Idag är Fionas hingstföl nio dagar gammalt, alltså gammal nog att registreras. Det är egentligen inte ett föl som ska registreras, utan resultatet av betäckningsrapporten som lämnades in före sista september ifjol. Levande föl kan registreras både före och efter nio dygn, men vi väntar alltid tills efter, då det finns med som alternativ på rapporten. Och nu när han är registrerad kan jag komma med det lättande beskedet att han slipper kallas Lill-plutt-skrutt hela livet, utan han får heta Sandor.

Vi hade två andra fina namn som bara väntade på ett hingstföl, men inget stämde in på hans utstrålning, men Sandor verkar passa bra. Det är ett slaviskt namn, tydligen vanligt i Ungern när man kollar efter kända idrottsutövare, musiker etc. och namnet har faktiskt samma betydelse som Sasjenka; människans beskyddare. 

På fredagsmorgonen släppte vi upp flocken på skogsbetet, där det grönskat fint under veckan. Där får de gå tills på söndag då vi tar in dem, och sen släpper ut dem i Vinterhagen igen så jag har koll på dem under veckan, och kan ge dem rätt mängd foder efter hur mammorna ser ut. Det går åt mycket energi åt att tillverka fet stomjölk till föl som växer med ett kg per dag.

Skönt med björksly att klia sig på tycker Zenit.

Två nästan identiska bilder. Bägge får vara med då det var svårt att bestämma sig..

Sandor och mamma Fiona

❤️

2020-07-31 12:24 | 0 kommentarer

Det har varit en mycket aktiv och hästig arbetsvecka här i Tröning, fullt ös från måndag och framåt men vi har därmed också hunnit massor! Fredagen tog vi häst-fri, och åkte för att veckohandla och ta hand om varandra. Både vi och basjkirerna behövde paus tror jag. På lördag var det fullt ös igen, och som vanligt blev söndagen extra intensiv arbetsmässigt. Som en slutspurt på ett långlopp.

Efter frukost fick Deana hovvård. Hon flyttar om en vecka, så vi har lagt extra tid på henne under veckan som gått, hon är så bra förberedd det går och får välbehövlig unghästsemester några dagar nu. Unghästsemester innebär att man inte gör något alls med hästen, utan den får vila, gå i flocken och bara vara häst. Då får den också tid att fundera på träningen innan vilan, och det brukar vara väldigt nyttigt när man startar igen. Unghästar behöver mycket vila mellan varven för att det man gör ska få sjunka in.

Vid niotiden var det dags att ta in Zenits flock i stallet. De fick komma ned från skogsbetet till Vinterhagen på lördagen och nu skulle Ilieff in för andra gången, och Fionas föl för första gången, endast fyra dagar gammal. Zenit fick gå in först, när jag sen skulle hämta Adilliya hade hon jättebråttom och struntade i ifall Ilieff följde med, men som tur var kom han strax skuttandes efter och gick in i boxen lika fint som förra gången. Fionas föl följde tätt, tätt med mamma in till stallet och till boxen längst in. 

På originalbilden syns faktiskt både en liten stjärn lite till höger ovanför virveln, och även en ål över ryggen.

När de var inne i sina boxar drog vi in Fautrasen till Hemmahagen för lastträning av de som för  dagen kände sig hågade. Det visade sig vara alla utom Cetzima, så det blev lite rörigt. Transporten stängdes och fler grimmor och grimskaft hämtades. Cizmet lastades både med ledrep och lös, Sasjenka lastade sig själv ett par gånger precis som förra gången, och Deana lastades i och ur på väldigt ordningsamt sätt. Inte lika överivrig som första gångerna, och gick ut fantastiskt fint via frontrampen. Många hoppar ut över rampen på ett eller annat sätt, men Deana satte noga hovarna framför varandra och gick ut. Kanske är hon ressugen? 

Sedan var det Rollys tur. Hon fick lite hovvård, och enklare ledövningar. Hon ska vaccineras snart, och jag kom på att även om hon haft grimma massvis av gånger har hon inte haft grimskaft i grimman särskilt ofta. Det kan ju vara bra om fölet är ok med ledrepet innan man tänker sig vaccinera och annat. Chipmärkningen är inte långt bort heller, lite tråkigt att våra föls första erfarenheter av andra personer än vi oftast innebär att någon kommer och sticker dem i halsen. Vid chipmärkningen ska man även dra svanstagel, stucken och luggad, inte lätt att vara basjkirföl.

