På lördagsförmiddagen fick Tuchkin och Mistjev stå i stallet. Det var ett tag sen, men de verkade tycka att det var helt ok, särskilt Tuchkin som fick extra mycket mat. Mistjev är extremt lättfödd medan Tuchkin i likhet med alla Zenits unga avkommor växer mer på höjden än bredden och ser ut som spjälstaket som tvååring. Jag löser det med att ge dem rätt lite mat fem ggr/dag för att hålla Mistjev mindre fet, och Tuchkin mindre mager, och det är trevligt att få skämma bort lillen när tillfälle ges.

Mistjev fick välbehövlig hovvård också, och sedan byggde vi ut delen av deras vinterhage som är mot vägen. Vi stängslar alltid ned från vägen över vintern för att undvika trasiga stängsel pga snöröjning, och under veckan som gick har det blivit väldigt grönt där så det var dags att göra sommarstängsling. Lyckan när de två tog för sig av det gröna var total.

Total lycka i ena hagen, och samtidigt total avundsjuka i hagen mittemot. Milyj påkallade min uppmärksamhet flera gånger för att påpeka orättvisan och undrade vad jag skulle göra åt saken, sedan ställde hon sig på vindskyddsverandan och glodde både med intresse och avundsjuka på grabbarna som hade kalas.

Märkligt att hon ser så rund ut, hon är den av ungstona med minst hull för närvarande men det syns inte alls här. Tacksam färg kanske..?

Hos grabbarna fortsatte de att smaska på av det goda, gröna, och snart var allt borta. Försommarmagert gräs på en smal remsa, så det var mer som några timmars trevligt pyssel än föda för dem. Och lite miljöträning då de kom närmare trafiken, men den stördes de inte av.

Fina Tuchkin, så mysig och snäll. Och troligtvis är han valack innan midsommar.

2020-05-31 16:03 | 0 kommentarer

Regel nummer ett vad gäller unghästtäning; Man tar av sig klockan och låter det ta den tid det tar.

Vi skulle testa att lasta Zayats i helgen, och jag hade verkligen sett fram emot det för jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Hon är en tuff tjej, så jag skulle inte bli överraskad om hon klev på rätt omgående (inte heller om hon vägrat helt, men det var mindre troligt), men sen är det det här med urlastningen. Första urlastningen är nästan ännu viktigare än första upplastningen, för blir det fel på vägen ut är det inte alls säkert unghästen är så himla sugen på att gå på igen.

Efter viss skepticism mot det mesta så koncentrerade hon sig dock på uppgiften, och ganska snart klev hon upp i Fautrasen. Rätt så bredbent och på spänn, men det var inte värre än att hon i lugn och ro åt morötter och pellets ut hinken. Efter ett tag slappnade hon av allt mer, och testade att flytta runt sig lite i transporten.

Husse klappar om och berömmer.

Kollar av utrymmet..

Sen skulle hon ut, och vi valde att vända henne vilket borde funka då hon är rätt så liten och smidig. Backar man ut från en step up kan de skrapa sig på benen, och lastar man ut via frontrampen brukar de hoppa över den, då de inte alls fattar vad det är de ska gå på. Zayats valde dock en rätt udda lösning på att lasta ut sig.

Det är osäkert vad hon reagerade på, men när hon vände visste hon plötsligt inte om hon skulle framåt eller bakåt och drabbades av viss panik. Hoppade ut i sidled, lyckades trampa ned i hinken, och även på husses ena vadmuskel (som höll). Vips var hon ute ur Fautrasen, efter väldigt mycket buller och bång så där bestämde hon sig för att inte besöka vagnen något mer, oavsett hur många morötter det växte där inne. Det var inte värt det.

