Vi kom på att Leonid är den första av våra hingstar som blivit kastrerad inne i stall, när det tidigare skett har det varit i de vindskydd där hingsten gått, och även en gång utomhus då det krävdes kastduk. Då var det Mistjev som var så extremt motvillig och dessutom svårsederad att enda möjligheten var att försöka söva och lägga ikull honom. I vanliga fall står de upp. "Försöka söva" skriver jag, för ettårige Mistjev lyfte mig rakt upp i luften med halsen när han borde sovit. Han och de två andra hästar han fick lugnande för (tredubbel dos alltså). Men han blev valack och en väldigt trevlig sådan, Leonid har inte kommit dit än. Trevlig är han, men ännu hingst mentalt.

Så vi tänkte kolla vad Leonid tyckte om stallet och dess boxar efter ingreppet i onsdags. Han tyckte det var lika trevligt som vanligt att gå in i sin box och inte hade han något emot att få hovvård heller. Pavel var lika oförtjust i att bli installad som han normalt är, allt var som vanligt alltså!

Högrest och spinkig tvååring

Medan Pavel och Leonid stod inne och tuggade hö var det dags att tömköra Gagarin igen. I dag var det en annan häst än vid tidigare övningar, Gagarin var nämligen på rätt dåligt humör. Det tyckte jag bara var bra, det är bra att han visar olika reaktioner och inte bara knatar på som en snäll robot. Trots lite attityd och sura miner åkte utrustningen på utan protest och jag tömkörde honom i olika volter med husse som ledare. Först gick jag bakom, sedan fick Gagarin gå runt mig då jag hade tömmen fäst direkt i bettet på innersidan och han var humöret till trots lika duktig som tidigare.

Nu är det bestämt att Gagarin åker på sin körutbildning söndag 7 maj. Jag hade som mål att tömköra honom utan ledare innan han åker, men vi har knappa resurser (tid är också en resurs) så det här får duga. Vi har inte övertränat Gagarin men heller inte förstört honom.

I övrigt åkte jag på årets första förkylning i torsdags vilket inte var helt oväntat då jag slitit mycket hårt veckan som gick. Det hör våren till och jag är glad över att ha kunnat börja vårmocka, men har så himla svårt att sluta. Det har blivit långa pass med grep, räfsa och kärra.  Valborgsmässoafton brukar firas med att mocka, men i år får jag vackert vila mig och ta det lugnt. Men det är ok, här skjuts det inga raketer så jag behöver inte vara ute och vaka över hagarna.

Och med det önskar vi våra läsare en trevlig, lugn och god valborgsmässoafton! 

2017-04-30 14:21 | 0 kommentarer

På torsdagen var det dags för Gagarin och Ruslan att få sin andra influensavaccination. Den veterinär jag anlitar för sådant är van vid basjkirer, det finns ju rätt många i trakten sedan en tid. I Hemmahagen hade Gagarin precis lagt sig ned och hade inte för avsikt att kliva upp, så veterinären fick sätta sig på knä för att ge honom sprutan. Gagarin brydde sig inte, vare sig om veterinären, sticket eller det faktum att Mistjev försökte norpa åt sig sprutan under proceduren. 

På torsdagen var det även dags för mig att ge Leonid smärtstillande för första gången. Medicinen ges i munnen och smakar gott av honung, det är sällan några problem att ge den eller andra behandlingar som ska ske via oralt intag (exempelvis avmaskning). Men hästar är individer, och en del har svårt för att man grejar i munnen på dem. Det är oftast egensinniga, äldre ston eller vid enstaka tillfällen en unghäst som fått en fix idé, och Leonid hör till dem. Jag har dock aldrig misslyckats, utan brukar få i hästen vad som är tänkt, och allra oftast har hästen efter lite övertalning valt att låta det ske.

Leonid kan reagera rätt våldsamt ibland när man ska in i munnen, och med tanke på att han fick lugnande i munnen innan sederingen på onsdagen visste jag att han skulle vara skeptisk, men med gott självförtroende gick jag ut i hagen med medicinen i högsta hugg. Visst reagerade han, och han försökte också se lite farlig ut, men det var bara att hålla fast i grimman med en hand och stryka sprutan längst sidan av huvudet och mot munnen. 

