Flocken i Hemmahagen, lördag förmiddag.

Har man många stora djur hemma blir det givetvis jobb sju dagar i veckan, även om arbetsuppgifterna skiljer sig för min del beroende på om jag är själv eller om Stefan är hemma. Då får jag avlastning med vissa bitar medan vi hjälps åt med annat som är svårt att göra ensam. Men ibland behöver man en helt ledig dag, och det tog jag mig på lördagen.

Nåja, inte 100% ledig, men nästan. Höet måste packas förstås, och vi passade på att träna Zayats lite ute i det fina vädret. Tyvärr var det inte fint väder hela dagen, utan regnet började falla på eftermiddagen så nu är det isigt igen, om än inte lika illa som innan. Ledigheten ägnades först åt att gå runt och bara mysa med hästarna, sedan blev det matlagning, trav och bubbelvin. Väldigt trevligt, det blev bubbel till Melodifestivalen också, uppklädda var vi till och med och använde de dyraste champagneglasen.

Den här bilden togs alldeles innan den förra, men från ett annat håll. Jag blir så stolt när jag ser den. Två helsystrar, Zeniya och Zayats efter Zenit och Tova, också halvsystern Milyj med samma far. Pavel i mitten, efter Gastroler, och Deana efter Gastrolers son Gasper. En bild av vårt avelsarbete från 2011 och framåt.

Is och värme ja.. Den här så kallade vintern ställer till det lite, det skapas dilemman vi annars inte har. Exempelvis så brukar våra barfotabasjkirers hovar inte växa så mycket alls under vintern, men det varma vädret gör att hovarna växer i samma takt som annars. Det är inget bekymmer i sig, om det inte vore för isen. Också orsakad av värmen. Det är nämligen så att de naturliga hovarna har liksom en kant med hullingar som ger fäste på isen. När hoven verkas tar man ju bort den kanten, och det blir ännu mer halt för hästen.

Hovarna måste givetvis skötas, men vi planerar utifrån vilka hagar hästarna går i (hagarna är i olika skick), och vi verkar endast fram eller bak på en häst per tillfälle, så de får behålla grepp på två hovar i alla fall. Som exempel så verkades Zenit bak och Fiona fram förra helgen, Fiona bak och Adilliya fram idag, och nästa helg verkas Adilliya bak och Zenit fram. Idag, söndag fick även ettåriga Cizmet lite tillsyn av hovarna.

Såhär gör Rolly medan vi stökar och håller på i stallet, passar på att sova.

Ja, söndagen blev lika produktiv som vanligt, och nu har Stefan rest så det är avstamp inför kommande vecka nu. Jag gillar verkligen söndagar. Det är ju jättetrist att bli själv med allt, men man behöver vända det till något positivt, annars blir det ohållbart. Jag brukar blogga, datorjobba lite (som snart när inventarielistan över basjkirerna ska in till revisorn), äta gott, planera veckan, slösurfa och skämma bort mig lite. Ny vecka, nya möjligheter, och snart kommer det ju bli helg igen. Torsdag kväll, då blir det helg.

2020-02-23 14:14 | 0 kommentarer

Det känns så bra när man kan ta sig tid i allt annat jobb, och träna några unghästar. Särskilt när det går bra, då är det ju extra roligt. Jag började med ettåriga Cizmet, som för stunden var barnflicka åt lilla Rolly, men det gick bra ändå. Vi började med att prova ut en ny grimma.

Det blev några enkla ledövningar i hagen, lite kroppsmedvetenhet och idag skulle matte hålla i benen utan att Cizmet behövde lyfta dem. Som jag nämnt tidigare är det bra att lära unghästarna skillnaden, ännu viktigare med småhingstar som växer upp med andra småhingstar eller valacker, men det går jag närmare in på en annan gång (det har att göra med hur de leker, det skiljer sig nämligen mellan pojk- och flickhästar).

Av ungstona är det treåriga Zayats som får mest uppmärksamhet nu, för mitt mål är att skicka henne på träningsläger senare i år. Hon behöver ganska korta träningsstunder med bra avslut och allt gick finfint idag. Även tvåårige Tuchkin tränades, men för den oinvigde såg det nog snarare ut som om jag tränade Mistjev.

Träningen bestod i att lämna mig och Mistjev ifred, och hålla sig en bit ifrån oss. Det underlättar nämligen om man kan hålla på med en häst i taget utan att andra lägger sig i, i det här fallet kan jag pyssla med Mistjev i hagen utan att ta ut honom och lämna Tuchkin helt ensam. Även Tuchkin skötte sig och höll sig efter ett par korrigeringar för sig själv och tittade på. Inga bilder på Zayats eller Tuchkin (jag tar sällan bilder när jag tränar själv), men en av Cizmet när vi hade rast i ledövningarna.

