Det blir sällan kort när jag håller på med de yngsta basjkirerna, och jag tänkte återigen berätta varför. Eftersom hästar inte kan lära sig prata så är det praktiskt att kommunicera med kroppsspråk. Särskilt de yngre, för de blir oftare uppfostrade av de äldre och ska lära sig vad som är passande beteende och inte. Att kommunicera med kroppsspråk, ofta små gester -ibland gester vi inte ens tänker på, är en del av det som kallas Natural Horsemanship (NH). 

Att jag inte tar kort när jag håller på med de yngre beror på att jag vill en sak men säger något helt annat. Att jag håller upp en mojäng mot dem är en sak i sig, oftast blir de nyfikna på vad jag håller i, men gesten kan till och med verka hotfull (fast mina vill de veta vad jag håller fram). När jag backar bjuder jag in hästen. Så gör vi till exempel när de ska börja gå i ledrep (grimskaft) och vill de ska följa med,  men vill jag ta kort så bjuder jag in hästen när jag egentligen vill den ska stå kvar och se snygg ut på bild. I slutänden kan det bli så att man springer baklänges från fölet för att få en bild och den springer efter, vad har du egentligen kommunicerat då? Gör andra hästar i flocken så? Nej, det blir en kontraproduktiv övning, och envisas man så finns risken att man övar in ett oönskat beteende.

Sedan så har jag generellt blivit "sämre" på att dokumentera, jag glömmer liksom bort det och upplever istället. En mobilkamera som blir allt sämre hjälper också till. Mobilen brukar jag faktiskt stänga av nästan jämt när jag är hos hästarna. Man kan iaktta någon som håller på med sin häst -i synnerhet arbete från marken, och avbryter mitt i allt för att ägna sig åt sin smartphone, hästen tappar oftast koncentrationen omedelbart. Men det blev några närbilder av Zeniya och Elisjka i morse, mest för att understryka min poäng  

När jag gick ut med grimman till Elisjka lyckades jag dock fånga henne på bild innan hon kom mig till mötes:

Som en vinterdröm, även om hon verkar ha tyckt det var varmt och skönt i gödselhögen..

En stund senare var det inte lönt att fota. Tur Elisjka är liten och mina armar långa

2016-11-30 17:34 | 4 kommentarer

Snö och friska vindar polerar isen. Glatt värre!

Jag konstaterar att det skrivs en hel del väder i bloggen, och det faller sig helt naturligt då jag faktiskt jobbar utomhus året om. Väder är viktigt, väder påverkar och jag kan inte göra ett dugg åt det! Bara göra det bästa av förutsättningarna. Det var ju rätt så blött, isigt och lerigt i veckan som gick. Mest lera och stonas hage liknade en stor svinstia. Hos Zenit var det andra förutsättningar, deras hage påminde om ett katastrofområde med hård lera som glaserades av blank is överallt. Utfodringarna var en utmaning. 

Lite snö, kyla och minst sagt friska vindar så blir förutsättningarna helt annorlunda. Zenits flock har lä från skogen och bergen, så deras hage är nu den överlägset bästa! Snön har fått fäste nästan överallt och ligger där den ska, medan de andra hagarna som för några dagar sedan var mer lämpade för riksmästerskapet i gyttjebrottning än något annat, nu är täckta av blankslipad is. Ett istäcke som med vindens hjälp stadigt breder ut sig.

Zenit och Tova står i solen och tankar vitaminer

Blåsten ja.. Den är ju en utmaning. Först ska jag försöka få ned höet i säckar och de där jäkla småpåsarna. Det är inte det lättaste, höet yr överallt utom ned i säckarna och slalomglasögon är obligatorisk utrustning. När höet till slut ändå hamnat där det ska vara, och man jagat färdigt runt gårdens alla hörn efter rymmande strån, då gäller det för hästarna att lyckas fånga maten och stoppa den i munnen innan den rymmer! På is dessutom. Basjkirer har inte direkt någon jaktinstinkt heller - om det inte gäller en lös hund i hagen, då jäklar blir det fart på hästarna vill jag lova! Det fler än en jakthund som undkommit i sista sekund från att få ryggen avtrampad. Men maten brukar de inte jaga, så det gäller för dem att de hinner äta upp mellan vindbyarna.

