
Ett sexveckors föl behöver förstås vila efter sin första riktigt långa promenad.
Arbetsveckan -som började i söndags, har handlat mycket om att förbereda för att flytta om alla flockar. Då vi bara är två personer så vet vi att det funkar bra om förberedelserna är noggranna och genomtänkta, och även om det blir lite stressigt på själva dagen, inte minst med allt rännande fram och tillbaka så blir allt bra till slut.
Stoflocken skulle flyttas ned till stora sommarbetet vid sjön, och eftersom Pavel inte är ett sto var det på fredagen dags att återföras till grabbarna i hagen mitt emot. Det visade sig bli väldigt jobbigt för Pavel som gärna fortsatt leka hingst (utan drifterna som tur är, då hade han aldrig fått gå där) i stora flocken. Han blev allt mer frustrerad, så till slut hamnade han i utvisningsbåset, den delen av grabbarnas hage som är sjukhage. Den delas lätt av, så det var fort gjort.
Nog för att Tuchkin ska motioneras efter ingreppet i onsdags, men att jagas till andra änden hagen bara för att man vill dricka vatten är bara elakt. Alla tre verkade nöjda över att vi delade upp dem, men minst nöjd var förstås Pavel som gnäggade efter Zeniya.
Flyttandet på lördag började redan före sex på morgonen, då vi tog in först Pavel och sedan Mistjev och Tuchkin till svala stallet där de skulle tillbringa hela förmiddagen för att sedan gå ut ihop till en ombyggd Hemmahage, och vara ensamma på gården ett tag.
Efter frukost och sista förberedelserna fick Gaspers lilla flock temporärt flytta till Undantagshagen, och sedan väntade det största projektet; Att få ned alla ston från Hemmahagen, via några trånga passager och genom grönt gräs, till betet vid sjön. Alla sju, fyra/fem av dem lösa. Av stona är det Cetzima och hennes två döttrar Deana och Cizmet som varit på betet förut, då som föl.
Det blev väl spännande då Zayats tyckte det blev för trångt och valde en annan väg, men strax fick vi ihop dem och begav oss ned mot sjön. Det gick fortare och fortare, så efterhand släppte vi de som vi ledde. Cetzima visste mycket väl vart de skulle, vi hade stängslat en bred och rak gång in till betet, och eftersom lilla Sasjenka sprang med mamma följde alla efter, för de överger ju inte ett litet föl. Ädelstenen i flocken.

När vi senare åter gick ned till betet låg Sasjenka och sov så sött, och alla ston stod i samlad trupp runt om. Vi tog av dem grimmorna allt eftersom och kollade att alla mådde bra i värmen. För dagen var det visst Zeniya och Cizmet som var barnvakter åt lilla gumman, särskilt Zeniya höll noga koll på Sasjenka.

Storasyster Cizmet, ett år.

Men när hagen är fylld av grönt gräsfunderar jag ju varför de valt att packa ihop sig på den fläck där det inte växer något alls. Tänker de på figuren kanske..?
Med stona på plats så stängde vi grindarna efter oss, och jag sprang upp till gården för att hämta grimmor till Zenit, Adilliya och Fiona, samt öppnade upp alla grindar för att leda dem till Vinterhagen där de skulle gå en stund. Efter osedvanligt lite frukost väntade det gott hö bakom ladugården på dem och det var förstås inga broblem att leda dem från Ljunghagen, genom Hemmahagen till Vinterhagen.
Sedan ledde vi ned Francesca, Rolly och Gasper till stora hagen vid Sommarbetet, mittemot Ljunghagen. Där putsades och städades med Horse Hoppern för några veckor sedan så där är det nu grönt och fint. Ett tag i alla fall, det är verkligen magert, gräset som växer här i år.

Rolly i ny hage, hon gick förstås lös efter mamma Francesca, före pappa Gasper ned till sin nya hage. De följer så fint de små.

