Mistjev och Pavel tankar solvitaminer.

Solen strålar från klarblå himmel och reflekterar mot snön. Snacka om ljusterapi! På vindskyddets verandatak växer sig istapparna allt längre, på solsidan visar termometern -2,6˚ och överst i värmetunnan lägger sig isen..?

Såhär ser det inte ut när det är -25˚ och vindstilla, då bildas inga islock.

Är det inte rätt märkligt, hur folk allt mer glömmer bort hur väder funkar? Även om allt fler verkar drömma och tycka saker om landet men befinner sig mer sällan där, så finns det fortfarande väldigt många som befinner sig utomhus dagligen och ändå inte verkar förstå hur det funkar. Trots allt fler prognoser och appar. 

På SMHI:s sida hittade jag följande tabell där man kan få en ungefärlig uppfattning om vilken effekt vinden kan ha på den upplevda temperaturen. Medan det var -2˚ i solen var det egentligen -15˚ där man kollar utetemperaturen på riktigt, nämligen i skuggan. Enligt SMHI blåste det i genomsnitt 5 m/s med nio sekundmeter i byarna, så i verkligheten var det enligt tabellen mellan -24˚ och -27˚ mitt på dagen här.

Värt att tänka på innan man går ut i verkligheten..

2018-02-27 14:16 | 0 kommentarer

”Hej, jag heter Zayats och är liten. Vill du dela ditt hö med mig?”

Bäst som man håller på med avvänjning ska det tillvänjas också. Vi provade först med helsyster Zeniya (som trivs väldigt bra med Fiona) men fick avbryta. Zeniya trivdes jättebra i Vinterhagen men ville inte ha Zayats där, så det blev väldigt jobbigt tillslut när de skuttade runt i den djupa snön. Särskilt när Fiona lyckades fastna i snön för då hade lillan ingenstans att ta vägen, och de två hade heller inte hunnit knyta så starka band. Det vill till att det äldre stoet vill skydda fölet, och även att fölet kan lita på sin beskyddare. Vi vill undvika skador och trasiga stängsel, så Zeniya fick gå tillbaka till de andra stona och skämmas, de andra blev inte jätteglada över att hon kom tillbaka.

Vi har varit med om det där förut, att helsyskon som inte vuxit upp ihop inte är jätteförtjusta i varandra när de väl träffas. Det är stor skillnad om de vuxit upp i samma flock som Adilliya och Maronya, och även Odessa och Beroza. Då håller syskonen ofta ihop. När Gagarin skulle avvänjas satte vi honom med storebror Pavel, men han gillade inte sin lillebror utan det blev till slut Mistjev som tog lille Gagarin under sina vingar. Pavel och Gagarin kunde samsas, men de var aldrig goda vänner eller valde varandras sällskap när de gick i samma flock. Zayats och Zeniya kan bli goda vänner i framtiden, men det kan också bli så att de mycket hellre väljer annat umgänge. Det är inget vi kan råda över.

Vi valde att prova med Beroza istället då vi tänker att hon är lillgammal och lika ansvarstagande som storasyster Odessa och mamma Hinica. Ifjol var det Odessa som tog hand om lilla Elisjka vid avvänjningen, Hinicas avkommor verkar vara goda förebilder. Det gick riktigt bra, men vi hade redan i förväg bestämt att det skulle bli halvdag eftersom det kördes timmer just den dagen. De flesta chaufförer visade hänsyn här förbi, men inte alla, och värst var de som troligtvis var maskinförare som verkligen körde som blådårar förbi här i pickuper och skåpbilar. Om det skulle komma ut unghästar på vägen kunde det bli både sorgligt och kostsamt, så vi tog det säkra före det osäkra på bekostnad av Beroza som blev väldigt besviken över att gå tillbaka till stoflocken till lunch.

Zayats smakar lite på Berozas svans..

