Juni månad inleddes tråkigt här. Tangaur har sedan hon kom till oss ett par gånger om året haft besvär med ett rinnande öga, men med extra omsyn har besvären tillfälligt gått över och hon har inte heller klagat, något som är typiskt basjkirer. Men den här gången kom det mycket vätska och ögat svullnade igen helt, samtidigt som hon uttryckte att hon var besvärad. Jag tvättade ur ögat ordentligt med koksaltlösning och över natten lade sig svullnaden och jag kunde konstatera att ögat blivit helt vitt.

Min stuteriveterinär hade inte möjlighet att komma ut så det blev ett första besök av distriktarna här i Jämtland, och hon som undersökte Tangaur var väldigt bra. Hon kunde konstatera när hon såg på nervbanor, blodådror och ärrvävnad att det var en skada på ögat som Tangaur gått med i många år. Ännu en veterinär har bekräftat samma sak, och Tangaur har nog varit betydligt mer besvärad än hon visat.

Tangaur i egen hage med mängder av lagom frodigt gräs

Behandling sattes in och har följts upp av återbesök och ännu fler behandlingar. Som mest skulle ögat behandlas sju gånger om dagen med olika preparat, plus metacam som är smärtstillande, men efter tre veckor konstaterade veterinärerna att vi verkligen försökt allt, ögat går ej att rädda. Jag måste tillägga att Tangaur varit fantastiskt duktig både vad gäller undersökningar och behandlingar, och veterinärerna har uttryckt beundran för Tangaurs mod och lugn.

Givetvis ska hon inte få lida, så på torsdag morgon klockan åtta ska hon skrivas in på kliniken i Östersund för att ögat ska opereras ut. Tangaur kommer få narkos och läggas ned, vilket är både ett snabbare förfarande och samtidigt minst stressfullt. Vi har inte gjort något dräktighetsprov på henne än, men är övertygade om att hon har föl i magen då hon inte blivit betäckt igen. Tangaur har gått med Gasper sedan i slutet av april, och veterinärerna tror inte det föreligger någon större risk för fölet.

Ja det är rätt så kuperat här

Det är inte helt ovanligt att man opererar bort ett öga, och det är heller inte alls ovanligt att man får en lite gladare häst om de får slippa det som gör ont. Som en av Tangaurs veterinärer sa så är det ångestladdat med ögonsmärtor och behandling så vi hoppas att allt går bra med ingrepp och rehabilitering.

Vi har gjort iordning en egen hage åt Tangaur som hon ska få gå i när hon kommer hem, och i dag tog jag över henne dit för första gången. Jag tvättade av henne med såpvatten i hink, och som med det mesta tog hon det med ro. Sedan fick hon gå och beta lite medan de övriga i flocken tydligt visade att de minnsan också ville smaka av det gröna gräset.

Nu håller vi tummarna för att rehabiliteringen kommer gå bra.

Utsikt från sovrummet. Tangaur i sin hage, Gasper och Cetzima i den andra, Firma utanför bild.

2015-06-30 17:10 | 5 kommentarer

Nokotahästen Nisse och jag

Man kommer inte mycket närmare ett turridningsföretag än att ha dem på samma gård och jag har länge tänkt att jag skulle passa på att se de vackra omgivningarna från hästryggen nu när jag har chansen, och i lördags var det äntligen dags. Som namnet avslöjar så bedrivs Angeyja Islandshästars uteritter just med islandshästar, men jag hade turen att göra en helt ny bekantskap i nokotahästen Nisse, en väldigt trevlig och stabil ung herre.

Nisse är van vid bettlöst så jag provade Tovas indianhackamore vilket fungerade alldeles utmärkt, han var väldigt "lättstyrd" ute i skogen

Jag har läst lite om nokotahästar nu, och jag förstår att det finns vissa likheter med basjkirer vilket inte är så konstigt då bägge raserna har ett utvecklat flockbeteende som man inte jobbat bort. Det kändes förstås att det var en stor häst jag red, särskilt när det var fri fart i galopperna, men han var trygg och trevlig, och som bonus gjorde han mig inte ett dugg snuvig. Som kuriosa kan nämnas att Nisse är i rakt nedstigande led släkt med nokotahästar ur lakotahövdingen Sitting Bulls hjord.

Lördagen bjöd på ett helt perfekt ridväder. Strålande sol och en lagom frisk vind så det var varken för varmt eller för kallt, och väldigt få flygfän. Vi red iväg genom "vår" skog, över ån och vidare upp ovanför Alsen där utsikten är helt fantastisk. Vi fick sällskap av kor på bete  som nyfiket följde oss i galopp, och även stannade och njöt av utsikten med oss.

Man är som ovanför världen, man ser gårdar utspridda under en, och de snöklädda fjällen ramar in horisontlinjen.

