Milyj i Fautrasen

Lördag morgon körde vi ned transporten till betet för att lasta Milyj. Hon hade dock inte tänkt gå med på det utan krånglade på alla tänkbara sätt. Då vi vet att hon åker lugnt och bra, så slutade det med att vi helt hindrade henne från möjligheten att backa, och vips klev hon på, utan tvekan. Det var ju bara fånerier hon höll på med, en viljornas kamp.

Väldigt skönt med kamera så man ser hur bra hästen åker.

Destinationen var Österåsen utanför Bispgården, där ska Milyj förberedas för inkörning och visning för hand, medan jag själv tar itu med vår andra treåring Zayats som även hon ska förberedas för visning. Nisse, som Milyj ska vara hos var upptagen med jobb och gick inte att nå, men vi välkomnades istället av Pernilla som brukar rida in våra basjkirer, och hennes granne Paula. Milyj klev väldigt fint ur transporten, åt lite gräs och fick sedan gå in i nyspånad box. Sedan körde vi hemåt mot de femton basjkirer som var kvar hemma. Eller..?

I ett tidigare inlägg skrev jag att alla basjkirer ses över mer noggrant nu när alla utom tre är på bete. Särskilt de två dräktiga stona har vi koll på, ser över hur juvren ändrar sig, formen på magen etc. Ändå blev vi grundlurade av Adilliya! Nästan exakt fem timmar var vi borta. Under tiden hann Adilliya lyckosamt föda fram ett svartbrunt litet hingstföl, och sedan få ut sig hela efterbörden, tvätta och torka lillen och få honom att dia. Det var Stefan som såg dem först, och det här var den syn som mötte mig när jag klev in på Skogsbetet:

Så var det 16 basjkirer igen.

Allt såg som sagt jättebra ut, Adilliya hade fixat allt själv och de två andra höll sig på lämpligt avstånd. Hon pratade lågt med lillen, och var inte alls överbeskyddande vad gällde hennes allra första föl gentemot oss, vilket annars är rätt vanligt för förstagångsföderskor. Vi fick hälsa och klappa lite på den lille och han var både nyfiken och lagom gosig. Här följer en bildkavalkad på lilla solstrålen:

Pappa Zenit i bakgrunden.

Nyfiken och social.

Mjölk är livet!

Byter luft..

Det gick knappt att se sig mätt på det lilla underverket, särskilt som mamma var så generös med att låta oss mysa med honom, men efter en stund lät vi dem förstås vara ifred. Den första tiden är så viktig för mamma och fölet att knyta an. När jag gick ut på kvällen för att kolla upp flocken stod Zenit en bit ifrån och höll koll, precis som hingsten ska.

Vi är alltid så glada när vi kan ha en ”riktig” flock, så fölet får växa upp med bägge sina föräldrar. Pappan gör inte så mycket i början förutom att hålla koll och skydda sin flock om det behövs, men så småningom är han den som både leker med och uppfostrar fölen. 

Tills igår hade vi på fem år fått elva (levande) Mánadis-basjkirer, och endast två av dem hingstar, Leonid 2015 och Tuchkin 2017, så den här lille killen är extra välkommen. Ett namn har han också, men vad det är berättar jag inte förrän vi rapporterat in resultatet av betäckningen till SH, och då är fölet nio dagar gammalt.

Jag fick frågan igår ifall Adilliyas föl var första ”barnbarnet” för oss (Adilliya är vår första egna uppfödning) och jag svarade spontant ja utan att tänka efter. Sedan tänkte jag efter och ändrade mitt svar, för jag är ju faktiskt redan fyrfaldig farmor åt Gaspers ungar, och numer kan jag även titulera mig enfaldig mormor😄

2020-06-28 10:32 | 1 kommentarer

Troligtvis har den här midsommaren varit den jag haft mest arbete att utföra genom åren, men vi fick mycket nyttigt gjort, och med god planering fick vi även en hel del behövlig ledighet! En riktigt bra midsommarhelg med hästjobb, solsken, vildmarkskrocket och god mat. Jag räknar inte upp allt hästjobb vi gjort utan nöjer mig med det nyttigaste. Som att flera basjkirer fått sommarfina hovar; Zenit, Fiona, Milyj, Mistjev, Tuchkin och Pavel.

