
Deana har besökt stallet för första gången i livet.
Ett par dagar innan Milyj skulle resa från Finland förra torsdagen uppvisade hon hälta på höger fram. Veterinären som undersökte Milyj -som ändå skulle ha veterinärintyg för att resa till Sverige, sa att det nog var en sträckning i bogen. Man gissade att Milyj sträckt sig när hon busat med de andra hästarna, det var lite halkigt i hagen efter ett regnväder. Det är inget ovanligt att unga hästar sträcker eller fläker sig, de brukar läka ihop bra och efter några veckor märks ingenting.
Nackdelen med att ge smärtstillande är förstås att de rör sig i onödan, och Milyj är precis som sin storasyster Elisjka ett riktigt energiknippe! Man får väga för och emot, och alla hästar är individer. Efter några dagar här tyckte jag att Milyj verkade varannandagshalt och jag tänkte att hon ansträngde sig i onödan när hon vilat sig i form. På tisdagen var hon mycket bättre, men på torsdagen var Milyj väldigt halt. Jag tänkte att något hänt under stormen som drog över här under onsdag och natten till torsdag.
Jag ringde min veterinär och resonerade fram en lösning. Jag ville prova att låta hela flocken stå inne 15 timmar (17-08) torsdag-söndag, och blev det inte bättre skulle jag låta Milyj stå på boxvila söndag-lördag. Det vore inte helt optimalt att ha Galina och Zayats inne så länge, utan jag tänkte hämta upp treåriga Zeniya som stallkompis. Hon gillar att stå i box (som hennes mor gjorde) och är lugn och snäll inne. Vi hade ändå tänkt att det skulle vara Zeniya som först av de andra stona skulle ansluta till den flocken.

Fredag- och lördag morgon var Milyj lika halt när hon leddes ut i hagen, och nu misstänkte jag starkt att det smärtstillande inte verkade alls. Nog för att en del basjkirer med hälta är väldigt försiktiga -medan andra anstränger sig för att inte visa smärta alls, men nu började tankarna kretsa kring om det kunde vara någon slags inflammation någonstans och inte alls en sträckning.

Senare i inlägget återkommer jag till Milyj och hältan, men först vill jag berätta att stallet inte stod oanvänt dagtid heller. Efter att de tre stona letts ut till Hemmahagen städades boxarna noggrant och sedan tog vi in Gaspers flock fredag, lördag och söndag. De har ju nyss flyttat från sommarens beten till Vinterhagen. Deana ska strax vaccineras och innan året är slut ska hon chipmärkas så det är dags att göra sig bekant med stallet och att stå i box.
Aldrig har det varit så enkelt för oss att få in ett fyramånaders föl för första gången! Hästar ser och tänker förstås inte som människor. När vi tar in mamma och föl går fölet löst och följer efter. Vad en dörröppning är, det vet inte ett föl förrän det passerat första gången, ofta blir det så att mamma magiskt trollas bort när hon går genom dörren. Fölet blir förvirrad och orolig, vart tog mamma vägen? Så vi brukar stanna mamman halvvägs inne och vara beredd att genast vända inne, gå ut och försöka igen, men Deana följde med som om hon aldrig gjort annat. Rakt in genom den lilla bakdörren och sedan till rätt box där hon genast gjorde sig hemma inom de fyra väggarna. Klockrent, och himla tacksamt.

På söndagen var Deana så kaxig så hon bestämde sig för att stanna utanför stallet och beta helt ensam medan mamma gick in, så då fick vi vända om. Då tog vi in Firma och Gasper först så fick Francesca gå efter Deana och putta på lite, då följde hon med mamma Cetzima som det var tänkt. Väldigt duktig tjej, hon verkar intelligent, för hon ifrågasätter vad vi vill ibland och undrar om hon måste. Litegrann som Milyj när hon var liten, så åter till hältan:
Söndag morgon haltade Milyj betydligt mindre! Vår plan att stalla in henne 100% under veckan tillsammans med Zeniya kändes fortfarande som en bra idé. Men bara någon timme innan vi skulle hämta upp Zeniya och ta in Milyj var Stefan ute och mockade i Hemmahagen, och Milyj -som verkade på mycket bättre humör än tidigare under helgen följde honom steg för steg, genom hela hagen. Då lägger Stefan märke till att det ser kladdigt ut vid kronranden höger fram:

Hovböld!
Det var inte så konstigt att det smärtstillande inte verkade, och när en hovböld läker ut ska hästen få röra sig fritt, utan tvång på mjukt underlag, och det är ju Hemmahagen det! Ingen installning för de två stona alltså, och jag fick packa om en massa hö jag förberett, men vad gör väl det? Vilken lättnad, och lättnad för Milyj som haltar allt mindre och verkar allt gladare.

Vi fortsatte söndagen med att gå ned till stora beteshagen och pyssla om de tre grabbarna som fortsätter gå där tills sommarhästarna åkt hem för i år. Det går ingen nöd på dem, det finns ännu lite mat i den stora hagen, och de stödutfodras dagligen. Ruslan och Pavel är fina i hullet medan Mistjev är tjock. Precis som det brukar vara alltså. Och svårfotade är de också, precis som vanligt:

Ruslan

Pavel

Mistjev lyckades jag fota i farten. Han är så tjusigt vintersvart nu, som han blir på hösten.
Jag lyckades få till ett gruppfoto på håll..

..efter att ha mutat dem med äpplen!
🍎🍎🍎
2018-09-30 15:39 | 0 kommentarer