Åreskutan bryr sig inte om sommarväder

Efter en fikapaus vid en gammal fäbodvall (där Nisse gick lös och betade då jag tyckte han var lite trasslig med ledrep och inte ville binda upp honom) gick färden vidare över stock och sten i behaglig terräng, och sedan genom otroligt vacker sommaridyll med mysiga gårdar utströdda i det lummiga och kuperade landskapet. Sista biten hem gick längst en körväg i skogen och plötsligt var vi hemma igen. Tänk så fort några timmar rinner iväg.

Jag hade faktiskt ingen kamera med mig utan satsade till 100% på att njuta och uppleva istället för att dokumentera. Bilderna från utsikten är tagna i dag fast då red jag inte utan promenerade med vovven. Islandshästarna åker snart upp till fjällen för att bära gäster i annan miljö, men jag kan tänka mig att turen jag var med på i går skulle vara ännu mer fantastisk en klar brittsommardag i oktober med flammande färger. Höstälskare som jag är

Förutom att det givetvis var roligt att uppleva omgivningarna till häst kändes det otroligt lyxigt att kunna bryta av från vardagliga göromål, och det hade inte varit möjligt om det inte vore för att maken höll ställningarna och tog hand om hästar, hund och alla sysslor. Det blev en helt perfekt dag som gav massor av energi.

2015-06-28 16:14 | 2 kommentarer

Det är flera som frågat om Tova då jag påpekat att hon verkar redo för fölning och dessutom är betäckt (första gången) före Hinica som fölade för en vecka sedan. Tova hälsar att hon är väldigt nöjd och belåten i sin hage med de andra stona. När hon bar på Maronya så fyllde hon upp mjölk och fick sedan ett drömskt skimmer över sina snälla ögon, och vaggade stolt runt med sin stora mage i flera veckor innan hon behagade släppa ut sin guldklimp och så verkar det vara även i år.

Tova har dragit på sig ett sår som jag rengör dagligen, och som belöning för att hon är så tillmötesgående får hon gå själv i en liten angränsande inhängnad en stund efter behandlingen, och där trivs hon ju bra i det gröna.

Snälla Tova, släpp ut ditt föl snart.

2015-06-24 11:16 | 3 kommentarer

Två vackra tvååringar i motljus (plus ett sovande föl om man kisar)

Vilken midsommarhelg vi haft här i Jämtland. Sommaren rullade in lämpligt på midsommaraftonen, och då stod vi med jobb upp till armbågarna eftersom vi ville ge två av flockarna utökade hagar med grönt gräs lagom till sommarens främsta höjdpunkt, sommarsolståndet. Gasper, Cetzima, Firma och Tangaur fick det ombyggt, och även Tova, Maronya, Odessa, Hinica med lilla fölet Beroza fick mer grönt. Det var en hel del pusslande men i gengäld blev det mycket mindre arbete för oss när allt stod klart, och sällan har väl en sillunch smakat godare som när vi slitit klart.

Vi har varit förskonade från sommarens eländiga vingburna plågor denna kalla försommar. Tyvärr har antalet lurviga humlor, vildbin och fjärilar varit skrämmande smått, men likaså har mygg, flugor och knott lyst med sin frånvaro. Fram tills nu, särskilt knotten trivs i värmen och äter gärna sönder hästarna runt juver och skap. På söndagen gick jag genom alla hästar och gav de basjkirer som ville en behandling av flytande tjärsalva som både lindrar besvären och läker utan att svida allt för mycket. Även några hästar som är mindre förtjusta i behandlingen fick lite salva svampad på sig med lätta duttar.

Förutom att smeta på knottbettsbehandling så borstade jag genom alla hästar och det fick bli Odessa att agera fotomodell. Hon hade ställt sig lite avsides vid grandungen, och där stod vi ifred medan jag nogsamt redde ut man och svans, borstade geonom hela hästen och svampade på tjära. Hon njuter verkligen av att bli ompysslad, är väldigt tacksam på det viset. Sedan så är hon ju väldigt tjusig, så spräcklig som hon är.

Vem kan ana att hon blir helvit på vintern?

När vi var färdiga följde hon med mig när jag gick ut till de andra i flocken för att borsta och behandla även dem, och snart lade hon sig ned bredvid mig för att tanka solljusvitaminer. Det är en ganska bra sysselsättning på årets längsta dag.

2015-06-21 17:11 | 2 kommentarer

Tidigt på morgonen

Klockan 05:35 kom jag ut till hagen och såg att Hinicas lilla föl nyligen kommit upp på långa och vingliga ben, och som bäst försökte hitta en spene. Allt verkar ha gått snabbt och smidigt som vanligt, och hela efterbörden låg i gräset en bit ifrån.

