Det här är Hinica av Basta

Hinica är vårt främsta ledarsto (då vi har flera flockar har vi per automatik flera ledare) och mamma till Mistjev, Odessa och Beroza. Hon har en del attityd, men hon är tuff, tapper och otroligt bussig som ställer upp när det gäller, därinne finns ett hjärta av guld. Därinne finns också ett helt nytt föl som ännu inte sett dagens ljus och jag känner ingen som helst oro över att hon inte kommer vara dräktig även på nyårsdagen eftersom vi bor i Nyårsparadiset.

Här i Nyårsparadiset skjuts det nämligen inga raketer på nyårsnatten. Våra basjkirer som bor utomhus året om har en helt vanlig vinterkväll och natt, och jag -som går upp i vanlig tid 05:20 för att utfodra även på nyårsdagen kan gå och lägga mig nio på nyårsafton om jag så behagar, behöver inte sitta orolig och redo att gå ut och lugna skrämda hästar under krevaderna. Jag behöver inte ha någon ångest över att våra dräktiga ston i skräck kastar sina ofödda föl eller att stängsel sprängs i panik.

Nu har det ju inte varit nyår än. Kanske är jag allt för kaxig? Det bor ändå fler än oss i byn så visst kan förutsättningarna ändras från år till år, men i fjol var det helt lugnt. Det blänkte till på himlen långt bort, det var allt, och sista april hördes inte ens en liten smällare. Allt som hördes var den brusande vårbäcken och fågelsång. Tänk om alla fick uppleva den sortens tystnad och frid..

Tankarna går till alla som inte har det som vi. Många är de djur som genomlider i skräck och fasa, många är de djurägare som känner total maktlöshet och ångest när deras kor eller hästar rusar runt i isigt mörker, med fyrverkeriernas färggranna eldar som enda ljus, eller sitter på golvet i badrummet kramandes sin vettskrämda, skakande hund. 

När vi vet allt det här, efter att vi år efter år hört om skrämda djur, läst om kastade föl, kor som fläkt sig eller brutit benen, en häst som sprang i panik, gick genom isen och drunknade, alla från sans skrämda hundar, när kedja efter kedja slutar sälja raketer och möts av tacksamhet och kärlek för det, varför i hela friden fortsätter det? Det som skrämmer mig är en helt ny sorts ondska som sprider sig, de som medvetet riktar raketer mot djur och människor och skjuter totalt empatilöst för att skrämmas.

Sådant får mig att tappa hoppet om mänskligheten. Vart är vi på väg?

Hur mycket jag än önskar kan vi inte ta emot alla som behöver här i paradiset. Det finns ett ökande antal hund- och kattpensionat i raketfria zoner, och alla som har stora djur fortsätter göra sitt bästa. Oftast slutar det ganska bra, de flesta överlever, de flesta dräktiga ston är det även den första januari 2017, men det är inte bra nog. Ska nyår firas ska det ske med glädje och framtidshopp.

Fira gärna som om nyårsafton är årets sista dag, men gör det med intentionen att inte skada eller skrämma någon. Ett riktigt Gott och Roligt slut på 2016, och Gott Nytt, Fantastiskt 2017 önskar Mánadis' Vildhäst, Desirée och Stefan. 

Fred och god tillväxt!

2016-12-30 14:52 | 1 kommentarer

De flesta av våra basjkirer är blacka i färgen. Black betyder blek, gråaktig, matt etc men i sammanhanget betyder det också att hästen har vilttecken. Vilttecken är exempelvis ål, en mörk rand som går från man till svans och praktiskt nog delar upp hästen 50/50 så man ser om sadeln sitter rakt  Vilttecken kan också vara randiga ben och strimmig hals, alla vilttecken hjälper hästen att smälta ihop med bakgrunden ute i naturen. En flock basjkirer med vilttecken kan ha en zebraeffekt om de står helt stilla i en skogsdunge.

Men jag tycker det finns alldeles för få blacka färger! Ljusbrunblack är nog fortfarande vanligast. Utöver det har vi isabellblacka, rödblacka, mus(grå)blacka och brunblacka basjkirer, en vitblack och även en svartbrunblack vilket är ovanligt. Vi har en nästan helt vit basjkir också, vilket beror på att hon har ärvt gula gener från både mamma Tindra eftersom grunden till musblack -hur konstigt det än låter är gul, och pappa Zenit som är gul med massor av vilttecken. I passet står det brunblack, och jag får skäll när jag kallar honom gulblack då det inte är en godkänd färg men gul är han onekligen. För Elisjkas vita färg kallas även dubbelgul, det gula från både mor och far. 

