Vid tvåtiden på onsdagseftermiddagen, 29 april, föddes Cetzimas och Gaspers tredje dotter. Allt gick bra, både mor och föl var pigga och fölet var snabbt uppe och lärde sig äta. Jag var ute hos dem ca en timme efter födseln, men kollade dem på ett par meters håll då Cetzima vill ha ungen helt själv från början. Och det får hon ju när allt verkar bra.

Tidigt på torsdagsmorgonen när jag utfodrade fick jag bekanta mig med fölet, och kunde konstatera att det var ett sto, vilket vi misstänkt då Cetzima betett sig brunstig på slutet.

Lillan är väldigt lik storasyster Deana, men har en liten vit fläck på mulen. Vi har inget namn till den lilla ännu, vi ska lära känna varandra först så visar det sig vem hon är.

2020-04-30 16:19 | 0 kommentarer

Minst en gång varje dag hör jag uttrycket. Covid-19 verkar nått någon slags Voldemort-status, så det ska helst inte nämnas vid namn, utan man pratar om sådant som sker ”I dessa tider”. Ofta med en konstpaus innan, så att uttrycket inleds med stor bokstav varje gång. Jag förringar inte alls viruset och dess följder, tvärt om, och jag märker givetvis att de allra flesta påverkas på olika sätt, utan reflekterar (inte raljerar) bara över uttrycket. Att det ens finns är ju olyckligt i sig.

Fem basjkirer som vilar precis som vanligt en förmiddag i Hemmahagen.

En del märker knappt av den pågående pandemin alls, som jag och basjkirerna till exempel. Här fortgår livet precis som vanligt, jag har samma sysslor och träffar lika få personer som vanligt. Trafiken är exakt lika gles eller tät som vanligt, möjligtvis att jag reagerar när jag för ovanlighetens skull hör ett flygplan, höet kommer som vanligt när jag ringer efter det och jag kan konstatera när jag veckohandlar att Öviksborna är rätt värdelösa vad gäller att hålla avstånd i butiker etc. Det mesta utom tablå-tv-utbudet är alltså detsamma.

Men vi kan komma att påverkas, och jag tänker på avelsbiten. Nästan alla hingstvisningar ställdes in, och jag lider verkligen med de som skulle få sina hingstar godkända för att de skulle börja betäcka i vår. Det kan fortfarande bli hingstvisningar, men i så fall blir det sent på säsongen och än kan man omöjligt sia om hur det blir. Vi har ingen hingst som ska visas, men vi har inte bara ett, utan två treåriga ston som ska visas på sommarpremiering för deras enda chans i livet att erhålla avelsdiplom.

Svenska Hästavelsförbundets hemsida, 25 april 2020.

 Att vi väljer att visa treåringar beror inte på att vi ska kunna ta mer betalt för dem, som någon trodde, utan för att bedömningarna tjänar som underlag vid föräldrarnas avkommeprövningar.

Vid avkommeprövning kan hingst och sto belönas med olika värdebokstäver om deras avkommor fyller vissa krav. Hingsten kan få värdebokstäverna B, A och ELIT, medan stoet kan få A, ELIT eller Super-ELIT. Stoet behöver visst antal avkommepoäng för att komma upp till de olika värdebokstäverna; 80 för A, 120 för ELIT och 210 poäng för Super-ELIT, och tabellen ser såhär: 

2020-04-26 15:56 | 0 kommentarer

Det finns flera behållningar med att gå och vårmocka, en av dem är att iaktta flockbeteende och fundera på hur man själv ska vara som en del av flocken. En sak som är ganska tydlig är att hästar oftast inte interagerar när de går och håller varandra sällskap. De fostrar inte ständigt varandra, rör varandra, kämpar om rang eller samspråkar,  utan oftast är hästar som för stunden är i sällskap bara just det. De kan beta nära varandra, några vilar ihop medan en står och håller koll, de står tillsammans och halvsover med svansarna mot vinden etc. Ibland kliar de varandra, ibland uppstår konflikter, ibland rejsar de runt och leker ihop eller kampar, interaktion, men oftast gör de bara sitt, fast nära någon annan.

När jag vårmockar vill jag inte bli störd. Jag har gärna sällskap, men jobbar ifred. Jag vill ha mina redskap för mig själv, jag vill inte att någon trampar runt precis där jag håller på att räfsa eller välter skottkärran.

Häromdagen, när jag började vårmocka hos grabbarna ignorerade Mistjev mig, men efter en stund närmade sig Tuchkin. När han kommit i mitt tycke nära nog höjde jag handen och sa Stopp! Tuchkin var duktig och stannade direkt. Så sänkte han huvudet och gjorde en ansats att närma sig ytterligare, men jag satte upp handen igen och sa Stopp! Där stod han ett tag och kollade vad jag gjorde, han försökte visa att han ville bli kliad men jag ignorerade och jobbade på. Efter ett bra tag tyckte han jag var tråkig så han gick till Mistjev och bad om att bli kliad istället.