Lördag morgon fick Beroza gå över till Vinterhagen igen och det blev ett glatt återseende för alla, och de ston som går kvar i Hemmahagen tar Berozas frånvaro med ro. Särskilt Galina brukar kunna protestera om man flyttar någon, men det verkar som om det är rätt lugnt i bägge hagar. Inga större konflikter mellan Beroza och Zayats vad vi sett, och Fiona verkar nöjd.

Lunchutfodring i Vinterhagen

2018-02-24 13:43 | 1 kommentarer

Stängslet i Hemmahagen

Det är bara februari, så här är det förstås långt till vår. Vanligtvis är februari årets kallaste månad och det är inte helt ovanligt att det faller mycket snö både i februari och mars, även om marssnön brukar ha den goda smaken att smälta bort när solen stiger allt högre på himlen. Mitt i en såhär intensiv vinter är det ändå nu man söker några små vårtecken, men de är ovanligt få. Visst blir det lite, lite takdropp om solen lyser och fåglarna sjunger mer och gryningen startar allt tidigare, men det viktigaste vårtecknet som i vanligt fall visar sig redan i januari lyser ännu helt med sin frånvaro. 

Fyraårig hingst med komplett vinterpäls

I januari brukar hingstarna nämligen börja fälla vinterpälsen, men varken Ruslan, Gasper eller Zenit fäller minsta strå. Strax efter brukar dräktiga ston börja fälla, sedan ”resten” och sist av alla är unghästarna men all päls sitter kvar än.

Ruslan med frostig lugg

Mistjev med frostig lugg

Det bekymrar mig lite, för jag vill verkligen ha en tidig vår. Jag har skämtat om det, att ifall våren och sommaren kommer lika tidigt som senaste hösten och vintern, då är värmen snart här men nu blickar jag ut över snötäckta stängsel och undrar om vi har istid att vänta. Vart ska all snö ta vägen? Förhoppningsvis förångar den i en snart stundande värmebölja för att ramla ned någon annanstans på jorden, men jag betvivlar.

Beroza, eller ”Lill-Odessa”

Stora delar av hagarna är oanvända. Hästarna följer gamla stigar och går ogärna utanför då de plötsligt kan befinna sig med snö upp till ryggen! Idag fick Beroza och Elisjka ledövningar i hagen medan kvicksilvret tappert kämpade sig upp från -24˚ Man får ta tillfällena när de ges. Beroza var för dagen ovanligt trött men ställde upp på vad som förväntades, och Elisjkas ledövningar gick mest ut på att stå helt still vilket inte är helt enkelt för den energiska lilla damen. När hon tillslut förstod att hon skulle stå parkerad blundade hon på varje bild:

Söt ändå..

2018-02-21 15:33 | 0 kommentarer

Zayats och Fiona

Söndag förmiddag fick Zenit gå in i stallet själv för nu inleds Zayats avvänjning. Egentligen är det avvänjning och introduktion till nya flocken, men att separeras från mamma och i det här fallet även pappa är steg ett. Vi hämtade Fiona och släppte in till Tova och Zayats och det var väldigt odramatiskt. Tova visade kort och tydligt att Fiona var välkommen så länge hon själv fick vara ifred och Zayats var lite lagom nyfiken. Hälsade artigt, inte mer. Sen ville hon gå till mamma, men det var tvärt nej! Nänä, nu får du vara med Fiona sa Tova, kom inte hit mer!

Inne stod Zenit så lugnt och mumsade hö under tiden. Först var han lite missnöjd, men han verkade tacksam över boxväggarnas begränsning, inte så mycket att hålla reda på. Till lunchutfodringen tog vi även in Tova, och Zayats tog allt med ro. Fiona blev lite upprörd först men det lugnade ned sig snart. Efter en stund fick Zenit och Tova gå till sin tillfälliga hage där de ska gå på dagtid, nätterna får de sova inne i sina stora och välbäddade boxar då det saknas optimala sovplatser för två i hagen. 