Gulblack är alltså en färg jag verkligen saknar, men fantiserar jag fritt kommer jag ständigt på nya benämningar. Exempelvis är Gasper, Gagarin och Ruslan alla rödblacka, men skiljer sig stort i nyanserna. När jag har lite tråkigt kommer jag i bloggen lite snabbt (med betydligt mindre utläggande text än i dag) presentera en ny, fantastisk blackfärg som ännu saknas. Med tanke på rådande högtid blir den första färgen passande nog:

Tomteblack!

Gagarins eldigt röda färg blir extra tydligt när dagarna är som kortast. Den täta vinterpälsen döljer väl de flesta vilttecken, men de finns därunder i mångfald.

2016-12-27 15:31 | 1 kommentarer

Jag har berört ämnet hästpriser tidigare, vad en basjkir borde kosta vid försäljning samt vad det kostar att äga en basjkir -vilket oftast är rätt lite då rasen generellt är tålig, lättfödd och frisk. I dag råkade jag åter på två kostnadskalkyler i mitt facebookflöde, från sidan Hästsverige. De är exempel på vad det kostar att få fram ett sex månaders föl, samt en inriden unghäst på 3.5 år. Exempel som sagt, och det skiljer sig givetvis mellan raser och även skillnader i hästhållningen påverkar. Jag tänker inte analysera varje utgiftspost, men till exempel så behöver inte basjkirer kraftfoder, och vi lägger inte de nämnda summorna på hovvård. Vi rider heller inte in treåringar, de påbörjar sin utbildning året de fyller fyra så de hinner kosta mer i försäkringar etc.

Länkar till sidorna under bilderna. Skärmbilderna är tagna i dag, 27 december, klockslagen finns överst i bilderna.

Kalkylexempel föl

Kalkylexempel inriden unghäst

2016-12-27 14:20 | 0 kommentarer

Hoppas julen hittills varit god, varm, vit, glittrande och alldeles, alldeles underbar. Kom ihåg att det är arton dagar kvar av den, så ta tillvara allt gott och spara i hjärtat att minnas under kommande år. Medan jag själv var ute på en 15 km lång träningsrunda på bitvis rätt utmanade underlag för att få plats med mer julmat tog husse Stefan en väldigt söt bild av lilla Elisjka:

2016-12-26 20:23 | 1 kommentarer

Djurens jul firas tillsammans med vintersolståndet. Det har att göra med att Lussenatten förr var årets längsta natt och då fanns det både oknytt och magi, bland annat kunde djuren tala, så det gällde att hålla sig väl med dem så de inte talade illa om sitt folk. Man är extra snäll med djuren och önskar dem god jul. Så blev kalendern gregoriansk istället för juliansk, och Lusse fick backa nio dagar i kalendern, men vintersolståndet kan man förstås inte flytta på. Så vi firar djurens jul på vintersolståndet för säkerhets skull.

Jag började med att bädda rent hos Firma och Gasper. De är inte förtjusta i halm, så jag grundade i vindskyddet med en tjock bädd av halm som troligtvis inte hamnar i deras magar. Åtminstone inte allt på en gång, det ska nog vara nödår för att de två ska börja äta halm. Ovanpå lade jag ut spån, och de gick genast in för att bädda och rulla runt i nya bädden, och jag önskade nogsamt god jul. De ville knappt gå ur sitt hus på hela dagen, till och med när middagen kom -som vanligt sist av alla hagar, lämnade de motvilligt vindskyddet och bägge var täckta i spån.

En spånig häst är en glad häst!

Stona och grabbarna fick nytt i sina vindskydd häromdagen, så där fick jag vara snäll på annat sätt. Stona fick närodlad sallad och en del annat smått och gott som jag kunde undvara och sådant som riskerar bli dåligt medan vi äter oss mätta på julmat. Jag önskade god jul till alla och envar. Grabbarna fick slippa sin isiga hage och istället gå på ridplanen där de fick både mellanmål och lunch, samt chansen att springa runt och busa. Samtidigt som de höll sig där fick deras vindskydd en takad veranda. Det var snällt, och jag önskade de fyra god jul.

Zenits flock fick tak på sitt stora vindskydd och tillhörande veranda. När takläggningen var klar bar jag in sex st spånbalar och bäddade med. Det var snällt, och jag önskade varje häst god jul.

