Jag börjar med en nöjd, Cetzima i frostig adventssol

Basjkirer tar tid på sig att landa. En häst är en häst hävdar många, och visst är det väl så, men jag anser ändå att urhästar kräver mer tid. Tilliten blir bättre då, om man inte har så bråttom. Vi har bara bott här tre veckor, Cetzima och Helga lite drygt två. Under dessa två veckor har jag iakttagit de två och hur de rör sig i flocken. En av anledningarna till att Helga befinner sig här är att jag har bättre förutsättningar för att sära på henne och mamma Cetzima och se om hon kan bli uppfostrad nu när hon går med fler basjkirer.

Jag fick inte till någon bra bild på Helga, missnöjet riktigt lyser från henne där hon går i ny hage.

Helga beter sig som ett förvuxet föl många gånger. Går fram och ställer till trubbel, inte minst när det är människor ute i hagen, och tar sedan skydd bakom mamma. Det är en stor liten dam, och får hon inte lära sig hyfs och sin plats i flocken kommer hon bli ett bekymmer, både för människor och hästar, inte minst sig själv. Därför går hon nu i en mysig liten skogshage tillsammans med en riktig rysk madam sedan lördagsmorgonen.

Inte heller Firma verkar så nöjd över lösningen

Det första Helga måste lära sig är att hålla avstånd, respektera andras zon, och att det inte går an att springa iväg och gömma sig. Firma är mycket tydlig, alla hästar som varit nära henne flyttar sig när hon börjar backa. Hon är inte dum på något vis, men hon kräver respekt och har verkligen stenkoll runtom sig. Ve den häst som inte flyttar sig om Firma anser att det behövs.

Flocken har inte gått ihop så länge men när jag sett hur de rört sig så har jag snart upptäckt om något skaver så att säga. Odessa är en ettåring med ganska mycket attityd, och jag har märkt att hon imponerats en del av Helga. Inte bra tycker jag, i vanliga fall imponeras hon av Tova som är en betydligt bättre förebild. Dessutom blir det svårt för mig att ensam gå ut för att fölträna Ruslan, Maronya och Odessa när Helga ständigt lägger sig i, och jag har förstås sett att det endast finns en häst förutom Cetzima som kan flytta på Helga och det är just Firma.

Gråskala och knallrosa

Jag har också tänkt att Cetzima nog skulle komma in bättre i flocken utan sin dotter. Då de andra vuxna stona helst sett att Helga gått med sin mor för att det ska vara lugn och ro så har hon inte fått komma in i gemenskapen. När Helga och Firma lämnade flocken tog hon i tur och ordning hand om först Ruslan, sedan Maronya och till slut fick även Odessa gå med, om än på replängds avstånd, så nu är Cetzima flockledare minsann. Tova och Tangaur verkar nöjda med det och går tillsammans lite på sidan och har det lugnt och skönt.

Cetzima är en tjusig liten basjkirdam

2014-11-30 16:30 | 4 kommentarer

Alla hästar har ett fotoalbum till höger på sin sida, och klickar man på första bilden och sedan väljer "play-pilen", den till vänster om krysset, så blir det ett bildspel. Då Pavel är fotogenisk har det blivit rätt många bilder i hans album. Jag har liksom svårt för att radera någon bild på fina hjärtemulen när jag fyller på med nya -även om det tyvärr var ett tag sedan. Kanske det är dags för några fler ändå?

Gå in på Pavels sida och kolla bildspelet. Inför dina ögon växer han upp från nytt, ljuvligt juniföl till en ståtligt tvååring med alla sina hjärtan på rätt ställe.

2014-11-27 17:10 | 0 kommentarer

Mistjev hjälper matte tömma vattentunnan för rengöring och nypåfyllning.

Gagarin vill mysa med matte, kliver över vattentunnan och kryper nästan under Mistjev för att komma fram i sitt ärende.

Så fina pojkar Samma pappa, och jag ser det i dem varje dag.

Ännu en bild, där brorsan inte skuggar Gagarins huvud.

