Högst normal basjkirbild, close up på Zenit.

Kanske får jag ångra de orden i september, men nu är vi oförfalskat glada och tacksamma över regnet. Det bästa är att prognoserna visar mindre mängder över flera dagar kommande vecka, med dimma under nätterna, och när det ostadiga byts mot högtryck blir det äntligen svalare. Visst behövs det stora regnmängder för att fylla upp grundvattnet etc men för växtlighetens skull krävs en försiktig inledning med vätan.

Nu blev det inte fullt så försiktigt som man lovat på söndagen, för plötsligt drog ett fasligt åskväder in. Det blixtrade och small något förfärligt rakt över oss medan det störtregnade, men både före och efter var det mer stillsamt regn. Viss förvirring uppstod också med det nya, och rätt obekanta vädret. Vilka regnkläder ska på? Var är de? Vilka handskar var det man skulle ha, vilka torkar fortast? Och att man glömt hur tung blöt hästgödsel är! 

Hästarna blev också glada över regnet, och alla rullade in sig så gott de kunde. Jag brukar undvika lägga ut bilder på smutsiga hästar, men är de både lyckliga och lortiga är det väl ok med ett undantag?

Svårt att se, men Zenit har inte bara lagt sig till med ett grustäcke utan har lyckats lerinpacka både man och pannlugg. Vilken skönhetskur!

Elisjka är förstås tacksam om man prompt vill ha bild på smutsrullad häst.

Men Zayats är inte så dålig på att lorta ned sig heller..

Tuchkin, Beroza och Zeniya är lortiga men lyckliga de med, det syns bara inte lika väl.

Under störtskuren stod alla basjkirer blickstilla ute och lät sig sköljas över, så de har längtat efter regn de med.

2018-07-29 16:26 | 0 kommentarer

Det åskade i helgen. Alla här längtar efter regn givetvis, men ingen vill ha dundret. I synnerhet dunder utan något regn alls! Det startade flera bränder häromkring, den närmaste mindre än tre km från oss men den var visst under kontroll snabbt. Värre var det utanför Gideå, och det har varit otäckt att följa den bitvis knapphändiga informationen kring branden som härjat mer och mindre okontrollerat inte långt från hembyn i Västerbotten. 

Söndagen bjöd i alla fall på regn, ett välkommet avbrott i torkan. Det kom förstås inte nog mycket för att kompensera, men vi är så glada över alla droppar. På måndagsmorgonen låg dimman och höll kvar vätan några timmar extra, och vi lyckades få ihop hela nittio liter regnvatten som går att använda till att blanda ut sjövattnet till hästarna. 

Nu är värmen tillbaka, och luftfuktigheten gör att solen verkar passera  genom brännglas på väg ned till oss. Hett värre alltså, det riktigt bränner på skinnet och bromsen är som helgalen efter regnet. Jag är helt manisk på att kolla alla väderappar flera gånger om dagen -hoppet är ju det sista som överger människan, och det kanske väntas lite väta på torsdag natt och slutet på nästa helg (Väder XL är den bäst överensstämmande med verkligheten). 

Det verkar som om vi får tag med rätt hyfsat med hö för vintern, och det är en enorm lättnad. Även om antalet blir färre än vi önskar så har extremvädret gjort att varje bal innehåller ”mer”, det blir som mer energi i maten. Tänk om man kunde förutspå väder ändå. Jag bävar för en överdrivet regnig och lerig höst -även om en fortsatt kruttorr höst vore än värre. Det vore väldigt tacksamt med några normala årstider framöver. 

Pavel och Mistjev i soldisig och het beteshage.

2018-07-23 15:01 | 0 kommentarer

Gasper på skogsbetet

Värmen och torkan är ihärdig, och nu sker det vi varit rädda för, att vår källa inte fyller upp. Dåligt tryck och brunt vatten var vad som välkomnade oss torsdag morgon, så nu är vi ordentligt bekymrade. Men vi har snälla grannar som låter oss ta lite vatten av dem, och nu har vi fyllt en kubiksdunk från sjön så vi har till hästarna.