2020-02-19 15:32 | 0 kommentarer

Nu kommer en ny chans att vinna en mössa. Det är en utlottning mellan de som kommer med rätt svar på frågan; Hur många Mánadis-basjkirer har vi fött upp?  Tävlingen pågår hela vecka åtta och vinnare presenteras på måndag v 9. Samma dag som Mánadis' Rolly fyller en månad för övrigt 😉 Ett tips till jag bjuder på är att vår allra första avkomma föddes 31 januari 2012, Mánadis Adilliya. 

Gissa här genom att posta en kommentar, på Facebook eller Instagram. Lycka till! 

2020-02-16 18:05 | 1 kommentarer

Liten Rolly i stallets vrå.

Ösregn och stormbyar i februari, som Ångermanlänning säger jag bara huvva. Det är midvinter, att leta fram regnställen den här tiden på året känns jättekonstigt, men nu hoppas jag faktiskt på tidig vår och ingen sent påkommen vinter i mars. Inte för att jag uppskattar den ångermanländska våren -förutom ljuset förstås, gryningar och skymningar verkar ändlösa här och magiskt vackra, utan för att vi gärna vill komma igång med viktiga vårbestyr.

Flocken i Vinterhagen har vi som vanligt tagit in fredag, lördag och söndag förmiddag. Det är för allas skull, men mest för Cetzima. När två vuxna urhästar har mycket små näringsbehov, och en mycket stora, då löser vi det med att Cetzima varje dag får extra näring med proteinpellets, massor av rapsolja och annat ute i hagen. Men hon orkar inte äta hur mycket som helst, och allt mindre blir det i och med att magen växer, så under helgerna får de stå inne på förmiddagarna så hon får extra hö, lucern, och hinken med kraftfoder och olja  erbjuds vid två tillfällen. Är hon blöt får hon också ha på sig sitt fina fleecetäcke ett par timmar i början för att torka upp ordentligt. Hon är finare i hullet än vid samma tid ifjol, så det funkar bra.

Vill ni se en stjärrrrna..

..se på mig.

Sen är det förstås bra träning för de yngsta också. Cizmet fyller snart nio månader så det är avvänjning på gång när tillfällena är de rätta, och det är väldigt nyttigt för henne att gå in och bo i egen box under några timmar. Rolly är bara tre veckor, så henne gör vi inte så mycket mer än gosar med ibland. Lilla fröken är nämligen väldigt socia, vänlig, nyfiken och kelsjuk. Så snäll och tillitsfull att jag inte kunde motstå att låta henne stifta bekantskap med en grimma för första gången.

Duktig Rolly.

2020-02-16 14:42 | 0 kommentarer

Det var ganska länge sedan Zayats tränades med bett i munnen. Hon reagerade våldsamt när jag skulle introducera bettet ifjol, men som jag misstänkte var det bara en tillfällig, fix idé. Vi började träna med bettlöst huvudlag istället, och när jag nästa gång introducerade bettet, på ett annat sätt så gick det väldigt bra. Det gick bra idag också fast det passerat flera månader, Zayats tog bettet på en gång och som tidigare totalt okomplicerad att tränsa trots att hon störde sig på att novabettet låg i munnen idag. Står snällt och böjer huvudet emot mig.

Vi gjorde några vanliga ledövningar, och hon följde jättefint, och det frenetiska tuggandet minskade allt mer (om än inte helt idag), och hon tränsas av lika enkelt som på, man behöver aldrig vara orolig för några ryck med henne. Ned med huvudet, dra tränset över huvudet och efter viss tvekan släppte hon bettet.

Jag har tänkt mig att förbereda och skicka iväg treåriga Zayats för förberedande inkörning fram emot sommaren. Hon kommer få göra lite annat också, och jag tror det kommer vara väldigt nyttigt för henne att komma hemifrån. Hon är så pass tuff och duktig när hon vill -unghästar ifrågasätter ibland, det är inget konstigt med det, men hon har kvalitéer som gör att jag tror hon kan bli en riktigt bra och stabil körhäst i framtiden.

Men när jag sett henne göra nästintill perfekta kaprioler, inte bara en, utan flera, när hon är på riktigt bushumör och utmanar andra i hagen, då funderar jag på om hon hellre skulle uppskatta att få mönstra och bli stridshäst..

Kapriol (capriole).

Ett luftsprång, som innan det blev en avancerad rörelse (det svåraste språnget) inom högre skolans dressyr, användes i strid för att oskadliggöra motståndare eller dess häst (Wikipedia).

Inte så lik en maffig stridshäst, snarare en klippare. 

Klippare; en liten, robust och uttålig häst, ofta av lantras, som användes som kavallerihäst från Vasatiden och över Gustaviansk tid.