Idag när jag kom in i hagen gick grabbarna och ”påtade” ihop, de for alltså ivrigt med mularna där snö och is nu var borta, och grävde lite. Det har ju töat så fort. Efter en stund kom Tuchkin fram som igår, samma procedur följde. Han stod och kollade en stund, sedan satte han fram en hov. Jag tog direkt ett steg mot honom, satte upp handen och sa Stopp! och Tuchkin satte genast tillbaka sin hov. Man måste ju fråga om jag menar allvar, vart gränsen går. Jag klev tillbaka och berömde lite med rösten som jag brukar, fortsatte jobba.

Sedan stod han och funderade ett tag, kollade särskilt in när jag använde krattan, innan han verkade tänka att vi kunde påta ihop en stund, han och jag. Tuchkin med hoven och sin mule, och i helt andra syften än jag, som påtade med mina märkliga, förlängda armar (kratta och dynggrep). Han höll sig i närheten och rotade runt med mulen och aldrig klev han över gränsen, sådär gick han och jag en god stund och påtade i varandras sällskap.

Det vi gjorde kallas att hålla zon. Det innebär att man tar ut ett avstånd och håller det, och det avståndet gäller runt hela hästen och runt hela mig. Zonen är en tillfällig men viktig överenskommelse som gäller lika mycket för bägge parter; Tuchkin respekterar gränsen och kliver inte över den, så givetvis springer jag inte plötsligt in i hans zon och börjar krama och gulla med honom för att han var så duktig. Överenskommelsen gäller för stunden eller tills man kommer överens om något annat (man bjuder/kallar in den andra). Vid behov gör man en ny överenskommelse, senare samma dag, i övermorgon eller om en vecka, när det behövs.

Förutom min egna zon satte jag upp en gräns för skottkärran också.

Här krattar jag en liten bit bort. Tuchkin är himla sugen på att gå fram till kärran men låter bli. Framhovarna är precis på gränsen där jag mockat, men han har smugit bakbenen lite under sig, så han blev kort i kroppen. Men han klev inte över gränsen, inte en enda gång. Så förutom vårstädningen blir det ibland lite träning under tiden, bra när man kan göra så.

2020-04-22 17:12 | 0 kommentarer

Enligt SMHI anlände våren till oss här i Tröning förra veckan. Det märktes inte då, men nu har värmen dragit in och det töar ordentligt. Ett vårtecken brukar vara att det ploppar upp nya hästannonser på nätet, likt tussilago i dikena. Jag har ingen koll alls på ifall det är annorlunda just den här våren, jag kollar bara efter basjkirannonser och sådana är det fasligt glest med. Men nu har jag lagt ut Milyj på Hästnet (länk), och hoppas att hon hittar hem den här gången.

Ivrig som jag är länkade jag Milyjs egen sida redan på lördagen, utan att gå igenom texten särskilt noga, och glömde därmed justera upp priset! Men gjort är ju gjort och jag får stå mitt kast, snacka om att jag satt ”bästa pris”, vilket en del spekulanter frågar efter. Nåja, Milyj får kosta 37 000 maj ut tänker jag, och det man får är en bildskön glädjespridare med ett stort register i uttryck. Hon är välhanterad, ivrig och klipsk, och har fint påbrå. Pappa Zenit fick 42 poäng när han godkändes permanent för avel, mormor Miriami 457, och morfars mor Tundra är bägge A-premierade, och helsyster Elisjka belönades med 40 poäng och avelsdiplom som treåring. Året innan var det halvsyster Beroza (samma pappa) som fick avelsdiplom.

Det är inte särskilt smart att lägga ut vinterbilder i en vårannons, men SMHI får hävda metereologisk vår hur mycket de vill, snön kan jag inte trolla bort, och där det inte är snö är det lera och gödsel. Jag var bara nöjd över att Milyj för dagen var tacksamt ren och passade på att ta kort. Ett par timmar senare låg hon och snarkade i leran tillsammans med den andra vitblacka treåringen, så jag hade tur. Dock är det svårt att få till bra bilder på gulliga Milyj då hon antingen viftar med öronen, grimaserar med mulen eller helt vänder sig från fotografen, men ett par söta bilder fick jag:

Mums, mums.. Jag tror alla basjkirer passar utmärkt i turkost, vad tycker du?

Sötast utan grimma förstås, och hon har så vackert färgade öron.

Apropå bra bilder så fick Stefan en riktig fullträff tycker jag, när han fångade pappa Zenit på bild vid kvällsutfodringen:

2020-04-19 15:28 | 0 kommentarer

Cizmet mumsar pellets i boxen.

Vår påskhelg har passerat, oftast är påskmåndagen helt vanlig vardag för oss, och så blev det även i år. Då förra helgen blev rumphuggen har vi jobbat på lite mer nu, men ändå sett till att njuta av högtiden med extra god mat och dryck. Hästjobben har mest handlat om unghästar och att skrapa av en faslig massa vinterhår, sen har vi planerat för och förberett för vårens jobb. Bland annat ska det möbleras om i stall och selkammare, och det kommer slängas en massa prylar vi inte använt på många år, saker som tydligen ingen annan är intresserad av heller. Bra att rensa ut gammalt och städa upp så det blir plats för nya, fräscha energier.