Det är ju så att det är hästarnas åtgång som är vårt största uttag på vatten. Särskilt som vi ger flera hästar hö, särskilt på grund av värmen, och särskilt på grund av att naturliga flöden sinat. Exempelvis är den vanligtvis rätt strida bäcken på skogsbetet kruttorr så vi får dra upp vatten även dit. Sedan vi slutade fylla hästvatten från vår källa har trycket återgått till normalt, det är bara färgen som är fel (smaken är det inget fel på, men det ser onekligen läbbigt ut).

Vi badar i sjön -givetvis med miljövänliga produkter och har ändrat menyerna så det går så lite vatten som möjligt. Det här är en sann utmaning, men blir det inte värre kommer vi klara även det här! 

Grabbarna i stora sommarbeteshagen.

Fredagen var vikt åt att rotera alla flockar. Det är lite av ett äventyr som kräver god planering, och som tur var hade vi mycket god hjälp av Stefans son. Vi hade behövt vara en till, men tre är en mer än två och allt gick väldigt bra. Grabbarna fick sin frukost inomhus, sedan byggdes några hagar om, och Zenit fick byta hage temporärt innan vi började få alla på plats. De första var Mistjev och Pavel som nu får gå i största hagen och leta energirikt gräs. Det finns om de söker, och de två är lättfödda. Särskilt Mistjev.

De som flyttade längst var Gaspers flock som lämnade stora sommarbetet för att gå i Undantagshagen medan vi flyttade resten. Största flocken är ju stona plus Tuchkin, men det gick fantastiskt bra att flytta först Beroza och Elisjka, sen Zeniya, sedan Galina och Zayats och sist Fiona och Tuchkin. Lugnt och fint. Sen blev det lite roligt när alla ston på en gång övergav lille Tuchkin för att kolla in hans pappa, och han fattade ingenting. Stod kvar vid grinden med mig tills jag gick mot stona längst ned i hagen, då travade han så fint med.

Här har han kommit ikapp.

Tittar lite på pappa, men Tuchkin tyckte han verkade lite läskig.

När stona väl var på plats återstod enbart att släppa ut Gaspers flock på skogsbetet. De har skött sig så himla bra idag, även om både Gasper och Deana stötte på utmaningar längst vägen. Först var det Mistjev och Pavel som rusade fram och busvisslade åt Gaspers ston, och sedan var det sommarhästen Tromb, jämfört med våra hästar en gigant som gärna pratar med stora bokstäver, och skäck är han också. Våra basjkirer tycker det ser märkligt ut. Tromb storgalloperade fram till stängslet och följde oss sedan i fjädrande trav med svansen rakt upp och höga fnorkningar ur näsborrarna. Deana blev rädd och Gasper blev arg, men allt gick jättebra ändå eftersom vi kom till Undantagshagen utan problem. Själv gick jag först med Francesca och Firma och de skötte sig förstås finfint.

Några bilder från Skogsbetet som avslutning:

Gasper inspekterade av hagen snabbt. Det är första gången någon av dem går där.

Fina Firma, gamla tanten.

Francesca har plockat blommor!

Tre glada damer (jag plockade av grimmor medan jag fotade), Cetzima, Francesca och Firma.

..också lite Deana förstås. 

Hon var så duktig idag, genom alla grindar, längst vägen, över gården.. inga problem. Deana kommer säkert sova gott inatt! 

2018-07-20 16:20 | 0 kommentarer

Deana med pappa Gasper i bakgrunden

Deana är precis åtta veckor gammal idag, och det uppmärksammas med en första dos avmaskningsmedel. Det låter kanske inte så trevligt, men varje gång tänker jag, ”vad enkelt det vore om även de vuxna var så lätta att avmaska”. Med några få undantag har det varit den enklaste sak att ge första dosen Axilur. Nyfiket tar de sprutan i munnen, och vips har de fått sin dos, som verkar smaka ganska gott eftersom de smaskar i sig den. En del vill ha mer, men då säger jag att de får vänta åtta veckor till. Deana undrade försiktigt om det fanns mer.. 

