Folk är så snälla och omtänksamma, när något tråkigt sker så hör folk av sig för några tröstande ord. Omtanken följs också ofta av ungefär dessa ord: ”Så mycket som hänt, hoppas det vänder för er”. Ja visst har det hänt mycket tråkiga saker, oskäligt mycket sedan vi flyttade hit till Trehörningen tänker jag ibland, men dels är minnet selektivt och dessutom startade vi nog stuteriverksamheten med väldigt, väldigt mycket tur. Så nu tänker jag ta upp tre positiva saker som verkligen lyst upp vårt 2018.

🌟 Tuchkin.
Visst var det en stor tragedi att förlora Tova, och jag hade svårt att uppskatta bytet. Av flera olika anledningar ville jag inte fästa mig vid mycket för lille Tuchkin. För det första var det inte säkert att han skulle överleva, och eftersom jag tidigt tog beslutet om att inte söka amma utan föda upp honom på ersättning och låta stona ta hand om uppfostran ville jag minimera någon inblandning i präglingen. Trots Tuchkins ihärdiga försök till uppmärksamhet, kärlek och tröst höll jag mig till att vara mattant så långt det gick.

Med låtsasmamma Fiona i ombyggda stallet.
Vilken tur vi hade Fiona att ta in och vara sällskap till Tuchkin. Då snön låg meterhög och vi saknade hagar byggde vi om stallet och de två fick bo inne i flera veckor med korta besök ute i liten rasthage (där Fiona inte trivdes, vi kunde inte ha henne lös där) så Tuchkin fick se himlen och skutta runt i full fart. Även om Fiona av någon anledning aldrig skulle få ett föl har hon ändå varit obeskrivligt värdefull som fostermamma. När vi tillslut kunde ha dem ute introducerades stona ett efter ett under lång tid, och sedan fick Tuchkin en riktig uppfostran av en hel flock ston i olika åldrar. Då först vågade jag känna att Tuchkin var en speciell gåva till mig från Tova, och kunde glädjas åt ett friskt, snällt och ovanligt välhanterat föl.

Min favoritbild av Tuchkin från hans första sommar.
Datumet det vände var 21 maj:

Deana med mamma Cetzima och pappa Gasper i bakgrunden.
Äntligen fullkomlig lycka och glädje, klang och jubel när Gaspers första avkomma föddes! Ett välskapt och friskt föl, en glad och frisk mamma och en pappa som uppförde sig som man ska. En fölning helt utan komplikationer, precis som det ska vara. Att fölet sedan visar sig vara av en väldigt mild, trevlig och intelligent sort var förstås också en bonus.

🌟
Våra basjkirföl, särskilt stoföl, som får växa upp med sin pappa brukar få en mer positiv inställning till det mesta, och ett annat självförtroende. Sant eller ej? Min erfarenhet så här långt i alla fall.
Så blev det augusti och dags för årets stora ögonblick. Det är inte första gången vi fött upp ett diplomsto, men nu var det första gången Stefan fick visa upp ett eget treårigt sto som erhöll avelsdiplom. Lite drygt ett år efter vi förlorat hennes mamma Hinica och därtill lille helbrodern på väg ut i livet, belönades vår fina Beroza med 40 poäng och diplom. Och det på Wången, endast några km från platsen hon föddes, i Alsen.

🌟
Beroza och Hinica i Alsen, juli 2015.
Tre starkt lysande stjärnor, det räcker för att lysa upp hela året. Det har även hänt annat bra, och förstås lite för mycket dåligt men koncentrerar man sig på det som är bra, och låter sig bestrålas och värma sig i skenet av dessa stjärnor så orkar vi nog fortsätta nästa år också. Tänker man efter lite så vänder det faktiskt ganska ofta, lycka är inget bestående tillstånd och inte olycka heller. Man får inte mer än man kan bära heter det ju.
⭐️ Gott Slut! ⭐️
2018-12-29 15:38 | 2 kommentarer