Nu lyser stjärnan i stallet, så vi önskar läsarna en fridfull adventstid

2016-11-27 11:00 | 1 kommentarer

Förkylningen drabbade mig på söndag och jag har varit riktigt dålig hela veckan. Inte hjälpte det till att det regnat och ömsom varit is och lera överallt. Har gjort måste-jobben och sedan vilat, och inte har det funnits något att föreviga heller då färgskalan gått från gråsvart till brunsvart och hästarna varit både blöta och smutsiga.

Den här helgen väntas storm, vilket himlen villigt talade om i morse. I skrivande stund är jag fortfarande förkyld, ute snöar det och jag ska göra advent i huset med Stefans hjälp. Snön kommer övergå i regn, flera plusgrader och allt mer tilltagande vindar. Begreppet Svart Fredag riskerar få en riktigt mörk betydelse, så hemskt väder en helg när så många mot bättre vetande ger sig ut för att göra klipp. Tänk på att det inte går att köpa ny familj, tänk efter före. Förankra allt som sitter löst och stanna hemma, de man håller kär är viktigare än alla julklappar och halvapriset-fynd.

Stefan fick till några fina bilder i grabbhagen i morse:

Ruslan och Leonid

Leonid, Ruslan, Mistjev och Gagarin

2016-11-25 13:36 | 1 kommentarer

Som tur är finns det vackra filter när jag och Leonid lider av snöbrist!

Redan i vargtimmen på söndagmorgonen vaknade jag och konstaterade att halsen kändes taggtrådsskadad. Inte så konstigt med tanke på vädret och allt jobb, och jag drabbades av frossa på lördagen när det blåste grinigt kallt. Då jag så sällan träffar folk brukar jag klara mig, men maken kom hem, vi var och provianterade på fredagen plus att jag åkte iväg på visit. Men hellre förkyld nu än till jul, hellre nu än när vi mockade hagarna. Vi hade ett som vanligt ett fullspäckat söndagsschema, men som tur var hade vi bokat in stallpyssel! Krama hästar inomhus kan man ju göra trots förkylning, det är till och med nyttigt och hälsosamt. Brukar göra det som friskvård.

Det var grabbarna som fick gå in, och det var främst Leonid och Mistjev som pysslades med och även dem vi ledde in först. De måste gå längst Zenits hage till och från stallet, och jag är så imponerad av hur de uppenbarligen håller koll på varandra, men under tystnad och gärna på håll. Inte att någon av dem försöker hävda sig eller fjanta, utan lugnt och fint. Även damerna, till och med lilla Elisjka håller sig på sin kant även om lillan ibland ropar åt dem. Skönt att det är så lugnt, i synnerhet med tanke på all is längst vägen och i hagarna.

Ettårige Leonid med husse, matte har precis rett ut "vitterflätor" ur manen, och inspekterat alla fyra benen.

Varje häst består av två hästar, den högra och den vänstra. Vänstra Leonid pysslades också om förstås 😉

Här är Leonid färdigpysslad. När vi myst klart med grabbarna fick de stå inne några timmar och bara ha det lugnt och skönt.

Hur trevligt det än var med stallmys blev jag inte friskare, tvärt om. Vilket förmodligen beror på jobbet förutom myset, men det lär gå över rätt snart. Tills dess tänker jag ha vett att ta det lugnt!

2016-11-20 15:13 | 1 kommentarer

Den efterlängtade, vita vintern förbyttes strax mot ihållande regn, is, lera och mörker. På tisdagskvällen knakade och brakade det borta i skogen alldeles utanför Zenits vinterhage, så hästarna fick middag plus en massa halm i lä alldeles bakom ladugården istället, längst från knaket för jag förstod vad som var på väg att ske i blåsten. En stor gran som sedan några veckor lagt sig att vila mot några släktingar var på väg att ge med sig och därmed lägga sig till sista vilan över stängslet. 

Efter utfodringen av alla flockar traskade jag runt i mörkret på isen, och jodå, nog var granen på väg ned. Men nu var det en hyfsat stor, sedan länge död gran som ramlat över stängslet, så jag avlägsnade den med hjälp av en fogsvans och gick sedan in för kvällen. Varje vinter rasar det någon gran in i någon hage, och än har ingen häst flytt från hagens trygga tillvaro. Inte den här gången heller.

På onsdagsmorgonen kunde jag konstatera att alla hästar var kvar, så jag jobbade undan och gick in för egen frukost. Än var det mörkt ute. När jag sedan iklätt mig någorlunda vattentäta kläder och gick ut i den skumma dagern möttes jag av denna syn:

Jo, förutom vindfället stod där fem basjkirer och bet och slet i granen, och kröp kring och under den, så efter att ha konstaterat att stängslet var uttöjt men helt intakt, och hur bjässen vilade tog jag beslutet att lätta stammen från tunga grenar, och ifall möjlighet fanns, såga av den tunga toppen. Dumdristig röjning, men då jag är mer rädd om hästarna än mig själv ansåg jag det nödvändigt. Inte vill jag att lilla Elisjka hamnar platt mellan is och gran på grund av sin nyfikenhet.