Pavel med hjärtemulen i sin box, i svala och insektsfria stallet.

Sällan har jag tagit så lite bilder någon midsommar, och ändå har vädret varit fantastiskt. Tyvärr är det inget regn i sikte, vilket är oroväckande förstås, men eftersom det regnade mot torsdagen kunde jag ändå njuta av högsommaren. Vi har väl upplevt hellre än dokumenterat denna midsommar, och när vi väl varit lediga har vi njutit och umgåtts istället för att hänga på sociala medier. Alla basjkirer utom tre är på beten, och de får faktiskt mer uppmärksamhet nu än när de är hemma och man utfodrar dem flera gånger varje dag. Då ser man dem jämt, nu går vi igenom hästarna dagligen. Även killarna som är hemma får mer uppmärksamhet.

Zeniya lämnar de andra för att vara med mig och Cetzima en stund.

Zeniya var på slutet av brunst när vi tog ned dem på bete, så det hanns inte med att släppa ihop med Gasper. Vi hoppas hon brunstar igen om några veckor. Milyj har jag nu tömkört med ledare, vilket blev lite kaotiskt då jag och ledaren brast i kommunikationen, och ett par av de andra ungstona blev väl nyfikna, men vi avslutade jättebra så det kommer gå toppenfint nästa gång, det är känslan jag fick i alla fall.

Traktorn har fått sköta det sista av städningen av hagar efter höst, vinter och vår. Horse Hoppern har dammsugit och putsat de värsta ställena som är svåra att handmocka då det är så ojämt på de ytorna, och alltid väldigt blött och skört hela våren. Även temporära gödseldepåer har flyttats bort, och där Horse Hoppern gått fram är det som en slät och välskött fotbollsplan. Kolla bara här hos grabbarna!

Tyvärr tog jag ingen före-bild. Hoppern har inte tagit bort något gräs, där växte inget före heller eftersom det går basjkirer där. Men det var väldigt gropigt, dyngigt och fult. Det blev naturligt för dem att använda ytan som toalett då det var nästan omöjligt att mocka, men nu blev det jättefint och det ser faktiskt grönare ut än innan. Och vad enkelt det kommer bli att vardagsmocka hos dem! Horse Hoppern är bland det bästa jag köpt till företaget! Har du många hästar, belöna dig med en Horse Hopper, de finns hos Söderberg och Haak.

Tuchkin med Pavel och Mistjev i bakgrunden, hemma i Hemmahagen.

2020-06-21 16:27 | 1 kommentarer

Trevlig Midsommar önskar vi bloggens läsare!

🇸🇪

2020-06-19 10:34 | 0 kommentarer

Rolly har tagit av sig nästan hela gula vinteroverallen, och under visar sig en musblack skönhet med stora varianter av grå och svarta nyanser. Det är inte helt enkelt att ta bilder när jag är själv, men några vart det idag.

Hon är så söt med sina långa gula tussar som sticker rakt ur öronen, men med fölpäls kvar i symmetriska plättar runt manke och bakdel tycker jag hon ser pudelklippt ut! När de är borta kommer hon se mer symmetrisk ut, ”filtarna” på bakdelen gör så det ser ut som om hon bär turnyr (ställning som bars under kjolen förr för att visuellt ge större rumpa vilket var fint då, särskilt som den insnörda midjan såg ännu smalare ut).

Tjusiga zebraränder på baksidan frambenen, de ljusa håren utanför hovskäggen kommer släppa, det är svart under.

Bild på håll där kanske nyansernas fördelning syns bättre. Ljusgrå på mitten, resten ganska mörkt. Pappa Gasper går i samma hage men var inte iväg för linsen idag. 

