
Gasper på grönbete
Korthelg. För mig är ordet negativt laddat, i synnerhet när den infaller den här tiden på året, vårt mest hektiska kvartal. Men vi har hunnit fantastiskt mycket så det finns inget att klaga på, korthelgerna infaller tack och lov inte överdrivet ofta.
Den här helgen skulle vi ta ned Gasper med flock till stora sommarbetet nere vid sjön, men först skulle min veterinär komma hit och vaccinera några hästar. Så på förmiddagen tog jag först in Adilliya, sedan tog vi in Zenit och Fiona. Vägen ned till beteshagen går mellan deras hagar, så bäst är förstås att ta bort en hingst när en annan med flock ska ledas förbi, och stona skulle ändå vaccineras bägge två.
Vi ställde Zenit och Adilliya bredvid varandra, dels för att kolla om hon möjligtvis döljer en brunst, eller om vi liksom kan hjälpstarta den. Nej hon var definitivt inte brunstig och hade ingen som helst tanke att bli det heller, så efter några högljudda hälsningsceremonier var det lugnt värre mellan de två som ignorerade varandra under de nästan fyra timmar vi höll dem inne från stekande sol och en knott- och bromsinvasion utan dess like.
När veterinären åkt tog vi så ned lilla flocken på bete, och även om det blev lite struligt alldeles bredvid grabbarnas hage pga en lite övertydlig Francesca som ville betona att hon var Gaspers drottning och ingen annans, gick det väldigt bra. Själv hade jag ansvar över de två snällaste och minst dramatiska, Cetzima och Cizmet och gick först. Strax var vi på betet där gräset är ganska frodigt (om än av mager sort) och bitflugorna överdrivet många. Det blev inte så mycket bilder då, men en av hon som skötte sig bäst bjuder jag på:

Fyra veckor gammal och redan stjärna i allt hon gör.
Söndagen var lika hektisk med en massa kontorsjobb och underhållsarbete som inte hanns med på lördagen. Jag hade en liten tanke på att rida Adilliya, men jag vill vara tidlös då, dvs inte ha annat som pockar på utan kunna låta saker ha sin tid. Dessutom har min rygg krånglat en hel del på sistone, och då jag en gång i tiden lyckats med konststycket att skjuta en kota i ryggen uppsutten på ett engelskt fullblod, så jag behövde hjälp att ta mig ned så lät jag saken bero och gick på en härlig skogspromenad med Adilliya istället.

Det är så vanvettigt med broms nu, och invasionen av knott är otrolig även med ångermanländska mått mätt, så precis som de flesta som får gå i skogen passade Adilliya på att gå så lövsly kliade henne under magen, och hon passade även på att smaka. Rönn och asp var favoriter.

Paus i en härlig dunge innan vi vände och gick hem.

Fyra halvsyskon, men alla är inte halvsyskon med varandra.
På hemvägen passerade vi grabbarnas hage, och jag lyckades få till en rätt dålig men smårolig bild på fyra halvsyskon. Adilliya, Mistjev och Pavel är alla födda 2012 och har Gastroler som pappa, och Tuchkin och Adilliya har samma mamma (Tova). Sedan finns det som bekant en halvbror till här, och han finns på inläggets första bild.
Efter promenaden och mockning av hagar gick vi ned för att sköta om de nere på betet, och gårdagens stjärna Cizmet fann jag plaskandes nere vid sjön tillsammans med mamma Cetzima.



Ljuvliga lilla unge. Hon har sannerligen lagt beslag på mitt hjärta med sin underbara personlighet och vänliga sinne, och nu när fölpälsen släpper här och där börjar jag fundera om därunder möjligtvis väntar en svart diamant?
2019-06-16 16:00 | 1 kommentarer