Deana har besökt stallet för första gången i livet.

Ett par dagar innan Milyj skulle resa från Finland förra torsdagen uppvisade hon hälta på höger fram. Veterinären som undersökte Milyj -som ändå skulle ha veterinärintyg för att resa till Sverige, sa att det nog var en sträckning i bogen. Man gissade att Milyj sträckt sig när hon busat med de andra hästarna, det var lite halkigt i hagen efter ett regnväder. Det är inget ovanligt att unga hästar sträcker eller fläker sig, de brukar läka ihop bra och efter några veckor märks ingenting.

Nackdelen med att ge smärtstillande är förstås att de rör sig i onödan, och Milyj är precis som sin storasyster Elisjka ett riktigt energiknippe! Man får väga för och emot, och alla hästar är individer. Efter några dagar här tyckte jag att Milyj verkade varannandagshalt och jag tänkte att hon ansträngde sig i onödan när hon vilat sig i form. På tisdagen var hon mycket bättre, men på torsdagen var Milyj väldigt halt. Jag tänkte att något hänt under stormen som drog över här under onsdag och natten till torsdag.

Jag ringde min veterinär och resonerade fram en lösning. Jag ville prova att låta hela flocken stå inne 15 timmar (17-08) torsdag-söndag, och blev det inte bättre skulle jag låta Milyj stå på boxvila söndag-lördag. Det vore inte helt optimalt att ha Galina och Zayats inne så länge, utan jag tänkte hämta upp treåriga Zeniya som stallkompis. Hon gillar att stå i box (som hennes mor gjorde) och är lugn och snäll inne. Vi hade ändå tänkt att det skulle vara Zeniya som först av de andra stona skulle ansluta till den flocken. 

Fredag- och lördag morgon var Milyj lika halt när hon leddes ut i hagen, och nu misstänkte jag starkt att det smärtstillande inte verkade alls. Nog för att en del basjkirer med hälta är väldigt försiktiga -medan andra anstränger sig för att inte visa smärta alls, men nu började tankarna kretsa kring om det kunde vara någon slags inflammation någonstans och inte alls en sträckning. 

Senare i inlägget återkommer jag till Milyj och hältan, men först vill jag berätta att stallet inte stod oanvänt dagtid heller. Efter att de tre stona letts ut till Hemmahagen städades boxarna noggrant och sedan tog vi in Gaspers flock fredag, lördag och söndag. De har ju nyss flyttat från sommarens beten till Vinterhagen. Deana ska strax vaccineras och innan året är slut ska hon chipmärkas så det är dags att göra sig bekant med stallet och att stå i box.

Aldrig har det varit så enkelt för oss att få in ett fyramånaders föl för första gången! Hästar ser och tänker förstås inte som människor. När vi tar in mamma och föl går fölet löst och följer efter. Vad en dörröppning är, det vet inte ett föl förrän det passerat första gången, ofta blir det så att mamma magiskt trollas bort när hon går genom dörren. Fölet blir förvirrad och orolig, vart tog mamma vägen? Så vi brukar stanna mamman halvvägs inne och vara beredd att genast vända inne, gå ut och försöka igen, men Deana följde med som om hon aldrig gjort annat. Rakt in genom den lilla bakdörren och sedan till rätt box där hon genast gjorde sig hemma inom de fyra väggarna. Klockrent, och himla tacksamt.

På söndagen var Deana så kaxig så hon bestämde sig för att stanna utanför stallet och beta helt ensam medan mamma gick in, så då fick vi vända om. Då tog vi in Firma och Gasper först så fick Francesca gå efter Deana och putta på lite, då följde hon med mamma Cetzima som det var tänkt. Väldigt duktig tjej, hon verkar intelligent, för hon ifrågasätter vad vi vill ibland och undrar om hon måste. Litegrann som Milyj när hon var liten, så åter till hältan:

Söndag morgon haltade Milyj betydligt mindre! Vår plan att stalla in henne 100% under veckan tillsammans med Zeniya kändes fortfarande som en bra idé. Men bara någon timme innan vi skulle hämta upp Zeniya och ta in Milyj var Stefan ute och mockade i Hemmahagen, och Milyj -som verkade på mycket bättre humör än tidigare under helgen följde honom steg för steg, genom hela hagen. Då lägger Stefan märke till att det ser kladdigt ut vid kronranden höger fram:

Hovböld!

Det var inte så konstigt att det smärtstillande inte verkade, och när en hovböld läker ut ska hästen få röra sig fritt, utan tvång på mjukt underlag, och det är ju Hemmahagen det! Ingen installning för de två stona alltså, och jag fick packa om en massa hö jag förberett, men vad gör väl det? Vilken lättnad, och lättnad för Milyj som haltar allt mindre och verkar allt gladare.