Då drog han plötsligt bak mungipan så det var bara att sticka in sprutan och trycka in dosen. Lätt som en plätt, bara sådär! Sedan stod jag och gosade med honom en stund, lät honom lukta på sprutan och drog den över ansiktet och munnen igen. Han ryckte lite bakåt men drog sedan bak mungipan igen. Han fick massor med beröm också övertalade jag honom att ta en bit morot ur min hand som avslutning. Det hör till saken att han var maniskt rädd att ta saker ur handen som liten, i synnerhet morötter! Snacka om en fix idé, men det är ändå inget oöverstigligt problem om man bara har tålamod och tar det lugnt.

Och nog tog han det lugnt på fredagsmorgonen alltid. När jag kom ut med sprutan låg han sedan en stund tillsammans med Pavel i halmen vi lagt ut. Pavel som är lite misstänksam av sig klev genast upp, men Leonid låg kvar. En kort protest bara när jag strök sprutan mot munnen, men en snabb överläggning sade honom att det var besvärligare att kliva upp så han drog bak mungipan så jag kunde stoppa in sprutan och trycka in dosen. Sedan kliade jag hans panna och sa att han var jätteduktig och vi avslutade med en bit morot. Skönt när det blir enkelt.

Leonid tuggar kvällshö under vindskyddets verandatak på torsdagskvällen

2017-04-28 15:01 | 1 kommentarer

På onsdag förmiddag var det dags för tvåårige Leonid att för sista gången gå in i stallet som hingst och några timmar senare lämna det som valack. Åtminstone rent fysiskt, mentalt är han nog hingst ett tag till. Allt gick bra, och nu hoppas vi han läker ihop snabbt och fint. Sedan fortsätter vi förbereda honom för försäljning.

Här tuggar Leonid hö i boxen medan han kvicknar till efter ingreppet.

2017-04-26 18:22 | 0 kommentarer

När jag gick för att utfodra stod Zenit, Hinica och Tova vid grinden mot vägen. Uppe vid skogen där marken är torr och fin låg Tindra medan ett ljust föl glatt skuttade runt henne.

Öronen är så långa att de inte rymdes på bilden

Medan jag delade ut hö reste sig Tindra och fölet började genast dia. Jag hälsade på mamman och gratulerade till ett fint föl, och lyfte på svansen för att se vad det var för sort. Ett sto! Redan i höstas hade vi beslutat att inte låta Tindra bli betäckt igen, så när jag utfodrat färdigt i alla hagar flyttade vi Tindra och lilla fölis till en jättefin egen hage med utsikt över två andra hagar. 

Det som är speciellt med det här fölet är att det bokades redan innan födseln. Ett högst ovanligt förfarande för oss, men tillfället kom med rätt familj så då blev det faktiskt ett enkelt beslut att ta. 

Fölis är mycket framåt och nyfiken på oss. Väl mycket tycker Tindra och även vi, det är viktigt att fölet och mamman knyter sina band nu, det är ändå en häst och ingen människa. Stefan fick liksom styra fölet framför sig när vi flyttade dem och då har hon väl fått för sig att vi är en del av flocken. Det får hon gärna tro i framtiden, men inte just nu så vi låter dem vara ifred så mycket som möjligt. Några få mobilbilder har det ändå blivit så varsågod:

Installerad i nya hagen och fölis tar igen sig i solen

Nyfiken och glad

Mammas tur att vila. Fölis använde först Tindra som klätterställning men sen ställde hon sig bredvid och sov hon med. Tänk att så nya föl kan stå och sova.

2017-04-23 11:39 | 4 kommentarer

Pavel och Leonid får äta ur djuptallrik pga hård vind

Efter bästa förmåga har jag försökt städa ur sjukhagen där Gasper och Firma gick ett tag i vintras. Det är en bra hage och när det blev vår trodde jag det skulle bli en enkel sak att städa ur den, kanske det till och med skulle spira lite gräs innan den skulle bebos ett tag av Pavel och Leonid? Men så kom våren av sig lite och det gjorde det svårt att städa men jag har gjort så gott jag kan.