Tuchkin efter träning på påskafton. Han fick guldstjärna till slut, trots en del stök inledningsvis. Klipsk kille det här!

Påskhelgen avslutas jobbmässigt med att förbereda för hiskeligt blåsväder veckan som kommer. Som det ser ut nu verkar det bli värst måndag, onsdag och fredag, så då kommer jag få användning för Hägraboxarna. Det var minsann en klok investering. Och det verkar som att det kommer gå att börja vårmocka när som helst (måndagens snöstorm till trots), och då har man ju både arbets- och fritid räddad för ett par månader framöver!

2020-04-12 14:42 | 0 kommentarer

🐣 Vi önskar alla en riktigt Glad Påsk🐓

🐥🐥🐥

2020-04-09 11:04 | 0 kommentarer

Vilken häftig päls Rolly har. Hon kommer förstås släppa vinterpäls, och även fölpäls så småningom, men medan hon ännu myser i sin fluffiga vinteroverall kan vi fortsätta förundras över den. Och förstå hur fantastiskt rustade föl är inför livet, även när de föds i januari. Alla bilder är från i söndags.

Inne i boxen med mamma på förmiddagen.

Ute i hagen igen tog Stefan den här bilden för att tydliggöra hur, tät, lång och fluffig pälsen är.

Fluffig och söt Rolly. Ska bli spännande att se vad som finns under overallen, hoppas hon får behålla alla fina ränder på benen.

2020-04-07 09:48 | 0 kommentarer

Elisjka i Fautrasen.

Den här helgen blev väldigt kort och hektisk. Ja, egentligen blev den inte kortare än vanligt, men jag fick sköta väldigt mycket själv eftersom Stefan åkte iväg strax efter sex på fredagsmorgonen för att hämta upp Elisjka på Brännan i Ragunda, och köra hem henne till sin nya matte. Ny matte som redan har två Mánadisbasjkirer, Gagarin och Ruslan, och även en tre år äldre storebror till Elisjka. Efrejtor heter han, samma föräldrar men annan uppfödare. 

Elisjka tingades redan i höstas, efter hon visats på Wången, och upplägget har varit att leverera henne som ridbar fyraåring. Därför åkte Elisjka till Nilla’s Häst & Ridutbildning på hösten, för ett par månaders pension (för att landa, bekanta sig med nytt folk, nya hästar, nya rutiner) innan inridningen påbörjades i december.

Nu till påsklovet var det så dags att köra ned Elisjka till Stockholmstrakten. När jag läser riddagboken förstår jag att hon varit en duktig elev, och den största utmaningen under inridningen har varit underlaget, då det varit extremt isigt den här vintern, och våra basjkirer alla går barfota. Men det har gått bra ändå, tränaren har varit kreativ och tagit väl vara på tiden. 

Resan gick överlag bra, även där vägarna var i rent katastrofalt skick! Men med en bra bil och bra transport reste Elisjka lika lugnt som tidigare, och på grund av rådande läge i landet för närvarande kunde de susa fram genom Stockholm i det som borde vara rusningstrafik på fredagseftermiddagen på enkelt vis. Lite spöklikt förstås, men tacksamt. De var framme vid fyratiden och Stefan fick tillfälle att även hälsa på ”våra” killar, halvbrorsorna Gagarin och Ruslan, innan han påbörjade resan hem. Strax före midnatt var han hemma igen, då sov jag gott efter dagens jobb.

Tillsammans med sin nya flock, ett sto som heter Lilly och storebror Efrejtor.

Det verkar ha gått bra, även om det var lite småtjafsigt mellan helsyskonen första dagen, efter övernattning i stallet. På söndagsmorgonen verkade de dock tagit sitt förnuft till fånga och insett fördelarna med att kampera ihop, och jag hoppas Elisjka och Lilly blir goda vänner, den vita är ju väldigt van vid stora bruna hästar vid det här laget.

De två andra basjkirvalackerna går ihop med en äldre fjordingherre i egen flock. Det är ju inte alltid det går att blanda valacker och ston, det kan finnas några med för starka åsikter, så det finns risk för skador etc. och då är det ju bra att man kan lösa det med två mindre flockar i harmoni istället. Det är glädjande att våra uppfödningar fått det så bra, och eftersom Elisjka betytt extra mycket för mig känns det tryggt med hennes nya tillvaro.

Några bilder från tiden som gått sedan Elisjka såg dagens ljus i april 2016:

Spinkig ettåring.

Senhösten 2018. Alltid först fram, bakom henne är det Pavel, Tuchkin och Fiona.

Höjdpunkten.

Sommarpremiering på Wången där Elisjka tilldelades 40p. samt avelsdiplom. Jag säger som vår tränare som var där som publik; Vad hade hon inte fått om hon skrittat ordentligt? Elisjka var väl ivrig och orkade inte riktigt hålla ordning på alla fyra ben i början.

Min favoritbild, från augusti 2019. Såhär minns jag Elisjka, det är inte illa.

Vi önskar Elisjka och hennes nya familj lycka till i framtiden.

❤️

2020-04-05 15:25 | 1 kommentarer