På lördagsaftonen konstaterade vi att vi prickat av det mesta vad gällde Gaspers förberedelser, samt annat för de andra hästarna då vi skulle vara borta så länge på söndagen trots att Wången bara ligger ett stenkast bort. Om man orkar kasta fyra kilometer vill säga. Vi belönade oss själva med middagsbuffé på Wångens värdshus tillsammans med andra hingstägare, goda vänner och annat hästfolk. En mycket trevlig middag där både spindeln i nätet, Magnus Gustaphson och huvuddomare Morgan Johnsson höll fina tal.
Klockan fem på söndag vaknade jag till att duschen var på för fullt. Ute alltså, det fullkomligt vräkte ned regn över redan vårleriga hagar och i en av dem gick vårt framtidshopp. Efter extra tidig utfodring för folk och fä badade vi Gasper nogsamt inne i stallet, och han verkade njuta av det varma såpvattnet över kroppen och en förlängd, exklusiv frukost inne i torra boxen. Så bar det iväg mot Wången.
Inne i Alsen tvingades vi vända hela ekipaget då jag glömt en ganska väsentlig sak, nämligen hingstkedjan Gasper skulle visas i och ledas runt i hela dagen, Då snöade det för fullt, och väl hemma på gården lyckades vi köra fast. Himmel och pannkaka.. Frun i huset skottade grus med snöskyffeln, maken fick loss "tåget" inom kort, och under tiden stod Gasper helt lugnt inne i sin lilla koja på hjul. Underbart lugn.

Inboxad på Wången. Har inte hunnit torka, men de flesta hingstar var blöta i dag för vädret gick ju inte att göra något åt.
Vädret kan man inte råda på, men jag tycker det var synd för arrangörerna att det var så ohyggligt blött och lerigt. Det var många blöta hingstar som visades, men jag var mycket nöjd med att Gasper var skinande ren i alla fall, under all fukt. Han var så duktig i ridhuset också (exteriörbedömning), och jag tyckte han var följsam och rörde sig bra, ställde upp sig fint också.
Innan exteriörbedömningen kom Midas tränare och hälsade på i stallet. Vi tvingade på henne vår ynkliga lilla pocketkamera med mycket begränsad kapacitet, och för dagen fuktskadad till och med, men hon fick till några bilder på mig och Gasper som jag gillar.

Fint uppställd mot domaren, jag korrigerar lite

Här bjuder han även publiken på lite av sig själv, måste ju kika på vilka som kommit för att beskåda honom.

Att klia Gasper på huvudet är beröm för honom och lugnande för mig. När vi tränat har det varit mycket kliande i pannan så det var svårt att låta bli när han var så duktig.
Efter exteriörbedömningen skulle Gasper plötsligt springa längst en gång inomhus på ett ställe, sedan mätas på höjd och omfång på ett annat, och sedan in till veterinären. Vi var inte riktigt informerade om förfarandet i sin helhet, och Gasper tyckte då det blev väldigt rörigt med andra hingstar så nära inpå. Överallt, ingenstans var det lugn och ro, men allt förlöpte ändå väl och Gasper fick lunchvila i sin temporära box han kommit att uppskatta. Han blev även lite kompis med en riddarhäst som bodde bredvid under några timmar, jag tror den valacken skänkte honom en del lugn faktiskt, även om Gasper talade om att han var hingst emellanåt.
Vi satte oss i bilen med Miko och åt medhavd lunch innan det var dags att gå in i ridhuset en sista gång för att få "domen", det vill säga den offentliga kritiken. Det är onekligen skönt att vara ensam i sin ras, vi behövde inte trängas i ridhuset om man säger så, och Gasper uppförde sig återigen väldigt väl, trots att han nu var ganska trött.
Brusande mikrofoner i ett stort ridhus, och jag ville Gasper skulle stå fint medan domaren uttalade sin kritik. Jag lyssnade inte så noga, hörde "åtta" flera gånger, "vackert huvud" och annat lösryckt. Men så blev alla så glada plötsligt. Vad sa huvuddomaren precis? Jag hörde någonting om att Gasper var en av de finare (basjkirer) domaren bedömt, och funktionären som överräckte priser var inte bara glad utan rörd. Vad hände?
Gasper gäspade stort och visade stor nyfikenhet på morotspåsen vi nyss fått tillsammans med ett täcke, vi fick applåder och gick mot utgången och Stefan som stått på sidan i arenan mötte upp oss. "Vad sa han?" frågade jag, "Sa han verkligen att han var fin?, jag hörde fin.." Han fick 40 poäng sade maken och hade svårt att säga mer än så. Vi blev så rörda.

Så skulle vi hem också. Vi tog hjälp av goda vänner för att lasta, för nu var det ute på en ny gård med massor av andra transporter och grejer, men snart nog gick han på. Gasper är trygg i vagnen, och han förstod nog att dagen äntligen var över och han var så nöjd att komma hem till sina halvbröder. Jag var lite orolig över att han skulle vara brysk mot dem, men han verkade uppriktigt glad att se dem och han var både trött och hungrig. Visst hade vi med matsäck åt Gasper, men det var först på slutet han tog sig tid att äta ordentligt.
Det är stort och känslosamt att visa upp sin egen hingst, i alla fall för oss. Bara vi vet vad vi gått igenom sedan han landade i hagen den där morgonen. Det hade regnat i flera dagar, men när Gasper föddes tidigt på dagen bröt solen äntligen genom de tunga molnen och hela världen log. Nu är lilla killen 147 cm hög, innehar 40 poäng på sin treårsvisning och ska föra vidare generna från sina fina föräldrar. Även denna stora dag avslutades med sol och jag kan inte sluta le.

Gasper med mamma Minotschka

2015-04-12 17:34 | 13 kommentarer