Deana ser verkligen intressant ut nu när hon fäller fölpäls. Hon är både prickig och randig, ser nästan ut som någon varelse ur en saga. Och hon har blivit väldigt kelsjuk, det tycker jag förstås är extra trevligt. Det är mycket tacksamt med ett så ungt föl som uppskattar och gärna vill att man tar överallt, även på benen och hela huvudet. 

Avslutar med familjefoto:

Cetzima, Deana och Gasper

2018-07-16 14:24 | 0 kommentarer

En väldigt tråkig konsekvens i hettan är att hästarnas mat riskerar förstöras. En bal kan kännas och dofta fint när den öppnas, för att sedan ta värme och koka. På tisdagseftermiddagen öppnade jag en fin bal hösilage men redan på torsdag förmiddag kunde jag konstatera att den tagit värme. Jag vet inte hur hett det var där balen stod på gården under onsdagen, men på solsidan visade termometern 48˚ under tidig eftermiddag.

Från att ha varit ljusgrön och väldoftande av örter blev balen brun med en massa fläckar vit svamp och lukten påminde mer om gammal bensin. Jag stack in handen överallt upptill, och den var väldigt varm hela vägen in. Det var bara att försöka knyta om den så den inte skulle falla isär helt och öppna en ny bal, vilket otroligt slöseri!

Hösilaget jag tvingades köpa från Norrbotten i våras är jag grymt besviken på, särskilt som det är undermåligt plastat. Men det har visat sig att en del balar med trasig plast är helt ok, medan vi tvingats kassera balar både med hel och trasig plast. Ett lotteri varje gång! Här såg jag en smal reva när jag skulle öppna den, men det behöver inte betyda något.

SER helt ok ut på ena sidan..

..men illgrön på andra.

Lukten på den sämre sidan kan beskrivas som härsken grillbiff medan sidan som ser bra ut stank ungefär som blöt kogödsel. Det har jag lärt mig, att det definitivt inte ska lukta kogödsel, då är den bara att kassera.

Röda larver kryper i grönskan.

Det var bara att svälja förtreten och öppna ännu en norrbottnisk bal. Den var helt ok trots lite revor i plasten. Lite dålig allra överst bara, och nu, tre dagar senare är den ännu sval hela vägen in trots att dagstemperaturen stadigt ökar dag för dag. Tyvärr medför det förstås en vämjelig stank som ständigt ligger över gården, för mögligt och ruttnande hö, hösilage och ensilage luktar riktigt, riktigt illa. Men vi måste ju förvara dem på vår egen mark så länge, och det verkar dröja tills det blir tal om att ev elda upp dem.

Nä, nu avslutar jag med något betydligt trevligare. När jag skulle mocka vindskyddet på söndagsmorgonen såg jag bara fem hästar borta på Vinterhagens lägda. De hade visst lämnat Zayats och Tuchkin medan de låg och vilade och de två hade ingen brådska att följa dem. För mig blev det sötchock att se de yngsta helsyskonen vila ihop helt själva:

När jag var klar i vindskyddet hade storasyster Zeniya lämnat de andra för att dricka, och eftersom de yngsta precis klev upp såg jag tillfället att få en bild av Tovas ungar ihop. Men som vanligt var det inte helt lätt att ge regi till tre små basjkirer, särskilt som Tuchkin som vanligt gärna vill vara väldigt nära matte.

Här ställde jag mig på en hög gamla stockar.

De yngsta följer medan Zeniya står kvar på sin favoritplats i skuggan.

2018-07-15 12:19 | 1 kommentarer

Så länge det finns liv finns det hopp..

..men nu minskar hoppet om liv för var dag.

En sak känner man då igen från den hårda vintern som var, det är samma väder hela tiden. På stora sommarbetet bränns gräset nu. Det ser liknande ut i de två hagar vi turligt nog ännu har obetade, men det verkar som om det långa gräset ger skydd åt grönt undertill. Vi har åtminstone dagg om morgonen, inte alla har sådan tur. Om det skulle komma regn vore det behövligt med en vecka av dimma och duggregn innan, jag tror inte marken tar åt sig någon väta annars.