*Francesca kallades av förra ägare för Frallan. Rolly är småfranska på ryska.

2020-06-18 16:55 | 0 kommentarer

Äntligen hade SMHI utlovat regn, osäkert hur mycket men ändå, regn! Det fanns en hel del som jag ville hinna med innan regnet kom, och en träningsstund med Milyj var en av de sakerna. Det blir hon som åker iväg för träning och nya intryck istället för Zayats, som jag själv åtar mig som sommarens projekt, så tills Milyj reser blir det många korta träningsstunder för henne. Ännu repeterar vi, då hon mest varit ledig en längre stund, men jag adderar något nytt varje gång.

Vi började i måndags med att hon fick ledas i träns. Hon hade träns på sist vi repeterade visning för hand, men jag ledde i grimman den gången då hon haft vintersemester från bett i munnen, och är lite känslig för rörelser i munnen. Nu ledde jag med tyglar i bettet, och det gick galant! En del gapande och pillrande med bettet, men Milyj skötte sig ändå jättebra. Vi tränade start och stopp, och hon fick för första gången känna på lite tygeltag åt bägge hållen. Inga problem och hon kom ihåg att ställa upp sig fint när hon gjorde halt. 

Idag tog jag med bröstselen ned till beteshagen, och bridongbettet var utbytt mot körbett. Milyj har inte haft på selen sedan i höstas, men hade inga problem med att jag trädde det mesta över huvudet och spände remmarna runt henne. Tränsade henne, men ledde ändå runt med ledrep i grimman för att se vad om det var några reaktioner på utrustningen. Hon tycker nog det är roligt med uppmärksamheten, och hon var helt obrydd. Knappt ens om bettet, hon verkar gilla körbettet mer än det förra. Nästa gång ska jag tömköra henne, med ledare inledelsevis. Hon har blivit tömkörd tidigare mest utan bett, men vi repeterar som sagt, och adderar nytt. 

Efter träningen och jag ska strax klä av henne. Milyj har även blivit duktig på att stå still.

Allt jag tänkt mig hinna innan regnet hann jag, även att råka ta på sju veckor gamla Sasjenka grimma för första gången. 3-4 gånger till och med. Då jag precis pysslat om Rolly i hagen bredvid så hade jag med hennes grimma när jag skulle se till Cetzima, så jag provade. Rolly fyller fem månader nästa vecka, så grimman var förstås på tok för stor, men Sasjenka tyckte det var en rolig lek och ville gärna ha den på. Inga bilder togs då ettåriga storasyster Cizmet också tyckte det verkade vara en rolig lek, men jag tog en annan bild på skogsbetet lite senare istället:

Adilliya och Zenit.

Något konstigt perspektiv, jag borde satt mig på huk, men då hade det troligtvis bara blivit en närbild av Adilliyas mule. De har det bra där, men tycker gräset är för magert och knotten för många, men lite regn ska nog göra tillvaron grönare för en stund i alla fall. 

2020-06-17 16:33 | 0 kommentarer

Ett sexveckors föl behöver förstås vila efter sin första riktigt långa promenad.

Arbetsveckan -som började i söndags, har handlat mycket om att förbereda för att flytta om alla flockar. Då vi bara är två personer så vet vi att det funkar bra om förberedelserna är noggranna och genomtänkta, och även om det blir lite stressigt på själva dagen, inte minst med allt rännande fram och tillbaka så blir allt bra till slut.

Stoflocken skulle flyttas ned till stora sommarbetet vid sjön, och eftersom Pavel inte är ett sto var det på fredagen dags att återföras till grabbarna i hagen mitt emot. Det visade sig bli väldigt jobbigt för Pavel som gärna fortsatt leka hingst (utan drifterna som tur är, då hade han aldrig fått gå där) i stora flocken. Han blev allt mer frustrerad, så till slut hamnade han i utvisningsbåset, den delen av grabbarnas hage som är sjukhage. Den delas lätt av, så det var fort gjort.