Det var aldrig tänkt att spara Leonid som hingst men det har hela tiden kommit saker emellan. Dessutom har Leonid varit en väldigt timid liten hingst som inte gjort större väsen av sig förutom att drabba samman med Ruslan emellanåt vilket är fullt normalt. Enda nackdelen är att han haft svårt att lägga på sig massa utan mest bara vuxit på höjden och blir ful i manen då hingstarna gärna biter tag i mankammen på varandra när de leker och slåss. 

Nu ville vi dock få kastrationen att bli av innan betäckningssäsongen startar och gärna innan det blev vår fullt ut, men Distriktsveterinärerna här avser tydligen inte bara sluta med chipmärkning utan även kastrationer då de anlitar extern veterinär för sådant två dagar varannan vecka, och aldrig fredagar vilket är enda dagen vi kan. Efter en del pusslande fick vi dock ett datum, onsdag 26 april så på lördagsmorgonen fick Leonid i förberedande syfte flytta till sjukhagen tillsammans med Pavel som dels ska agera sällskap och god förebild, men även som Leonid äta upp sig lite. Det är bekvämt att låta hästar med samma energibehov och förbränning gå ihop. I synnerhet om de redan är goda vänner.

Halv storm är inte bästa förutsättningarna för att flytta om hästar men jag kände lite för att gå all in, så jag ledde de tre andra grabbarna in i stallet en och en. Först Ruslan, sen Mistjev och sist Gagarin och de var så duktiga trots att det smällde och levde om, och yrde omkring konstiga saker i vinden. Pavel och Leonid fick gå över i sjukhagen och sen tog vi tillbaka de tre andra till Hemmahagen.

De hårda vindarna rakt på sjukhagen gjorde att vi fick förankra maten i den största värmebaljan så den inte skulle blåsa ur hagen, med risk att en av dem skulle bli utan mat men de har delat broderligt. I Hemmahagen är man rätt så avundsjuk över att Pavel och Leonid verkar få fri tillgång till grovfoder. Än så länge är det väldigt lugnt i bägge läger även om de givetvis hade föredragit att alla i flocken gick ihop, och allra helst med sjukhagens lyxmeny.

2017-04-22 14:05 | 1 kommentarer

Det verkar inte undgått någon att årets påsk är kall. För oss är det bra, även om mockningen kom av sig. Hagarna blev så kopiöst leriga och smetiga när vårvärmen kom, men nu är hagarna torra och hästarna rena. Så rena så att jag vågade mig på att fotografera Beroza när jag borstat henne i dag för all smuts har trillat av, och den vita vinterpälsen lossar allt mer. Vi är spända på vad som finns därunder! Men bara för att det gick att ta bilder betydde det inte att Beroza hade lust att ställa upp.

Jag ville få med att hennes silvervita man är väldigt lång och tjusig -även om luggen är kort och grå, och även att hon är av en feminin och trevlig modell, men det struntade Beroza i. Hon ville vara nära matte istället och vem kan klandra henne 😉

Att det blivit kallt och torrt innebär även att det blivit knöligt och hårt där det var som lerigast. Vi tömkörde Gagarin för andra gången på påskdagsförmiddagen och han tog sig fram med försiktighet över den hårdfrusna leran. Han är positivt inställd till träningen, det är roligt! I dag fick han gå bettlöst så att han skulle ha en sak mindre att tänka på. Jag vill att han ska vara medveten om selen och tömmarna, att jag går bakom etc och han var lika duktig som sist trots en del störning.

