Folk är så snälla och omtänksamma, när något tråkigt sker så hör folk av sig för några tröstande ord. Omtanken följs också ofta av ungefär dessa ord: ”Så mycket som hänt, hoppas det vänder för er”. Ja visst har det hänt mycket tråkiga saker, oskäligt mycket sedan vi flyttade hit till Trehörningen tänker jag ibland, men dels är minnet selektivt och dessutom startade vi nog stuteriverksamheten med väldigt, väldigt mycket tur. Så nu tänker jag ta upp tre positiva saker som verkligen lyst upp vårt 2018.

🌟 Tuchkin.

Visst var det en stor tragedi att förlora Tova, och jag hade svårt att uppskatta bytet. Av flera olika anledningar ville jag inte fästa mig vid mycket för lille Tuchkin. För det första var det inte säkert att han skulle överleva, och eftersom jag tidigt tog beslutet om att inte söka amma utan föda upp honom på ersättning och låta stona ta hand om uppfostran ville jag minimera någon inblandning i präglingen. Trots Tuchkins ihärdiga försök till uppmärksamhet, kärlek och tröst höll jag mig till att vara mattant så långt det gick.

Med låtsasmamma Fiona i ombyggda stallet.

Vilken tur vi hade Fiona att ta in och vara sällskap till Tuchkin. Då snön låg meterhög och vi saknade hagar byggde vi om stallet och de två fick bo inne i flera veckor med korta besök ute i liten rasthage (där Fiona inte trivdes, vi kunde inte ha henne lös där) så Tuchkin fick se himlen och skutta runt i full fart. Även om Fiona av någon anledning aldrig skulle få ett föl har hon ändå varit obeskrivligt värdefull som fostermamma. När vi tillslut kunde ha dem ute introducerades stona ett efter ett under lång tid, och sedan fick Tuchkin en riktig uppfostran av en hel flock ston i olika åldrar. Då först vågade jag känna att Tuchkin var en speciell gåva till mig från Tova, och kunde glädjas åt ett friskt, snällt och ovanligt välhanterat föl.

Min favoritbild av Tuchkin från hans första sommar.

Datumet det vände var 21 maj:

Deana med mamma Cetzima och pappa Gasper i bakgrunden.

Äntligen fullkomlig lycka och glädje, klang och jubel när Gaspers första avkomma föddes! Ett välskapt och friskt föl, en glad och frisk mamma och en pappa som uppförde sig som man ska. En fölning helt utan komplikationer, precis som det ska vara. Att fölet sedan visar sig vara av en väldigt mild, trevlig och intelligent sort var förstås också en bonus.

🌟

 Våra basjkirföl, särskilt stoföl, som får växa upp med sin pappa brukar få en mer positiv inställning till det mesta, och ett annat självförtroende. Sant eller ej? Min erfarenhet så här långt i alla fall.

Så blev det augusti och dags för årets stora ögonblick. Det är inte första gången vi fött upp ett diplomsto, men nu var det första gången Stefan fick visa upp ett eget treårigt sto som erhöll avelsdiplom. Lite drygt ett år efter vi förlorat hennes mamma Hinica och därtill lille helbrodern på väg ut i livet, belönades vår fina Beroza med 40 poäng och diplom. Och det på Wången, endast några km från platsen hon föddes, i Alsen.

🌟 

Beroza och Hinica i Alsen, juli 2015.

Tre starkt lysande stjärnor, det räcker för att lysa upp hela året. Det har även hänt annat bra, och förstås lite för mycket dåligt men koncentrerar man sig på det som är bra, och låter sig bestrålas och värma sig i skenet av dessa stjärnor så orkar vi nog fortsätta nästa år också. Tänker man efter lite så vänder det faktiskt ganska ofta, lycka är inget bestående tillstånd och inte olycka heller. Man får inte mer än man kan bära heter det ju.

⭐️ Gott Slut! ⭐️

2018-12-29 15:38 | 2 kommentarer

God Jul önskar vi på

Mánadis' Vildhäst AB

❤️

2018-12-24 12:19 | 0 kommentarer

Tuchkin

Nu vänder det! Nä, inte idag, här är det en vecka tills solen börjar återta plats ovanför horisonten, men vintersolståndet är ändå en milstolpe som vi tycker är värd att uppmärksamma. Vi har särskild kalasmat och traditioner på Midvinterdagen som skiljer sig från julbord och annat. En tradition är att vara extra snäll med alla våra djur, för en sak jag bär med mig från jag var liten är att djuren kan tala med varandra på människors vis under årets längsta natt så då ska man ännu mer bry sig om djuren så de talar gott om en. 

