
Mánadis' Mistjev i motljus 
Det råder ingen tvekan om att vi och hästarna blivit ett kärt och välkommet inslag i byarna här (vi bor ju nästan i två byar). Folk är väldigt vänligt inställda, och på helger och lov traskar hela familjer förbi hagarna för att titta. De stannar och pekar och samtalar, förundrar sig över hur fölen växt. De är också generösa. Första hösten gick jag ned i byn för att hämta fallfrukt, men nu kör byborna hit det istället.
När jag och Izor gick vår runda i arla morgonstund härom dagen stannade en bil för samtal. Det var en av dessa vänliga bybor som undrade ifall jag ville ha nyslaget och soltorkat hö till hästarna, annars skulle det slängas (en del slår sina obrukade lägdor som landskapsvård
). Jag har ingenstans att förvara löshö, och vi är ju i flyttagen, så lösningen blev att lägga det i hagarna. Slippa all utfodring i flera dagar? Klart jag tackade ja.

Mistjev med Gagarin i bakgrunden

Gasper njuter av det gröna
Passande nog levererade denna (h)jultomte höet med glänsande röd traktor med tillhörande röd/gul skrinda som han körde ut i hagarna. Grabbarna låg inne och sov, och trots att traktorn körde alldeles utanför vindskyddet och ställde sig för att låta skrindan skramla ut sin last hade de inte bråttom att kolla läget. Särskilt Gasper som låg raklång i öppningen.

Gagarin, Gasper och Pavel

Jag älskar motljusbilder, särskilt med dammig lins. Här är det Mánadis' Pavel, två år

Mistjev ville gärna stå mitt i maten
De har mycket mat, men de äter inte hela tiden och de mår bra allihop. När skrindan tömts körde den iväg för lite påfyllning, för Midas måste ju också få juligåvor om de andra får. Han brydde sig föga om traktorn och skrindan utan klev fram frågade lite försynt om han fick äta direkt från den skramlande vagnen.


Midas var svårfotad för dagen. Han och de andra plågas av broms nu i hettan och jag förstår dem. Själv har jag röjt sly mellan 07:30 och 11:00 i dag (jag slapp ju utfodra), och broms går på värme. De biter genom allt och skiter i om de dör på kuppen. Jag brukar låta dem bita fast så jag är söker på att slå ihjäl dem, men när de sitter mellan skulderbladen och hugger genom tröjan kan man hålla sig för skratt. Jag fick dock en lite rolig och ganska talande bild av Midas i går;

"-Skit i hö och kamera nu matte. Häng med bort till vindskyddet och borsta och klia mig istället."
Många bilder igen, ni som läser via mobilen blir väl knäpp på mig och jag ber om ursäkt. Över femtio bilder tog jag och det var inte lätt att välja ut några få. Motiven är ju så ljuvliga. Särskilt mysigt var det förstås att trotsa allergin och lägga sig i höet med Mistjev och Pavel mumsandes bredvid mig. Då tog jag inte ett enda kort.

2014-07-09 18:31 | 1 kommentarer