mäktiga höjder resa sig mot sommarsolen.

Det ligger snö på fjällen

Vid framkomsten lade jag ifrån mig klockan, men jag tror vi var där i knappt tre timmar, även om det kändes som mindre. Ödet är underligt ibland, man uttalar en önskan och universum hör. Paret vi hälsade på i dag hade sett vår annons och känt att det vi uttryckligen sökte, det hade de och vi är nog benägna att hålla med efter dagens fina rundvandringar.

Tack så mycket för titten

2014-06-06 21:32 | 4 kommentarer

Sedan i onsdags är jag utan bredband. Telia har tagit emot felanmälan och skickar en tekniker "till veckan", men bidrar med ett litet mobilt bredband jag fick hämta ut i butik (via ombud, jag kunde inte komma iväg själv). Supporten kunde inte se om det fanns fler anmälningar från mitt område, men jag vet att fler är utan.

Lite oflyt då jag behöver kolla mejl (annonser), och det är ju trevligt att kunna sköta hemsidan och så, men jag har upptäckt att det är rätt skönt att inte vara uppkopplad också. Datorn är en jäkla tidstjuv, det vet jag, men det är nyttigt att få det bekräftat.

I dag på nationaldagen sätter vi oss i bilen och kör upp (eller är det ned?) till Jämtland för att titta på gårdar. Inte så festligt att tillbringa dagen i en bil, men vi får se det som en utflykt. Det ska bli skoj att se sig omkring, även om  jag lämnar hjärtat hos basjkirerna i sina hagar.

Trevlig flaggdag tillönskas

2014-06-06 06:45 | 3 kommentarer

Hjärtemulen

I dag var det Pavels tur att fylla två, den mysiga killen med massor av vilttecken och som krona på verket hela två hjärtan på sin mjuka mule; ett rosa i ett vitt. Hur sött som helst.

Morgonpigg. Han var tidigt uppe på benen

Egentligen hade vi planerat att leda hästar till beteshagen den där morgonen, men när jag gläntade på dörren vid femtiden hade flocken utökats med ännu ett föl. Pavel är Bizra Djingisdotters första föl, men hon var så säker på att det skulle gå bra så hon födde innan vi vaknade. Lillen var redan uppe på benen när jag såg honom första gången.

Busar med drygt fyra månader äldre Adilliya i beteshagen

Det är lustigt med föl. Man ska rapportera in resultatet till avelsorganisationen inom en månad, kön, färg och gärna tecken (frivilligt), men den färg de föds med säger inte mycket vad gäller basjkirer. Pavel var ljusbrunblack med väldigt ljusa ben när han var liten, men sedan dess ändrar han färg hela tiden

Januari 2013, rödaktig med svarta ben.

Han är väl mest brunblack i alla fall, och har massor av mörka vilttecken som strimmor över manken och ryggen, men för varje säsong ändrar han färg litegrann även om hjärtemulen består.

Just i dag hade Pavel ingen större lust att vara med på bild då han var fullt upptagen med att fira sin dag med blommor och blad tillsammans med sina kompisar. Matte hade nämligen stängslat om så att det fanns plättar med maskrosor och annat gott att smaska på.

Grattis på tvåårsdagen Mánadis' Pavel

2014-06-03 21:01 | 1 kommentarer

Lille Ruslan på grönbete

För en gammal hästtjej som mig finns det ingen bättre doft än den av solvarm häst som tuggar grönt gräs i den första sommargrönskan. Det frambringar så många bilder av skolavslutningar, barbackaritter och allmän lättja och livsnjutning hos både två- och fyrbenta.

Tant Bizra är barnvakt medan mamma är lite ledig

Vi var nere på betet i förmiddags och pysslade om alla nio hästar i tur och ordning. Alla utom Ruslan ska ha grimma på sig för att ses över, så de kommer gärna till en för att bli omhändertagna (läs; kliade). Viktigt att checka läget med våra importer som kan gå i "vildhästläge" när de kommer på betet. Ettåringarna Maronya och Odessa är gärna barnvakter till Ruslan, men än så länge är det Bizra som helst får förtroendet när Minna vill gå för sig själv för en stund.

Ärligt talat finns det ingen som lär ut "klia" bättre än Bizra, så jag förstår att lillen är nöjd med sin nanny

Hinica och Odessa, med Tangaur i bakgrunden

Vi hade en jättemysig stund på betet med alla hästar, och som vanligt var det svårt att fota de närgågna, men vi fick uppleva istället för att dokumentera Ren balsam för en en arbetande själ som försöker ta lite sommarlov.

Odessa är bildskön med sin vitgråa man och sin mängd av vilttecken som sprider sig över en hårrem som skiftar i allt från laxrosa via gräddgul till grå. Vem som inte känner till dessa fina hästar kan ana att hon är helsyster till,,

,, snyggingen Mistjev med sin långa, lockiga man och sammetsblick?

Väl hemma igen så såg vi om smågrabbarna lite närmare. Tog in dem för lite pyssel och även socialisering då vi fick oväntat besök i utestallet av herr'n som äger gården bredvid. Sedan stängslade vi om lite och släppte över dem i en ommöblerad hingstvinterhage med lite fräsch grönska i. Självklart blev det mycket uppskattat.

2014-06-01 18:42 | 0 kommentarer