När Stefan var på Svenska Basjkirhästföreningens årsmöte i lördags så var det en som påpekade det faktum att vi inte ansökte om Zeniyas pass medan hon gick vid sin mors sida, utan senare. Vid moderns sida innebär att föl som föds fram till och med sista juni går vid moderns sida året ut, medan föl födda 1 juli och senare räknas som att den går vid moderns sida ett halvår, därefter måste fölets härstamning verifieras med DNA, även om den skulle fortsätta gå med sin mor.
Det stämmer att det är så, och jag har ett par gånger berättat om just Zeniya men gör det gärna igen. Först nämner jag kort hur passansökan går till. Man ska skicka in ansökningsblankett, betäckningsrapport, signalementbeskrivning utfärdad av godkänd ID-kontrollant, tagelprov (från svansen, hårrötterna måste vara med) och chipmärkningsrapport. Om fölet inte längre anses gå vid moderns sida ska även åldersintyg enligt tänder, utfärdat av legitimerad veterinär bifogas, och DNA (svanstagel återigen) ska in till SLU för härstamningsverifiering, och resultatet ska skickas med i passansökan.
Blyg liten Zeniya.
Zeniya föddes i Alsen, 1 juli 2015. När hon var endast tre månader gammal reste hon i lastbil tillsammans med sin mamma och de flesta av våra andra basjkirer från Jämtland hit till Trehörningen, runt 4,5 timmars transport. Någonting hände med Zeniya under den tiden, för det var inte samma föl vi lastade ut som lastats in. Hon blev traumatiserad på något vis, hon var plötsligt mycket rädd för människor och upplevde instängda små utrymmen (som boxen) som klaustrofobisk. Efter några veckor var det tydligt att det inte skulle gå över, hon hade drabbats av bestående men av resan.
Fyra månader gammal, november -15.
Året närmade sig sitt slut, och vi insåg att vi inte kunde utsätta stackars lilla Zeniya för allt vad det innebär med en chipmärkning utan beslutade att låta det vänta. Förbereda henne så gott det gick och ta det när det blev läge. Det var alldeles för stor risk att förvärra hennes oönskade, och för henne väldigt jobbiga beteende. Vi tänkte att då kunde vi lika gärna vänta med Beroza också, även om hon var betydligt mer hanterbar och tillmötesgående.
Så kom våren och med den Elisjka. Vi bestämde oss för att ansöka för alla tre samtidigt, innan 2016 var över, och förberedelserna gick riktigt bra. Visst var Zeniya starkt skeptisk till främlingar, men inte ohanterbar, så visst skulle det gå bra. Då, i december 2016 slutar plötsligt den enda veterinär hos distriktarna som var behörig ID-kontrollant! Vi kontaktade en privat veterinär vi kände till, men efter vi beskrivit Zeniya och hennes förutsättningar ville hon inte komma hit, så då passerade även det nyåret fast vi planerat och förberett.
I februari 2017 fick vi tag på en privat veterinär som kom hit och ordnade med registreringarna för alla tre, och tack vare att hon var erfaren, lugn och hade stort tålamod fick även Zeniya sitt chip under huden på halsen, och efteråt kunde veterinären stå kvar och klappa om henne lugnt och stilla, och mata henne morötter ur händerna.
Någon timme efter chipmärkning etc, ute i hagen igen.
Vi kunde alltså kvittera ut Zeniyas pass ganska precis fyra månader innan hennes tvåårsdag. Det som skiljer det passet från ett som utfärdats medan fölet kunde identifieras vid moderns sida är priset, det blir några hundra kronor dyrare, samt att DNA-proverna till SLU kostar, och att det står i passet och på Blå Basen att hästen inte får användas till livsmedel (Not intendended for human consumtion). Det är allt som skiljer, det påverkar inte individens möjligheter på något vis. Vi har fler som behövdes härstamningsverifieras då vi inte varit i tid, och jag räknar upp dem i kronologisk ordning och redogör för orsakerna:
Mistjev med mamma Hinica, februari 2013.
Pavel, två veckor yngre än Mistjev.