Vi fortsatte söndagen med att gå ned till stora beteshagen och pyssla om de tre grabbarna som fortsätter gå där tills sommarhästarna åkt hem för i år. Det går ingen nöd på dem, det finns ännu lite mat i den stora hagen, och de stödutfodras dagligen. Ruslan och Pavel är fina i hullet medan Mistjev är tjock. Precis som det brukar vara alltså. Och svårfotade är de också, precis som vanligt:

Ruslan

Pavel

Mistjev lyckades jag fota i farten. Han är så tjusigt vintersvart nu, som han blir på hösten.

Jag lyckades få till ett gruppfoto på håll..

..efter att ha mutat dem med äpplen!

🍎🍎🍎

2018-09-30 15:39 | 0 kommentarer

Äntligen en språklektion, nu får ni lära er allt viktigt om akut accent (´) och grav accent(`). Som ni längtat! 

Vad är det för något bakom hästen? En banan? Eller en fasan kanske..?

På skoj brukar jag säga att om man känner sig lite ensam kan man alltid starta företag, för då ringer det försäljare när som helst, även kvällar och helger. Gemensamt för alla som ringer mig i säljande syfte är att alla uttalar Mánadis fel, därför tänker jag tala om hur det ligger till.

Tecknet ovanför det första a-et är en akut accent, och förlänger en vokal. Precis som i idé, filé eller armé. Grav accent kallas tecknet ovanför a-et i à la carte, och sträcker sig alltså åt andra hållet. Försäljarna som ringer mig uttalar Mánadis som man uttalar banan, altan eller fasan, alltså betoning på fel a. Tänk istället två a = å.

Banan-dis Elisjka..? Nä..

Det uttalas alltså Månadis, och en mån-dis är ett slags väsen, en sorts ande om man så vill, som hör till månen på samma sätt som skogsdiser hör skogen till. En ledtråd finns i företagets loggor, det är således en måne bakom Hinicas vackra huvud, inte en banan. Jag har funderat på att ändra så det blir enklare, men tycker det är lite bökigt dels att ändra ett registrerat namn, men även loggorna som jag tycker mycket om. På instagram lägger jag numer alltid till hashtaggen (#) månadis när jag taggar företaget. 

2018-09-25 11:21 | 4 kommentarer

Gasper i Vinterhagen

Det verkar som om höstblåsten kommit hit för att stanna, det har blåst sedan i torsdags och någon ände syns inte i prognoserna. Lite tråkigt att en del hästmat blåser bort, men det är som det är. På lördagen fick Gaspers flock flytta hem från skogsbetet till Vinterhagen med sitt stora vindskydd bakom ladugården. Trevligt att ha dem hemma, och nu blir det enklare med att ta in dem och fölträna Deana.

Francesca pekar på vindskyddet med sitt vänstra öra.

Hösten blir allt mer färgsprakande för varje dag som går, det är mest påtagligt i skymningen hur färgerna verkligen lyser upp tillvaron. Numer kvällsutfodrar jag efter solen gått ned, men skymningsljuset är helt fantastiskt nu. Det är en annan sak som är synd med långvarigt blåsväder, att alla färger allt för fort ramlar ned på backen. 

Zayats med vind i håret.

Milyj.

På söndag förmiddag ställde vi in Galina, Zayats och Milyj, och de verkade trivas utmärkt i sina boxar där det var vindstilla så höet låg kvar. Under tiden passade jag på att roa mig:

Ruslan är ju ridbar så varför inte? Visserligen två år sedan jag red senast, men skulle något hända är det ju nära till marken 😉 Det blåste hemskt, så egentligen hade jag bara tänkt prova utrustningen på honom, men trots fjanterier i intilliggande hagar var han så lugn och fin så jag satt upp och skrittade runt lite. Det kändes väldigt bra! Jag kom på mig själv att jag spände mig onödigt mycket först, och då bar han mig ytterst försiktigt men när jag slappnade av traskade han på fint. Lyckliga den som köper Ruslan.

Den här bilden gillar jag bäst. Vacker ponny med min favoritårstid i bakgrunden, då kan man inte annat än må riktigt bra.

2018-09-23 14:29 | 1 kommentarer

Som jag skrev sist skulle Fautrasen bära med sig en fin liten överraskning när den återvände från Norrbotten. Först fick den göra ett besök i Finland, och strax var ettåriga Milyj lastad och på väg tillbaka till Trehörningen.

Samma häst i samma hage, nästan 13 månader senare.