Senaste månaderna har Zayats hellre gått med pappa än med mamma, och hon är inte så mammig av sig som särskilt stoföl kan vara så det verkar inte bli någon hjärtskärande separation. Det är förstås bra. Det som återstår är introduktion till nya flocken, och går allt som tänkt ansluter storasyster Zeniya till Zayats och Fiona i morgon förmiddag. 

2018-02-18 17:21 | 1 kommentarer

Mánadis’ Vildhäst önskar en riktigt fin Alla Hjärtans Dag

❤️

2018-02-14 11:26 | 0 kommentarer

Vänstra Zayats

Det roligaste med att träna föl är att de ofta inte vet vad de ska prestera, vad man är ute efter. Allt i livet är ju nytt. När man berömt det som blev rätt kan en del föl ifrågasätta det nästa gång; var det det här jag skulle göra? Varför ska jag göra det? Måste jag? Eller; Jag kommer ihåg, jag ska göra såhär! 

En sak man bör tänka på när man är med hästar är att de består av två hästar, den högra och den vänstra. Att passera på vägen med brevlådan på vänster sida kanske inte var några problem, medan samma låda förvandlas till något farligt för den högra hästen. Vi försöker i största mån träna hästarna från bägge sidor, i alla fall att de accepterar hantering på ett bra sätt, även om det är vanligast med utrustning, uppsittning etc att det sker på vänster sida.

Zayats är lite rolig, för hon är både ifrågasättande och bestämd. Som tur är så är hon enkel att hantera så än har det inte inneburit någta problem. Hon ska ha grimma på när hon går in, och sedan några gånger tillbaka har hon fått för sig att hon inte vill ha oss på vänster sida. Vi brukar aldrig använda snabbspännen på grimmor, utan tar på den som en repgrimma och spänner åt med vanliga spännet, men med Zayats föredrar hon att man knövlar med öron och hopfrusen, tät pannlugg och använder snabbspännet. Från höger sida eller rakt framifrån. Varför göra det enkelt?

Pappa Zenit i boxen bredvid

 Så efter en stund i boxen (då jag förstås tagit av vanliga grimman) tränade hon och jag den vänstra Zayats. Hon kom på rätt snart att det inte var så kul att bråka, hon visste ju vad jag ville. Att slippa öronknövel var också riktigt trevligt! Så nu blir det intressant vad som sker nästa gång hon ska in från hagen. Det är troligtvis när hon ska vänjas av nästa helg.

Som vanligt svårt att ta kort i boxen..

Senare på dagen tillbaka i hagen, en salt böna.

Hon blir nog pappa upp i dagen, fast ljusare.

I övrigt är inspirationen för blogginlägg noll. Allt jag gjorde förra veckan var att snöröja och snöröja och på fredag kom maken hem med en förkylning jag nu förfogar över. Mer snö väntas på tisdag och fredag och jag är själv här tom lördag. Jag har väldigt svårt för våren och allt den bär med sig, men nu längtar jag faktiskt efter en härlig vårvinter och tidig, varm, torr vår! Hörde pärlugglans sång på lördagsmorgonen, så det finns hopp.

2018-02-11 15:56 | 0 kommentarer

Mistjev i ett glimrande iskristallregn, som var svårt att fota men underbart att uppleva

Söndag, och vår korta jobbarhelg är över. Ett bekymmer vi har är att vi får mindre och mindre plats att lagra snön på, och när traktorn tar hand om snömassorna krävs finess och fingertoppskänsla, så måste man tänka på att det troligtvis kommer mer snö, och den ska också läggas någonstans. Tidsödande är ordet! Vi får ta igen kvalitetstid och träning med hästarna i framtiden, men det blir inte riktigt bra för mig att känna som om jag struntar i basjkirerna för att annat nödvändigt kommer ivägen. Nu är det som det är, bara att rulla upp skjortärmarna och göra det bästa av det.