Nog för att Tuchkin ska motioneras efter ingreppet i onsdags, men att jagas till andra änden hagen bara för att man vill dricka vatten är bara elakt. Alla tre verkade nöjda över att vi delade upp dem, men minst nöjd var förstås Pavel som gnäggade efter Zeniya.

Flyttandet på lördag började redan före sex på morgonen, då vi tog in först Pavel och sedan Mistjev och Tuchkin till svala stallet där de skulle tillbringa hela förmiddagen för att sedan gå ut ihop till en ombyggd Hemmahage, och vara ensamma på gården ett tag.

Efter frukost och sista förberedelserna fick Gaspers lilla flock temporärt flytta till Undantagshagen, och sedan väntade det största projektet; Att få ned alla ston från Hemmahagen, via några trånga passager och genom grönt gräs, till betet vid sjön. Alla sju, fyra/fem av dem lösa. Av stona är det Cetzima och hennes två döttrar Deana och Cizmet som varit på betet förut, då som föl.

Det blev väl spännande då Zayats tyckte det blev för trångt och valde en annan väg, men strax fick vi ihop dem och begav oss ned mot sjön. Det gick fortare och fortare, så efterhand släppte vi de som vi ledde. Cetzima visste mycket väl vart de skulle, vi hade stängslat en bred och rak gång in till betet, och eftersom lilla Sasjenka sprang med mamma följde alla efter, för de överger ju inte ett litet föl. Ädelstenen i flocken.

När vi senare åter gick ned till betet låg Sasjenka och sov så sött, och alla ston stod i samlad trupp runt om. Vi tog av dem grimmorna allt eftersom och kollade att alla mådde bra i värmen. För dagen var det visst Zeniya och Cizmet som var barnvakter åt lilla gumman, särskilt Zeniya höll noga koll på Sasjenka.

Storasyster Cizmet, ett år.

Men när hagen är fylld av grönt gräsfunderar jag ju varför de valt att packa ihop sig på den fläck där det inte växer något alls. Tänker de på figuren kanske..?

Med stona på plats så stängde vi grindarna efter oss, och jag sprang upp till gården för att hämta grimmor till Zenit, Adilliya och Fiona, samt öppnade upp alla grindar för att leda dem till Vinterhagen där de skulle gå en stund. Efter osedvanligt lite frukost väntade det gott hö bakom ladugården på dem och det var förstås inga broblem att leda dem från Ljunghagen, genom Hemmahagen till Vinterhagen.

Sedan ledde vi ned Francesca, Rolly och Gasper till stora hagen vid Sommarbetet, mittemot Ljunghagen. Där putsades och städades med Horse Hoppern för några veckor sedan så där är det nu grönt och fint. Ett tag i alla fall, det är verkligen magert, gräset som växer här i år.

Rolly i ny hage, hon gick förstås lös efter mamma Francesca, före pappa Gasper ned till sin nya hage. De följer så fint de små.

Adilliya, Zenit och Fiona på skogsbetet.

Medan Stefan fyllde upp en vattentunna till Gaspers flock, samt kollade att det gick bra att de gick så nära stona på betet började jag montera ned vinterstängslingen i Hemmahagen mot vägen. Vi gör så varje höst för att inte behöva bekymra oss över snöröjningen, också blir det en bred, grön remsa med gräs där att beta ned. Vanligtvis blir det gräs där vill säga, dock inte i år, det som kommit upp där är inte mer en någon dags pyssel, men det är som det är.

När det var säkerställt att allt var lugnt i nedersta hagarna släppte vi upp Zenits flock till Skogsbetet. Den enda som varit där förut är just Zenit, men medan Adilliya och Fiona glatt skuttade iväg in i det gröna var Zenit upptagen med att sniffa runt i Vinterhagen och läsa av vad Gasper haft för sig, men strax nog sprang även han upp i skogshagen.

Många sköna buskar att klia sig på, det är man inte bortskämd med i Ljunghagen.