Det var några av de hästiga saker vi hann på söndag, det blev inte jättemycket mer än så, för nu är det rätt mycket vardagsgöromål som tar tid när de flesta hästar är hemma igen. Många höpåsar att packa, mycket att mocka, och alla vattentunnor ska tömmas, rengöras och fyllas upp igen. Batteriet på betet ska bytas, och killarna som går där ser vi förstås till dagligen. Även på söndag. De som stod i stallet tog vi ut till hagen efter lunch, de var de enda som fotograferades idag: 

Lill-plutt-skrutten.

Plötsligt ser fyra veckor gamla Ilieff stor ut.

Nu laddar vi för en ny arbetsvecka, fast på skilda håll. Vanlig arbetsvecka nu, som följs av en för oss normal arbetshelg. En som avslutas lite tidigare med lastning av Deana som flyttar hem. Känns skoj och spännande.

2020-07-26 15:23 | 0 kommentarer

Vi har fullt upp den här veckan, det händer saker mest hela tiden. I måndags flyttade vi runt några flockar, som jag skrev om i förra inlägget. Deana gick i brunst då, och även Zeniya visade tecken på brunst, men jag misstänkte att hon fejkade av någon anledning, då hon enbart visade intresse för Qarenina i sin hage, och inte Gasper som hon brukar.

På tisdagen skulle Qarenina in i stoflocken, och eftersom hon skulle in till dem så tog vi först in systrarna Z, Zeniya och Zayats, så att första mötet blev med en mindre grupp. Det var rätt så odramatiskt, så efter ett tag tog vi ut Z-systrarna till flocken. Där blev det högljutt och livligt mottagande av Cizmet och Deana, så syrrorna fattade först inte ens att det var en nykomling där. Sen blev det fortsatt rätt så odramatiskt, förutom när något ur den etablerade gruppen blev för närgången, då Qarenina helst ville vara ifred först.

Jag och dem, vi och hon.

Qarenina håller mig sällskap när jag mockar.

Allt eftersom tiden gick, verkade det ändå som om femåringarna, det vill säga Zayats och Qarenina uppskattade varandras sällskap, och även kompisen Deana höll sig nära. Men nu påstod ju Zeniya att hon brunstade, så på onsdagen släppte vi in henne till Gasper, Francesca och Rolly. Då blev det uppenbart att Zeniya faktiskt fejkat, hon brunstade inte alls. Gasper var dock en riktig gentleman, och tyckte så pass bra om Zeniya att han tyckte hon kunde bo kvar där hos dem, tills det var dags. Väldigt generöst tyckte jag, allt för generöst sa Francesca som inte alls ville ha in ett ”overksamt” sto, och själv stod Zeniya och gnäggade efter Qarenina och Deana, så hon fick gå tillbaka till stoflocken. 

Fortfarande rätt så uppdelat, men Qarenina har ändå blivit en del av flocken.

Egentligen var det tur att det inte blev något riktigt ihopsläpp i Ljunghagen hos Gasper, för vid ett sådant vill man gärna vara nära och hålla koll i flera timmar så att alla verkligen kommer överens. Lessnar någon kan det vara bråttom att flytta om dem, om än för någon dag bara. För när Stefan gick upp för att kolla flocken uppe på skogsbetet såg han att Fiona satt vaxproppar; dags för föl!

Alldeles nyfödd.

Cirka tjugo minuter över elva, onsdag 22 juli, på dagen tre år sedan Fiona kom hem till oss, födde hon ett gulligt litet hingstföl. Snacka om att hon vet hur man treårsjubilerar! Vi ville förstås att hon skulle få vara så mycket ifred som möjligt med den lille, och hon var så duktig på att slicka honom torr och prata med honom. Dock tyckte vi att Ilieff och Zenit var väl nyfikna ibland (den senare säkert pga den första, Zenit brukar vara duktig på att hålla avstånd), så vi flyttade dem och Adilliya till den direkt angränsande Undantagshagen, särskilt Fiona och Adilliya var nöjda med den lösningen. 

Det var inte helt glasklart direkt att avgöra färgen. Rödblacka Gasper hade samma färg när han föddes, men med illröd man, så jag gissade på att den nya blir isabell- eller ljust rödblack. Black då man ser en tydlig ål, men den kan blekna bort. När han torkat upp helt var det dock tydligt att han är isabellblack (än så länge) med kritvit man, och pannlugg som står rätt upp, och vit svans som är ljust nougatbrun i mitten. 