2014-11-26 17:56 | 0 kommentarer

En bild som säger allt. Hingsten Zenit ser ut att befinna sig i helt rätt miljö.

Nu verkar det banne mig som att det är vinter på gång. I skrivande stund på söndagsaftonen varnar man för stora mängder blötsnö från Dalafjällen och norrut i natt, och det kan ju även innefatta Berget i Alsen. sådant vet man sällan förrän efteråt. Redan i går började det dala underbara flingor medan solen sänkte sig med kopparfärgad glans, och i morse var det äntligen vitt.

Vackra Hinica behåller sin mångfald i vilttecken trots tät vinterpäls

Dock är det ju himla svårt att fotografera hästar i snön. Det blir lätt suddiga, mörka plumpar om de inte har artigheten att stå blickstilla och smila upp sig lite för kameralinsen. När första snön anländer (den tredje första snön den här säsongen för våra basjkirer) skuttar hästarna gärna runt i ystra språng, men just nu är en del av dem fasligt försiktiga med ysterheten då det både är väldigt hårt och knöligt ännu, plus att det ligger lömsk is under det nya vita. Jag passade på att föreviga några stillastående hästar i nya snön.

Hinicas dotter Odessa, född 4 maj 2013

Även stillastående hästar blir suddiga i novembersnön, men Tangaur är ju så mysig. Som en fluffig nallebjörn som står ut med hur mycket kel som helst, och när hon blir pudrad med snö så ser hon ut som en underbar semla.

I hagen bredvid var det samtidigt inte alls stillastående. Där hade man nämligen fullt upp med att röja runt i nysnön.

Först så går det upp,,

,, så går det ned,,

,, så går det upp.

Se'n står man och hänger lite. Särskilt Mistjev som tycker Pavel är lämpligt huvudstöd.

Nu kanske vintern är i antågande med allt vad det innebär. Det känns bra att vi håller på att komma i någon slags ordning här. Det är skönt med basjkirer som ändå kan vara tacksamma över lite tid att landa, så vi kan stöka på med vårat. Gamla gården hyrs till årsskiftet och är inte tömd än, så det ligger ju på.

Jag är lite emot att publicera fulbilder på mina vackra, underbara basjkirhästar som skänker mig så mycket glädje och livskvalité, men jag kan inte undanhålla er denna bild på en mycket avslappnad sjuårig rysshingst:

2014-11-23 17:07 | 1 kommentarer

Två röda (halv)bröder i förmiddagssolen

En filosofi vi har här med basjkirerna är att inte ha så himla bråttom. Medan vissa tar på sina inte ont anande föl grimma efter fyra timmar eller fyra dagar (vilket i och för sig kan vara ganska smart ibland) så är det inte ovanligt att vi börjar när de är fyra månader och det är dags för vaccination, avmaskning och hovvård. De som är födda 2012 fyller tre strax. Till och med Gasper som egentligen fyllde två den fjärde oktober blir enligt reglerna tre den första januari, och då kan det ju vara dags att vänja sig vid huvudlag.

Mjukstart med bettlöst

Oavsett om vi använder repgrimmor eller vanliga grimmor så tar vi på dem på samma sätt, det vill säga att vi omfamnar hästen, den stoppar ned huvudet i nosgrimman och vi knyter eller spänner remmen runt nacken. Snabbspännen på vanliga grimmor använder vi aldrig, så när huvudlaget ska på är det nya förfaranden och rörelser.

Gasper ifrågasatte nyttan med att jag skulle trä mojängen över nacken genom att vika in öronen, men förstod snart vad jag förväntade mig av honom. När bettlösa huvudlaget var på plats så ville han visa sina bästa sidor för mattes mobilkamera.