Nere på sommarbetet är stona och hingsten feta. Ytan är stor, de är få som går där och något växer uppenbarligen någon gång, någonstans på lägdan för det går verkligen ingen nöd på dem än. Deana klarar sig fint förstås, mamma Cetzima ger gott om mjölk, och är riktigt rund trots att hon ger di. När jag kom för att hälsa på dem lekte och plaskade Deana i vattenbrynet men sprang genast fram för att bli kliad. Både av mig och en buske, som framgår av bilden.

Nästa gång Stefan kommer hem ska de flyttas till skogsbetet. Bäcken de dricker ur där har sinat (det trodde vi inte kunde ske), men det har inte vår brunn så vi får dra ut vatten åt dem, och även om där inte växer jättemycket mat klarar de sig uppenbarligen på väldigt lite. Det är ju en jättebra sak med basjkirer ett sådant här nödår, de flesta är åtminstone lättfödda! 

2018-07-11 15:15 | 1 kommentarer

Tuchkin blir mörkare (och finare *partisk*) för varje dag som går.

Nu slår värmen till igen, och det brukar betyda att vi inte får jättemycket gjort med hästarna. Dels klarar jag personligen inte av värmen, den drabbar mig på dåligt sätt, men det har också att göra med all broms. Bromsen gillar värme skarpt, och då blir den hungrig på hästkött och låter vi oftast hästarna vara ifred.

Men vi körde igång tidigt på måndag, och gav Firma hovvård nere på betet medan det ännu var mulet. Vi pysslade om de andra också som bland annat fick medel mot knott och broms. Beroza fick sedan ledas runt med schabrak på, som hölls fast av täckesgjord, det efter att vi mätt henne (igen). Vi gör det enbart för att vänja henne att bli mätt, för hon måste ju mätas på Wången. Jag begriper mig inte på vår mätmaskin, den sa att hon är drygt 180 cm i mankhöjd och det är ju väldigt långt från verkligheten. Men efter visningen vet vi säkert! Gissar på 138 cm.

Tuchkin är gärna med Beroza, hon är självklara alternativet efter Fiona.

Stefan trimmade bort gräs, lupiner och rallarros från stängslen medan jag packade hö och annat. Efter lunch tog vi in först Fiona, och sedan Tuchkin som fick sin lunchmjölk inne för första gången på över sex veckor. Fiona fick hovvård medan Tuchkin fick gå ut till de andra igen och sedan råkade Elisjka bli verkad fram fast det inte var tänkt. Bromsen höll sig undan och Elisjka var väldigt tillmötesgående idag. Stefan passade på att lyfta framhovarna och raspa lite på Tuchkin också, som var superduktig! Hingstföl som går med andra hingstföl brukar reflexmässigt vika ihop bägge frambenen om man lyfter det ena -eftersom hingstföl leker precis så. Tuchkin vet ännu inte om att han är hingstföl och lyfter hur fint som helst, han gillar att vara duktig.

Hettan var vid det här laget mycket påtaglig och tryckande. Då tyckte vi det var passande att ta in Pavel och Mistjev som får stå bromsfritt i det svala stallet tills i afton. Mockning, vatten och annat vardagligt har vi förstås också gjort bort, samt en massa matlådor då det är resdag för Stefan på tisdag. Helt själv en hel vecka återigen. Utom på fredag, då får Beroza besök!

Tuchkins pappa Zenit. Ja, Berozas pappa också förstås.

2018-07-09 14:51 | 0 kommentarer

 Beroza är anmäld till sommarpremiering och ska visas på Wången söndag 26 augusti (därefter kommer priset justeras om hon inte redan är bokad då). Idag är jag glad att vi började förbereda henne för det här väldigt tidigt, redan i augusti ifjol, för vi har fått förhinder i träningen flera gånger sedan dess.

Vi har startat om säkert fyra- fem gånger pga olika händelser, tragedier och naturkrafter och det verkar ha varit nyttigt för unga damen. Säkert för mig med, och det bästa är att vi aldrig känt någon panik. Det har bara varit att börja om med att snabbrepetera och sedan addera något. Beroza mår bra av att man tränar en sak här och en sak där, gärna korta pass, och sedan lägger man ihop alla småsaker i en övning. Hon får gott självförtroende då, och så fort jag bär med mig grejer ut i hagen är hon väldigt förväntansfull. 