Vi fick hjälpa till att få igång diandet, då lillen hade lite problem att hitta rätt. Eller, han hittade rätt ibland men försökte inte nog bra utan testade vidare. Fiona var otroligt tålmodig och lät oss vara närgångna både på fölet och henne, trots att det är hennes första. Hon har ändå stor integritet. Men när fölet kommit igång ordentligt med diandet, då sa hon ifrån och ville vara ifred med lilla gubben, och det fick hon givetvis. Den första stunden är jätteviktig, och vi får ju tag på henne om vi behöver.

Vi höll flocken separerad över natten, och Fiona fick hö och god proteinmüsli för att fylla depåerna. Natten var lugn och på förmiddagen fick de bli flock igen. Ihopsläppet gick som väntat, visst var Zenit, Ilieff och i viss mån Adilliya nyfikna, men visade respekt för den lille som förstås helst är nära mamma. Fölmagen har kommit igång som den ska, och han diar ofta, och mamma har mycket gott om mjölk. Kanske har lillen redan ett namn, vi får se hur det blir med det.

Ett nytt föl gör att 3,5 veckor gamla Ilieff plötsligt ser stor ut! Här håller han mig sällskap medan jag tog det förra kortet. Ville ha några bilder av Fionas föl till bloggen, men han lade sig ned precis när jag kom dit. Det kommer fler tillfällen.

2020-07-23 14:34 | 0 kommentarer

Fiona på skogsbetet.

Nu var det dags att flytta om flockar igen, och vi började tidigt på måndagsmorgonen med att först verka Adilliyas bakhovar, och sedan släppa upp den flocken på skogsbetet igen. Det verkar vara en bra lösning att låta dem vara på skogsbetet några dagar och sedan äta hö i Vinterhagen medan jag är ensam på gården. Under tiden hinner det växa upp alldeles lagom med gräs på skogsbetet, så alla i flocken håller fin form. Även digivande Adilliya, hon är helt perfekt i hullet nu.

Ilieff, tre veckor och växer som gräs.

Mamma är bra att klia huvudet emot.

Vet inte om det syns, men Zenit har jättetjusiga ränder tvärs över ryggen, bredast över korset.

Sen tog vi in grabbarna i stallet, och Tuchkin fick mumsa i sig sin älskade proteinmüsli i egen kupé. Medan de stod inne rev vi avdelningen vi stängslade upp i Hemmahagen förra gången vi roterade flockar. Nu skulle stona upp från stora sommarbetet nere vid sjön, och få tillgång till hela Hemmahagen. Även Qarenina fick gå in i stallet ett tag medan vi förberedde. 

Sen fick Gasper, Francesca och Rolly byta från sin beteshage till Ljunghagen med sitt stora vindskydd, nedanför Hemmahagen. Där har det vuxit upp gräs sedan Zenits flock flyttade därifrån, och hela hagen grundligt städades, och när de var på plats tog vi upp de sex stona från betet till Hemmahagen.

Jag gick först med en ivrig Cetzima och en tveksam Deana. Oturligt nog hade jag satt grimskaften fel, så Cetzima hade det långa och Deana det korta, men tvåhundra meter senare var de och de andra på plats så allt fick jättebra. Cizmet och Sasjenka gick lösa, och sist ledde Stefan systrarna Z, Zeniya och Zayats.

När stona var på plats ledde vi ned grabbarna från stallet till betet. Qarenina lämnades själv i stallet, men hon var lugnet själv och mumsade på sitt hö och morötter medan vi tog ut killarna. Jag gick först med tvåårige Tuchkin (finns en liten film på det på instagram och företagets facebooksida) medan Stefan ledde Pavel och Mistjev. Vi lämnade dem där för att ta ut Qarenina till sin hage. 

Grabbarna på betet, på väg ned mot sjön.

Senare gick vi för att plocka av dem grimmorna, och vart fann vi dem?

Jo, där betet är som allra glesast, och uppenbarligen godast! Där trivdes de, sa dom, och ville inte gå därifrån fast det är grönare på andra ställen i hagen. Tuchkin kommer förstås fortsätta få sin müsli varje dag, även på betet. 

Nu några bilder från Hemmahagen:

Sasjenka, liten prinsessa som trivs överallt.

Fina och snälla Deana.