Milyj har vuxit, och det är uppenbart att hon är mycket väl omhändertagen. Hon har ändrat färg och gått från gullig (vilket Milyj betyder) till vacker, men det råder ingen som helst tvekan om att det är samma häst. Efter den långa resan var Milyj förstås lite skakig i benen, men det var uppenbart att hon kände igen sig. Hon fick vila upp sig i box under natten, och tidigt på fredagsmorgonen fick hon gå ut i sjukhagen. Samma hage hon lämnade i slutet på augusti i fjol. 

I verkligheten lever hon upp till sitt namn, men hon vägrar bli bra på bild! Grimaserar, blundar, har öronen åt olika håll, skakar huvudet precis när kortet tas, och dessutom, som tur är, var hon väldigt bekväm i sin box och låg ned för att sova vilket satte sina spår i den ljusa hårremmen. Men några bilder blev det att visa upp i alla fall.

På förmiddagen tyckte vi det var dags att Milyj gick över till jämnåriga halvsystern Zayats och tant Galina i hagen mittemot, det var uppenbart att de ville bekanta sig närmare, och lugnare ihopsläpp har jag då aldrig varit med om. Det var inte så att de blev bästisar direkt, men nästan inga konflikter alls, inte ens när jag gick in och försökte provocera fram dem. Lite pip och gester, det var allt. Inte en spark, inga rusningar, inget hopp och lek eller bita ifrån. 

Hejhej..

Varför kom då Milyj tillbaka? frågar sig många. Jo, ibland blir livet inte som man tänkt utan hastigt vänt upp och ned. I början av året flyttade Milyj till norra Finland, men i hennes familj drabbades man av sjukdom och tvingades finna nya hem till sina hästar. Vi beslutade oss för att bästa lösningen var att hämta hem Milyj och i lugn och ro låta henne finna nytt hem härifrån. 

Ute i hagen är det som om hon aldrig varit härifrån, kommer fram och vill mysa på en gång.

Milyj kommer vara till salu, men jag vill betona att det inte är bråttom för hon måste få landa här först, vila upp sig lite efter alla äventyr och leva flockliv med andra basjkirer. Hon uppfyller med råge alla kriterier vi har för att erbjuda unghäst till försäljning, och jag vill inte att rätt spekulant missar henne. När jag sätter upp Milyj på Till Salu-sidan kommer det gå bra för rätt person att boka henne, men vi kommer inte skicka iväg henne förrän vi tycker det känns rätt. Här går alltid individens bästa först, vi tar oss den rätten.

Tant Galina, Zayats och Milyj, ungefär en halvtimme efter hopsläpp.

2018-09-21 14:15 | 3 kommentarer

Bilder från Berozas första lastträning i augusti.

Vi har fått mycket användning av vår fina Fautras den senaste tiden. Det är en väldigt bra transport, som förutom att den erbjuder hästar att åka lyxigt, obundet och bra (den är utrustad med kamera, så vi vet med säkerhet att de åker bra) även kan frakta sådant som hö, halm och strö. För några helger sedan fick den frakta Beroza till Alsen tur och retur för premiering på Wången och i helgen körde den återigen Beroza, fast bara halvvägs, och sedan frakta hem Ruslan. 

Nystädad på insidan, redo för nya uppdrag.

I skrivande stund är Fautrasen på väg norrut, rätt långt norrut faktiskt. Den är tom sånär på några praktiska bra-å-ha-grejer i den inbyggda sadelkammaren, men när den återvänder på torsdag kväll är förhoppningen att den innehåller en fin liten överraskning. Den som ser får lever som mamma sa 😉

2018-09-16 16:43 | 0 kommentarer

Resan till Bispgården gick väldigt bra, en lugn och fin Beroza lastadades ur och ställdes i box, och Ruslan hämtades från sin hage där han gick med store Szum. Strax var Ruslan lastad och på väg hem. De stannade en sväng på Ahlsell i Övik, men Ruslan fick inte följa med in..

Jag visste inte till hundra procent hur Ruslan skulle tas emot eller hur han skulle bete sig, även om jag anade att det skulle gå bra. Sist de sågs var Ruslan så fasligt hingstig att till och med Mistjev var rädd för honom, men Ruslan har blivit valack även i huvudet nu så förutsättningarna var goda. Men för säkerhets skull tog jag på sexåringarna grimmor, bättre vara förberedd.

Det fanns absolut inget att oroa sig för. Ruslan såg genuint lycklig ut när han klev ur Fautrasen och insåg att han kommit hem. I hagen hälsade de hastigt på varandra, Pavel lite mer, och han visade även Ruslan runt medan Mistjev passade på att äta det hö jag lagt ut (för att hålla grinden fri för insläppet). När procedurerna var över ville Ruslan äta med Mistjev, och det gick bra. Det fick han inte förut. 