Vad gäller Mistjev och Pavel beror det på att vi förstod regeln fel, det där om vid moderns sida. Jag läste det som att fölet skulle registreras under sitt första levnadsår, vilket jag trodde innebar våren 2013 då Mistjev föddes 17 maj och Pavel 3 juni 2012. Så var det ju inte, utan det gällde fram tills första årets slut, så det spelade ingen roll alls att mammorna stod vid deras sidor när de chipmärktes i mars. Det räknas inte så, men man lär sig av misstagen.
Gasper, fem månader gammal i mars 2013.
För Gaspers del blev det tokigt angående slutdatumet för inrapportering av betäckningsrapporten. Betäckningar ska registreras senast sista september, och jag trodde inte man skulle rapportera in betäckningar som eventuellt kunde ske efter det datumet, utan att det rapporterades in nästa gång. Så var det inte, jag skulle skrivit att stoet gick på fribetäckning året ut, rapporteringen sker år-år, även om de ska in tre månader innan året är slut.
För Gaspers del betyder det ingenting. Det står att han är härstamningsverifierad mot sin far (på grund av det jag just skrev), men det påverkar inte hans möjligheter. Gasper står med i Riksstamboken, har blivit avelsvärderad och godkänd två gånger, och eftersom ansökan kom in under hans första halvår (han är ju höstföl, född 4 oktober) kan han till och med användas till livsmedel! Och vi lärde oss något, efter det skriver vi alltid att ston på fribetäckning går med hingsten året ut.
Beroza och Zeniya som ettåringar.
Varför den där personen nämnde just Zeniya vet jag inte, och syftet till påpekandet är oklart. Zeniya har aldrig varit till salu, och kommer aldrig någonsin att säljas, men det spelar ingen roll. Det påverkar henne ingenting att hon fick sitt pass lite senare när vi i år tänker börja använda henne i aveln, och det påverkar inte eventuella avkommor ihop med Gasper. Som jag skrev fick Beroza sitt pass samtidigt, och hon är ett par veckor äldre än Zeniya.
Elisjka, född i april -16, här i mars 2017
Eftersom vi inte fick tag på någon godkänd ID-kontrollant i tid så är även Elisjka härstamningsverifierad och får inte användas till livsmedel. Det var lite surt då vi förberett, och trots det tvingades betala extra för inte bara två men tre pass. Men som bekant blev både Beroza och Elisjka diplomston som treåringar, så det påverkar inte deras möjligheter.
Tuchkin, född 17 april 2018, här ett år och en månad gammal.
Tuchkins (och även Zeniyas) mamma dog några timmar efter han föddes, så där fanns förstås aldrig någon chans att få honom identifierad vid moderns sida. Mamma Tovas DNA fanns redan hos SLU så det förelåg inga problem vad gäller härstamningsverifiering, här fanns ingen stress alls, men ändå trevligt att ha fölen registrerade innan året tar slut. När vi drabbades av förhinder gjorde det inget för hans del.
Deana, född 21 maj 2018, bild från sommaren -19.
Vi hade bokat in chipmärkning etc för Deana och Tuchkin till 28 december 2018. Två dagar innan kastade Francesca så olyckligt sitt första föl, och då det är helt omöjligt att på den korta tiden få besked om det är abortvirus eller ej så valde vi givetvis att avboka. Särskilt som ID-kontrollanten hade fler kunder dagarna innan nyår. Då vi ändå passerade årsgränsen var det lika bra att vänta tills vinterpäls bytts ut mot sommarpäls, så de två registrerades och fick pass senare de också.
Kanske är det själva härstamningsverifieringen som var den springande punkten vad gällde påståendet om Zeniya? Om det är seriöst eller ej av en uppfödare att låta avkomman bli äldre än de sex månader upp till nästan ett år, beroende på när det föddes, innan passansökning görs? Avgör ni, jag har beskrivit orsakerna bakom de vi har som verifierats samt redogjort för att det inte påverkat deras möjligheter. Det utgår inga påföljder (straff) för en ansökan som kommer in senare, det blir lite dyrare och man får inte äta hästen.
Två saker som vi däremot alltid gör är att rapportera in alla betäckningar (som jag skrev inledningsvis ska betäckningsrapporten inkluderas i passansökan, och alla begärda kompletteringar innebär en kostnad för hästägaren), och att uteslutande använda oss av avelsvärderade och godkända hingstar. Det tycker vi är viktigt, det anser vi är seriöst.
Gasper med sin dotter Cizmet.
2020-03-16 15:13 | 1 kommentarer