Vid middagsutfodringen

Jag är noga med att låta sto och föl bekanta sig ifred först, så på morgonen höll de sig i en tät grandunge i skydd från regnet medan de andra i hagen stod i ytterkant och höll koll. När jag kom med middag klev dock Hinica kavat fram och visade stolt upp lilla fölet för mig.

Som var väldigt nyfiken och närgången

Men det tar ju på att vara fotomodell. Det kommer fler dagar och fler tillfällen att ta bilder på det lilla underverket, som har en färg av mjölk med en skvätt kaffe i, medan ögonen är blågråa.

2015-06-16 19:57 | 5 kommentarer

Man kommer inte mycket närmare än så

Det blöta och kalla våren fortsätter här i norr. Vår ja, kollade på SMHI nu på söndagsmorgonen, och vi har ännu inte sommar här i Alsen, vi har inte ens kommit över gränsen till "sommartemperaturer" vilket innebär en dygnsmedeltemperatur över 10 grader. Till och med ökade det gröna fältet som markerar vår nu under förmiddagen, och det tror jag det med ihållande regn och ynka tre grader. Men jag som har svårt för värme klagar inte egentligen och basjkirerna slipper plågas av flugor. Dock vore det ju trevligt ifall hagarna finge torka upp.

Solig lördag

I går lyste solen i alla fall över hagarna, och även om vinden var isande kall så torkade det upp lite, lite på sina ställen. De delarna av hagarna som inte dräneras naturligt är dock riktiga träskmarker. Men det växer gräs där, vilket det inte gör på övriga ytor, och till slut så går även de hästar ut i den frodiga vätan, som normalt inte blöter ned hovarna i onödan.

Ruslan letar grönt i det blöta

Mistjev är inte rädd för lite vatten

Närbilden i början var Gagarin

Gyttjefärjade strumpor på alla fyra

Jag plockar fram fördelarna med denna årstid, och främst så slipper jag och hästarna slåss mot flugor och broms, jag slipper kladdiga solskyddsmedel när jag jobbar med hö, slipper insektsmedel på hästarna, och det är så mycket enklare att verka hästar utomhus när de inte plågas av allehanda flygfän. Regnet gör också att jag inte behöver slita ihjäl mig med att fylla vattentunnor, det är jag tacksam över. Jodå, våren har sina fördelar ändå. Det är också bra att de fyrbenta får lära sig plaska runt i det blöta som riktiga sjöhästar.

2015-06-14 11:13 | 2 kommentarer

Leonid, född 1 april

Nu har Leonid börjat fälla fölpälsen ordentligt i ansiktet, och det är alltid spännande att se vad som finns under den underbart mjuka ullen. Även om jag anar hur han kommer se ut är det ändå intressant att följa. Undrar om manen kommer fortsätta vara lockig? Blir han lika randig över ryggen som Zenit?

Skogsbasjkir numer

Typisk Leoniduppsyn, mamma och pappa i bakgrunden

Här är han fin tycker jag. Kanske det syns att han är lite prickig framtill och på benen? Främst mellan bakbenen, det är också fölpäls som lossnat och smygvisar vad vi kan vänta oss.

Jag gissar att han blir väldigt lik sin far i färgen.

Avslutar med ett litet familjefoto, en ögonblicksbild:

Zenit, Leonid och Tindra

2015-06-10 16:36 | 2 kommentarer

Glöm grekvärme och tropiska nätter. Här var det svenskt väder på nationaldagen.

På vår almanacka har vi tre viktiga picknickdatum tydligt utmärkta, och de är i tur och ordning nationaldagen, midsommardagen och vår bröllopsdag. Det kom absolut inte som någon överraskning att nationaldagen fullkomligt regnade bort, så vi packade med oss té, mackor och frukt och gav oss av i bilen istället för att lägga oss på en filt ute i solen och avnjuta jordgubbar, bubbelvin och lyxig plockmat. Det blir inte roligare än man gör sig.

Vi körde till Bispgården och hälsade på Midas och hans tränare Pernilla. Vi ville verka hans hovar även om han nöter dem otroligt bra, och det var förstås väldigt trevligt att träffa honom. Ja tränaren med, det är ju alltid roligt att prata häst. Jag passar här på att inflika att Midas ännu är till salu, och med tanke på hur mycket träning han nu fått kan jag verkligen tycka att han med råge är värd de 48 000 vi begär för honom. Det är mycket ponny för pengarna och han har framtiden för sig med rätt människa.

Sveriges enda registrerade basjkirskäck. Musblackskäck om man ska vara noga, och det kan man ju kosta på sig

Jag vet inte hur länge han blir kvar i Bispgården, men jag kan starkt rekommendera den som vill provrida att sluta fundera och passa på så länge han finns där. Där är det rätt förutsättningar och han känner sig hemma där eftersom vi körde dit honom innan vi flyttade till Alsen. Hans tränare känner också Midas utan och innan och jag har fullt förtroende för att hon kan förmedla honom till rätt spekulant. Vi är alla angelägna om att Midas hamnar rätt på en gång.