Zenit är mer pryd av sig, men han lämnade lite spån kvar i luggen ändå.

Byggarbetarna bjöds på en stadig lunch bestående av rejäla, saftiga och välkryddade dubbelburgare av lamm. Det blev färs över och det fick Miko och de tre kissekatterna del på. Det var snällt och jag önskade dem god jul. Det blev två "brödlock" över så de hängdes ut till fåglarna medan jag önskade god jul. Frön, talgbollar etc hade de redan, jag oftast snäll med fåglarna. Skator, nötskrikor och gröngölingar är också fåglar.

11:44 hade jag tänt lyktan på Tangaurs grav och önskat även henne god jul, lite onödigt kanske men jag har svårt att låta bli att prata med henne när jag befinner mig där. Jag tog ett kort av solen och önskade även den god jul, med önskan om ett år av fred och god tillväxt -ars och fridar som man sade förr.

Vintersolen från Tangaurs grav kl 11:44 21 dec 2016

Så nu råder här julefrid fram till tjugondedag Knut. De sista klapparna ska slås in, mat ska förberedas och dagen innan julafton flyttar granen in och kläs. Största utmaningen blir nog på julafton när jag ska tillreda rödbetssallad iklädd min vita julklänning, men jag samlar ju på förkläden så det blir säkert bra. Gott i alla fall, det är huvudsaken.

Till läsarna önskar vi också en god och fridfull jul, och fred och god tillväxt under det nya solåret. Ars och Fridar!

2016-12-22 15:46 | 1 kommentarer

Minns ni området bakom ladugården som jag var så bekymrad över? Det var sannerligen som ett kombinerat minfält och bisarr spikmatta, särskilt på grund av kvarlämnade lastpallar som sjunkit ned i jorden, träet multnat bort och spikarna kvar rätt upp! Jag försökte röja upp där i juni, men konstaterade rätt snart att där aldrig skulle gå några hästar och strax efteråt trampade jag en gammal spik rakt genom sulan och in i foten. Där var marken alldeles slät. Besvikelsen var stor då vi så gärna ville ha den ytan som en utökad del i Zenits flocks vinterhage.

Men så kom räddningen när byvägen skulle restaureras. Vi blev tillfrågade om vi ville ha något av massorna som grävdes bort. Det ville vi, och det körde inte bara en lastbil med massa hit, vi fick också god hjälp av schaktmaskin och lastare att trycka ut alla massor och göra marken användbar igen!

Första lasset har anlänt. Marken bakom är katastrof, under den gröna, sköna ytan lurar livsfarliga fällor!

Såhär såg det ut efter första dagen.

När de var klara var hela ytan öppen och helt användbar! Vi körde dessutom på en hel del grus och putsade till ytan, så när flocken kom hem till vinterhagen från skogsbetet var det en betydligt större hage, och med roliga utmaningar för både föl och vuxna. Vi förberedde under hösten för vindskydd, och nu är det nästan klart.

Ett halvår senare. Inte vackrare, men mångfalt bättre och användbart.

Hagen är kuperad och har både äng och träd, men det är ändå trevligt att låta hästarna få ett rymligt hus med två ingångar och takad veranda. Allt som saknas är takplåt och bädden inne i huset, men nu har hästarna fått tillgång till nybygget vilket de uppskattar. 

Till och med mysbelysningen är på plats!

Två öppningar så ingen behöver bli trängd, men ändå skydd mot eventuell västlig vind.

Från verandan kommer Tova ha utsikt över Hemmahagen och dess innevånare. Tova uppskattar mycket vindskydd med veranda, uteplatsen vill hon gärna ha.

2016-12-18 15:37 | 1 kommentarer

Det är inte svårt att trivas på jobbet när det är så vackert som på förmiddagen den fjärde advent. Solen annonserade sin uppstigning på himlen med helt fantastiska färger. Tyvärr betyder den spektakulära färgsättningen att sämre förutsättningar är på gång, i kväll kommer regnet och i veckan blir det massor av plusgrader. Och mer regn. Hagarna kommer bli katastrofala igen, men tills dess får vi njuta av en vacker vintersöndag på jobbet.

2016-12-18 11:15 | 0 kommentarer

På onsdagsmorgonen behövdes ingen pannlampa när basjkirerna fick frukost. Det är Gasper på bilden, deras hage blir utfodrade sist. Bilden tagen med dålig mobilkamera och är helt oredigerad. Jag är mycket nöjd med den!

