
Nej, det är inte titeln på en ny, brittisk, lättsam komedi, utan rubriken syftar på fredagens materialåtgång.
Det finns en liten häst här som verkligen får mig att äta upp varje yttrat, kaxigt ord om honom, och det är skäcken Midas. När han hämtades skröt jag om att han minsann skulle bli klass ett-hingst och pappa till nya mánadishästar, men det blev ju inte alls så. Häromdagen fick vi ett infall att köra iväg honom för träning så vi har en häst mindre att tänka på under flytten. Raskt och duktigt på transporten precis som vanligt och sedan iväg klockan tio. Lättlastad är ju en del av Midas' personlighet.

Nyborstad och fin, och husse har precis ställt bil och transport vid vägkanten.

Man ser hur förväntansfull han är, Midas gillar att åka.
Det gick inte alls som vi hade tänkt. Midas klev raskt upp på rampen och lika raskt rakt av åt vänster. Vi blev ytterst förvånad, och vid nästa försök klev han upp på rampen, funderade lite, och drog sedan rakt bakåt. Vad? Då vi vet hur trygg han är med att åka så bestämde vi oss för att han inte skulle få någon fler chans att backa, och då gick den första grimman sönder.
Det är inga billiga skitgrimmor vi har till Midas, och jag blev lite ledsen för den där grimman var riktigt snygg dessutom. Efter en stund förstod vi att det skulle ta ett tag, och vi stod illa till. Vi tog Midas till sjukhagen och husse ställde bil och transport i hagens öppning. Tangaurs rejäla grimma var den nästa att ryka, och så även en del av stängslet till sjukhagen. Midas var inte ett dugg bekymrad, utan hade helt enkelt bestämt sig för att inte åka i dag, så det var en viljornas kamp.
Vi är inte dåliga på att lasta, och då Midas är helt orädd var det bara att prova olika metoder. Transporten och dess inredning höll, ledrepen och dess krokar höll, men inte grimmorna. Den fina och rejäla lädergrimman rök härnäst, och hur i helskotta kan en häst smita åt sidorna på det där viset? Då de metoder vi är trygga med avverkats återstod endast "leda", och efter ett tag gick Midas in helt själv endast på grund av att han var extremt uttråkad och hungrig. Vid ett av de tillfällena passade husse på att sätta en kraftig gummisnodd i bägge hans grimmor som han hade då.
Midas blev så stött över tilltaget. Tänk att vi lurade honom? Men hur han än drog bakåt så var huvudet ännu inne, så nu kunde han helt enkelt inte kliva åt sidan. Vid den insikten klev han snällt fram till bommen, och jag kunde stänga plywooddörren bakom honom (som är istället för bakbommar). Och det var ju tur det, för då hade både grimma nr fyra och fem gått sönder så han stod helt lös. Han stod så snällt, precis som vanligt medan husse tog på en ny, hel grimma och fäste honom fram. Så åkte de iväg på sin 17-milaresa, fyra timmar och 46 minuter försenade.
Midas åkte som vanligt väldigt lungt och tryggt, och väl framme lastade husse av själv och släppte skäcken i sin nya hage där han genast valde att gå och äta. Så mycket onödigt bök, men det finns säkert en anledning till det också. Antingen skulle vi alla lära oss något nytt, eller så var det helt enkelt fel tillfälle att åka på morgonen. Kharma brukar se till att man reser vid rätt tidpunkt.
Nu hoppas vi Midas har ett bra träningsläger. Förhoppningen är att när vi hämtar honom nästa gång så kör vi honom 17 mil åt ett annat håll, nämligen till Alsen i Jämtland.
2014-10-03 17:43 | 2 kommentarer