2020-02-12 18:02 | 0 kommentarer

Jag har tänkt på att det är ungefär samma tidsspann mellan vår första avkomma Adilliya och hennes halvbror Gasper, som mellan Gaspers senaste döttrar Cizmet och Rolly. Så räknade vi efter, och upptäckte att det mellan Adilliya och Gasper är åtta månader och fyra dagar, och mellan Cizmet och Rolly är det åtta månader och tre dagar!

En månad är förstås ett svävande begrepp då de har olika antal dagar, men vi räknade som att en månad har värdet en månad, oavsett vad den heter. Adilliya och Gasper är från samma årskull, 2012, och det kom två halvbrorsor emellan, Mistjev och Pavel, Cizmet är ju född 2019 och Rolly i år så det kanske är fånigt att jämföra men jag tyckte ändå det var ett skojigt sammanträffande.

Adilliya (f 31 jan-12) och Gasper (f 4 okt-12), november 2012.

Rolly är ju bara ett par veckor gammal, så de två yngsta leker inte ihop ännu, men de står gärna nära varandra och ibland äter de ihop. Det är mamma Francesca som bestämmer hur mycket de två får umgås, och det kommer bli mer bus och lek när Rolly blir lite äldre. Det som är tråkigt då är förstås att Cizmet ska vänjas av och flytta in till stona och Pavel, men det kan vi inte göra något åt. Det kommer förhoppningsvis ett nytt föl i maj, så då får Rolly bli storahalvsyster till en blivande lekkompis.

Några bilder från söndagen:

Cizmet i sin box

Här har vi nyss släppt ut dem i Vinterhagen igen.

Cizmet med Francesca, Gasper och Rolly i bakgrunden.

Nyfiken..

”Ska man våga gå fram..?”

”Hej, vad gör ni?”

Fick bara en bild på halvsyrrorna ihop, men det blir säkert fler tillfällen längre fram.

2020-02-09 15:46 | 0 kommentarer

Idag åkte jag och hämtade ut våra mössor på Track Screen i Örnsköldsvik. De är mjuka, sköna och töjbara, och har ett slagfärdigt tryck, nämligen den hashtag vi använder i alla bilder på instagram som har med våra basjkirer att göra, #månadis . Det är nämligen så Mánadis uttalas.

Mánadis' Vildhäst firar som bekant tio år i år, och det ska uppmärksammas. Vi startar med en utlottning, som ändå kräver sin insats, nämligen svar på en fråga; Vilken basjkir är vårt senaste tillskott? Observera att det inte är en jätteenkel fråga, rätt svar kräver att man läst senaste tidens inlägg. Till dess slut. 

Vinnaren denna gång får välja färg på mössa; Svart/orange eller turkos/orange. Och vi betonar att det är en utlottning, så det är inte först rätt svar som gäller. Utlottningen pågår till och med söndag. Vinnare meddelas på måndag.

2020-02-07 19:34 | 0 kommentarer

Vinterhår.

Pälsfällningen är till stor del styrd av ljuset. Redan i januari börjar basjkirerna lossa hår, och det är alltid (vuxna) hingstar och dräktiga ston som är först ut här. Sen har vi märkt att det finns andra aspekter som spelar in, för det kan skilja sig från år till år när fällningen sätter igång på riktigt. Möjligtvis beror det till viss del på att just våra basjkirer lever på lösdrift i Ångermanland, med ibland nyckfullt vinterväder och dessutom vinter när andra har vår så kanske de inte släpper vinteroverallen hur som helst? 

Mistjev brukar vara en bra måttstock, när han börjat släppa vinterpäls kan jag ofta avgöra hur våren infaller och eftersom även han börjat fälla lite så verkar våren inte bli onormalt sen i alla fall. Sist fäller unghästarna, ingen av våra har börjat än.

Francesca har fällt längst och släpper stora sjok nu. Inte konstigt alls då hon skulle föla redan 24 januari. Tidigare år har hon börjat fälla rätt sent, men sista dräktigheten och fölningen har gett extra skjuts åt pälsfällningen. 

En sån där bra päls- och svettskrapa, som man för extra kraft kan släppa ut så man kan ta i med bägge händerna.

Eldröda Fiona.

Även Cetzima, Fiona och Adilliya fäller, dräktiga som de är alla tre (den första med Gasper, de andra med Zenit), men inte alls i samma mängd som Francesca än. Fiona är inte så lätt att fota medan man skrapar päls, jag ville egentligen bara visa hur otroligt röd hon är! Hon är sannerligen en härlig färgklick bland de andra basjkirerna.