Söt liten hingst

De andra snart-treåringarna ska också vänjas vid huvudlag, men med Pavel och Mistjev tänkte jag ha ett annat förfarande. Med det menar jag mer ordnade former där jag låter dem stå enskilt i box, spilta eller på stallgång istället för fritt ute i hagen med de andra. Särskilt Mistjev kan vara skeptisk till nyheter och är extra känslig för beröring när han har vinterpäls, i synnerhet runt mulen där han har många och långa känselhår. Men medan jag ändå lät dem nosa på huvudlaget och hängde upp det på något av deras öron hade jag en liten en bakom mig som hela tiden pockade på uppmärksamhet:

Ett år i maj, snart två år, 1 januari

På tok för stort för lille Gagarin, men han ville verkligen. När jag tog bilden hade jag tagit på honom huvudlaget minst fem gånger. Han följde mig som en skugga runt hagen, och stod som ett ljus när jag vek in öronen, ett och ett mellan nackrem och pannband. Även om jag sällan har någon brådska med de ryska kallbloden så verkar de ibland vilja desto mer

2014-11-20 18:50 | 3 kommentarer

Jag tror bilden av mig och Midas togs i påskas

Som jag skrivit tidigare så passade vi på att skicka Midas på träningsläger i Bispgården hos Nilla's Häst & Ridutbildning under tiden vi var upptagna med flytten från Ångermanland till Jämtland. Det passade ju bra då antalet kvarvarande hästar blev perfekt för en stor lastbil, plus att Midas ska säljas som ridponny och jag är noga med att han är väl förberedd. Särskilt som så många redan visat intresse för honom.

Tidig vår 2014, det är fortfarande jag i sadeln. Midas är 141 cm i mankhöjd, och jag är ca 168 cm i huvudhöjd, men vi ser ju inte helt omaka ut

Tränaren låter väldigt nöjd med Midas. Han har verkligen blivit harmonisk som valack, och han har både tömkörts, ridits och miljötränats under sin tid på läger. De har varit på uteritt med olika hästar och även åkt till ridhus för att träna "med störning" så att säga och allt har gått fint.

På söndag ska därför Midas får göra tävlingsdebut i Ammern på en liten klubbtävling i dressyr. Han startar i en lättare klass, för det är mest en barometer på hur han ligger till rent allmänt. Och går det bra så är det förhoppningsvis ännu fler som får upp ögonen för Midas, för han ska som sagt säljas och få göra någon människa lycklig i många år.

2014-11-18 16:49 | 1 kommentarer

Alla kikar åt samma håll

Hästarna har pratat så mycket över hagarna så vi såg ingen anledning till att vänta på ihopsläppet. Vi hade några viktiga ärenden under förmiddagen, men efter att vi lagt ut lunch i tre hagar till några väldigt hungriga basjkirer medan Cetzima och Helga fått finlunch inomhus så ledde vi iväg de två förväntansfulla nykomlingarna till stora flocken.

Cetzima i Tovas knallrosa grimma

Det gick som det brukar fast lite lugnare på grund av att det på sina ställen var lite förrädiskt halkigt med isbildning under den smältande snön. Hästarna måste poängtera att det är vi och dem, de måste hälsa, kicka lite, prata högt och lågt, det är fullt naturligt. Dessutom förstod hästarna att tiden med dagsljus var så begränsad, så alla ceremonier genomfördes som i snabbspolning.

Helga tar täten

Som sig bör hälsades det, och sedan delade gruppen upp sig i tre. Grundflocken blev genast tajtare, Tangaur som brukar gå själv vallade undan väl nyfikna småhästar och blev sedan väldigt nära vän med Tova. Helga och Cetzima är inte jagade på bilden ovan, de springer lite för att kolla runt, och då måste de andra följa med eftersom Ruslan och de två ettåringarna vill tävla så fort någon springer.

Ruslan ville vara med de nya damerna utan de andras inblandande

Allt gick mycket bra, och det var lugnt i de andra hagarna med. Nya flocken gjorde som sig bör och gick, sprang, luktade längst stängslet, det är mycket viktigt att veta var stängslen finns när mörkret faller. Det var inte det lättaste att ta bilder med solen på nedgående, snö etc. men jag bjuder på en suddig bild av en busig Odessa:

Odessa verkade genuint besviken över att det inte uppstod mer konflikt och rörelse, så hon rusade runt lite själv medan de andra verkade klia sig mellan öronen och fundera på vad lilla isabellfärgade tösen egentligen pysslade med.

