Storasyster Elisjka.

Den 17 april fyller Tuchkin ett, så nu är det dags att flytta bort stona ur den flocken och integrera honom med grabbarna. Pavel har gått med lilla flocken sedan i höstas så förhoppningen är att han tar hand om lillen när vi släpper över Mistjev och Ruslan. I fredags fick Elisjka flytta tillbaka till stoflocken, och jag måste säga att jag blev ytterst imponerad när hon plötsligt visade upp en fantastiskt graciös och kontrollerad passage på stigen mitt mellan pappa Zenits hage och Hemmahagen där stona går. Och här har jag i snart tre år inbillat mig att Elisjka vill bli westernhäst! 

Elisjka som högsta hönset på gödselhögen, lillasyster Milyj till vänster och pappa Zenit i bakgrunden.

I stoflocken har Elisjkas ett år yngre helsyster Milyj gått sedan hon hämtades hem från norra Finland i höstas. De har aldrig träffats, och jag tycker det alltid är så spännande att se just helsyskon ihop. Särskilt eftersom de så sällan liknar varandra, de är trots allt endast 50% släkt och förfäderna är helt skilda individer, de flesta från södra Uralbergen. Egentligen finns det endast två saker som de två systrarna har väldigt gemensamt, och det är en i det närmaste outtömlig energi, samt att vartenda hårstrå i den långa manen ligger åt höger. 

Lillasyster Milyj har samma uttrycksfulla ansikte som sin far, men väldigt smäckert och feminint som sin mor. Roligt att se hur generna faller.

Det är en hel del vårkänslor i hagarna nu, och hos ungstona råder många starka viljor. Elisjka har varit ifrån flocken länge och behöver arbeta upp sin status och rang igen. Överraskande nog höll sig nyfikna, självsäkra Milyj sig försiktigt på sin kant i början, men när de tre som känt varandra sedan tidigare (Zeniya, Zayats och Elisjka) tjafsat klart vågade hon sig fram. De är inte bästisar än (om de någonsin blir det, men jag inbillar mig de kommer uppskatta energinivån hos den andra, ingen annan hinner ju med dem), men de verkar ändå uppleva något slags systerskap. Det är absolut inte självklart bland helsyskon, till exempel var Pavel och Gagarin aldrig goda vänner, medan Adilliya gärna tog hand om sin lillasyster Maronya. 

Hälsar på varandra.

Det är tant Galina i bakgrunden. Hon är duktig på att hålla sig i bakgrunden, en uppskattad egenskap när vi släpper ihop hästar eller integrerar nya föl på avvänjning. 

Ber om ursäkt för dålig kvalité, men mobilkameran är gammal och trött.

Men å andra sidan kanske det inte syns lika väl att Elisjka njutit av att ligga i solen på sitt favoritvindskydds veranda, vars underlag har använts som toalett i vinter.. 

2019-03-31 15:36 | 0 kommentarer

Ljust, rent och fint med vårvintersnö. Eller..?

Nu har en riktig värmebölja dragit in. Ja, med mars mått mätt så är dubbelsiffriga plusgrader att betrakta som värmebölja. All snö borde försvinna fort då tycker man, men den sjunker inte nämnvärt utan ligger kvar, fluffig och skinande vit. Men vi kikar närmare, är det så rent och fint som det ser ut?

Hovspår i snön.

Jo, nog smälter snön alltid, och det ordentligt. Smältvattnet rinner under snön, som när den i takt med att den blir fattigare på vatten blir allt mer porös. På sina ställen rinner det brunt gödselvatten, och det kan vara bra som gödning inför sommaren, men det gäller att ha ögonen med sig och inte kliva fel (det finns stora ”torra” ytor i hagarna också), särskilt som mina vinterstövlar är trasiga så jag går i kängor istället. Och inte vill man råka lägga ut hö ovanpå brunvattnet heller, det känns ju inte så kul.. 

Det vita ligger som ett tjusigt maränglock..

..ovanpå smältvattnet.

Såhär ser det alltså ut under snön på sina ställen. Inte överallt, men var? Det är frågan.

Så tänker jag frångå min regel att inte visa upp lortiga hästar. När Elisjka var liten skojade Stefan om att vi kanske inte skulle hitta henne på vintern. Ingen risk för det inte, är hagen lerig på hösten är hon fläckfri, men på vintern lyckas hon alltid smutsa ned sig, och idag såg det ut som om hon försökt klä ut sig till skäck.

Det här är den renaste sidan.

Jajjemän..