Fina Fiona.

Dags att fortsätta bygga om Hemmahagen. Förutom att ta bort vinterstängslingen så skulle hagen delas av ungefär på mitten, som vi gjort nu varje sommar. Då får det växa till sig gräs på den nedre delen, och det blir ett bra avstånd till Ljunghagen om vi behöver ha hästar där, då spelar det ingen roll om det hingst eller annat. Det har visat sig vara en bra lösning, så vi fortsätter med det. Dessutom har det visat sig att det är nästan exakt samma stängselmängd som går åt för den avdelningen, som vinterstängslingen, vilket är praktiskt. Man lyfter liksom bara över stängslet en bit och slår ned det igen.

När vi var helt klara med att färdigställa Hemmahagen åt grabbarna var klockan elva och det var dags för välbehövlig lunch för oss, och sedan tog vi ut grabbarna från stallet. Tuchkin och Mistjev först, sen Pavel, via Vinterhagen bakom ladugården och över vägen. Alla tre gick där ifjol och jag var övertygad om att det skulle funka bättre nu än dagen innan.

Visst var det enklare att vara goda vänner utan Pavels ston i närheten. Han sprang och kollade  in avstängslingen vi gjort, och skrek flera gånger efter stona, men då han inte fick något svar blev de vips bästisar igen alla tre. Tuchkin var skeptisk, han är ranglåg och visar underkastelse, höll sig väldigt nära Mistjev först, men snart var det den naturligaste saken i världen att alla tre stod och kliade varandra, helst med Pavel i mitten. Skulle stona flyttas hem om ett par veckor skulle han inte alls bete sig som han gjorde på fredagen, utan vara lojal med sin nygamla flock.

Tuchkin läker fint, och är en sån sort som är enkel att ge Metacam. Dessutom är tilliten till matte och husse väldigt stor, hinkföl som han en gång var. Och han rör sig jättebra! Gärna i kort trav vilket är idealiskt för läkningen. På lördagskvällen kändes det konstigt och lite tomt att endast ha en liten flock att utfodra med hö.

Söndagen ägnades åt att helt städa upp efter grabbarnas vinterhage på mark vi lånat. Allt stängsel borta och det är renmockat. Tyvärr växer inget på just den ytan ännu men jag hade ingen annanstans att ha dem på försommaren. Skönt att den biten är gjord, och jag tänkte på att jag kommer längta och känna frustration i oktober när jag vill upp med det stängslet igen.

Vi har förstås sett till alla basjkirer under söndagen, och med den här hettan har vi fått behandla alla med olika medel mot broms, och för att läka småsår som blir såhär års. Som tur är har det blåst i alla fall, och alla verkar nöjda över tillvaron. Tog ett par bilder av Gaspers hage när vi sett över alla stona på betet efter lunch och var på hemväg.

Ladan man ser står ungefär mitt i beteshagen, och sjön är givetvis densamma som på bilderna från betet. Så övre delen av beteshagen och nedre delen av hagen där Gasper med familj går är bredvid varandra, åtskilda av två stängsel och ett djupt dike. Att de ligger nära är bra när vi ska ta över Zeniya till Gasper, det vore trevligt om hon ville gå i brunst nästa vecka, lagom till midsommar.

2020-06-14 14:43 | 0 kommentarer

Trött Tuchkin på uppvak i boxen

Tuchkin var inbokad för kastration hemma på onsdag förmiddag, skönt att sådana saker fungerar som vanligt medan pandemin pågår. Allt gick bra, under ingreppet stod Tuchkin och snarkade högt med huvudet i husses famn, och efteråt var det lugnt, svalt och skönt i stallet. Nytt spån hade både Tuchkin och Mistjev fått, rent, ljust och fräscht. Lite mat till Mistjev, och mycket mat till Tuchkin, många gånger, och Tuchkin fick förstås pigga på sig helt innan jag lade in hö till honom. Sederade hästar ska inte äta, de kan liksom glömma bort att svälja ordentligt så de behöver vara helt vakna innan de får mat.

