Som kvinna och hästuppfödare händer det att jag får välmenta och goda råd helt utan att jag bett om det. Oftast handlar det om metoder att förse flockarna -som lever på lösdrift året om, med mat och vatten, och sedan omhändertagandet av det som kommer ut i andra änden, det vill säga mockning. De metoder vi använder oss av är utprovade och vidareutvecklade under flera år, de funkar bra och utformade för att ta minimalt av tid, energi och slitage. De som ger välmenta råd har svårt att tänka att det är någon större skillnad på 15 hästar än två, på fyra flockar istället för en, det har jag förstått. Dessutom verkar det sticka i ögonen hos en del vuxna karlar (de som oftast ger råd) att ett fruntimmer inte är rädd för att ta i, och att det kanske inte ens är tungt om man gör rätt!
Det här inlägget kommer till då jag fick dryfta dessa tankar i ett personligt Facebookinlägg på söndagsförmiddagen. Jag drog mig till minnes en del av de råd jag fått och fnittrade en hel del medan jag bytte alla vattentunnor och packade allt hö. Maken är bortrest så jag styr skutan själv även över helgen. Det är lättare att jobba när man är på glatt humör, den saken är säker.
Påse vs säck (och gårdsakitan Miko)
Till exempel har jag på fullt allvar fått det goda rådet att byta ut de stora hösäckarna mot ”IKEA-påsar”. Jag har i största mån försökt undvika påsar då jag -kanske lite överraskande avskyr att packa hö. Säckarna sväljer ohyggligt mycket mer än en påse, mängden innehåll beror givetvis på väder, vilken tid på dygnet det är, vilken flock som ska ha innehållet, men det som är lika varje dag är att jag fyller 15 eller 19 stora, gröna säckar.
Hur mycket det skulle bli i påsar vill jag inte ens tänka mig in i, men troligtvis hade jag blivit intagen för psykisk vård på mindre än en vecka. Sedan är det så att jag är lat av naturen. Med trasslande höft och ett knä som låter som en maracas där jag pulsar runt med höga benlyft i hagarna går jag givetvis hellre en gång än sju. Särskilt med fyra hagar. Men senast för några veckor sedan fick jag också det goda rådet att byta ut mina två kubiksdunkar som används som höslädar i snön, mot en snöstyrare!
Snöstyrare vs kubiksdunk/hösläde
Ärligt talat vet jag inte vad det var tänkt att jag skulle få med mig i den lilla skyffeln. Släden rymmer ju som namnet avslöjar en kubik. Svårt att säga hur mycket hö det är, men jag får i alla fall plats med sex säckar, och den glider lätt på såväl nattfrost som snö. Enda gången det är tungt är när det kommit mycket nysnö då släden pga sin form spårar, och i lera förstås men det bekymret har vi inte nu.
Men jag tar råden med en nypa salt och försöker inte bli irriterad. Det kan nämligen framhärdas och motiveras ganska länge med de där råden, och då jag själv är nöjd med att jag/vi utarbetat det som funkar bra för oss så är min stubin lite kort på den biten. Ibland levereras råden med en hel del härskarteknik och ”lilla-gumman-attityd” också, men jag är inte sämre än att jag kan ge goda råd tillbaka om det kommer till det 😉
2017-12-03 15:38 | 2 kommentarer