Adilliya, Zenit och Fiona på skogsbetet.
Medan Stefan fyllde upp en vattentunna till Gaspers flock, samt kollade att det gick bra att de gick så nära stona på betet började jag montera ned vinterstängslingen i Hemmahagen mot vägen. Vi gör så varje höst för att inte behöva bekymra oss över snöröjningen, också blir det en bred, grön remsa med gräs där att beta ned. Vanligtvis blir det gräs där vill säga, dock inte i år, det som kommit upp där är inte mer en någon dags pyssel, men det är som det är.
När det var säkerställt att allt var lugnt i nedersta hagarna släppte vi upp Zenits flock till Skogsbetet. Den enda som varit där förut är just Zenit, men medan Adilliya och Fiona glatt skuttade iväg in i det gröna var Zenit upptagen med att sniffa runt i Vinterhagen och läsa av vad Gasper haft för sig, men strax nog sprang även han upp i skogshagen.

Många sköna buskar att klia sig på, det är man inte bortskämd med i Ljunghagen.
Fina Fiona.
Dags att fortsätta bygga om Hemmahagen. Förutom att ta bort vinterstängslingen så skulle hagen delas av ungefär på mitten, som vi gjort nu varje sommar. Då får det växa till sig gräs på den nedre delen, och det blir ett bra avstånd till Ljunghagen om vi behöver ha hästar där, då spelar det ingen roll om det hingst eller annat. Det har visat sig vara en bra lösning, så vi fortsätter med det. Dessutom har det visat sig att det är nästan exakt samma stängselmängd som går åt för den avdelningen, som vinterstängslingen, vilket är praktiskt. Man lyfter liksom bara över stängslet en bit och slår ned det igen.
När vi var helt klara med att färdigställa Hemmahagen åt grabbarna var klockan elva och det var dags för välbehövlig lunch för oss, och sedan tog vi ut grabbarna från stallet. Tuchkin och Mistjev först, sen Pavel, via Vinterhagen bakom ladugården och över vägen. Alla tre gick där ifjol och jag var övertygad om att det skulle funka bättre nu än dagen innan.

Visst var det enklare att vara goda vänner utan Pavels ston i närheten. Han sprang och kollade in avstängslingen vi gjort, och skrek flera gånger efter stona, men då han inte fick något svar blev de vips bästisar igen alla tre. Tuchkin var skeptisk, han är ranglåg och visar underkastelse, höll sig väldigt nära Mistjev först, men snart var det den naturligaste saken i världen att alla tre stod och kliade varandra, helst med Pavel i mitten. Skulle stona flyttas hem om ett par veckor skulle han inte alls bete sig som han gjorde på fredagen, utan vara lojal med sin nygamla flock.

Tuchkin läker fint, och är en sån sort som är enkel att ge Metacam. Dessutom är tilliten till matte och husse väldigt stor, hinkföl som han en gång var. Och han rör sig jättebra! Gärna i kort trav vilket är idealiskt för läkningen. På lördagskvällen kändes det konstigt och lite tomt att endast ha en liten flock att utfodra med hö.
Söndagen ägnades åt att helt städa upp efter grabbarnas vinterhage på mark vi lånat. Allt stängsel borta och det är renmockat. Tyvärr växer inget på just den ytan ännu men jag hade ingen annanstans att ha dem på försommaren. Skönt att den biten är gjord, och jag tänkte på att jag kommer längta och känna frustration i oktober när jag vill upp med det stängslet igen.
Vi har förstås sett till alla basjkirer under söndagen, och med den här hettan har vi fått behandla alla med olika medel mot broms, och för att läka småsår som blir såhär års. Som tur är har det blåst i alla fall, och alla verkar nöjda över tillvaron. Tog ett par bilder av Gaspers hage när vi sett över alla stona på betet efter lunch och var på hemväg.


Ladan man ser står ungefär mitt i beteshagen, och sjön är givetvis densamma som på bilderna från betet. Så övre delen av beteshagen och nedre delen av hagen där Gasper med familj går är bredvid varandra, åtskilda av två stängsel och ett djupt dike. Att de ligger nära är bra när vi ska ta över Zeniya till Gasper, det vore trevligt om hon ville gå i brunst nästa vecka, lagom till midsommar.
2020-06-14 14:43 | 0 kommentarer