Närstudie av frambenen (halvbrorsan Tuchkin i bakgrunden).

Vita hästar kan ge en grå hår, det är tur Elisjka är så söt och charmig.

💙

2019-03-28 15:34 | 0 kommentarer

På lördag kväll eskalerade vindstyrkorna allt mer, och vinden slet i precis allt under natten. Vi vaknade några gånger när huset vred sig och kved i den hårda blåsten, men somnade om, förvissade om att vi förberett oss väl även denna gång. Vinden var envis och fortsatte blåsa friskt under söndagen.

Milyj var en av de som fick extra söndagspyssel, hon hade skaffat sig en rejäl vitterfläta som nogsamt reddes ut, hela hennes långa man fick en ordentlig genomgång med borste och pälsglans för att minska risken för framtida trassel. Hon var så söt med sitt hårsvall i blåsten så jag passade givetvis på att ta några bilder efter jag borstat klart.

Hon tycker nog det är skönt att vinden blåser genom pälsen när vårvintersolen värmer så, trots isande vindbyar.

2019-03-24 15:19 | 0 kommentarer

Ute blåser isande, friska/hårda vindar, men i solen i vindskyddet är det varmt och fridfullt.

Som jag berättade i höstas så bokades Ruslan för försäljning, men på grund av rådande foderbrist och höga foderpriser fick han bo kvar här. Det passade väldigt bra, för jag tror inte vi kommer drabbas av foderbrist och priset kan jag inte klaga på då det inte höjdes trots bristen. Och dessutom har han gjort nytta som sällskap till Mistjev medan Pavel bott med Fiona, Tuchkin och Elisjka, men nu ska Tuchkin bli en del av grabbflocken så innan Ruslan reser ska först Elisjka och sedan Fiona flytta tillbaka till stoflocken.

Det är roligt att hon som bokat Ruslan redan har basjkirer, och en av dem är halvbror med Ruslan! Gagarin, Pavels helbror kommer välkomna Ruslan när han anländer om några veckor och jag hoppas så de blir glada över att återses. De brukade busa en hel del ihop förr, men då var Ruslan hingst och ett par år yngre.

Försökte ta några bilder ute i solen, men lunchen var betydligt mer intressant än mig.

Så nu förbereder vi för flytten. I helgen fick Ruslan hovvård och jag friserade hans långa svans, och sedan gäller då att flytta om några hästar så får vi se hur lille Tuchkin tas emot av bestämda ledaren Mistjev och lille busponnyn Ruslan. De hinner inte umgås så länge förstås, och vi hade gärna flyttat om tidigare men all snö som vräkt ned i slutet på vintern har ställt till det för oss. Men nu känns det som om våren vill flytta in, även om det verkar gå långsamt i år (vilket jag förutspådde i ett tidigare inlägg). 

Rödblack, bläs och fyra vita fötter. Och söt som socker.

2019-03-24 14:36 | 0 kommentarer

Med de orden möts man på Förenta Nationernas regionala informationskontor för Västeuropa:s sida (unric.org) med information om internationella glädjedagen. Härligt med en glädjedag, och ingen slump att dagen infaller på vårdagjämningen, när solen befinner sig mitt över ekvatorn, och dag och natt är lika långa på nord- och sydpolen (här skedde det redan i måndags). 

Men varför behövs en glädjedag? Jo, den instiftades 2013 för att man ska fundera över vad som gör en lycklig. Man kan ha roligt med pengar, och nya prylar kan skänka tillfällig tillfredställelse, men vad gör en lycklig? Är det stunderna i sommarstugan? Att ta ut fina veteranbilen som renoverats under vintern? Hunden? Tranornas första trumpetande om våren? Vedspisen i köket? Känslan efter ett isbad? Stunder med vänner, familj etc? Att måla tavlor, sticka eller odla i trädgården? Höstens härliga färger eller första snön? Det finns otaliga förslag, och förhoppningsvis har man flera källor till lycka och glädje.

Själv har jag blivit lyckligare med åren. Andra perspektiv, erfarenhet och visdom har hjälpt till med sådant, och att inse att sann rikedom inte har med pengar att göra var ett led i början till ett lyckligare liv. Även om pengar alltid behövs, det går inte komma ifrån, ingen blir lycklig över att oroa sig över brist på tillgångar, men mina krav, önskningar, behov och syn på nöjen och annat har ändrats. Att kroppen bitvis försämras står jag ut med, jag funkar ändå rätt bra och kan alltid ta av mig glasögonen framför spegeln.