Vi provade på en gång, och hon var på väg upp, men när framhovarna tog på golvet skuttade hon tillbaka. Hon är inte typen man tvingar, utan man måste få henne att välja själv, och hon blev verkligen skärrad på riktigt. När vi skulle leda henne bredvid transporten till frontrampen frös hon fast och blev mycket ängslig när jag drev på henne bakifrån för att få loss henne. Zayats lugnade ner sig, och provade sätta upp framfötterna på transporten men vågade inte, så hon fick gå in till de andra i stallet och fundera på saken ett tag i lugn och ro. Vi testade igen efter ett par timmar, men läget var detsamma och hon var inte motiverad så vi lät det bero.

Nya tag på söndag, och vi hade gott om tid. Det var väldigt intressant att se hur hon tog sig an uppgiften. Alla hästar är olika, och med tanke på hennes gener går vi försiktigt fram. Vi vill inte att hon blir klaustrofobisk eller traumatiserad på annat vis. Det är också ytterst intressant att se en unghäst som man trodde var så stentuff krackelera totalt. Efter ett tag då hon fått testa gränserna (hur mycket stöd hon får, hur långt från transporten vi tolererar att hon befinner sig etc) började hon så ta sig an uppgiften igen. 

Det mesta skedde på skakiga ben, men hon vågade sig fram i alla fall och drog aldrig bakåt. Hon viftade ganska högt med sina framben för att känna vart golvet på transporten befann sig (hästar ser ingenting precis framför/under sig, man måste veta det. De känner sig för och agerar ur minnet, hur de tror det ser ut, som när de hoppar hinder), och hinken var väldigt lockande. 

Emellanåt stod hon och vilade sig, men så plötsligt började blicken vandra, musklerna började darra igen, Zayats tuggade, blinkade och tänkte, också försökte hon igen. Sökte sig framåt, kollade in hinken och lyfte ett framben för att liksom känna på golvet. Ville men vågade inte ta risken. 

Jag är medveten om att det finns många som skulle tycka det var extremt mesigt från min sida, att man bara lyfter upp hästen och låter den stå där, men jag känner mina löss. Elisjka och Milyj till exempel, de är sorter man kan lyfta upp, för där består tvekan i helt andra orsaker. Här behöver jag för hästens skull att det blir en bra upplevelse där Zayats får övervinna sin tvekan. Då tror jag hon blir den enklaste hästen av alla våra någonsin att lasta och åka med. Som exempel var Mistjev ett riktigt monster att verka som ung, men efter polletten trillade ned är han den enklaste av våra, för det blir så enkelt när det blir rätt.

Eftersom Zayats varit inne i Fautrasen en gång, och att det ändå var en väldigt bra upplevelse fram tills den kaotiska urlastningen är jag helt säker på att hon går in dit igen. Vi valde att avsluta träningen på bra sätt idag och hon fick förstås inget ur hinken. Hon ska få tänka några dagar nu så ser vi hur hon tar sig an uppgiften på fredag. Jag känner mig positiv, och det är inte ogrundat. Som sagt; jag känner mina hästar och de är alla unika individer med helt olika förutsättningar att förvalta på det sätt man tror är mest rätt. Det ska bli kul att prova igen. Skulle Zayats vägra på grund av tjurighet (hon är ytterst sällan tjurig) och inte av oro, då lyfter vi på henne, men jag tror inte det behövs. Någonsin.

Zayats förtjänar beröm också, för under all träning var hon aldrig fräck eller ohyfsad, hon var helt obekymrad över att vara från de andra hästarna, hon brydde sig inte om att Gasper försökte få lite uppmärksamhet, katter som smög runt, bilar som passerade eller annat. Och vi har förstås hunnit en massa annat under helgen, bland annat har Horse Hoppern tagits i bruk, så nu är det vårmockning och betesputs som gäller varje tillfälle som ges. Snart är det ju juni, om en månad har vi passerat midsommar och är på väg in i högsommaren.

2020-05-24 16:00 | 0 kommentarer

Första gången med bett sedan senhösten.

