
Nej inte är vi särskilt lika.
Att möta nya årstider på ny mark är väldigt intressant. Det kan också bli en ganska smärtsam upplevelse fick jag erfara när jag häromdagen ville bana väg för blivande vinterhage. På ett ställe där rester av en träkonstruktion stod upp ur marken satte jag i grepen för att kolla om föremålet gick att lossa ur gräsets grepp men jag kunde strax konstatera att det här och där fanns flera uppmurknade pallar och annat. Själva träet låg någon dm under jorden och hade nästan förintats medan spikarna fanns kvar i ursprungsläge, dvs rakt upp.
Jag plockade ihop grep, räfsa, spade och skottkärra för att avlägsna mig, och klev rakt på en gömd spik som trängde rätt genom stövelns sula och in i foten! Det lömska var att inget kvarlämnat låg i närheten och marken var slät och gräsbevuxen. Nåja, hellre jag än hästarna och nu vet jag i alla fall att jag kan överge alla planer på hage just där.
Gammal spik i foten. Normala människor uppsöker läkare men då jag hyser en enorm misstro till sjukvården valde jag alternativet att själv mycket nogsamt tvätta rent med klorhexidin och lägga om skadan för att sedan "känna efter". Jag vet, man gör inte så, men jag är en person som väldigt engagerat hittar ursäkter för att slippa. Kalla det vårdignorans eller något.
Nåja, då jag inte kunde fortsätta röja upp där jag tänkt, och annat, liknande arbete kändes som en dum utmaning av ödet (ville gärna påfresta skadan så lite som möjligt) passade jag på att gå upp till grabbhagen för att pyssla, se över och mysa med dem. Min Mistjev, som alltid är välkomnande mot mig men skeptisk mot nytt folk betedde sig plötsligt mycket märkligt!
När jag hälsade på honom, räckte fram ovansidan av handen, så ryckte Mistjev till och tittade på mig med ett mycket anklagande uttryck för att sedan göra en kvarts framdelsvändning från mig. -Vad? frågade jag Mistjev och klev efter honom. Då la han öronen åt sidorna och höjde upp huvudet i en gest som på hästspråk betyder "lämna mig ifred". - Men vad är du sur över? frågade jag Mistjev. Han böjde huvudet mot min hand, luktade och gjorde omedelbart samma gest igen. Jag luktade på ovansidan handen mot handleden, en fläck man ofta glömmer tvätta och där fanns en tydlig lukt av..
Klorhexidin!
Det hör till saken att Mistjev är minst lika skeptisk som jag till sjukvård. Det efter tredubbla doser lugnande, omkulläggning etc när han extremt ovilligt blev valack som ettåring och dessutom inte läkte ihop på bästa sätt. Allt som luktar sjukvård har han efter det förknippat med sin brist på kontroll över tillvaron, att bli drogad och värst av allt, att de få människor han litade på bedrog honom (även om han som tur är förlät väldigt fort).
Han förlät fort nu igen, och när jag dagen efter ägnade honom speciell uppmärksamhet verkade han vilja uppväga för bristen på förtroende. Han låg och vilade med de andra i solen på morgonen men när han såg mig med grimma i handen rullade han, klev upp och kom mig till mötes. Allt var som vanligt och husse fick ta några kort:

Sedan tog jag en underbar bild på Mistjev och Gagarin


2016-05-27 15:59 | 1 kommentarer