Det finns rätt mycket som kan göra mig lycklig, jag är ganska känslosam. Just nu är jag lycklig över skymningsljuset som gör att jag slipper pannlampan, en riktigt fin bit närodlad ryggbiff med goda tillbehör kan också göra mig lycklig. Och hästarna förstås.

Jag skulle förstås ljuga om jag påstod att basjkirerna är ständiga källor till lycka. De medför en del besvär, säsongsvis hårt arbete också, och även dyra veterinärräkningar och djupaste sorg, men allt det där skulle jag inte stå ut med om de inte gjorde mig lycklig också. Dessutom gör jobb 365 dagar/år -även julafton och allas födelsedagar, att man blir ganska bra på att ta ledigt när man kan. Det är helt OK att ha en halvledig lördag på en måndag om det faller sig så, veckodagarna bryr sig inte om vad de heter och inte jag heller.

Och att möta en helt ny liten varelse efter en lyckad fölning, att se en flock glatt och ivrigt bege sig in i beteshagen för att genast stanna och beta, att få ställa ut fina unghästar som belönas med vackra ord och höga poäng (jag är i synnerhet stolt över Gasper och Beroza), att få energi och mjuka mulpussar när man är låg, att stå under en djup stjärnhimmel och höra nöjda hästar frusta och tugga hö i midvinterkvällen, en lyckad lastträning och även en fin unghäst som hittar hem till sin nya ägare. Det är några av de saker som gör att lyckan överväger. 

Deana får gestalta hästlyckan idag, för det var förstås oförfalskad lycka och glädje som infann sig med en okomplicerad fölning efter två tragiska. Därför fick hon sitt namn, fjärilen som vänder natt till gryning, som vänder mörker till ljus och sorg till glädje. Bilder efter mys och lite fölträning idag.

Glad fortsättning på glädjedagen!

2019-03-20 17:06 | 0 kommentarer

Här har vi Zayats, två år 1 maj.

Hästar är individer, och det är deras ägare också. Det finns en massa orsaker till att en del klipper ned sina hästar, och jag säger inget om det. Visst kan jag tycka klippningen sker helt i onödan ibland, några gånger tycker jag det är fullt befogat och alla gör som de vill. Det strider inte mot svenskt djurskydd att klippa hästar så det är helt i sin ordning. Men nu ska vi titta närmare på Zayats:

Storasyster Zeniya i bakgrunden.

Hästens päls är en helt fantastisk konstruktion. Den håller hästen varm när det behövs, sval när det behövs och torr när det behövs. Nu ska vi titta riktigt ingående på Zayats så ska ni få se varför jag personligen anser att hästar på lösdrift kan få ha sin hårrem ifred och låta den vara naturlig:

När pälsen blir blöt formas den som små trianglar, precis som tegelpannor på ett tak som gör att det blöta rinner av, och närmast huden är Zayats torr och varm. Såhär kan inte en klippt hårrem forma sig, det kan vara bra att veta. Oftast lider inte hästen av det. Många som helklipper sin häst brukar även ha täcke på dem om det är dåligt väder eller väldigt kallt. Men visst är naturen finurlig ändå?

2019-03-17 10:40 | 0 kommentarer

Det är tur fjolårets snö ännu är i gott minne, då är man trots allt tacksam över att det ”bara” kom flera dm snö i ett enda huj. Blöt och tung var den också, så på torsdagen fick jag verkligen styrketräning på jobbet. Grindarna vill jag gärna ha skottade, åtminstonde de som används och kommer användas snart när hästar ska flytta om. Så fort man på något sätt trampar ned snön blir den svårare att få bort så det var bara att kavla upp ärmarna och hugga i. Sju av nio grindar blev skottade i alla fall. Och en del annat nödvändigt.

Milyj vid deras ena grind. 

Vid alla grindar var nedersta handtaget under snö, vid en del låg snön ända uppe vid andra handtaget. Jag skulle kunna visa mer spektakulära snömängdsbilder runt höbalarna och vid brevlådelängan, men min fukt- och stöttåliga mobiltelefon (Xperia) tål inte väta, och gör dåliga bilder även i vanliga fall. I snövädret gav kamerafunktionen upp helt.

Zayats kollar in mitt jobb, Milyj i bakgrunden.

Att grinden ser lite speciell ut beror på att Zeniya ibland råkar lyfta av något handtag om de inte skyddas, och översta handtaget finns där för att Milyj har den fula ovanan att sträcka huvudet över stängslet, vilket är stort ajabaja hos oss. På vintern blir ju stängslen alltid lägre.. 