Uttöjt men intakt stängsel, och bjässen vilar på starka grenar ner i backen. Fotot inzoomat från behörigt avstånd.

En stund senare hade jag fogsvansat och grensaxat och därmed befriat stammen från en hel del tyngd. Man kan se på fotot att den faktiskt rest sig en aning. Längst till höger i bild ser man hur jag hängt upp mina verktyg utanför hagen för att fortsätta senare, det innebär ju en hel del jobb som det är med alla flockar. Granens grenar hade jag dragit ut i hagen så hästarna  kunde pyssla med dem där istället för direkt under stammen.

Efter lunch för mig och hästarna gick jag runt granen för att lista ut om det var värt det att hämta en pall och såga av toppen. Det är här det blir riktigt dumdristigt, för vem vet hur toppen faller? Ned kommer den ju, men om stammen vridit sig etc. så vet man inte riktigt hur sista färden mot backen blir. Men jag kom fram till att det var värt att prova. Maken var ju på väg hem, annars hade jag väntat. Det gick mycket bättre än väntat! Lätt att såga igenom, och när knaket kom, att toppen höll på att gå av, insåg jag att den skulle fara lite längre åt höger än jag tänkt så jag hoppade.

Ja, det var dumt, men se hur granen lättat.

Jag drog iväg den tunga toppen också, vill inte ha något under stammen som lockar hästarna att utforska där när SMHI utlovat fortsatt regn och blåst

Man gör inte så här, det är extremt dumt så gör inte som jag. Jag gör dumdristiga saker ibland, och det betyder absolut inte att jag är modig. Det är ingen synonym! Till mitt försvar är mitt ansvar, mitt kall att skydda basjkirerna från fara, samt att jag ändå har viss erfarenhet av skog och hur naturen kan bete sig. Dessutom är jag lillasyster, och vi har färre spärrar än andra 😉

2016-11-18 10:07 | 2 kommentarer

 En mycket bra helg lider mot sitt slut nu när skymningen sänker sig över Trehörningen. Tyvärr är det lite molnigt, så ingen supermåne än, men ett tredje vindskydd har fått en ljusslinga som mysbelysning efter att Stefan förstärkt själva byggnaden inför vintern. Och på Tangaurs grav lyser numer en lykta torsdag-söndag och snön ligger kvar så det är ljust ändå.

Vi har hunnit fantastiskt mycket tillsammans den här helgen, både jobbmässigt och mer privat. Vi har provianterat och uppdaterat i företagets förråd, hämtat halm, förstärkt ett vindskydd samt satt upp belysning, dragit el, lagat mat -även matlådor för kommande arbetsvecka för de som reser, flyttat hästar, tränat hästar, flyttat tillbaka hästar och tränat ännu mer, röjt sly som ska samlas ihop och läggas ut i hagarna i vinter, fixat med vintervattnet i stallet, burit ved, städat alla vindskydd och även hunnit vara sociala. Och jag tror inte vi varit ovänner en enda gång! 

Kanske glömde jag nämna några göromål, men jag ska gå tillbaka till ett av dem, nämligen slyn. I senaste tidningen Land, som vi får som LRF-medlemmar, läste jag ett reportage om ett par som bytt livet som akademiker mot ett liv på riktiga landet långt norrut. En mening etsade fast sig hos mig; "På en plats där sly är en skatt.." Ja det är ju så man ska se det! Slyn växer rent ut sagt som ogräs där marken inte brukas längre. Hästarna uppskattar när man drar in alsly åt dem i hagarna, och när vi ändå röjer hamnar det oftast hos dem som har vett att uppskatta det. Från och med nu ska jag se sly som en skatt. Så länge vi klarar av hand om gåvan är det en skatt och inget annat!