2014-11-14 16:49 | 3 kommentarer

Det har sedan en tid tillbaka varit klart att vi utökar flocken med två ston när vi flyttat. När? var det största frågetecknet, för här uppe är man under några månader i händerna på vädergudarna. En mulen och mild november/december/januari är kolsvart bortom allt levande förstånd medan snö och klar himmel med sol, stjärnor, måne och norrsken innebär nätter lika ljusa som i juni ibland. Ja dagar också, solen är ju inte uppe så länge.

Men till slut orkade jag inte vela längre, när vi redan är i flyttkaos, varför inte chansa och ta hem de nya damerna så snart som möjligt när vi flyttat? Så på onsdagen körde maken ner över landet för att hämta lite tillbehör och passa på att träffa släkt. Torsdag morgon var det dags att lasta utanför Enköping. Vägarbete och tidvis dåligt före förlängde restiden, men strax före klockan sex på torsdagskvällen kunde vi lasta ur våra fina nytillskott:

-Tittut, säger Helga

Och Cetzima vill också titta ut

Cetzima har jag sneglat på länge, och nu blev det så att vi tog emot hennes dotter Helga också. Vi hoppas de ska trivas med oss, men främst med de andra basjkirerna. Det är förstås med viss ängslan man släpper ut nya hästar i mörkret, men de verkade gilla sin lilla skogshage, och de har redan förstått att det finns andra basjkirer i hagarna. Det är nämligen så att basjkirer ogärna pratar med andra hästar än just basjkirer.

2014-11-13 19:03 | 6 kommentarer

Dagarna fylls av diverse göromål, och då vi har få timmar dagsljus blir det till att lägga lite pussel med sysslorna. Dessutom ska ju nya rutiner etableras och genast förbättras, precis som sig bör på ett helt nytt ställe. Att försöka hitta i nya hemstaden var ett litet äventyr i sig, jag har enbart varit i Östersund i affärer och ärligt talat inte varit så koncentrerad då det varit en av många städer över hela Norrland jag jobbat i och alltid hade chaufför. Det var på den tiden jag höll på med införsäljning och olika event, och det känns nu som många år sedan. Ett annat liv var det i alla fall.

Prylar ska på plats, både våra och hästarnas, och hagar måste byggas, förstärkas, kompletteras och planeras. Så ska man laga mat och sådant där också. Livsmedel, särskilt av god kvaité och med både rena och komplexa smaker ligger mig varmt om hjärtat, men de här dagarna har jag känt mig väldigt störd över att ha ratat bort microvågsugnen när platsutrymmet i bilen tröt i lördags. Micron och diverse inomhusbelysning, det var inte så smart, men att lämna katterna kändes enbart nedrigt som ni förstår. Tre små burar i en stor kräver förstås utrymme.

Men nu när vi äntligen är på plats så tar vi oss tid att lyfta blicken och njuta av omgivningarna, för se hemmablinda är varken jag eller maken. Att uppleva hur naturen skiftar från dag till dag är något som fascinerar båda två så vi är noga med att insupa de vackra vyerna. När vi varit in till stan i måndags så stannade vi på vägen hem och tog (ännu) en bild över vackra Alsensjön.

Vi har förvisso bott längst en grusväg de senaste fyra åren, men där fanns både vägbelysning och ganska frekvent trafik. Här finns inga gatlysen som stör om man vill se på stjärnorna, och det är verkligen inte mycket trafik. särskilt om man jämför med alla timmerbilar som dundrat förbi hagarna genom åren. Hur vi ska träna unghästarna vid tung trafik och olika maskiner har vi ännu inte räknat ut 

Solen går upp

Det har efterfrågats hemma-hos-bilder, men det är väl knappast något att se? Våra ägodelar ängsligt utlagda här och där i väntan på att passa in, tomma kartonger, halvtomma kartonger, säckar och prylar som väntar på rätt plats. Nej, ni får nöja er med en diskret men lite ovanlig inredningsdetalj i stallet som jag tycker om:

I en av boxarna är fönstergallret så här kreativt utformat

 Maken hade som tur är planerat in ett par lediga veckor i flytten, förra veckan och denna och jag vet inte hur vi fixat det annars. Men just nu är jag själv med djuren på nya gården. Strax efter sju i morse fyllde jag en termosmugg med kaffe åt min äkta hälft, sedan körde han söderut. Förhoppningsvis kommer han hem igen i vettig tid i morgon, och jag får återkomma med orsaken till resan.

Hehe

2014-11-12 16:32 | 5 kommentarer

Solen går upp första morgonen i Jämtland

Lördagen 8 november var det dags för det stora flyttlasset att gå till Alsen i Jämtland. 14 hästar skulle lastas på en lastbil, och det gick ju väldigt bra. En timme tog det ungefär, och det var ändå tre olika flockar som skulle hämtas från sina respektive hagar och gå på rampen.

Gasper spanar mot stona i hagen en bit bort

Först ledde vi upp Gasper, Pavel, Mistjev och Gagarin som alla fick dela box. Pavel imponerade stort. Han är en intelligent och tänkande unghäst, och även om han visar stor självständighet ibland så trodde vi nog han skulle vara mer skeptisk, men han klev på som om han aldrig gjort annat än åkt lastbil.

Vår nya bostad syns längst till höger i bild

Sedan var det Tangaurs tur, och det är inte mycket som gör henne ängslig, vips var hon lastad och klar. Så hämtade vi Maronya, Odessa och Ruslan, och de två småtjejerna var så duktiga trots att de var lite ängsliga. Ruslan däremot sprang på eget bevåg uppför rampen och rakt in i lastbilen, det var roligt att se. Firma och Tova var kvar i den hagen, så de klev mer än gärna på bilen de med när det var dags.

Hagen med utsikt både över Alsensjön men även Åreskutan i fjärran

Hinica och Bizra klev på utan besvär, och sedan var det dags för Zenit. Sist han skulle resa någonstans tog det visst sin goda tid att lasta, men nu var han väldigt duktig. Visst protesterade han lite först, och till och med kom han loss och lyckades backa, men genast klev han upp på rampen igen och stod snart i sin spilta. Tindra fick gå på rampen sist, och det är lite meckigt att få plats i den yttersta spiltan, särskilt när man har ett föl i magen, men efter en liten stund var även hon på och lastbilen åkte iväg.

Vi slängde in det sista i bilen, även katterna i var sina burar och lämnade så det tillfälliga boendet med tomma hagar efter oss. Resan gick bra, och vi hann precis lägga ut hö i hagarna och ställa ut vatten innan lastbilen kom med våra fina hästar. För en del av dem var urlastningen jobbigare än pålastningen, men alla klev snällt in i sina hagar och undersökte dem försiktigt i mörkret. Unggrabbarna råkade kliva fel och trampa ned stängslet på ett ställe, men det lagades raskt och sedan var allt lugnt och månen steg upp på himlen och lyste upp den första kvällen.

Hinica bland granarna

Efter morgonutfodringen under stjärnorna och månens sken, och frukost i nya huset gick vi runt och kollade hagarna och klappade om alla hästar och tog av dem grimmorna. Alla verkade så förnöjda över sin nya tillvaro som Bergsbasjkirer (byn heter Berget), men nöjdast av alla var nog Hinicas flock som saknat skog i förra hagen. De stod i skogen och njöt mest hela dagen i dag, och Zenit passade på att klia hela kroppen mot all granbark han kunde finna.

Zenit skogsmullar

Ja nog var det ett äventyr att flytta, särskilt för hästarna, men det känns nog bra för alla nu. Även katterna verkar trivas. Nu gäller det bara att få ordning i flyttkaoset och lära sig hitta överallt i nya hemlandet. Ja, bara att lära sig hitta i huset är ett äventyr för mig, men var allt ska vara det löser sig med tiden. Vad gäller oss tvåbenta så är vi mycket glada och nöjda i alla fall. Det här känns verkligen rätt.