2019-03-14 16:08 | 0 kommentarer

Förvisso har vintern tagit sig välkommen revansch med massor av härlig, kompakt nysnö som lagt sig fint tillrätta över isiga och hala hagar. Rent och fint, och så ljust att man blir helblind i flera minuter när man går utifrån och in, och rastlösa unghästar som befunnit sig strandade i sina islandskap har tagit igen vartenda förlorat galoppsprång med råge! Men det råder ingen tvivel om att vi närmar oss ljusare årstider.

Pannlampa behövs inte på morgonen mer, blåmesar och hackspettar sjuder av vårkänslor och det råder riktigt aprilväder om dagarna -även om det är rejäla snöbyar istället för regnskurar. Ibland vräker snön ned medan solen strålar, allt på en gång.

Unghästarna är otroligt flamsiga nu, antingen är de överenergiska och okoncentrerade, eller så är de övertrötta efter att ha busat runt och lekt, och okoncentrerade av den anledningen. Det är alltid lite svårjobbat med unghästarna den här tiden, och helst vill de att man gosar med dem och skrapar lös vinterpäls. När jag skulle hämta Elisjka för träning gick hon och lade sig istället. Nåja, tur jag har Mistjev då.

Mistjev har haft vintervila och vi avslutade halvknackigt när han fick en fix idé kring saker som skedde på hans högra sida. Varenda gång! Men när han skärpte till sig avslutade vi där och sedan blev det paus. Det är endast vid träningen Mistjev får morötter, och jag har märkt på sistone att han nog väldigt gärna vill förtjäna några morötter, så nu åkte all utrustning på och det blev lite toleransträning. Inte ett blink på höger sida, det var som om inget någonsin skett och jag blev glad över att det var precis det jag trott. En märklig fixering bara och nu var allt ok och toppen igen. Skönt.

Mörk häst i snö och sol är ju alltid lika otacksamt att fota, men för mig är Mistjev världens finaste i alla fall. Min tankstation, han är alltid så generös med energi just till mig.

❤️

 Sommartiden längtar jag efter varenda dag det är vintertid. Jag räknar ned varje dag i min kalender, och nu är det bara tre veckor kvar. Då jag gillar mjuka övergångar så knaprar jag in på den där timmen lite åt gången, så ikväll börjar jag kvällsutfodra redan 18:45 och imorgon bitti går väckaren igång 04:50. Min automatiska klocka går också mot sommartid, så det känns fullt naturligt att börja och avsluta dagarna tidigare. Sommartid, ett av mina favoritord i svenska språket. Tre veckor kvar bara, sen är tiden normal för mig igen. 

☀️

2019-03-10 15:21 | 0 kommentarer

2019-03-03 14:30 | 0 kommentarer

Precis som brukligt är för våra treåringar togs Beroza ur försäljning den dagen hon slutade vara treåring (dvs 1 januari) för att åter erbjudas till försäljning som ridbar fyraåring. En ridbar fyraåring ska kunna gå obehindrat i skritt och trav under ryttare och även om det återstår lite är tränaren snart där med Beroza, så nu är hon till salu igen. Det är ett trevligt och användbart ungsto med potential så det gäller att passa på. Dessutom befinner sig ju Beroza mitt i landet och det finns möjlighet att provrida, det kan vi inte erbjuda här i Trehörningen.

Beroza visades som treåring och erhöll 40 poäng och avelsdiplom.

Igår kontaktade jag Nilla's Häst& Ridutbildning och bad om en kort beskrivning - jag har förstås känt Beroza sedan hon föddes, men det är ju Pernilla och inte jag som tränar och utbildar henne, därför bad jag om några spontana ord: 

”Energisk, men energin går framåt, alltså inget bus. Tror att hon kommer få en väldigt fin ridbarhet, känns som hon har lätt att gå i form och följsam. Kan bli en fin dressyrponny..”

Det var fina ord. Även om jag trodde det om Beroza så vet jag dels att man kan tycka att ens häst är bättre än vad den egentligen är, och att de kan agera annorlunda på annan plats än hemma. Tillägger att utlåtandet baseras mycket på arbete i töm, hon är inte så mycket riden än, men prognoserna verkar goda. Annars skulle jag inte erbjuda henne till försäljning.

Pernilla och Beroza

Läs mer om Beroza, och titta på bilder från sommaren 2015 och framåt på hennes egen sida.

2019-03-02 14:11 | 0 kommentarer