Jag kunde ta av alla grimmor på en gång, skönt.

Så fick jag en väldigt fin bild av Pavel också:

Snygging..

2018-09-15 07:54 | 0 kommentarer

På torsdagen var det dags för Beroza att få sin andra grundvaccination mot influensa, och samtidigt fick Tuchkin sin första mot stelkramp då han fyller halvår om några dagar. Det blåste minst sagt friskt i hagen, men det gick bra ändå. När veterinären åkt och jag gick tillbaka till hagen tio minuter senare låg alla ungar i en hög och Fiona en liten bit ifrån. I hagen bredvid stod Zenit under sitt verandatak och såg ut att ha koll fast han vilade. Väldigt harmoniskt.

Halv sju på fredagsmorgonen låg dimman vackert över sjön, och solen tog sig precis över trädtopparna när jag hämtade Beroza. Så fint så jag passade på att ta en sista bild. Hon lämnade flocken bakom sig och passade på att äta lite gräs medan hon passerade hagarna på väg upp till gården där hon med samma friska vilja glatt skuttade in i Fautrasen där hon väntade fint medan husse fick med sig kaffe och fika i bilen. 

Beroza kommer fortsätta vara till salu året ut, och för spekulanter är det kanske glädjande nyheter att hon nu kommer befinna sig väldigt centralt. Brännan utanför Bispgården ligger ju geografiskt sett nästan mitt i Sverige! 

2018-09-14 07:30 | 0 kommentarer

Nu ska basjkirer ut och åka igen. I somras reste ju Ruslan iväg för att påbörja inridning efter att han läkt ihop efter kastration. Han numer är ridbar, och vi tar hem honom nu så han får komma in i sin gamla flock innan vintern. En flock som även ska berikas med Tuchkin så småningom. Här är det tyvärr mycket begränsat med möjligheter för ridning, så det blir mest vila och återhämtning för Ruslan innan han reser tillbaka för vidareutbildning. Om han inte blir såld innan dess förstås, han kommer fortsätta vara till salu. 

Men Stefan kör inte helt själv till Brännan, utan tar med sig Beroza som ska gå där på lösdrift och bli väl omhändertagen. Hon ska ridas in nästa år, så det är en klar fördel om hon redan känner sig hemma både med miljö och människor tänker vi. Inför resan har jag och Beroza provat ut några grimmor hon ska ha med sig, och en knallrosa är ju aldrig fel. Särskilt som den syns bra om hon råkar tappa den.

Beroza kommer förstås fortsätta vara till salu året ut.

Också har Deana fyllt 16 veckor nu och fått sin andra dos Axilur. Det gick förstås lika enkelt som förra gången. Och hösten gör sig påmind nu, natten till tisdag bjöd på både hård blåst och rikligt med regn, så när jag letade upp Deana på förmiddagen låg hon inte helt oväntat uppe på skogslägdan och tog igen sig i höstsolens värmande strålar.

2018-09-11 16:49 | 0 kommentarer

Vi har låtit en hage stå obetad sedan i början på juni, och nu var det dags för den hagen att bli bebodd. På lördag förmiddag tog vi in Galina och Zayats, och Fiona fick gå till sjukhagen. Sedan tog vi dit Tuchkin också, han är så himla snäll och tillitsfull, inga problem att följa matte från kompisarna till ny hage.

Kvar i Hemmahagen var då endast Beroza, Zeniya och Elisjka som vi ledde till nya hagen, mitt emot pappa Zenit, som vi för säkerhets skull stängslat in på nederdelen av sin hage för att han inte skulle skrämma sina döttrar med att springa fram till sin grind. Att ett par av dem gått i brunst är en anledning. Allt gick väldigt bra, men lite förvånad är jag att tvååriga Elisjka fick vara den modiga som gick först och ledde de två andra. Guldstjärna till alla tre.

Så hämtade vi Fiona och Tuchkin och när alla var på plats öppnade vi upp till Zenit så han kan fritt gå mellan sina bägge hagar. Pavel och Mistjev på betet verkade nöjda över att hagen bredvid deras blivit bebodd, likadant sommarhästarna som går ”vägg i vägg”. 

Men har jag inte glömt några hästar nu? Det där var ju inte hela stoflocken. Nej kvar i stallet stod Galina och Zayats som fick gå tillbaka till Hemmahagen när allt var på plats och vi såg att det var lugnt. Zayats verkade som vanligt nöjd med tillvaron, men Galina var ytterst besviken över det mesta och klagade högt och länge innan hon allt mer fogade sig i ödet att de (hon) inte fick följa med på kalaset. 

