Söndag förmiddag var Odessa och Francesca inbokade för helkroppstvätt och vi höll till utomhus i dimman, i en högst temporär hage på gården. Där fanns det gräs, det gillade stona. Någon Odessa starkt ogillade var att bli badad, trots att vattnet var ljummet och behagligt. Som tur är fann hon sig, då och blev badad och sköljd i flera omgångar medan mer luttrade Francesca endast fick en enkel behandling.
Odessa är lite lustig i färgerna, det är många av dem och de sitter här och där över kroppen. Lite oturligt är svansen inte bara vit och trettio nyanser av grått, utan även gul och rosa! Och mest gul är den längst ned. Ute i solen ser man att det gula är guldskimrande, men ärligt talat kan man tro att svansen missfärgats av exempelvis urin. Odessa är verkligen ingen grisig häst, och hon har levt på lösdrift hela livet, urinfläckar återfinns oftare på installade hästar, det är min erfarenhet.
Isabellblack står det i passet och det kan man väl säga att hon är. Dock är hon liksom grå apelkastad baktill, nästan vit på ryggen, grå och bronsfärgad på benen, och blöter man henne så framträder en vacker röd färg. Hon är nästan vit under vintern, och varje vår är det spännande att se vad som väntar under för det är olika varje gång.
Men nu skulle hela Odessa badas grundligt, för nu skulle alla tvivel vad gäller färgskiftningar och missfärgningar undanröjas! Hon tvättades med diskmedel, extra nogsamt i manen och dubbelt nogsamt i svansen, som sedan fick en lite bisarr inpackning av tomatketchup! Ett gammalt välbeprövat knep för att få bort missfärgningar från exempelvis urin. Odessa gick och betade med sin inpackning på ben och i man och svans under ca 20 minuter innan hon fick utstå ännu en tvätt och skölj.
Mina misstankar visade sig stämma. Efter badet såg Odessa ungefär likadan ut som innan, bara blötare. När hon torkat tittade jag extremt noga på hennes svans, och den skimrar i roséguld där den är gul, oavsett hur man kan tolka färgen. Men jag vet med säkerhet att hon inte är lortig i alla fall! Endast väldigt färggrann.
Odessa lessnade förstås på alla behandlingar, och inte blev det bättre när hon fick för sig att vita lilla Elisjka var en osalig ande som svävade omkring där i dimman uppe i skogen. Det var rätt lustigt att se, det var som om Odessa inte kunde tro sina ögon. Väl tillbaka i hagen väntade jag mig att Odessa skulle rulla sig för att återställa ordningen, men det gjorde hon inte. Francesca däremot gick in i vindskyddet och rullade sig.
Kanske var Odessa rädd för ytterligare tvätt om hon smutsade ned sig, medan Francesca ansåg att hon borde fått en mer grundlig behandling? 😉

"- Du Francesca. Titta inte nu, men det är ett spöke i skogen!"

"- Men hallå, det ÄR ju ett spöke där!!"
"- Får vi gå snart?"

Ren Odessa med alla sina skiftningar.

Under det vita lagret svanshår som ligger ytterst finns det otaliga nyanser av grått i slingor. Gulrosa längst ned.
Nåja, JAG vet att det är rent i alla fall. Det finns de som bleker tills det är vitt, men det anser jag är att gå till överdrift här. Odessa ska på sommarpremiering och visas som den hon är, ingen annan.

2016-08-21 16:39 | 1 kommentarer