Bilder togs när vi tränat klart, innan grejerna plockades av. Det här är inte bästa bilden, men man kan se att han står parkerad med ledrepet på backen och ser avslappnad och fin ut:

Här kom kylan som ett välkommet avbrott i den plötsliga vårvärmen. Utfodringarna går lättare och vi slipper lägga ut mat som trampas ned i leran. Hästarna slipper leriga hovskägg och svansar, de verkade också tycka att värmen kom för snabbt och har varit piggare i helgen. Jag kan tycka att kylan borde gjort att stona skulle vilja föla, men inga tecken på sådant än. Om Tindra följer samma mönster som sina två senaste fölningar beräknas nedkomsten till 25 april. Bara att vänta och se!

2017-04-16 11:51 | 0 kommentarer

Inga ledsna miner på långfredagen här inte, vi jobbar på som vanligt och i dag skulle vi testa att tömköra Gagarin för första gången. Han har ju fått prova utrustningen flera gånger nu (utom svanskappa, men det kommer) så vi adderade tömmar. Ett par riktigt urusla tömmar ska väl tilläggas, billiga textiltömmar men det är vad vi har att tillgå i dag. Söker med ljus och lykta efter ett par bättre begagnade lädertömmar, men dess ägare håller fast vid dem så länge det går. Det hade jag också gjort. Det går förstås att köpa nya lädertömmar men det tar ju sådan tid innan de blir sådär mjuka och fina. 

Gagarin struntade i vad tömmarna var i för material, han tyckte inte det var ett dugg konstigt att de träddes genom ringarna på däckeln och sattes fast i bettet. Han är rolig att jobba med för han visar så tydligt att han är med (eller inte för den delen, men det är sällan han inte är med på noterna). Jag gick bredvid medan husse ledde, visade tydligt tömmarna , hängde upp på ena sidan, gjorde samma procedur på andra, sedan rörde jag mig bakåt medan husse fortsatte leda. Så bytte jag sida, lät tömmarna stryka över bakdelen. Gagarin var väldigt fokuserad, gjorde en halvhalt när jag bytte sida, inte mer. När jag samlade ihop tömmarna och hängde upp dem på ena sidan var jag tydlig med att låta dem stryka över ryggen.

Det var en bra tömkörningspremiär, vi hade inte kunnat begära mer av Gagarin som var jätteduktig. Det blev inga bilder från träningen i dag, men när vi skulle bära tillbaka utrustningen ville han gärna bära tömmarna åt oss:

"Jag kan också bli körhäst" säger Leonid

Mistjev var lite besviken över att inte få tränas i dag, men han får tid en annan dag.

Tuggar och tänker, tungan rätt i mun. Eller ur mun..

2017-04-14 11:33 | 0 kommentarer

När Pavel åkte på utbildning var han ledare över flocken. Snarare var det nog så att han och Mistjev delade uppgiften, men Pavel hade oftare största ansvar, och de utmanade aldrig varandra. De har vuxit upp ihop, Mistjev är tre veckor äldre.

Nu har Pavel varit hemma i en och en halv vecka och först gjorde Mistjev det väldigt tydligt att han var osvuren ledare, och varför hade Pavel kommit tillbaka egentligen? Pavel älskar lugn och ro, och höll sig på utkanten. De två yngsta var först att återknyta kontakt, särskilt Leonid, och det var ok för Pavel som nödvändigtvis inte ville gå själv hela tiden, men han tog inte heller skit så att säga. Ville de bråka hade de med fel herre att göra.

I dag har Pavel klättrat i rang och nu har han endast Mistjev över sig och det är bägge ok med. Ibland vill Mistjev vila och då låter han Pavel styra upp ifall några av de andra tre busar för mycket och det är jag tacksam över. Det går vilt till ibland -även om det allra oftast är väldigt lugnt, smågrabbarna måste ju få busa. Men nu är marken som skörast när snön försvinner och tjälen går ur, och den hagen ska hålla för betäckningar i vår är det tänkt.

Pavel var den som tog hand om Leonid när han som tio månader gammal skulle ansluta sig till grabbarna, och nu har de återknutit kontakten. Jag upplever att det är mindre bataljer mellan Leonid och Ruslan nu, Mistjev tar hand om Ruslan och säger ifrån när det blir för mycket bus, men han hinner inte med bägge två. Leonid lyssnar direkt på Pavel som har en lugnande inverkan på honom. Det är bra, jag tänkte först att Mistjev skulle gå med Leonid dagarna efter kastration, men Pavel är ett bättre alternativ.