När det kommer till hästar - eller andra djur, är det inte bra med överdrift. Det är aldrig snällt att mata ihjäl sin häst, men vi har som tradition att vi delar ut generöst med morötter och äpplen just denna dag. Uppskattat av de flesta, men de yngsta brukar ställa sig frågande till uppståndelsen. Tuchkin föredrog för dagen ensilage över både morötter och juläpplen. 

Vilken tur halvsyster Elisjka kommer till undsättning!

Nu håller vi julfrid.

❤️

2018-12-21 15:50 | 0 kommentarer

Det finns de som sitter upp på sina snälla och godtrogna tvååringar, också finns det visst en och annan som drar ut på det tills hästen nästan fyllt sju (på papper åtminstone, alla hästar byter ålder 1 januari oavsett när de är födda. Gasper tex är född 4 oktober men byter ålder tre månader senare). Genrep på lördag med ganska många påfrestningar på en obrydd Mistjev, och efter lite tvekande gled jag så upp på hans breda rygg på söndag förmiddag.

Egentligen var jag betydligt mer bekymrad över hur jag skulle komma ned sen, då jag känner min häst och hans egenheter mycket väl, men det hade jag inte behövt oroa mig ett dugg över för det löste sig av sig själv. 

Väl uppe på min stora valack kunde jag konstatera dels att det kändes exakt som att sitta på Hinica, samma breda, bekväma och trygga rygg, och även att Mistjev brydde sig föga om mitt tilltag. Men jag känner som sagt min fåle mycket väl.. Stefan ledde fram honom ett par steg för att komma från pallen, och Mistjev följde glatt och villigt med. Men så tog han ett sidosteg på det ojämna underlaget och tappade balansen, och då blev det plötsligt väldigt obekvämt att ha matte som klamrade sig fast, så jag tog ett snabbt beslut att sitta av i farten innan vi hade tappat kontrollen över situationen. 

Jag landade på fötterna och Mistjev stannade nästan omgående. Han är lite speciell på det sättet. Ofta är han kolugn men han kan reagera ganska yvigt, och ibland är han så lugn eller bortkopplad att man får provocera fram en reaktion. Om jag skulle lämna honom där, efter han tappat fattningen, då blir han liksom introvert och långsur, men rättar man till det så växer han i situationen. Jag klappar om honom och säger: ”Det är ok, det är sånt som händer. Du får en ny chans nu på en gång.” och allra oftast går det bra och sen är det sällan några problem.

Mistjev var bara lätt stirrig, funderade på vad som hänt. Jag pratade med honom, klappade om honom och så promenerade vi runt lite innan jag åter klättrade upp på pallen. Inte en reaktion, jag kunde lika enkelt hasa mig upp på honom igen. Jag övade några nedhopp från pallen efteråt och sedan var vi nöjda med den träningsstunden, han var jätteduktig tycker jag och det var lika viktigt för mig att jag kunde sitta upp igen så vi fick ett bra avslut (avslut är även inledningen på nästa tillfälle).  

Med facit i hand hade jag trots alla förberedelser haft för bråttom. Vi skulle tränat mer påfrestningar, störningar och tolerans, så det jobbar vi på tills nästa gång. För bildbevis av denna milstolpe får jag bjuda lite på mig själv:

Tur hästen är vacker i alla fall..

Nä, jag blir aldrig bra på bild, men jag inbillar mig att jag är snyggare i verkligheten (särskilt med ögonen öppna), och när bilden togs var jag åtminstone väldigt stolt och glad. Inte drabbades jag av svindel heller, trots att jag var mycket väl medveten om vad som kunde ske har jag aldrig känt mig mer trygg första gången uppsutten på en helt oriden basjkir.

2018-12-16 15:44 | 0 kommentarer

Francesca Kosack med Deana och Gasper i bakgrunden.

Det är tydligt att jag behöver ett starkt sto vid min sida, och efter vi förlorade först Hinica och sedan Tova har det känts så tomt när kaoset lagt sig och vardagen lunkar på. Men Francesca är den som allt mer fyller det tomrummet, och det utan att utmärka sig eller tränga sig på. Vi kom varandra nära när vi tränade inför premieringen och bruksprovet, och efter jag slutat rida henne har hon blivit ännu mer harmonisk och trevlig att hålla på med. Vi har ett särskilt band hon och jag, hon söker gärna upp mig bara för att lägga huvudet i mina armar också står vi och filosoferar så en stund. 

Med Deana och Cetzima i bakgrunden.