2014-11-09 16:59 | 8 kommentarer

Jag fick så bra respons på facebook på den här bilden så jag väljer att lägga upp den här också. Det är ju ändå den sista bilden från Västergissjö, och jag har länge närt en hemlig dröm om att kunna delge dagliga morgonbilder från mitt köksfönster.

Det jag skrev om bilden var att jag inte behöver någon vinflöjel då jag helt enkelt kan se ut genom fönstret och se hur hästarna står. De vänder ju nämligen rumpan mot vinden, och snöar det så väljer de gärna att snöas över så de får täckjackor. Från köksfönstret kunde jag på fredagsmorgonen blicka ut över Hinicas flock och konstatera att det uppenbarligen blåste från norr:

De fyra i Hinicas flock

2014-11-07 21:12 | 3 kommentarer

Tangaur i förmiddagssolen

Nej jag kunde inte hålla mig, givetvis måste jag lägga upp några rena, vita, ljusa bilder efter gårdagens snöfall. En del av stängslet höll på att säcka ihop då trådarna omsvepts i tjocka lager is och snö, så med hammare fick jag slå lös isen mot välvadderad handflata så stängslet rätade upp sig igen. Solen steg sakta upp på en blå himmel och det blev några pauser för fotograferande.

Odessa målad med solens pensel

När solen står lågt och silas genom spektrats röda filter blir det så härligt, varmt ljus på allting. Långa skuggor förstås, men det varma ljuset tycker jag är förtrollande vackert. Odessas hårrem gick nästan i guld.

Pavel uppe i skogen

Jag har en förkärlek för motljusbilder. Vem kan det vara? Tova?

Nej, det var Maronya, här med busig uppsyn

Det blev inte mer fotograferande än så i dag för det var en hel del jobb runt ägorna. När jobben befann sig i närheten av hästarna var det mysigare att umgås med dem än att ta bilder, deras pälsar är verkligen fantastiska. Sammetslena och täta, alldeles iskalla på ytan, men borrar man in fingrarna förstår man hur de klarar kyla så bra.

Kvällsutfodringen blev senare än vanligt, men jag behövde verkligen ingen pannlampa. Månen sken från sin klara himmel ned på snön och alla iskristaller, och kontrasten från regntidens klafsiga mörker var påtaglig. Så härligt att befinna sig mitt i allt detta ljus, och det med mina underbara basjkirer. Den här snön är verkligen efterlängtad, äntligen kom ljuset.

2014-11-05 20:13 | 1 kommentarer

Närstudie av Gagarin

 Nu är det flytten som upptar all vaken tid. Ja även lite sovande tid och däremellan då drömmar ibland är tydligt präglade av flyttfunderingar och kan resultera i lite grubblerier i vargtimmen. Precis som sig bör inför en flytt när 14 hästar ska upp på en lastbil och ett helt bohag ska iväg tvärs över landet kan jag tänka. Flyttat har jag gjort många gånger, men aldrig på det här viset. Det är inte bara att prylar ska ned i kartonger, det är ju det här med att hästmaten ska räcka precis till på lördag, hur man på bästa sätt packar alla sadlar, skottkärror, utfodringssystem, hinderbommar etc. och hur i friden vi ska övertala katterna att vara hemma och dessutom krypa in i burar och åka snällt.

Maronya med grimma som matchar himlen

 Men allt det där kommer inom kort bara att vara minnen, för när lördagskvällen kommer hoppas jag vi alla är på plats och är nöjda över det. Hemsidan får nog vila nu, men man vet aldrig för vintern kommer visst i morgon och då kan jag ha svårt att hålla mig från att lägga in någon bild. Jag har faktiskt förberett hemsidan för flytt också. Det har smugit sig in ett par små förändringar i utseendet men det är ännu inte någon som uppmärksammat dem

2014-11-03 20:07 | 2 kommentarer