Zayats ser busig ut till och med när hon ligger och vilar

Åh vad Zayats tycker tant Galina är tråkigt sällskap ibland. Det är inte så att hon saknar Elisjka specifikt, för då hade hon stått och ropat efter henne, så i och för sig är Galina och Zayats nöjda med varandra som sällskap men ettåringen saknar förstås någon att busa, leka och springa kapp med i stora Hemmahagen. Galina är mer klia när det passar henne.. 

Hon får allt ha tråkigt några dagar till, för vi kan inte flytta Galina och Zayats till de andra i Vinterhagen förrän Ruslan -som går i sjukhagen precis mittemot, åkt på utbildning. Han skulle bli förtvivlad över att bli utan stona som granne, en ensam häst i sjukhage bör kunna se andra hästar åtminstone. Men Ruslan läker jättefint, och fortsätter det så även efter kuren med smärtstillande så reser han under midsommarhelgen till Bispgården.

När Ruslan åkt ska Hemmahagen tömmas, byggas om och förberedas för Zenit. Bättre sent än aldrig, men allt det här med Tuchkin måste få ta sin tid. Tanken är nämligen att Fiona ska träffa Zenit i den ombyggda Hemmahagen och då måste Tuchkin vara integrerad i hela stoflocken.

Fiona är klok. Hon släpper taget allt mer om Tuchkin och ser gärna att han interagerar med de andra, även om hon visar att hon skulle försvara honom om det gäller. Tidigare följde hon alltid med när Tuchkin får sin mjölk, men hon vet att jag låter honom vara ifred från de andra och håller sig allt mer på avstånd. Det är bra. Tuchkin blir ju allt äldre och det är trots allt inte hennes föl. Jag hoppas innerligt den här händelsen gjort att Fiona väldigt gärna vill ha ett eget föl.

På fredagseftermiddagen när jag lagt ut hö längst bort på lägdan i Vinterhagen reagerade jag så småningom på att det bara var fyra, stora ston. Vart var Tuchkin? Jag ropade och visslade men ingenting. Jag gick mot vindskyddet och såg hur han låg innanför ena ingången, helt utslagen. Då jag är så fasligt optimistiskt inställd 🙄 var första tanken givetvis kolik! Men så ropade jag igen och Tuchkin vaknade med ett ryck, gnäggade lågt och ställde sig yrvaket upp. Jag kliade hans huvud och sa, följ med till de andra och ät lite hö nu. 

Han följde mig snällt till de andra men undrade nog varför. Han gäspade stort och ställde sig sedan att äta med Fiona innan han valde ut en egen hög åt sig. En stund senare låg han mitt i flocken och vilade igen. Det känns väldigt bra att han likt sina hel- och halvsystrar från samma mamma verkar självständig och trygg. Och jag tror att Tuchkin och storasyster Zayats kommer få jätteroligt ihop när flocken väl är sammansatt.

Så måste det ju bli en liten Deana-bild också:

Deana är ett föl med positiv inställning. Det verkar inte föreligga någon risk att hon blir vildhäst där borta på stora betet, utan hon blir alltid nyfiken när jag kommer. Hon verkar vara både ödmjuk och tillmötesgående och bygger förtroende när jag låter det ta lite tid. Jag har aldrig varit särskilt påträngande utan hon har fått komma fram när det passar. Hon har tydligt noterat att mamma Cetzima, men särskilt Francesca gärna är nära mig och blir ompysslad så då vill hon vara med. Man blir så varm i hjärtat av att stryka en sammetslen fölpäls medan en liten mule nyfiket undersöker en. 

2018-06-15 16:38 | 0 kommentarer