Hon är ledarstoet i Gaspers flock, vem hade anat det med tanke på hur ranglåg hon agerade i stoflocken? Firma delar gärna hö med henne, Deana är hellre med Francesca än med mamma, och det direkt när Cetzima släppte henne från sig mer. Det är bra, för Francesca är en bra och fin förebild och det är ju bra hon får öva upp sina uppfostrande förmågor inför sitt första, egna föl.

När nu det kommer? Det kändes snopet i somras när inget föl kom och vi konstaterade hon enbart var väldigt lättfödd på det energirika gräset som växte i torkan, men nu har hon en stor och tydlig fölmage och verkar börjat producera mjölk. Spännande! 

Vi har förstås andra fina ston, inte minst våra egna uppfödningar, men det är inte samma sak. Det är svårt att sätta ord på, men jag behöver en bundsförvant bland alla basjkirerna, och det jag hade med Hinica och Tova, och energin, klokskapet och förtroendet de gav, allt det har jag och Francesca nu. Det känns tryggt, kanske för henne med? Det känns så i alla fall.

2018-12-15 15:21 | 1 kommentarer

Lucia är för mig starten på julen, men i år ligger jag efter trots att jag tjuvstartade advent en hel vecka tidigt. Julen kommer ändå, oavsett om jag hinner baka pepparkakor eller köpa klappar, så jag tar det lugnt och jobbar på med det som är viktigt. Julstämning råder ändå helt tveklöst, med snö, glitter och ljus. Något luciatåg hade vi inte tid med i år, men vad gör det när jag har Ljusets Drottning att mysa med mellan varven?

”Vem, jag?” verkar Elisjka tänka.

Jag är hemskt besviken över att hon ser så lortig ut på bild, för det gjorde hon verkligen inte när jag borstade henne. Det var därför jag tog kort, för eljest brukar hon lyckas grisa ned sig just på vintern (eller så syns det bara mer mot snön). Hon var så fin med sin vita hårrem och gräddvita, silkesmjuka man. 

För luciastämningens skull lägger jag till en bild från förra Lucia när Elisjka var stjärnflicka/ enhörning:

..normalt vinterlortig på mage och framknän, men söt som socker ändå.

❤️

Med det önskar vi en stämningsfull och fin Luciadag.

2018-12-13 12:17 | 0 kommentarer

Det kom efterlängtad snö i veckan. Ljust och fint, även om det blir lite konstigt underlag när det är alldeles mjukt under. Efter att ha sett väderprognoserna kom jag på att det nog var säkrast att föreviga den där adventssnön innan den började regna bort så jag tog några suddiga mobilbilder på lördagen.

Tuchkin och Fiona äter lunch.

Stefan har varit hemma i veckan, och vi har turats om att vara ganska ordentligt förkylda, vi har jobbat hårt och gjort en massa ärenden. Ingen toppenvecka alltså, tråkigt att det blir så när vi så sällan har den sortens tid ihop. Men på lördagen blev det ändå lite toppkänning, för jag klättrade och klängde ordentligt på min stora, fina Mistjev.

Tanken var att jag skulle hänga över honom på barbackapaden, men jag kunde bara krasst konstatera att min kökspall är för låg. Det hade krävts att jag tog sats och hoppade upp från pallen, och det är ju ett himla dumt tilltag som bara kan förstöra allt, så istället klängde jag ordentligt på honom, stötte med fötterna i sidan och övade nedhopp. Skulle jag våga mig upp på Mistjev så måste jag förstås också sitta av, och då ska han stå kvar, och inte hoppa ur pälsen som han gjorde när han gick som handhäst och jag satt av Ruslan. Han skötte sig fint och stod helt obrydd och lugn medan jag hoppade ned från pallen från bägge håll.

Pavel med fluffiga vinterhjärtat på mulen.

Regn och slask på söndagen kändes inte upplyftande alls, och det ska visst fortsätta tills tisdag morgon. I värsta fall blir det lerigt och mörkt igen, men å andra sidan regnade det ifjol vid den här tiden också, och det blev ju väldigt mycket vinter ändå. 

2018-12-09 15:18 | 0 kommentarer

Odessa och Gagarin som föl, sommaren 2013

Vad ligger bakom prislappen på en häst? I vårt fall är det unghästar, från den tidpunkt de individuellt bedöms redo att flytta hemifrån till och med ridbar. Det är olika pris på olika hästar, men vi håller oss till vår verklighet, alltså inte blivande travstjärnor eller grand prixvinnare i dressyr. Även om basjkirer kan bli framgångsrika i tävlingar är de mest hobbyhästar. 