Torsdag förmiddag släpptes de ut, och jag följer alltid de direktiv veterinären ger mig. De skiljer sig lite gång för gång, men jag följder de jag får för stunden. Det beror på att om det mot förmodan skulle uppstå komplikationer är det främst veterinären som utförde ingreppet som följer upp, och då kan ju inte problemen få ha uppstått på grund av att jag inte följt det som gäller. Tuchkin ska ha smärtstillande/ antiinflammatoriskt under läkningen, och motioneras tre gånger per dag.

Vi har ju gått igenom det här många gånger nu, och hästar är individer. Många nyblivna valacker känner obehag och blir loj av smärtan, stänger av och står still, medan en del inte har några problem att motionera sig själv. Tuchkins sår ser jättefina ut, han visar inget obehag och helt naturligt rör han sig gärna i trav, så den här första dagen promenerade jag bara med honom. Lite trav, men han travade faktiskt mer efteråt, utan ledare.

Typiskt småhästar.. Allt ska in i munnen, och Tuchkin håller gärna i grimskaftet själv när han följer mig som leder honom.

Allt verkar positivt än så länge, och Tuchkin har aldrig varit hingstig så jag förväntar mig ingen märkbar personlighetsförändring i framtiden. På fredag ska Pavel flytta tillbaka till dem, för på lördag ska alla stona på sommarbete vid sjön. Hagen färdigställdes på torsdag eftermiddag. Samtidigt ska Gasper, Francesca och Rolly flytta till hagen bredvid betet, och Zenits flock ska flyttas från Ljunghagen upp till skogsbetet. De ska gå på skogsbetet och senare i Vinterhagen, troligtvis tills nästa vår. 

Så det betyder att grabbarna blir ensamma på gården ett tag. De ska gå i en avdelad Hemmahage, men med bägge vindskydden och vi tar bort vinterstängslingen mot vägen och Vinterhagen, så även de får lite grönt att tugga på. Men eftersom inget växer får jag utfodra dem ändå, och jag lär få stödutfodra rekordtidigt på bägge betena av samma anledning. Typ i juli. Lite synd då det finns en massa annat bete här i närheten vi gärna tagit hand om, men där ska ju två sommarhästar gå. Det är som det är, vi lider ingen brist på grovfoder som tur är. Tid däremot.. 

2020-06-11 16:01 | 0 kommentarer

Åtta basjkirer går för närvarande i Hemmahagen.

Från att vi haft fem flockar basjkirer under några veckor har vi nu återgått till sedvanliga fyra flockar, då vi på måndagsförmiddagen släppte tillbaka Zeniya och Zayats, och sedan släppte in Cetzima, Cizmet och lilla Sasjenka till Pavel, Milyj och Deana (helsyster till Cizmet och Sasjenka) i Hemmahagen.

Stor flock, och bitvis stora känslor, men allt gick som det skulle.

Pavel har saknat Zeniya, men hon var inte jätteexalterad över återseendet, så då tog Pavel ställning för att hålla ”sina” ston Milyj och Deana för sig, och markerade tydligt mot Zeniya att han inte längre var intresserad. Att spela svår hjälpte visst, för fram på dagen var hon betydligt mer intresserad av Pavels grupp, medan Zayats höll sig närmare Cetzima, Cizmet och Sasjenka. Det är lite ”vi och dom”, men det blir nog bra. Pavel ska flytta tillbaka till grabbarna snart, och stoflocken ska på bete vid sjön innan den här veckan är över.

Några bilder från idag:

Zeniya är väldigt snygg när hon vill. Nu längtar jag tills hon ska gå med Gasper, hoppas det inte dröjer så länge.

Vinterpälstussig, men söt tvåårig Deana.

Till salu för den som vill ha en snäll och trevlig unghäst att växa med.

Pavel-plutten med sin hjärtemule.

