De som inte följer Mánadis' Vildhäst AB på facebook har nog väntat på det här inlägget, men jag tror våra läsare har full förståelse för att det inte funnits tid att administrera hemsidan under flytten. Med sociala medier går det snabbt och enkelt att uppdatera med några tryck på telefonen, hemsidan får lite uppmärksamhet när det finns tid (och hyfsad uppkoppling). Söndag afton är ett bra tillfälle för sådant, så här kommer ett sammandrag (eller snarare en lång redogörelse) med början i ett regnigt och blåsigt Alsen:

Strax efter klockan åtta på fredagsmorgonen rullade den stora lastbilen från Jakobsson och Olsson in genom den smala björkallén. Med fin precision backades bilen upp mot stallet och gjordes klart för lastning. Det var samma chaufför som när vi flyttade förra hösten, även samma som levererade Zenit till oss, och vi är otroligt nöjda över H-G:s stora lugn och proffsiga genomförande av dessa lastningar.
Vissa hästar skulle dela box, och eftersom de paren gick i lite olika flockar blev det inte som vi tänkt det med att hämta in flockar till stallet (alla samåkare skulle i sina boxar innan resten skulle på), men allt gick så fantastiskt bra. Vi blev imponerade av Zenit som tog det mesta med ro, både valacker som temporära boxgrannar, och ett skrikigt litet ungsto som inte gillade att de andra flockmedlemmarna lastades långt före hon själv skulle på. Själva lastningen av Zenit var nytt rekord. När vi flyttade till Alsen tog det kanske fem minuter att få den eljest så lastningsskeptiske hingsten på lastbilen, men nu tog det inte mer än två minuter innan han stod i sin åkbox. Han var helt OK med att få treårige Pavel till granne också.
Precis som förra gången vi åkte långt var hästarna väldigt duktiga och enkla att lasta. Att hämta flockarna till stallet i ovädret tog mer tid och energi är att leda dem uppför rampen. Sista platsen ut mot rampen är lite knepig, det är snävt och smalt och den som lastar på får liksom stå nedanför sin häst medan väggen sätts upp. Vi hade bestämt att Gasper skulle på sist. Han klev på och ställde sig rätt som om han aldrig gjort annat. Jag hann knappt med så stod han på plats. Rampen fälldes upp och lastbilen påbörjade sin färd österut medan vi slängde in det sista i bilarna, lastade Tangaur och Cetzima i hyrd hästfinka och åkte även vi.
Det var Stefan som fick ansvar över hästtransporten i blåsvädret medan jag körde vår folkabuss fullastad med flyttgods, katter och hund. Jag hade nämligen möte hemma på nya gården med mäklare, säljare och bank och behövde komma iväg i bra tid, plus att Zenits hage skulle färdigställas. Det gick bra för stora hästbussen, först sedan vi passerat Sollefteå kom jag ikapp och körde om. Hemma på nya gården hann jag precis färdigt det jag skulle innan Stefan kom. Vi lastade ur, och när vi släppt Tangaur och Cetzima i sin hage anlände lastbilen. Vilken timing!

Gasper och Firma blev glada att återse Tangaur och Cetzima
Som vanligt när vi släpper basjkirer på grönt gräs är glädjeyttringarna väldigt modesta. Man slösar ingen energi utan går direkt på buffén, och hur lyxigt är det inte med härligt återväxtgräs i oktober? Vem vet är man får färskfoder nästa gång? Dessutom hade de ju åkt i fyra timmar iklädd tät höstkostym. Alla hästar njöt verkligen av solen, den milda temperaturen och de minst sagt friska vindarna som svepte över lägdorna och torkade upp svettiga pälsar.


Min favoritbild från i fredags. Jag var så lycklig när jag tog kortet.
När vi flyttade förra gången var det mörkt när vi kom fram på nya marker. Nu var eftermiddagen som vackrast och hästarna såg var de klev, så den här gången rådde inga tveksamheter alls när vi lastade ur. Lika kvickt som de lastats på gick de ur och mot nya, gröna hagar. Det var en härlig känsla att se dem njuta i solen och stormbyarna som ändå var bahagligt ljumma. Stormvindar ja.. inget kalas utan något som går i kras:

Den här granen bugade så djupt i sina välkomstyttringar fram mot kvällen så den knäcktes och lade sig över Zenits stängsel. Då allt staket runtom var helt lät vi den helt enkelt vara.

Första frukosten


Här kom även Pavel med på bild
Jo flytten gick jättebra. Det är jobbigt att flytta, och ju mer man flyttar och ju längre, desto jobbigare är det. När hästarna är på plats ska ju allt annat ordnas också, hur gärna man hellre vill vara ute i hagarna. Men vi har klarat helgen fint, hästarna är där de ska och jag och maken är fortfarande vänner. Efter en hetsig helg är jag nu ensam igen och ska försöka komma underfund med vårt nya hem och allt det innebär.
Vindfället fick vi hjälp med också, det som föll över Zenits stängsel. Tänk vilken tur man har att få flytta hem och få fina grannar som ställer upp. Granen är uppdelad och stänglet sitter där det ska, och dessutom har det nu avlägsnats en "halvramlad" gran som i framtiden kunde orsakat problem. Det betyder mycket att få hjälp en stund som nu, när vi precis nått målet men ännu inte hunnit landa. Tack så mycket för insatsen! 
Avslutar med en bild från söndagsmorgonen som får visa hur stämningen är:

Tangaur och Firma i gyllene morgondimma

PS. Min lyckligaste stund på fredagen var när vi lastat ut Gasper och Firma och ledde dem till hagen där de två stona väntade. De var förväntansfulla, så vi började jogga med dem, med solen och vinden i våra ansikten. Jag med Gasper och Stefan med Firma. Det var nästan samma känsla som jag hade när jag och Maronya svävade fram i samma stil över Bergsåkers stallbacke mot lastbilen som skulle ta henne till Piteå och hennes nya familj. Nästan..
2015-10-04 16:30 | 3 kommentarer