Gagarin kör som vanligt sitt eget race. Ibland leker han hingst och tampas med någon av de yngsta, eller så går han med vilken som helst av de andra, dock mest sällan med Pavel. Helbröderna har aldrig visat någon större syskonkärlek, de är rätt så neutrala utom vid utfodring då Pavel alltid kör undan lillebror och låter honom vänta. 

Skulle få till en någorlunda fin påskbild av några vårtussiga basjkirer i lerig hage. När man fotar två basjkirer vill man förstås att bägge flinar upp sig för kameran samtidigt, och det är ju bra att man i den digitala världen har hur många försök som helst på sig:

Här var ju Pavel riktigt tjusig medan det ser ut som om Leonid sover.

Här var Leonid jättesöt medan Pavel misstänker bakhåll kl fem (militärterm där man beskriver en riktning genom jämförelse med en urtavla).

Men här blev det bra!

Glad Påsk!

🐣

2017-04-13 07:43 | 0 kommentarer

Via Pavel och Leonid önskar vi en riktigt god och glad påsk!

2017-04-12 16:41 | 0 kommentarer

Det var bara att köra igång tidigt på lördagen för att kunna utnyttja det fina och något svala vädret och det var några unghästar som fick kombinerat pyssel och träning. Det var några minusgrader i natt så vi passade på att ge Beroza och Elisjka lite hovvård ute i hagen innan det blev alltför kladdigt.

Sedan var det Gagarins tur. Han har precis börjat fälla vinterpälsen riktigt rejält, jag borstade och borstade och borstade, och tillslut fann jag en röd basjkir där inne i all päls. Det blev repetition med bröstsele på samt körbett vilket han verkar tycka är helt ok nu. Selen bekom honom inte ett dugg, hur mycket jag än drog i de olika remmarna överdrivet mycket. De andra i flocken var stundvis väl nyfikna, men det är bra träning för Gagarin också, att man viftar undan någon nyfiken halvbror med ledrepet. Det är viktigt de får vara ifred, om de andra tillåts hänga och klänga i hans utrustning blir det inte lika roligt att träna nästa gång. Och han är ännu väldigt tillmötesgående och vetgirig.

Ruslan väntar på sin tur, han är också vetgirig.

Härnäst väntar tömkörning med ledare!

2017-04-08 11:59 | 0 kommentarer

Vinterpäls som gjort sitt

Vinterpäls, ett inte så omtyckt vårtecken för hästägare. I alla fall inte när det pågått några månader, och här finns ju ganska många basjkirer och de fäller i olika takt med olika start. Hinica fäller det mesta på en gång, dvs under några veckor och varannan dag går jag över henne med pälsskrapan med liknande resultat. Man förstår verkligen hur basjkirer klarar extrema temperaturer när vinteroverallen faller av i mängder under så förhållandevis kort tid.

Jag borde tagit en bild innan jag började men det glömde jag förstås, inte förrän jag såg den påfallande skillnaden kom jag på mig. När jag började var Hinica nästan helt ljusgul  förutom huvud och ben, här har jag skrapat av ena sidan och för varje omgång kommer mer sommar-Hinica fram. Guldgrå kan man beskriva hennes päls utan de långa och täta vinterhåren. Det lossnade lika mycket på andra sidan och hon var tacksam. Det är tröttsamt att byta päls.

2017-04-05 11:25 | 0 kommentarer

Värmebölja råder för närvarande, och många av basjkirerna som ännu har en hel del vinterpäls kvar har uppskattat snön som föll i helgen. Hästarna har legat utslagna i den gassande solen, jag kollade på solsidan vid lunch och det var 23 grader och som mest var det 12 grader i skuggan. 

