Dagens blogginlägg tänkte jag ägna åt några (av många) tankar jag har kring vad som är naturligt för hästar. Det har kommit en hel del forskning och undersökningar kring hästar de senaste åren, och kikar jag i min personliga spåkula ser det mörkt ut för företag som säljer kraftfoder och hästtäcken eftersom undersökningar visar att även högpresterande tävlingshästar klarar sig fint på enbart grovfoder av bra kvalité, och att täcken snarare förvärrar tillvaron för i stort sett alla hästar i alla situationer än om de skulle få reglera sin temperatur på naturlig väg.
Det finns också säsongsbetonade diskussioner kring hästar som återkommer år efter år. Just nu diskuteras det till exempel flitigt bland hästfolk huruvida hästar behöver varmt vatten när de går ute på vintern eller ej. Då kan jag berätta att för sisådär 10-20 år sedan diskuterades det ifall hästar behövde vatten över huvud taget ifall de gick ute på vintern! Jag skriver "ifall", för det var ännu många hästar som fortfarande spenderade långt mer tid inomhus än ute.
För tiotalet år sedan hade jag en häst inhyst hos en erkänt duktig dressyrryttarinna. När vintern kom blev jag upplyst om att jag själv fick tillgodose min häst med vatten ute. De andra fick inte, och det var ju mest naturligt, för ingen ger dem vatten i det vilda heller, de äter snö och is. Jag körde ut varje dag och gav min häst vatten för jag tänkte att de vilda hästarna inte fick hö heller, och skulle de få välja vore de nog på annat ställe än en stenig hage på en halv hektar. Där tänkte vi olika, och jag kan meddela att alla hästar överlevde vintern.

Uppvärmd vattentunna. Isbeläggningen kommer sig av att det i går både blåste och snöade, och det kyler betydligt mer än enbart kallgrader. När vinden mojnade på kvällen och temperaturen sjönk ned till -25° töade ishinnan av tunnans värme, men på kanten finns förstås inga värmeslingor.
Vi har värmetunnor i varje hage. Dock vet våra basjkirer inte om att de ska dricka "varmt" (själv tycker jag okallt är ett bättre ord) vatten, för det går inte åt mer under en vanlig dag. De äter även is och snö, och i grabbarnas hage går de varje dag och sparkar upp isen i bäcken och dricker, plus att de dricker ur värmetunnan om de är i närheten.
Jag måste erkänna att vi inte enbart har dessa tunnor för hästarnas skull, utan även för effektiviteten. Istället för att flera gånger om dagen, från tidig morgon till sen kväll, drämma till rejält med baksidan av en yxa utanpå stora murbrukstunnor med vatten som ibland frusit ända i botten, och medelst durkslag sleva ut kilovis, litervis av totalt obrukat vatten i form av tjock is, fyller vi enkelt isfria tunnorna en eller två gånger per dag beroende på omständigheter. Ska kroppen hålla måste man spara på den så mycket det går!
Dessa diskussioner kan bli hetsiga, men jag försöker så gott det går vara ödmjuk. Det här med hästar är religion för många och för en del kan det bli starkt känslosamt -och det beror främst på att de tror hästar kan komma bli sjuka eller i värsta fall dö om de inte lyckas förmedla sin övertygelse. De kan ha varit med om en häst som blivit dålig och vill hindra andra från att gå samma väg. Avsikten är alltså god men mottagaren har en annan syn eller andra erfarenheter.

Två frostiga ston, Tova och Zeniya
Som bekant lever våra hästar i lösdriftsflockar, och det verkar vara ett allt vanligare sätt att hålla hästar på. Och lösdrift, det måste ju vara det mest naturliga? Njaa, inte helt och hållet. Som jag nämnde så tycker jag man ger hästar vatten om man ger dem hö -vilket de inte skulle ha på samma sätt om det vore 100% naturligt.
Jag bygger upp en låtsasvärld för våra hästar, och det är vinter där med; För att våra basjkirer skulle leva så naturligt som möjligt skulle de kanske röra sig över en radie av 20 mil. En yta som jag givetvis skulle stängsla in (eller ut, beroende på hur man ser det) så min boskap inte orsakar besvär någonstans. Möjligtvis skulle det köras ut hö någon gång när vintern är sträng, men de skulle äta bark, rötter, gräs, ris och annat. De skulle röra sig över ytor med skog, dalgångar med vatten, ängar, föryngringsytor och de skulle finna naturliga skydd för vind och nederbörd.
Så för att göra det helt naturligt för hästarna här hemma behöver jag återskapa all den miljön på några få hektar lägda med vindskydd.
Nej, det blir förstås svårt. I dagens läge har vi hästmänniskor en ambition att försöka skapa naturliga miljöer för våra hästar, och vi gör så gott vi kan. Det är inte alltid så lätt, för mycket hästkunskap, mycket utbildning grundar sig ännu på metoder man använde sig av när hästar användes i jord-och skobsbruk, för transport, och inte minst av militärer. Hästsport var det bara militärer som höll på med, och mycket utrustning och många metoder hänger ännu kvar.
Så länge vi vill ha hästar, använda dem, sköta om dem, så måste vi hålla dem tama. Det är ett faktum som direkt strider mot det naturliga, då vi är rovdjur och hästar är flyktdjur, men det betyder inte att vi inte kan erbjuda dem naturliga inslag i tillvaron. Fler och fler vill lära sig kommunicera med sin häst då det gör all hantering lättare. Från att hämta den från hagen till att prestera och vinna pris om man eftersträvar det. Alla har olika ambitioner och mål, men en häst kan aldrig lära sig prata som en människa. Vi kan däremot anstränga oss att förstå hur hästar tänker och hur de upplever tillvaron.
Jag har ingen slutpoäng i det här inlägget, utan ville helt enkelt vädra ett par av alla mina funderingar kring vad som är naturligt för den domesticerade hästen. För mig är det OK att folk tycker olika, och det är bra om man kan diskutera från olika synvinklar för att få en djupare helhetsbild. I slutänden så är en häst alltid en häst, men en ryttare eller kusk utan häst är endast en människa.
2016-01-09 14:56 | 0 kommentarer