Zenit fäller förstås, det var hans hårrem med lösa vinterhår på första bilden. Givetvis använder vi inte samma borstar, hinkar, grimmor och annat i de olika flockarna, här är bildbevis på att den här flocken har en annan skrapa (med blå handtag, Vinterhagens skrapa har röda). Och så ser den ut i hopsatt läge så det räcker med en handskklädd hand för att skrapa.

Adilliya mumsar hö i den stigande förmiddagssolen.

Dräktiga ston börjar inte bara fälla tidigare än andra, de är också drömska och extra kelsjuka. Jag undrar vad de funderar på när de står och verka drömma sig bort, och jag vill inte fästa mänskliga värderingar på hästen för de tänker inte som vi. Vi kan låtsas att de drömmer om att möta fölet som vilar och växer i magen, men vi vet ju inte med säkerhet om det faktiskt är så.

Adilliya är som sin mor när hon bar föl, drömsk och extra kelsjuk. Hon vill gärna kramas på sitt speciella sätt, när man står framför henne och kliar bog och bringa medan hon står tätt intill och lägger huvudet på axeln. Då vill hon kramas en stund, och vi står helt stilla med mina armar om hennes hals medan händerna möts över manken. Idag kom hennes ägarhandlingar från SH, så nu är Adilliya min igen.

❤️ 

2020-02-06 16:22 | 1 kommentarer

Äntligen sol! Och även en solkatt ovanför Zenit och Adilliya.

Efter en hel vecka med mulet, och mer och mindre ihållande snöfall är det en obeskrivlig lättnad att äntligen få se solen igen. Först blev vi förvånade över hur tidigt det grydde, sedan över hur högt solen klättrade upp på himlen, och i skrivande stund har solen precis gått ned bakom skogen och berget, men det är ändå fullt dagsljus. Och dessutom kan jag äntligen se månen som lyst med sin frånvaro sedan hon stod i nedan, och nu är hon redan halv. Det känns verkligen som om vi fått ett par timmar mer dagsljus, huxflux sådär bara. Härligt!

I fredags snöade det ännu, och lilla Rolly fyllde exakt en vecka. Vi tog in flocken fredag, lördag och söndag så fick de äta och torka upp under förmiddagarna. Rolly lever en bekymmerslös tillvaro, hon äter väldigt ofta, sover och har lärt sig att springa jätte, jättefort. In till stallet följde hon mamma som om hon aldrig gjort annat, och idag var hon till och med så tuff att hon ställde sig med huvudet nere i en höpåse utanför boxen istället för att följa mamma in, och vad gäller Francesca är hon en helt otroligt förstagångsmamma! Tar hand om lillan jättebra, men är inte överbeskyddande vad gäller människor. Skönt.

Stona och Pavel tankar vitamin Sol ☀️

Basjkirerna har också saknat solen. De stod och sov, och tankade solvitaminer och energi flera gånger under dagen, egentligen bara med avbrott för utfodring och lite bus i snön emellanåt. All snö som kommit gör förstås allting extra ljust och gnistrande. De som påstår att vintrarna i norr är mörka kan inte ha mer fel, vi har betydligt mer ljus än på snöfattiga ställen i landet, det kan jag lova. 

Fina Zeniya. Hon blir bara vackrare med åren.

Zeniyas hel-lillebror Tuchkin, numer tvååring.

Det hände något lustigt när jag var in till grabbarna. De hade tröttnat lite på solen och stod och grävde i snön ovanför den fornminnesmärkta gamla Smedjan nedanför hagen. Den kallas Smedjan i alla fall, för mig ser den ut som en hoprasad gammal timmerlada, men det är ju bra att man märker ut lokal, svensk historia. Det vore givetvis bättre ifall man restaurerade och bevarade fornminnen för eftervärlden, men märkning och skydd är väl bättre än inget alls. Hur som helst följde Tuchkin med mig från de mäktiga granarnas skugga ut i solen:

”Men vad i hela världen är det där?” frågar sig en mycket förvånad liten hingst. Ser ni solkatten nere till höger i bild? Det är en reflex från min telefon som han blev ytterst förbryllad över, och inte riktigt visste hur han skulle hantera.

”Men vad ÄR det??”

Sen övergick jag till att filma, för Tuchkin försökte att antingen döda eller fånga solkatten genom att med väldigt höga sparkar med höger ben (så han är bevisligen högerhänt, som de flesta hästar) stampa på solkatten. Mistjev blev nyfiken och kom och tittade, men Tuchkin viftade så högt så han råkade smälla till Mistjev. Just den filmen lade jag inte ut, men en film på Tuchkin när han försöker stampa ned solkatten i snön finns på företagets facebooksida (länk högst upp till höger på den här sidan) samt på instagram (sök på månadis). Tyvärr kan jag inte lägga upp filmer här i bloggen. 

2020-02-02 15:23 | 0 kommentarer