Det verkar bli sommarpremieringar 2020 -om än med restriktioner, och för oss med treåriga ston är det förstås en lättnad om de kan genomföras. Förutsättningarna kan ändras snabbt, men vi har då inte tänkt oss annat än förbereda som vanligt. Vi hade tänkt visa Milyj som tvååring i fjol, men jag avanmälde när jag insåg att vi inte hann förbereda henne bra nog samtidigt som vi hade fullt upp att förbereda storasyster Elisjka för hennes stora dag. En visning som treåring, det är det som gäller för den som vill ha chansen till avelsdiplom.

Vi har förstås gjort annat, men just träningen inför visning för hand lade jag ned samma dag jag avanmälde, och bett har hon inte haft alls sedan november i fjol. Milyj är känslig i munnen, och har sina åsikter kring vad man gör i hennes mun, men hon är väldigt snäll att tränsa. Villig, precis som jämnåriga Zayats. Något som skiljer henne från Zayats är att hon accepterar bett bättre och fokuserar inte så mycket på det. Tuggar och grimaserar lite, inte mer, och medan vi skrittade och travade glömde hon det helt.

Då hon är lite känslig så ledde jag henne enbart i grimman den här första gången efter uppehåll, men hon visade direkt att hon mindes vad det handlade om så nästa gång blir det tyglar. Vi skrittade, vände åt vänster och kom fram i trav med endast en kort stunds tvekan. Rakt spår nu, inga korslagda framben och svajande som ifjol. När jag ställde upp henne följde hon mina instruktioner direkt, och jag kunde ta ett steg tillbaka utan att hon följde med. Väl ståendes började hon grunna på bettet lite igen, men jag kunde i alla fall ta några bilder. Rätt många faktiskt, och här följer ett urval:

Alla bilder från ”fel” sida, då solen ställde till det från ”rätt”sida.

Tugg, tugg, och öronen aldrig stilla..

Här tröttnar hon, men det som är skoj är att hon inte en gång flyttade hovarna. Jag ställde upp henne med manfria sidan mot en imaginär domare, med benen i ”öppet läge”. Det med endast två små korrigeringar från halt efter trav. Duktig Milyj!

2020-05-19 17:25 | 0 kommentarer

Vilken helg vi haft här i Trehörningen. Vi är nöjda över att ha hunnit jättemycket, det trots att vi var tvungna att åka och handla på fredag fm. Vi försöker undvika det, för att få mer tid med hästarna och allt på gården brukar Stefan helghandla på torsdag när han kör hem, men det gick ju bra ändå. 

Som jag skrev om tidigare fick Gaspers flock vara inne under fredag fm, och det visade sig bli lite träning för stona i Vinterhagen då några av dem visst tyckte det var jobbigt att inte kunna se den röda, snygga hingsten. Det klagades ganska högt, och en del motionerade sig extra, och det är ju bara bra. De som stod inne hade det bra sa dom, och Rolly fick som sagt sin andra dos Axilur innan de gick ut igen på eftermiddagen.

Vi har nu bytt ut vintervattentunnorna mot vanliga, oisolerade tunnor, för det ska väl inte bli mer än ett par minusgrader under morgontimmarna nu. Vi har också gett Axilur till tvååringarna Tuchkin och Deana, och även tränat Tuchkin lite. Han är väldigt samarbetsvillig och harmonisk nu, så det är en fröjd att hålla på med honom. Ettåriga Cizmet får vänta till i sommar på sin dos Axilur, då hon avmaskades i januari.

På lördag och söndag tog vi in stona från Vinterhagen, Zayats, Zeniya, Cizmet, Cetzima och lilla Sasjenka som var inomhus för första gången i livet. Det händer att fölen inte förstår vad dörröppningen är och blir kvar ute, så man får ta om några gånger, men Sasjenka följde med mamma jättefint. Storasyster Cizmet gick bakom henne som stöd, det hjälpte i alla fall till så det skulle bli svårare att hejda sig och vända, men hon följde som sagt med hur enkelt som helst. Det var förstås mycket nytt och konstigt inomhus, men hon följde enkelt med in i boxen.