När Midas var färdigverkad och nogsamt omklappad och återlämnad i hagen var det bara att sätta sig i bilen igen och köra de 17 milen hem för att ta hand om de andra hästarna som väntade på lunchhö, och picknickfikat smakade gudomligt gott efter stunden ute i det svenska försommarvädret vill jag lova. 

Läs mer om Midas på hans egen sida. Kanske borde jag uppdatera viss information när tid finnes, men det står litegrann ändå och jag förmedlar gärna kontakten med tränaren som vet allt om Midas. På sidan finns det i alla fall flera filmer så man kan se honom mer på riktigt. Det är läge att passa på tycker jag.

2015-06-07 16:23 | 0 kommentarer

Pavel tre år

Jag vet inte hur det kommer sig att jag alltid tror att Pavel fyller år på nationaldagen, men så är det ju inte. Han kikade fram redan tredje juni tidigt på morgonen. Jag hade mobiliserat hela lilla familjen att leda alla hästar till beteshagen någon kilometer bort väldigt tidigt på morgonen den tredje, men när jag kikade ut låg där ett helt nytt hingstföl nedanför Bizra. En otroligt gullig kille med hjärta på mulen, så bedårande, och promenaden till betet fick således vänta. Det var på nationaldagen 2012 som Pavel tre dagar gammal fick följa sin mamma och de andra till betet, det är nog därför jag blandar ihop det.

Busar med halvsyster Adilliya i beteshagen

Vi gratulerar fina Pavel i efterskott, och själv märkte han ingen skillnad. Han har vuxit upp till en tjusig och snäll kille som rör sig väldigt fint. Jag tror han kan bli något för den som vill hålla på med dressyr eller Working Equitation och vill ha en häst som växer i självförtroende med alla utmaningar han klarar av, och går igenom de utmaningarna med tålamod. Han är den i flocken som gärna går och utforskar i fred, en liten scout. Han vill känna sig säker på hoven och i en ny hage till exempel låter han de andra grabbarna rusa runt först medan han iakttar. När de är klara går han ensam för att undersöka underlag och hinder, och nästa gång de rusar runt springer Pavel i täten. Vi har ingen annan häst med det beteendet, och han har alltid gjort så.

Maj 2015 tillsammans med helbror Gagarin och halvbröderna Mistjev och Ruslan

När vi flyttade hit till Alsen var Pavel den som imponerade störst på oss när vi ledde upp alla hästar på lastbil. Han som kan vara lite ängslig ibland tog befälet över sina bröder och ledde dem med säker hov på bilen, helt lugn, och när vi lastade ur var han också lugnet själv och tog hand om de tre andra i sin flock. Med rätt person kommer Pavel bli en helt fantastisk vuxen häst.

Här var han två

Hela sin uppväxt har Pavel hängt ihop med sin tre veckor äldre halvbror Mistjev. På gott och ont, de var rätt vilda som små men det gick över. Ju vildare föl desto tryggare unghästar har vi märkt (ingen absolut sanning ). De två hänger fortfande ihop men har funnit andra uppgifter i flocken, när Ruslan anslöt till deras grupp var det Pavel som tog sig an att bli fadder.

Äter frukost med Mistjev.

Vi säger grattis i efterskott till vår fina hjärtemule med alla vackra vilttecken, och han är förstås till salu. Vi hoppas han får sig en ägare som är lika känslig och klok som han är, någon med stort hjärta som vill ha en fin unghäst att möta framtiden tillsammans med.

Pavels egen sida

2015-06-06 16:39 | 1 kommentarer

Det är tur det finns somriga ramar i alla fall 

Rekordstora regnmängder, rekordlite sol och rekordlåga medeltemperaturer, så sammanfattar SMHI våren i Norrland. Våren som kom av sig. De nya stängslen har stått uppe ett tag nu, men växtligheten i sommarhagarna skiljer sig lite från den utanför och jag stödutfodrar överallt. När det har regnat mycket har marken inte kunnat ta undan, så hagarna har mer liknat kärr, myrmark, risfält eller i värsta fall smetig leråker utan möjlighet att lägga ut hö på torra ställen. Ärligt talat grät jag i går när jag gav Hinicas flock kvällshö, det var få ställen att välja på.

Den här våren har även visat sig ha rekorddåligt med fototillfällen, men solen visade sig på tisdagen så jag passade på att föreviga tvååringarna Odessa och Maronya.

Nu återstår att se vad det blir för slags rekord i juni. Vädermässigt är väl kvoten fylld så jag hoppas på andra sorters fantastiska överträffanden.

2015-06-02 16:57 | 1 kommentarer