Vi hanterar hästarna med väldigt mycket NH-tänk, mycket helt enkelt för att våra basjkirer ÄR  mycket NH. Vid visning medför det ett problem, för våra unghästar vill bli ledda, alltså gå bakom sin ledare, inte bredvid som man gör vid visning. Tidigare har vi försökt lösa det med olika träning och uppmuntran men det går tveklöst bäst med pådrivare, så i år kör vi på det!

Fullt ifärd med att stå helt stilla. Hon är duktig på det med (och det är inte alls lika enkelt som man kan tro).

De där småsakerna handlar om att bli ledd, putsad, påföst, mätas, ha bett, trava, ställa upp sig och stå helt still, ledas med tyglar - vilket inte funkade så bra då Berozas hela koncentration plötsligt handlade om att ständigt få in tyglarna i munnen, så då bestämde jag mig att istället vänja henne med kedja. Så vi har övat att ha kedja under käken både med grimma och bett och det har funkat 100% bättre så hon kan koncentrera sig på det andra istället.

Idag satte vi ihop en massa småträningar så Stefan fick leda Beroza i träns och kedja, gå vid hennes bog i skritt och trav medan jag drev på. Det handlar inte enbart om att förbereda och undervisa Beroza, utan även hennes husse som av naturliga skäl får åka iväg de ca 35 milen till Alsen och visa henne helt ensam (plus anlitad pådrivare). Då inte alla våra hästar åker till Wången måste jag förstås stanna hemma och sköta om de andra under tiden. 

Det gick riktigt bra, särskilt som det var första gången i trav med ledare vid sidan och pådrivare med spö bakom. Inte många tveksamheter när poletten trillade ned och småbitspuzzlet ramlade på plats, så vi avbröt förstås när det gick som allra bäst. Det brukar innebära en glad och förväntansfull unghäst vid nästa träning. Det blev inga bilder alls vid dagens träning, men en någon timme efteråt. När hon rullat in sand i den putsade pälsen och boss i den kammade och glanssprejade manen.. men hon är ju fin ändå.

2018-07-08 14:43 | 0 kommentarer

Det är inte bara Tuchkin som växer och fäller fölpäls. Nere i beteshagen har Deana skjutit i höjden och på några dagar har hon blivit alldeles prickig! Som väntat blir hon en ljusare variant av sin mor, och verkar begåvats med alla grå nyanser som finns! Från riktigt ljusgrå till nästan svart. Hoppas det finns ränder på benen även under fölpälsen, synbara alltså, så de inte försvinner i allt det mörka. 

Frambenen är numer både randiga och prickiga.

Vänster sida.

Mörkare på benen och i ansiktet än resten av Deana.

Ljusgrå rumpa..

..med mörkfläckiga ben.

❤️

Deana är för närvarande mycket kelsjuk, och kontaktsökande utan att vara påträngande eller oförskämd på något vis. Väldigt trevligt, och jag passar på att njuta av att vara nära henne, mysa och tanka energi. Tids nog kommer hon säkert börja ifrågasätta det ena och det andra, men nu är hon helt enkelt ett perfekt föl med väldigt trevlig personlighet.

2018-07-06 16:37 | 1 kommentarer

Tuchkin växer så det knakar just nu, grimma nr två är urvuxen och grimma nr tre verkar inte hinna bli utnött direkt. Han växer ur fölpälsen också, och nu syns på riktigt att han blir svartbrun.

 Det rödbruna släpper fläckvis

Benen bakifrån, ovanför de vita bakstrumporna blir det kolsvart.

Han har inga vita tecken fram. Det ljusa håller på släppa där med, men ännu är frambenen ljusare baktill än fram..

..vilket syns tydligare här.

Under det ljusa är det svart.

En svartbrun häst är svart/mörkbrun med ljusare mule, och Tuchkin har ju ljus mule.

Visst är jag partisk då Tuchkin gavs till mig som nyfödd och är ”min” egen fölunge, men jag vågar ändå påstå han blir tjusig när han blir äldre. Hoppas kan jag i alla fall, och han har ärvt mamma Tovas snälla ögon. Det är fint det med.