Sasjenka tycker allt är spännande, och verkar gilla nya hagen. Särskilt vindskydden där hon varit helt själv eller tillsammans med storasyster Cizmet.

2020-06-08 16:28 | 0 kommentarer

Renstädad, oväxtlig och regntung del av Hemmahagen.

Precis som vanligt den här tiden på året är det lite av panikkänsla som ständigt råder. Det är samma sak varje år, man går och sparkar inte så lite rastlöst i leran på våren och väntar på att det ska torka upp och grönska, sen sker allt på en och samma gång och då får man jobba på minsann. Bloggen är inte prioriterad, det förstår de flesta, men det finns ögonblicksbilder på sociala media, Facebook och instagram. 

Nu är det vårstädat i tre av de hagar där det går hästar, vilket innebär att det mesta är helt renstädat medan någon skitig hörna är sparad som toalett och städas med traktor i sommar. Bra nog tänker jag. Det är också traktorstädat på en hel del ytor där det inte går hästar nu, exempelvis där grannen har sina sommarhästar. Tyvärr innebar det att vi inte hann betesputsa  vårt eget lånade bete, men det är som det är. Vi kommer kunna lyfta ur en del gödsel, så betesputsar vi innan senhösten istället. 

Men även om sommarvärmen klev på rätt brutalt så tar det tid innan det växer. På betet växer det dåligt än, på skogsbetet växer det inte alls. För några veckor sedan var det frost och hagel, ångermanländsk sol och värme är inte gott nog för skogsbetet, men eftersom regnet kom nu och ska hålla på över söndagen hoppas vi att grönskan får en behövlig skjuts.

Något som bryter mot det normala är att pandemin gjort det osäkert för årets sommarpremieringar, vilket med den sortens poängbedömning som råder på basjkirer är en smärre katastrof med tanke på det tunna utbudet av individer, men i början på veckan öppnade vår avelsförening, Svenska Hästavelsförbundet upp för anmälning, åtminstonde för treåriga ston på Wången i augusti. Först till kvarn gällde, och då vi har två treåringar anmälde vi direkt! Det går alltid att avanmäla, men man kan aldrig anmäla när dörren stängts. Livets enda chans för avelsdiplom!

Jag kommer koncentrera mig på en av treåringarna, och skicka bort den andra på utbildning samt förberedelser och visning på den andra, och högst troligt tar jag mig an projektet Zayats själv och skickar iväg Milyj som har bättre förutsättningar. Då kommer hon kanske inte vara till salu, så det är i så fall sista rycket nu för de som är intresserade. Hon ska visas i alla fall, och vi betalar förstås anmälningsavgiften så länge hon visas på Wången, den faller inte på eventuell köpare.  Länk till Milyjs sida.

Vardagsmockning på Sveriges nationaldag

Avklarad vårmockning innebär vardagsmockning, som utförs oavsett väder och vad dagen heter. Jag har städat av delen vi lånat över vintern för grabbarna, men där kommer förstås inte mycket växa så länge de går där. Det är är inte helt enkelt när vi har för lite mark och för lite tid, och jag önskar så att vi kunde förvalta mer av den mark som finns här, men det är som det är. Vi är ännu nybyggare och får foga oss efter vad som gäller. 

Av olika anledningar kan grabbarna inte flytta förrän efter Tuchkin är kastrerad (vilket är inbokat till onsdag 10 juni) och stona flyttat ned till betet vid sjön. I samma veva kommer vi flytta om alla flockar, vilket kräver en hel del förberedelser, särskilt som jag tagit ned typ en tredjedel stängsel på betet för en puts som aldrig hanns med.. 

Men nu hoppas jag det kommer mycket grönt efter helgens regn, så vi slipper börja stödutfodra för tidigt, och jag har schemalagt att alla har flyttat dit de ska om en vecka. Något bra att jobba emot, och vi brukar ju kunna få ihop det varje år fast det är lika jäkla stressigt varje gång! Skönt att något är som vanligt. 

2020-06-06 16:45 | 0 kommentarer