Vad gäller mig själv består livet av fler ljusa än mörka stunder som tur är, och då är det väl bra att tillvaron bryts av med en mindre bra dag, och den här gången var det lördag. Vi skulle köra igång med ett vindskyddsbygge och hade förberett allt. Invånarna i hagen fick gå i beteshagen över dagen, vi hade lagt ut markduk så det var bara att börja köra grus och sedan sand med traktorn.
Det som hände var att ettåriga Zeniya blev rädd för traktorn, och istället för att leta sig tillbaka till hagens tryggaste del sprang hon längst ned, tvekade för en kort stund och beslöt sig sedan för att försöka hoppa jämfota över. Sedan ändrade hon sig och försökte hoppa mellan trådarna, resultatet blev i alla fall att hon plötsligt befann sig på fel sida stängslet. Beroza ville inte vara sämre, så hon tog ett snabbt beslut att följa med, det fanns ju gräs där Zeniya nu befann sig.
Tjejerna var rätt så uppskärrade efter sin flykt, och inte alls lätta att handskas med. Inte ens på håll, de blev väldigt flyktiga och med tanke på andra hagar och dess innevånare, ev trafik etc försökte vi få dem att åtminstone stanna av och börja beta i närheten av sin vanliga hage. Efter en del meck lyckades vi stängsla in dem där de befann sig, och sedan stängsla ihop den delen med deras hage, men lösningen var allt annat än optimal. Och inte ville de gå hem, en hink full med goda morötter väger lätt mot det smaskiga sensommargräset som det finns gott om.
Under tiden allt detta skedde rann tiden ifrån oss, och inget vettigt jobb blev gjort. Vi hade i alla fall ettåringarna inhägnade och tog en väldigt hastig men ytterst nödvändig lunch. Bränslet gjorde att jag plötsligt kom på hur vi helt stressfritt skulle få hem tjejerna till den egna hagen - nu förstärkt med extra trästängsel. Mistjev skulle få hjälpa mig!
Med lunch i magen hämtade jag fyraåringen och ledde honom förbi Gaspers hage mot tjejerna. Givetvis blev de mycket intresserade och följde med, men endast till gräsgränsen där de tvekade. Mistjev fick beta lite bredvid deras hage och husse lockade med morötterna och efter en stund gick de snällt in i sin hage som husse stängde efter dem. Ettåringarna beundrade den stilige valacken som betade utanför, men fann snart morötterna mer intressanta, så då fortsatte vi vår promenad. Förbi Zenits hage, in på träningsplanen och därifrån in i den egna hagen till kompisarna som följt hela dramat med nyfikenhet vid sitt stängsel.
Efter vi lunchutfodrat och jobbat ikapp allt så det var som vanligt hade vi alltså inte åstadkommit ett dugg. Det var bara att vika ihop markduken och släppa tillbaka stona i sin hage. Söndagen var vikt för annat jobb så bygget får vänta till kommande helg, och för säkerhets skull får traktorn åka en annan väg, även om det nog bara var otur det som skedde. Dessutom var det rätt påfrestande rent mentalt att ha småtjejerna på vift, det kunde med lite otur blivit betydligt mer komplicerat. Så vi gjorde det enda raka och tog helg.
Då var söndagen desto trevligare. Vi tog in Tova, Hinica, Zenit, Tindra och lilla Elisjka i stallet och Tindra fick både pedikyr och puts. Sedan fick de stå inne medan jag gick för att förbereda Mistjev för träning. Ibland tror jag Mistjev har någon giraffgen, för han kan verkligen sträcka upp huvudet och bli extra lång! I dag smälte mitt hjärta när jag som vanligt började fläta hans pannlugg innan jag ledde honom från de andra, och nu sänkte han snällt sitt huvud så jag inte behövde sträcka mig 💛
I dag stod det tömkörning på schemat, första försöket utan ledare, och det gick riktigt bra! Det åkte förbi en Volvokombi alldeles bredvid honom också, precis när vi börjat, och han reagerade förstås inte. Mistjev tyckte ett tag det var märkligt att jag envisades gå bakom. Inte att jag befann mig där, utan att jag skulle "leda" honom därifrån. Men det är bra att han ifrågasätter, han är ju ingen robot som tur är. Nej, han var riktigt duktig, i dag med, och här kommer ett par bilder av skiftande kvalité av vår fina och ljusa träningsstund:



Färdigkört för den här gången!
2016-09-18 15:15 | 2 kommentarer