Här följer några bilder från söndagen:

Gasper och Firma har sjöutsikt

Fyra tjejer efter att vi pysslat i vindskyddet

Zeniya var mycket duktig i dag

Husse har lagt ut nytt spån i vindskyddet och Ruslan var snabb att börja bädda

Gruppfoto av unga basjkirer är inte det lättaste.. Lägg märke till den blyge ettåringen Leonid i bakgrunden som ändå gärna vill veta vad som händer

Elisjka fyller sju månader i dag

Buspappa! Det är ju fars dag, men Zenit ville hellre prata lite med matte än att vara med på bild. Snygg frisyr hade han i alla fall, ser modernt ut

2016-11-13 16:06 | 0 kommentarer

Det händer inte mycket på bloggen men det finns en mycket enkel orsak till det, och det är att det inte finns tid! Det är väldigt mycket jobb på gården nu, och de lediga stunderna är få. Jag tänker som så att jag ska lägga upp några bilder emellanåt i alla fall, men jag glömmer liksom bort att ta kort också. Men i dag fick jag en fin bild på Gagarin i det vackra vintervädret:

Gagarin blir väldigt röd på vintern.

2016-11-12 15:43 | 0 kommentarer

Snöpudrade basjkirer

En del gånger känns det extra bra att vara uppfödare. Som när det är dags att avmaska, för oftast är föl och unghästar så otroligt enkla och okomplicerade att man känner sig som en världsmästare. Världsmästare i avmaskning av småhästar, inte illa. Visst är det hästarnas förtjänst, men jag får ändå för mig att jag gör något rätt i hanteringen. Jag har två specialiteter, att ge medikament via munnen och att få huvudskygga eller skrämda/ besvärade (öronen exempelvis) hästar att acceptera att få på huvudlag utan krångel.

Gagarin undrar om det går an att få lite mer avmaskningsmedel

Lite sent, men i helgen var det dags få i hästarna avmaskningspastan. Inte helt oväntat så var de små jätteduktiga, i synnerhet Elisjka, Ruslan, Zeniya och Beroza. Men just den här gången var alla basjkirerna väldigt enkla att få i sprutan! Ja en del fick ju slattar från flera sprutor (de är graderade med vikt och hästarna väger olika). Men även de som tidigare har kunnat protestera för att slippa var riktiga änglar och skötte sig ypperligt. Då kände jag mig som en tvättäkta superhjälte!

Elisjka fick guldstjärna, men även Hinica som tidigare har kunnat protestera rejält! För andra gången skedde proceduren helt utan krångel.

När man har många hästar vill man gärna att sådant som avmaskning, vaccination etc ska gå smidigt och enkelt och det är en fin belöning för en själv när det sker. Vi människor är enkla varelser, när det går bra blir självkänslan omklappad, och känslan ligger kvar ett tag.

Även resten av helgens göromål har skett i vinterförberedelsens tecken. För vintern kom ju helt plötsligt, och enligt de meterologiska upplysningstjänsterna stannar den. Nu när söndagsskymningen lagt sig och en stor månskära hänger över skogen har vi hunnit lägga grunden till sista vindskyddet, elda gammalt bråte (och nyare bråte för den delen), ta in ved, och alla hagar har nu fått sina stora sommarvattentunnor utbytta mot värmetunnor, så det krävdes åtskilliga meter med strömkablar. Men i stort en väldigt bra helg, vi hann till och med träna flera hästar på ett och annat sätt.

Mistjev och Ruslan i både sol- och snöväder

Så nu när vi hunnit ifatt med sådant vi trodde vi hade flera veckor på oss att göra känns det väldigt bra, och nu bugar jag mig och säger välkommen efterlängtade vinter!

❄️

2016-11-06 16:17 | 0 kommentarer

Jag skojade ju i går om att jag inte kunde finna Elisjka i snön och därför fick fota rödblacke Gagarin istället. Men i dag hittade jag henne minsann! Eller det är väl snarare så att hon fann mig, vilket bildserien visar:

Ø

2016-11-03 15:23 | 0 kommentarer

November kom med snö. Inte mycket, men det lyser upp väldigt fint och arbetsdagens största utfodring, middagen utförs snabbt då höslädarna i plast (kubiksdunkar) glider så lätt på snön. Vädret är behagligt och jag stålsätter mig från att mocka annat än vindskydden. Skulle det bli mildare och sedan kallt igen blir det is i hagarna och då behövs varenda liten gödselklump för att bidra till fäste. Men här hoppas vi förstås på mer snö och även fortsatt någon minusgrad. Vintern är välkommen för alternativet är inte alls bra den här tiden på året.

Det hann börja skymma innan jag kom på att jag skulle ta ett kort. Elisjka kunde jag inte finna i snön 😉 så det fick bli röde Gagarin istället!

❄️

2016-11-02 17:08 | 0 kommentarer