Bilden ovan är vägen ned till Gaspers flock. Vägen är slungad, här har jag bara skottat bort en plogkant på lördagsförmiddagen. Men massorna som flankerar stigen är plogkanter! Skyffeln är en vanlig, hederlig snöskyffel från Fiskars, den som har en sådan förstår hur höga plogvallar vi har på sina ställen. Det innebär också att när plogbilen kommer ramlar det mesta av snön tillbaka på vägen som blir allt smalare.

Snöhögen framför stallet har nått gigantiska proportioner, vi kallar den K2. I bakgrunden syns nyss nämnda plogkant längst vägen.

Grabbarnas stängsel upp mot vägen

Det kommunen (som äger vägen) kan göra är att skicka ut en väghyvel som schaktar ut plogvallarna. Vad som sker med stängslet här uppe i så fall, det förstår vem som helst. Med tanke på vintern var ändå stängslet nedflyttat bra mycket, på sommaren går det ända upp till vägen. Men vem hade anat det här efter fyra snöfattiga vintrar?  Det är extremläge nu.

Duktiga Fergie gör sitt jobb, ovärdeligt med traktor

Men vi får allt mindre plats

***

Ruslan in da house!

Att ta in några hästar utan annat syfte än att de bara ska stå inne några timmar kan också vara  träning. Något annat som händer i alla fall, och en del gillar att stå inne ett tag. Som Tova, så lördag förmiddag fick Zenit, Tova och Zayats stå inne i var sin box. På söndag tog vi in grabbarna, de fick stå i sina boxar medan det snöröjdes och packades hö. Jag hade hellre spenderat hela tiden i stallet, för det är så mysigt att höra dem tugga hö och frusta lite förnöjt.

Äter hö..

..och står sedan och försöker se husse styra snö med traktor

Mistjev

Pavel ville inte vara med på bild idag, det här blev den bästa

***

Men det är ju inte enbart elände med snön. Det blir bländande ljust när solen lyser, och nu märks det verkligen att den är uppe allt längre. Rena ljusterapin att vara utomhus. Nu är det inte många veckor kvar till härlig vårvinter och de första fräknarna, takdropp, fågelkvitter och surrandet från slöa, yrvakna flugor. 

Beroza i februariförmiddagen, Zeniya till vänster

Rosig soluppgång på lördagsmorgonen. De berömda plogkanterna igen, och därborta syns det lilla som sticker upp av stängslet runt träningsbanan

2018-02-04 15:49 | 0 kommentarer

Ovanpå all vinter med osedvanliga snömängder damp det så ned en vinter till! Det har snöat och blåst och drevat så jag har aldrig varit med om liknande. Onsdagskvällens utfodring var en utmaning när stigar drevat igen, men det var ingenting motför vad som väntade på torsdag.

Det var som en snööken där dynerna flyttats runt under natten. Jag hade ingen aning om vad som fanns där jag trampade, var det fast eller lössnö? Och det har blåst något hemskt så mycket av hästmaten blåste bort oäten. I Gaspers hage, till vilken det mesta av vägen drevat igen, har en hel svacka ned mot stängsel och en bäck bortanför drevat igen! Det måste alltså lagt sig två meter snö där, av stängslet syns knappt någonting.

Det är svårt att förmedla hur väldigt mycket som kommit, men jag tog några bilder under förmiddagen. Nu önskar jag innerligt att det inte blir mer snö förrän i november, den här vintern ställer till det rejält! 

Plogbilen körde förbi 01:10 och 02:25, här har den kört österut igen och brevlådorna är ordentligt instängda. Hade jag vetat att postutkörningen skulle utebli kanske jag hade struntat i att gräva fram dem..

Härinne förvaras bl.a. snöslädar nattetid och hösäckar. Det har drevat ordentligt och jag hade bekymmer att finna plats åt snön jag skottade bort. 

Utanför stalldörren hade det drevat upp till selkammarfönstret.

Helt galet! Nu räcker det.

2018-02-01 18:15 | 0 kommentarer