Deana är tingad, och flyttar om det går som tänkt i början på augusti till Norrbotten. Nu när hon kommit hem till gården ska vi förbereda henne för flytt, hon ska bland annat ensamträna igen, vaccineras, få hovvård och lastas, vilket ju gick fantastiskt bra vid första försöket. Flera gånger till och med, till slut en extra gång för att visa lillasyster Sasjenka hur man hittar ut ur Fautrasen. Det känns väldigt bra att rätt människa verkar ha funnit helt rätt häst, då blir det extra enkelt att släppa taget. Deana är ändå Gaspers första, och därmed speciell för mig. 

Till slut en härlig bild från när jag fyllde upp vatten på eftermiddagen:

Tre helsystrar, Deana, Sasjenka och Cizmet vill dricka samtidigt.

2020-07-20 16:17 | 0 kommentarer

Hammarby Qarenina, 14 mars.

I samband med Svenska Basjkirhästföreningens årsmöte i mars var Stefan och tittade på Qarenina, eftersom hon befann sig inte så långt därifrån hos sin fodervärd. Qarenina är född 2015 och har  bra stam, både pappa Elizar och mamma Belinka har gett fina avkommor (de flesta ihop, men Belinka har också fått Francescas mamma Adlesha efter Tarasov), och 2018 belönades hon med 40 poäng och avelsdiplom på sommarpremiering i Katrineholm. 

Nyss hemkommen.

Vi köpte Qarenina i mars och hon fick vara kvar där hon var hemmastadd så länge. Nu kunde hon inte längre vara kvar hos fodervärden, så på onsdag eftermiddag anlände vårt senaste förvärv i tjusig, ceriserosa hästtaxi! Hon fick gå in i stallet och ta det lugnt ett tag, äta några morötter, kissa, äta hö och dricka vatten, och efter grabbarna i hagen mitt emot fått sitt eftermiddagshö fick hon gå ut till sjukhagen, där hon ska bo tills stona kommer hem från betet nästa vecka.

Jag vet inte så mycket om hur Qarenina är till personligheten, men hon verkar vara trevlig, kontaktsökande, tillfreds och positiv. Skulle jag beskriva hennes allmäntillstånd med ett ord skulle det bli ”nöjd”. Hon kanske inte var omedelbart nöjd, utan snarare lite spänd, osäker och orolig, men efterhand släppte spänningarna.

I hagen på andra sidan vägen går grabbarna, och de var förstås väldigt nyfikna först. Qarenina uppskattade uppmärksamheten, så om de gick iväg ropade hon efter dem. De gånger de struntade i henne så kunde hon istället få svar från andra hagar, och hon verkade först överraskad, och sedan nöjd över att höra andra ryssar.

Onsdag kväll.

Qarenina är nöjd över egen mat och eget hus. Lilla sjukstugan med sin veranda blev snart populärt tillhåll, och nu när grabbarna går till backen mot bäcken för att leta gräs, så hon inte ser dem, då ropar hon inte utan går in i sitt hus. Där vilar hon eller ligger och sover, men det senare helst om grabbarna sover i vindskyddet som är närmast hennes. Bilden ovan är dålig, tagen med iPad genom kammarfönstret, men jag ville inte gå ut och störa.

Hon hade skor fram när hon kom, men tack vare min granne, som har häst med skor, fick jag snabbt tag på en hovslagare som kom redan på torsdag och skodde av. Det var en väldigt bra och omtänksam hovslagare som tog i beaktning att Qarenina var ny på stället och inte kände oss, men hästen uppförde sig väldigt bra så det var fort gjort. Qarenina verkade jätteglad efteråt, och firade nästan direkt sina bara hovar med rejält fotbad i vattentunnan! Så hade hon inte gjort innan, härligt att se en lycklig, plaskande häst.

Är hästen nöjd så är jag nöjd, jag är som Mistjev och vill ha lugn och ro. På måndag ska stoflocken och grabbarna byta plats, och sedan ska Qarenina slussas in till stona och gå med dem så länge. Eftersom hennes farmor Krazotka är halvsyster med Gaspers mamma Minotschka tänker vi låta Qarenina gå med Zenit i framtiden, men i den flocken finns inte plats för henne förrän tidigast på senhösten (när sommarhästarna, som inte kommit än, åkt hem), men troligast blir det inte förrän i vår. Om Zeniya behagar brunsta så vi kan släppa ihop henne med Gasper kommer det ändå behövas ett lite äldre ungsto i den flocken för att hålla ordning på småttingarna över vintern.

Torsdag eftermiddag.