Egentligen var jag inte ute för att fota Leonid som vilade i snön, utan för att prata lite med Pavel och borsta bort en del päls. Han integreras mer och mer i flocken och sedan igår har han mest hängt ihop med Leonid som får vara med honom så länge han inte drygar sig. Mistjev har ständig koll, Pavel är trots allt en potentiell utmanare av ledarrollen.

När jag lämnade dem gick Pavel och lade sig bredvid Leonid. Mistjev övervakar.

Medan det såg sådär mysigt ut i Hemmahagen blev gården allt mer vårlik..

..det vill säga LERIG!

Lera ute, lera inne, lera på kläder och i djurtassar.

Korvis tvekar inte att klafsa runt med sina jättetassar för att sedan gå in och torka av sig.

Men värmen innebar även årets första fjäril, tranorna har anlänt, och jag har kunnat påbörja årets stora kraftprov, vårmockningen!

Men jag börjar blygsamt med sjukhagen, det ligger ännu snö och is kvar i hagarna, även om allt töar bort i en faslig takt just nu.

2017-04-04 16:35 | 0 kommentarer

Söndag förmiddag ägnades bland annat åt att röja upp i Zenits hage efter stormen i måndags som puttade omkull flera granar från en allmänning över stängslet. Zenit utsåg genast sig själv till förman och bevakade vårt arbete väldigt noga och nära. Nåja, sämre sällskap kan man ju ha, och han var inte ivägen heller. Det är tungt att röja för hand med endast bågsåg, fogsvans, grensax och spett, och då var det tacksamt att pausa för att ta bilder emellanåt.

Jomen det där ser väl bra ut. Fortsätt såga du!

Vänta så kommer jag och kollar så du gör rätt.

Nära och noga..

2017-04-02 12:02 | 2 kommentarer

Odessa på väg till Bispgården

Första vårmånaden april inleddes med snöfall vilket inte alls är ovanligt. Det var faktiskt väldigt bra, för snön nöp fast på isen så det var mycket enkelt att leda Odessa hela vägen nerifrån stoflocken i bortersta hagen och nästan rakt in i transporten. 4 maj fyller hon fyra och nu är det dags för henne att åka till Nilla's Häst & Ridutbildning och förhoppningsvis inom överskådlig tid gå att rida på! Då kommer hon bli till salu, och jag råder verkligen spekulanter att åka dit för att se henne. Här är möjligheterna för provridning ytterst begränsade, och tränaren är den som bäst kan berätta vilka förutsättningar Odessa har. Det kommer framgå på hemsidan när Odessa är redo för försäljning.

På plats hos tränaren, och i bakgrunden står Pavel

Pavel har sedan en tid varit på utbildning, och vi kom på efter ett tag att vi skulle byta inriktning och låta han bli inkörd först. Nu har Pavel nått en punkt i utbildningen där han gjort ett genombrott och ska få vila några månader innan han åker tillbaka för fortsatt körträning. Väldigt bra läge för en längre viloperiod för en unghäst.

Pavel i transporten inväntar att hemresan ska börja

Byte av studenter gick smidigt vad jag förstår, och strax var Pavel på väg hem. Husse fick köra själv medan jag höll ställningarna hemma. Mest var jag orolig över att några ston skulle få för sig att kolla om Odessa möjligtvis gömt sig någonstans på andra sidan stängslet men det var mestadels lugnt. Cetzima och Elisjka gnäggade en hel del, men inget svar kom ju.

Pavel och Ruslan kort efter ankomst

Väl hemma var det blandade känslor. Pavel var väldigt ödmjuk och visade tydligt att han inte ville orsaka något bråk. När han åkte var han flockledare, en tjänst Mistjev villigt tog över. Nu undrar förstås Mistjev varför Pavel återvänt, var det inte bra dit han flyttade? Småhingstarna vill både mäta krafter och busa medan Pavel anstränger sig för att hålla sig flytande i mitten någonstans. Tills vidare. Lillbrorsan Gagarin sa hej, de håller sig på replängds avstånd som de alltid gjort.

Det blir nog bra, och ifall konstellationen exploderar pga testosteron har jag en plan B redo.

2017-04-01 15:16 | 0 kommentarer