Vi har hunnit med att trassla ut en del basjkirmanar. De fäller inte bara vinterpäls utan även en del man ska bytas ut på våren, och då kliar de gärna in de gamla håren i resten av manen så det blir tjocka tovor. Det kräver en del tålamod att reda ut allt, och även starka nypor, men det märks på hästarna att de tycker det är skönt när man får lös sjok med grå, gammal vinterman. Hovvård har också hunnits med både ute i hagarna och inomhus. Till exempel ser vi till att ofta lyfta hovarna på Cizmet, och både klippa och raspa lite, hon är ju till salu, och våra saluhästar behöver vara duktiga på att låta folket lyfta hovarna på dem. Och även att inte lyfta benen bara för att man råkar hålla i dem. Cizmet är duktig på allt.

Ett par bilder till på Sasjenka från söndagen:

Ja vi hann massor under helgen, även en del vårstädning och annat. Det känns bra när man summerar veckan på söndag, och laddar inför en ny vecka med både vårmockning och unghästträning. Och även planerande inför kommande helg då det blir mer hovvård, och även lastträning är det tänkt. Långt ifrån allt vi gjort under helgen dokumenterades i bilder, men på lördagsaftonen lyckades jag i alla fall fotografera en fin molnpudel som sprang över skogen mot Klingre. 

Hade jag tagit kortet en halv minut tidigare hade det ännu mer liknat en pudel, men jag tycker det blev bra likt ändå.

2020-05-17 15:40 | 0 kommentarer

Idag, fredag 15 maj fyller vinterfölet Rolly 16 veckor, och då är det dags för andra dosen Axilur mot spolmask, som de flesta föl och unghästar råkar ut för. Det fanns ingen anledning att ta in henne för den sakens skull, de flesta föl går utmärkt att avmaska lösa och utan grimma, men vi ville ta in lilla flocken ändå, bara för skojs skull. Lite annorlunda att gå in från Undantagshagen, över gården och in genom stora entrén än från baksidan som hon är van, men hon följde mamma Francesca så fint så, medan pappa Gasper gick bakom.

De tre fick vara inne medan vi åkte till stan och gjorde nödvändiga ärenden. På Granngården var det som vanligt på senaste tiden fullt med folk redan tidigt på morgonen, och ingen höll avstånd. Varför man har plexiglas i kassan är för mig en gåta då personalen ändå går ut på gången och blippar alla koder direkt från kundvagnarna. Det för att man ofta handlar rätt tunga grejer. Tre olika personer har tagit i mitt körkort idag (Granngården, Apoteket och Lifebutiken), två från bakom en plastskiva. What's the point? 

Hemma igen fick Rolly Axilur innan de släpptes ut igen. Jag försökte ta bilder, men i boxen var det nästan omöjligt, är man kramgo' så är man liksom.. har ju haft besvärligare bekymmer med föl genom åren än att de är för mysiga, så jag klagar inte. 

Tittar efter husse som försöker distrahera.

Ruskar på sig. Absolut älskar den här bilden ❤️

Med en hötuss går det bra att få några bilder på håll.

Fotografens signum; hålla telefonen snett.. Söt ändå, och massa vinteroverall kvar vilket inte gör något då det ändå är vinterväder än. 

2020-05-15 15:28 | 0 kommentarer

Vårvind i luggen!

Tisdagen blev en riktig unghästdag, men jag hann med några timmar med vårmockning också i det skiftande vädret. På förmiddagen tränades både Zayats och hennes lillebror Tuchkin, men treåringen hamnade inte på bild. Hon är alldeles för kvick och signalkänslig för att hålla på med en kamera samtidigt, bättre ha 100% fokus så det inte blir fel. Det blev fortsatt invänjning på bett (Zayats är i alla fall mycket enkel att tränsa, trots att hon inte är helt ok med bett än), och sen skulle hon ha koll på benen.