Besviken Galina.

Zayats tycker det är skönt få matro med helt egna mathögar. 

Varför vi delat upp stoflocken på det viset kommer ni veta om ett par veckor.

2018-09-08 14:48 | 0 kommentarer

Deana kommer till mötes, i bakgrunden Francesca, Cetzima och Gasper

Nog för att minnet är selektivt (vilket är en välsignelse kan jag tycka), men jag kan inte minnas  att vi haft föl födda samma år som alla (bägge) varit så enkla, vänliga, tillmötesgående och mysiga. Helt skilda föräldrar och olika hagar förstås då Deana går med både mamma och pappa, men precis lika milda till sättet och harmoniska. De skänker mig sådan energi och glädje.

 Deana och Tuchkin

Idag var det exakt 20 veckor sedan Tuchkin föddes, och nu har han definitivt vuxit ur alla föl- och shetlandsgrimmor så jag fick prova ut ponnygrimmor på en tålmodig liten hingst. Den som var liten nog har även Gagarin och Elisjka burit, jag tycker det är roligt när en del saker får gå i arv och man påminns om tidigare år. De minsta grimmorna hinns sällan nötas sönder men bär istället med minnen som vaknar.

Orange och svart passar dessutom fint till Tuchkin! 

Deana kan ännu använda sin supermjuka lilla fölgrimma, och den bär verkligen med sig massor av minnen. Odessa brukade plocka ur just den ur hinken (de var ändå tre föl på betet den sommaren) och slänga runt den i luften som för att säga ”den här är min!” medan man höll på med något annat. Jag tror den fick all sin patina under de månaderna. Sedan har Ruslan, Leonid, Elisjka och Zayats haft den som första-grimma. Undrar vem som bär den i framtiden?

Tar med bilden mest för att pappa Gasper är med. Det kan vara så att även han bar den, men jag fann ingen bild på det. Man kan ana hur välnött grimman blivit genom åren, en klenod.

Det blev ju tyvärr endast två föl, att runda Francesca började producera mjölk var troligtvis ett önsketänkande från min sida och hon har betäckts igen i sommar. Så kan det vara på fribetäckning. Vi har inte sett några som helst spår efter kastning så det beror på något annat. Ibland tar det tid innan det tar första gången, och kanske påverkar det att Francesca är överviktig? Det där är rätt svårt att reglera i en flock med individer som har olika näringsbehov, särskilt under betet. Vi hoppas på föl i framtiden även för henne, och under tiden tar hon god hand om Deana (som är mycket mer med Francesca än med mamma). 

Bonusbild:

Ruslan (Gaspers lillebror) med samma grimma, och mamma Minotchka i bakgrunden. Ruslan var i och för sig också väldigt enkel och snäll, lätt att glömma då han var ensam i sin årskull.

2018-09-04 16:37 | 0 kommentarer

Efter att Beroza kom hem från Wången med sin blågula rosett satte jag in ny annons på henne, och uppdaterade även texten på hennes egen sida, och det slog mig hur mycket mer jag vet om Beroza nu än förra gången jag skrev en annons på henne. Att hon är fin, det tyckte vi redan, men vi är ju högst partiska i den frågan. Efter att en erkänt bra domare bekräftat det både med siffror och ord känns det förstås bra att vår känsla var rätt. 

Vi visste att Beroza kunde lämna flocken, men ännu inte att hon utan problem kunde stå inne själv även om övriga flocken högljutt frågade vart hon tog vägen, och att hon är otroligt trevlig och enkel att verka hovarna på. Bo i box borta var heller inga problem, lugn och nyfiken kan man sammanfatta det. Vi lärde oss efter jag skrev den första annonsen att Beroza är mycket lättlastad, men vi hade ännu ingen aning om att väl instängd i transporten var allt frid och fröjd. Stod jättefint även när bilen var parkerad, även efter premieringen klev hon in så fint och väntade på avfärd medan husse mockade boxen och plockade ihop allt. Transporten var snabbstädad efteråt kan jag säga, och då mockades den ändå aldrig ur mellan dit- och  hemresan. 

Allt det sammantaget tycker vi faktiskt motiverar en prishöjning, även om det kanske är lite ovanligt fram mot hösten att man gör så, men det är helt enkelt mer och bättre häst nu än för några månader sedan. Det har vi fått bevisat. Och då finns det massor vi ännu inte vet om Beroza, inte ens hon vet det än. Det tycker jag är spännande. 

2018-09-02 14:19 | 0 kommentarer