Horses made in Sweden är en del av Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS), och de har tagit fram en mall för att räkna ut den faktiska kostnaden för våra föl och unghästar. Vi kan genom att försöka fylla i mallen så sanningsenligt vi kan (avvikelser förekommer nästan alltid) se vad vi borde ta betalt. Inte för att göra vinst, utan för att täcka kostnaderna.

Jag ber om ursäkt för suddiga bilder, jag får inte till avbildningarna bättre än så. Det här är alltså indirekta kostnader och förslaget försäljningspris - utan att göra någon som helst vinst, och utan att räkna in traktorns diesel, reparationer av vindskydd etc. för ett föl på nio månader, 104 151 SEK. Med i beräkningarna är vad fölet kostat i drift:

Ca 54 000 SEK.

..och även vad mamman kostat från det att hon blev dräktig tills att fölet är en månad (då sker oftast ny betäckning, den kostnaden hamnar på nästa föl). Ca 53 651 SEK. 

Det finns avvikelser som sagt, och vad gäller grovfoder räknas det som läggs ut, oavsett om det hamnar i en hästmage, blåser bort eller trampas ned i lera. Här i kostnaden för vad en ridbar fyraåring kostar står det sju kg hö/dag, vilket borde vara tio kg. Siffran låg kvar som ett genomsnitt på vad fölen äter från det att de äter hö efter betesperioden tills att de är runt året. 

Drift/år: 55 910 SEK. 

Utbildningen av fyraåringen till ridbar innehåller också avvikelser. Vi kör hästen till sin utbildning (inte varje månad, vi har delat sammanlagda sträckan på 4) istället för att ta hem tränaren. Fyra månader är väldigt generellt, den kan vara ridbar efter tre, men också behöva två månader på sig att landa hos tränaren och den kostar förstås då också, så summan på 6250 SEK gånger fyra är generell. 

Summan som föreslås en ridbar fyraåring, för att täcka kostnaderna landar på 254 949 SEK

En sak många inte tänker på är att tid kostar. Alla mantimmar som läggs ned på varje föl, unghäst och mamman måste också värdesättas, även om jag personligen anser 180 kr/timme i sammanhanget (risker, slitage, obekväma arbetstider etc.) är lågt.

Men uträkningen ger onekligen perspektiv och då kanske folk förstår ännu mer varför vi justerar priserna 1 januari varje år, och även efter prestationer som när vi visat treåringar. Och svenska hästar är himla billiga, ja, kanske oförskämt billiga ibland? Men som sponsor för basjkirer i Sverige är jag ändå nöjd över det vi åstadkommit.

Odessa som ridbar fyraåring med sin tränare Pernilla.

2018-12-06 16:08 | 2 kommentarer

Zenit i Frostens Rike, innan tråkvädret.

Advent är här med alla sina belysningar, och det är ju tur för vintern åkte på bakslag igen. Hösten kom tillbaka med plusgrader, tunga moln och lera så utan belysning vore det ett evinnerligt mörker. Riktigt dystert och tråkigt, och det var bara att börja mocka hagarna igen för att enklare kunna utfodra. Ingen drömstart på december alltså, men det kan ju ändra sig.

Det blev som sagt en hel massa mockning i helgen, och jobb med att få in så mycket ved som möjligt eftersom kommande vecka visst inleds med fasligt oväder i flera dagar. I allt mörker har jag heller inte haft någon större lust att åstadkomma stordåd med hästarna, särskilt som en förkylning ligger och lurar, och dessutom har jag misskött/ struntat i en lårkaka, så en enkel blödning på utsidan muskeln trycktes in till en betydligt mer besvärande blödning mellan musklerna på baksidan låret. Väldigt dumt, men med ordentligt elastiskt bandage och avlastning i största, möjliga mån är benet på bättringsvägen. Jag kan böja det till exempel, det kunde jag inte under nästan två veckor..

Men Mistjev har jag hängt och klängt på från kökspallen, och vad gäller allt klättrande är han verkligen mr Cool i kubik. Han var superduktig både lördag och söndag, så att jag inte släppte taget och verkligen låg över hans breda rygg på söndagen var ren feghet från min sida. Jag lider av prestationsångest vad gäller Mistjev och vill att allt ska kännas helt rätt och tryggt, utan risk att något blir fel. Men förhoppningsvis kommer modet och självförtroendet till mig innan Mistjev tröttnar på mina trappstegsövningar och börjar prova nya metoder för att belönas med morötter.

Mistjev och kökspall, innan tråkvädret.

2018-12-02 15:47 | 0 kommentarer