Det var lätt för mig att börja tycka om Qarenina. Hon gillar att byta luft med mig, uppskattar förstås att jag borstar henne medan hon ännu inte har någon kompis att klias med. Dessutom är hon fin att titta på; hon står som gulbrun, inte gulbrunblack, och hon saknar ål, men är istället sådär fint ”boll-strimmig” som Hinica var. I alla fall så syns tecknen nu när hon har sommarpäls, särskilt när aftonsolen lyser på henne. Inte är hon högrest heller, det hoppas jag går i arv. 

Eftersom Q låter precis som K, så uttalas hennes namn alltså Karenina, precis som i låten. Jag har sedan vi började med uppfödning gillat namnet Karenina, men det var upptaget. Så bra att det löste sig ändå.

2020-07-17 15:28 | 4 kommentarer

Mánadis' Deana, två år.

Utmaningen med att fota basjkirer för försäljning fortsatte på lördag morgon med tvååriga Deana. Hon är en härlig varelse, nyfiken, ivrig och klok. Ödmjuk och foglig i flocken, de flesta andra uppskattar henne, kanske för att hon inte gör något större väsen av sig. Hon är ljuvlig och snäll, men precis som sin matte blir hon sällan bra på bild (orättvist då vi är snygga både hon och jag), därför behövde jag assistans. Precis som när Cizmet ställdes upp för foto var det fler som störde eller ville vara med på bild, och Deana själv ville hellre lasttränas än fotograferas. Och precis som med Cizmet, blev den bästa bilden av henne ett dåligt foto:

Tyvärr den bild som gör henne mest rättvisa, men husse som håller på att korrigera, och linslusen Zayats (givetvis!) i bakgrunden, gör fotot oanvändbart. Förutom här på bloggen förstås, här gör jag ju som jag vill. Såhär ser Deana ut på riktigt, en högrest och tjusig ung dam som dessutom verkar ivrig på att komma ut och resa.

Vi hade dragit ned Fautrasen till betet för att lastträna främst Deana och Cizmet för första gången. Vi kände att det räckte med två ungston, det kan lätt bli kaotiskt när det både är lösa flockkompisar och morötter inblandade, så två lugna, snälla helsystrar borde gå bra. De andra borde inte vara alltför intresserade av att lägga sig i för mycket.

Deana i transporten, Zeniya i bakgrunden.

Nog för att jag hade goda förhoppningar vad gällde Deana, men att hon skulle vara fullt så ambitiös hade jag inte räknat med. Snabbt var hon uppe med framhovarna i Fautrasen och knaprade på en morot, sedan backade jag bak henne. Sen klev hon bara upp, och åt både morötter och pellets ur hink, och brydde sig inte om något som skedde där ute. Stefan tog över grimskaftet, jag gick ut och öppnade rampen fram. Urlastningen skedde helt odramatiskt. Sen lastades hon i och ur ett par gånger till innan det var lillasysters tur. Eller snarare bägge hennes småsystrar. 

Kolla vem som kan själv!

Cizmet klev efter en stunds funderande upp med bägge framhovarna i transporten och belönades med god morot. Sasjenka stod bredvid, och gjorde likadant, men morot var hon inte intresserad av. Så när jag försökte övertala Cizmet till ett andra försök klev Sasjenka upp med bägge framhovarna igen, och sedan ett bakben, och vips var hon uppe i transporten! 

Där verkade hon trivas finfint. Hon såg sig omkring, hittade hinken och smakade lite pellets. Cizmet klev upp med framfötterna igen och belönades för det. Jag ville inte göra mer med henne den här första gången, särkilt när det nu bosatt sig ett föl därinne. Det kan ju bli lite stökigt en sådan gång, och nu var det fokus på en trevlig och kontrollerad situation.

Sasjenka tyckte det var toppen inne i Fautrasen, även när hinken försvann och storasyster gick därifrån. Inte ens när mamma började gnägga lite oroligt brydde hon sig, så till slut lastade vi på Deana en fjärde gång för att visa lillan hur man går ut via frontrampen, och även det fixade lilla Sasjenka galant! Lyckad lastträning för de tre helsystrarna, och även för oss människor. 

Mánadis' Rolly, fem månader.

Även Rolly är till salu -även om hon inte får flytta förrän i höst, och behövde fotas. Det var ingen utmaning alls, utan det gick riktigt bra att ställa upp henne för bild från sidan. Lite enklare att ta kort av musblacka hästar när det är mulet, som det var på söndagsförmiddagen. Men nog tycker jag att levande bilder, med en Rolly i rörelse gör henne mer rättvisa. 

För det är ju såhär hon ser ut i mina ögon.

