Vill så gärna vara nära. 

Åh vad jag längtar tills Zayats släppt all vinterpäls! De yngsta behåller alltid sin päls lite längre och jag känner mig smått otålig. Hon är både ljus och rödbrun samtidigt, mycket vita och ljusa inslag i manen, benen är bronsfärgade med massor, massor av fina ränder, och hon är mörk över manken som pappa Zenit och store(halv)bror Leonid. Vi är övertygade om att hon kommer bli en riktig skönhet som vuxen, fast hon är lite pojkflicka som liten.

Hon är väldigt trevlig att hålla på med, särskilt när vi får vara helt ifred och det fick vi i dag när Galina och Elisjka höll till i en helt annan del av hagen. Jag hade med Elisjkas grimma, och den passar ju även Zayats nu så jag passade på att göra några ledövningar.

Zayats imponerade! Hon är enkel att leda, hon blev det medan vi väntade på veterinären i vintras, då hon drabbades av kolik. Det vart mycket ledande och hon har inte glömt det, innan var hon mer otålig. Idag betedde hon sig som om vi tränat massor av NH, lyhörd och signalkänslig, och uppförde sig vuxet. Faktiskt mer vuxen än en del av de äldre hästarna, det har jag inte varit med om sedan Odessa var i samma ålder. Det ger en energi och självförtroende! Och guldstjärna till en duktig elev förstås 🌟

Energin kan jag behöva eftersom jag drabbats av halsinfektion och täta bihålor. Högst troligt pga fläkt i sovrummet på natten, men det är närmare 30˚ där annars och jag har svårt för värme, vill alltid sova svalt. Men fläkten gör mig förkyld, det är jag medveten om. Tråkigt när det är så mycket jobb just nu, särskilt som jag är ensam några dagar till.

Man får smyga sig på Zayats om man vill ta kort, som de andra unghästarna är hon alltid nyfiken och vill komma fram. Särskilt om man har med grimma och en borste..

Visst är hon fin, vår älskade ettåring? Och visst anar man att det finns något speciellt under vinterhåren som håller sig fast?

Pappa Zenit

Vi tror Zayats blir en ljusare och nättare variant av sin far när hon växer upp. Han går i sin hage och har det förhållandevis rätt bra i sin ensamhet. Han äter bra, letar pysselgräs och rötter och ser till att ha kontakt med stona i vinterhagen (särskilt Fiona).

På lördagskvällen lade jag om rutinerna så Zenit fick mat sist av alla, så tog jag lite kvalitetstid med hingsten och höll honom sällskap en stund. Kliade under manen, strök hans sammetslena hårrem och berättade om våra planer framöver. Tills vi fått in alla ston till Tuchkin och kört Ruslan till utbildning får han gå i sin mysiga lilla hage. Vi har inget annat val, och förhoppningsvis är allt det där inte allt för långt bort i tid. Det är skönt ändå att Zenit är så lugn och fin, och accepterar att gå själv så länge. 

2018-06-03 16:07 | 1 kommentarer