2018-07-05 16:30 | 0 kommentarer

Det är vansinnigt varmt nu, och vanvettigt mycket broms om dagarna. Då är det bra att vi har ett svalt och skönt stall, så där har Mistjev och Pavel fått stå under några timmar söndag, måndag och tisdag. De har fått både hovvård och hårvård, men främst har de bara stått inne och njutit av lugnet. De har skydd i sin hage (ett tak med två väggar), men bromsen lämnar dem inte ifred där så de vill gärna vara inne ett tag. In mitt på dagen och ut igen fram mot aftonen. 

Pavel

Nykammad Mistjev

Vi har också nyttjat stallet för att ta in de flesta stona en och en. Tuchkin har inte brytt sig om att Fiona lämnat honom och gått in, någon av gångerna, det är bra. Beroza är gärna inne själv och verkar mest besviken över att gå ut igen. Elisjka som ibland kan bli ängslig om hon lämnas ensam av de andra hade inga som helst problem att gå in själv. Det är uppenbarligen skillnad på att lämna och att lämnas. Hon drog benen efter sig något fasligt när hon skulle ut igen och det är ju bättre än när hon försöker hoppa över en i brådskan att komma in till de andra i hagen. Zeniya var lika duktig, fast hon tjänstgjorde som barnflicka åt Tuchkin både måndag och tisdag. Viktigt jobb det där (viktigare än man kan tro, det är en ära att få se efter lillen).

Ute kan vi inte göra mycket med hästarna, det är inte alls juste att träna unghäst när bromsen är så fasligt elaka. Däremot har vi med traktorns hjälp mockat rent Gaspers hage efter vintern. All snö gjorde att hästarna inte rörde sig så mycket i vintras, så toaletterna är väldigt koncentrerade, främst till området runt vindskyddet (och i vindskyddet). I vanliga fall får jag kratta mig genom hagarna för att mocka, nu räckte det att köra ett antal vändor med skopan. Väldigt bekvämt, och skönt att få det gjort när det inte finns något annat vettigt att ta sig till. Dessutom har jag slagit ihjäl närmare 30 broms idag av olika sorter, det kändes ganska nyttigt faktiskt.

2018-07-03 15:12 | 0 kommentarer

Äntligen dags att flytta om hästar igen och nu förbereder vi för att Zenit äntligen ska få träffa ston igen. Tovas frånfälle och Tuchkin har ställt till det på den biten, men nu blickar vi framåt. Hemmahagen har delats av och den över vintern instängslade träningsytan öppnats upp, så det växer (om än glest och magert) gräs nog för att tillgodo se en rysk hingst i sina bästa år i väntan på att brunster infaller. 

Men de första vi flyttade var Mistjev och Pavel som fick lämna sin ökenhage nere vid sommarstugorna och gå in i svala stallet. De fick beta lite på vägen och var så nöjda över det. Sen tog vi ned Zenit från Undantagshagen till den modifierade Hemmahagen, och han reagerade som basjkirer gör mest:

..nämligen med att äta!

Det har inte undgått Zenit att sommarhästarna anlänt, så efter en stund sprang han till stängslet för att kolla in dem.

..för att sedan äta lite mer för vi har flyttat ut det stängslet närmare vägen.

Nä det vart inga actionbilder på vår tjusiga hingst idag. 

Bakom mig, på andra sidan vägen står stona och trängs vid grinden, grymt avundsjuka på Zenits gräs! Ingen brunst..

Han är bra fin, vår Zenit.

Mistjev och Pavel släpptes ut från svala stallet på tidig eftermiddag. Då hade vi byggt ut Undantagshagen så de även får agera gräsklippare ute på gården, granne med stona i vinterhagen. Vi hann också städa efter Zenit, det är bekvämt med hingstar eftersom de lägger all sin gödsel i några få högar.

Helst vill de här två äta på exakt samma ställe..

..särskilt Pavel, Mistjev är inte så kräsen. 

2018-07-01 14:26 | 0 kommentarer