Tuchkin fastnade dock på bild. Det blir lite tankevurpa för mig att tänka att han är Zayats (och Zeniyas) helbror, för han är lång som en giraff och verkar ha extra leder överallt, medan Zayats är mer kompakt och komplett liksom. Mentaliteten skiljer sig också, men bägge är väldigt smarta i alla fall, även om det visar sig på olika sätt.. Tuchkin fick ledövning och liten promenad i strålande solsken.

Inte så bra bild, men Tuchkin har så fin man. Lång och tät med ljusa toppar, tjusigt.

Milyj och Deana fick lite pyssel. Mest borstning då jag ville ta någon bild för annonsering, men givetvis började det hagla precis då. Milyj ville inte alls vara med på bild. Hon är så ibland, hon sätter mulen i backen och ignorerar mig totalt, medan hon andra gånger kan flina upp sig som en äkta linslus. Idag var inte en sån dag, och kanske det var lika bra då hon har mycket vinterpäls kvar som sitter kvar fläckvis i ansiktet, runt öronen, under magen etc.

Jag är snyggare om en månad, hälsar Milyj.

Tvååriga Deana är till salu nu, och då vill jag gärna ha en aktuell bild, trots att hon har mycket ljus vinterpäls kvar, och trots tråkiga hagar och brist på grönt. Jag väntar med annons på Hästnet tills jag kan ta bättre och mer vår/somriga bilder, men hästar behöver ju inte ligga på annons där för att vara till salu. Jag är glad över att jag fick en fin bild på henne, och info och en massa bilder på Deana från föl tills nu finns förstås på hennes egen sida.

Även Cizmet är till salu, Deanas lillasyster! Det var länge sedan vi hade en ettåring till salu, men till rätt hem är hon redo att flytta hemifrån och vi har som vanligt inte bråttom. Lilla Cizmet är inte alls lätt att ta kort på, för hon vill förstås gärna vara nära. Sen så har hon ju himla massa ljus vinterpäls både här och där, och Vinterhagen är minst sagt bedrövlig på våren. Men vi gjorde några försök ändå, jag och Cizmet, och jag får fylla på med fler bilder sen (länk till Cizmets sida). 

Hon är ruskigt lik sin far i samma ålder.

Väldigt synd att fotografen höll mobilen snett! Cizmet är rätt fin på den här bilden, men rätar jag upp den blir den suddig, och både öron och ben försvinner.

Någon som gärna ställde upp på bild idag var Sasjenka.

Två veckor gammal imorgon, och inte till salu. Inte än.

2020-05-12 19:48 | 0 kommentarer

I helgen var det dags att börja flytta över först Zeniya och sedan Zayats till de tre i Vinterhagen. Vi tog över kloka, snälla och trygga Zeniya på fredag förmiddag, och allt var totalt odramatiskt. Det mest spännande som hände var att den lilla femåringen blåste upp sig och travade runt väldigt tjusigt med svansen i vädret. Jag hade tyvärr inte sinnesnärvaro nog, utan tog bilder först när hon höll på att ha tjusat sig färdigt.

Mer spännande än så blev det inte, hon höll sig i sin del av hagen, de andra i sin. En markering från Cetzima räckte, Zeniya hade ingen avsikt alls att försöka tränga sig på, och inte skrek hon efter sin förra flock heller, utan traskade mest runt på behörigt avstånd, nöjd över att ha massa gammalt timmer att böka runt i och bita på. Pavel var ledsen över att ha förlorat sin flickvän och klagade en del, men när bråkstaken Zayats flyttade på lördag förmiddag verkade han väldigt nöjd över att bara ha hand om de två ranglägsta stona. Pavel, Milyj och Deana verkade väldigt belåtna och tillfreds.

Zayats uppförde sig exemplariskt. Hon kan vara väldigt på och karsk av sig, kliver fram och tar för sig, men även hon visade största respekt för Cetzima. Cizmet ville fram och hälsa några gånger, hon var mer nyfiken på Zayats än Zeniya, men efter de hälsat gick hon tillbaka till mamma och lillasyster. De närmar sig varandra allt mer så det blir nog en bra flock det där. Bra att de visar varandra sådan respekt så det inte är en massa tjafs och spring nu när det ännu är så lerigt. Även i Gaspers hage bredvid har det varit lugn och ro, tacksamt!