😊

2016-12-14 07:55 | 0 kommentarer

..men vackert ändå på tredje advent.

2016-12-11 16:53 | 0 kommentarer

Så trött jag blir på den här icke-vintern. Jag älskar höst och vinter, och den här varianten av Ragnarrök som råder med skridskois i hagarna och ständig skymning får mig enbart att längta mer! Jag känner mig faktiskt snuvad på vargavintern jag förutspått, men än är det inte för sent. Kanske får jag äta upp mina ord i maj?

Men istället för att träna hästar och verka hovar hittar vi på andra saker, som att röja och städa upp runt gården, bygga sista vindskyddet, och påbörja renovering och viss återställande av mangårdsbyggnaden med troligt byggår 1884. Åtminstone är det just det årtalet jag fann på en stock när jag lätt uttråkad förra vintern började riva bort skivor som jag bestämt visste stängde igen en tidigare genomgång mellan sal och kammare. Korstimmerhus är inget nytt påfund, det är så man byggde hus då, en stomme som ett kors och dörrar emellan alla rum så man kan gå runt. Fönster i alla väderstreck, jag har sett flygbilderna.

Söderväggen

Något jag verkligen avskyr är panoramafönster! Finns det något jag avskyr mer är det panoramafönster som öppnas inåt, hur tänkte man där? Man öppnar endast fönster när man är gardinlös?  Som man anar har artonhundratalsgården haft två fönster på nedervåningen till söder, och ett stort uppe i "gammköket". Fönstret till höger uppe tänker vi inte åtgärda, så stor budget har vi inte, men nedervåningen ska återfå sitt gamla utseende med tvåluftfönster, kökets två, apfula panoramafönster ska ersättas. Bakom det igenspikade fönstret finns kammaren.

Så såg det ut bakom det igenspikade. Några garderober samt en nedgång till en källare som inte fanns förrän 60-70-tal. Källaren har ingång utifrån så trappen inne är totalt onödig.

Efter första dagen har hantverkaren tagit bort garderober och trapp! Dörren till vänster är den "moderna" genomgången till köket.

Gamla genomgången kammare-sal som jag fann i vintras

På en stock vid dörren står ett datum i snirklig stil med blyert, januari 1884. Man har höjt golvet och sänkt taket, vilket var åtgärder man gjorde för att spara energi. Ett smart sätt att få genomströmning på värme är annars att ha dörrar mellan ALLA rum, men här valde man att sätta igen dörren samt ett fönster och stoppa energierna och flödet.

Snickaren har snyggat till vår rivning och förberett. Just den här timmerväggen ska inte täckas över igen, inte av oss i alla fall.

Färgskiftningen i hörnet är högst troligt efter en kakelugn

Vi hittade även originalgången mellan kammare och kök när vi fortsatte riva, men den väggen stänger vi åter igen. Vi har inte möjlighet att återställa köket som delades av. En del av äldre köket (där spisplatsen var) är pannrum sedan flera decennier. Köket får åtgärdas i framtiden, vi nöjer oss med att byta fönstren så länge så blir nog gården glad och vänlig mot oss.

2016-12-10 17:21 | 0 kommentarer

Solen går ned över isig hage, inte den värsta..

Snö, sen värme och blåst blir is. Väldigt irriterande då viss träning och all verkning måste vänta till bättre tider, och givetvis oroande då man tänker på skaderisken. Tösalt går förstås inte att använda i hagarna som är värst drabbade, hästarna förstår inte att det är ok att slicka på saltstenen, men inte äta tösalt. Något man kan göra är att passa på att städa ur boxarna från gammalt spån, strö ut det tunt och vattna med hett vatten. Hett vatten fryser snabbare än vatten som inte är uppvärmt, så det funkar när det är kallt väder som det varit i dag (tisdag). Ströet fryser fast direkt.

Annars så funkar aska rätt bra. Vi eldar ju med ved, och jag spar askan just för att kunna strö ut på blankis. Fäster på nästan vilket underlag som helst och lämnar en tunn och tråkig yta. Kan tänka mig att det är mer effektivt fram mot våren när solen värmer den mörka askan, med risk att vätan hamnar ovanpå och fryser på natten. Det bekymret har vi dock inte nu i midvintern. Eller vad man ska kalla det, vinter är inte riktigt rätt.. Istid snarare.

2016-12-06 15:18 | 0 kommentarer