Hon är rätt fin, treåriga Zayats.

Helsyrrorna håller ihop. Jag lägger ut mat så det finns gott om plats för de två grupperna.

Minstingen har begåvats med ett namn också, Sasjenka ska hon heta. Hon är inte uppkallad efter någon eller något särskilt, det är endast ett vackert namn på ett vackert föl, för det är hon verkligen. Feminin och ädel, och jag vet inte än om hon blir musblack eller gulbrunblack, det visar sig. Sasjenka betyder beskyddare eller försvarare.  

Med mamma och storasyster Cizmet. Zayats i bakgrunden.

❤️

2020-05-10 15:19 | 0 kommentarer

Rolly, Francesca och Gasper i Undantagshagen när värsta regnet är över.

Vädret till trots var det dags att splittra upp en flock, så det tog vi itu med under lördagen. Cetzima ska inte betäckas igen, så då behövde vi dela upp flocken innan hon går i brunst, vilket sker runt 8 dagar efter fölning. Hon ska få gå med sitt nya föl och Cizmet i stoflocken istället men det är inte bara att släppa in dem i nya flocken, vi ska släppa in några medlemmar ur stoflocken till de tre i Vinterhagen så de får bekanta sig först. 

Det skulle regna mest under natten till lördag och lördag förmiddag, så vi ville vänta tills det värsta var över. Hagarna blir katastrofala när det kommer mycket regn såhär års, innan snösmältning, vårflod och tjällossning är över, och det blir alltid lite oroligt när vi separerar en tajt flock så vi gjorde vårt bästa för att bespara underlaget trots förutsättningarna.

Lördag förmiddag tog vi in Gasper, Francesca och Rolly till stallet där de fick stå under förmiddagen, och de som var kvar fick massor med hö i det stora, nyspånade vindskyddet. Efter lunch när regnet mest bestod av strilande duggregn tog vi de tre i stallet till Undantagshagen som visserligen blivit väldigt blöt men är rätt fast i backen ändå. Den är lagom stor för de tre och det finns ett litet vindskydd även där med massor av fluffigt spån.

Förmiddagsvila på söndagen.

Det är alltid lite hjärtskärande att separera en flock där banden är starka, men de vänjer sig förstås och finner sig i det nya. Det var väldigt lite spring i hagarna men klagoropen ekade emellanåt. Inte så ofta dock, och som vanligt ropas det mer när hästarna hör eller ser att vi är ute och donar på. En fördel med regnet är att det är blir mycket bra effekt i stängslen, så vi var inte alls oroliga över att saknaden skulle nå sådana proportioner att stängslen skulle rammas. Det har för övrigt nästan aldrig skett, oftast handlar det om klagorop (mest för att få svar så man vet att de andra hört en) och ibland en del spring. Vilket vi sluppit den här gången.

Helst hade vi velat släppa över Zeniya till Cetzima, lillan och Cizmet på en gång, särskilt som det vore nyttigt för Cetzima att få annat att koncentrera sig på (ta hand om ungarna och vara chef), men hagarna är i så dåligt skick efter regnet så det är omöjligt. Förutom skaderisk för alla så förstörs marken, så det är bättre att vänta. Förhoppningsvis flyttas Zeniya över nu på fredag förmiddag, och på lördag anländer ännu en från stoflocken. Det är plan A i alla fall.

På söndag var det, med undantag av några onödiga störtskurar på eftermiddagen, fint vårväder och jag fick några fina bilder av de tre som är kvar i sin välbekanta Vinterhage. Den nya har vi inget namn till än, hon kallas mest för LilleSkutt då favoritgångarten att ta sig fram i livet är just skutt.

Mulmys💕

Stolt mamma med fina döttrar.

”Hej matte..”

Favoritbilden sparas till sist:

❤️

2020-05-03 16:23 | 0 kommentarer