På lördagen tog vi ned flocken på Skogsbetet till Vinterhagen, bakom stallet. Då vi inte vet när Fiona fölar är det bättre att ha dem där eftersom jag är ensam igen hela vecka 29. På söndag förmiddag tog vi in dem, lille Ilieff skulle alltså in i stallet och in i box för första gången i livet, 15 dagar gammal.

Det var plättlätt, som att han går in i stall varje dag.

För mig är han så otroligt lik halvbror Tuchkin -som har samma mamma som Adilliya, och samma pappa som Ilieff. Inte i färg, men i form och uppsyn, och jag kommer högst troligt att blanda ihop deras namn många gånger när jag skriver inlägg, eller pratar om dem.

2020-07-12 15:24 | 0 kommentarer

Vi släppte tillbaka Zenit, Fiona, Adilliya och Ilieff på skogsbetet på onsdagsmorgonen. De får gå där tills på lördag när vi tar tillbaka dem till Vinterhagen. Det känns bättre att ha dem där, nära stallet när jag kommer vara själv på gården. Fiona är nära nu, men vi vet inte exakt hur nära och det verkar som en god idé att alternera hagar för dem. Bra övning för lille Ilieff också, att följa mamma genom grindar. På skogsbetet kan man få traska runt ett bra tag innan man hittar några basjkirer, det blev jag varse både på onsdag och torsdag. Bilder från torsdag mitt på dagen.

Fiona, Adilliya och Ilieff hittade vi på andra sidan bäcken, uppe på skogslägdan.

Ilieff låg ned och åt lite gräs.

Efter en stund ville han hälsa och mysa lite så han klev upp.

Och vill Ilieff mysa säger jag inte nej.

Men vart var pappa häst? Zenit hade vi varken sett eller hört.

En bit därifrån, i backen ned mot bäcken där de dricker hittade jag Zenit.

Ganska lustig bild när han kommer mig till mötes, linsen hinner inte riktigt med.

Skönt att hela flocken trivs med att vara skogsbasjkirer ett tag. De kommer trivas med högivorna och stora vindskyddet i Vinterhagen också, det verkar som sagt bra för dem att få byta emellan nu när vi inväntar föl.

2020-07-10 14:05 | 0 kommentarer

Det handlar inte om någon utmaning på sociala medier där man ska dela med sig av bilder i X antal dagar och samtidigt nominera någon ny stackare, nej det handlar om de utmaningar man får tampas med när man ska försöka få till aktuella bilder av unghästar. Ska de vara till försäljning är det bra om det är färska bilder, och ju yngre basjkirerna är, desto mer ändrar de i utseende över kort tid. Eftersom Cizmet är till salu duger förstås inte bilder från försommaren med både vinter- och fölpäls kvar här och där.

Det blev en bild som dög, och då får man stå ut med att lillasyster Sasjenka är med också.

Ettåriga Cizmet kan vara riktigt tjusig ibland, men  det är svårt att hinna fånga de ögonblicken. Särskilt på betet, särskilt när det finns riktiga linslöss med som inte kan förmå sig att hålla sig ur vägen. Sasjenka och Zayats leder linslusligan med råge. Stefan höll i Cizmet idag, och skulle ställa upp henne. Då jag såg vad som var på gång i bakgrunden blev jag irriterad över att han höll på att korrigera för länge, då Cizmet redan stod fint. När han var nöjd och tog ett steg tillbaka blev det därför såhär:

...Zayats på väg rakt in i huvudet.

En väldigt avslappnad Cizmet som skrittar. Och har Zayats' fyra ben under halsen..

Nåja, en bra bild duger gott, och det är ju uppställda bilder folk vill se. Hur hästar rör sig ser spekulanter helst på film, och filmer kan jag inte lägga upp på hemsidan (men väl på Facebook och Instagram, så ibland lägger Mánadis' Vildhäst AB upp filmer på sina sidor på sociala medier). De där små detaljerna som jag tycker är så söta, de som ger personlighet till individen vill spekulanter inte se och bör lämnas utanför när man gör annonser. Men här på hemsidan gör jag förstås hur jag vill, och lägger upp bilder på Cizmets lockiga, fina man, med brunröda toppar:

Men även de här gångerna är det givetvis fler som vill vara med på bild:

 Man ser i alla fall att Zayats i bakgrunden har himla tjusiga ränder på frambenen..

..men mest av allt vill förstås Sasjenka vara med på bild. 

2020-07-08 14:25 | 0 kommentarer

När man rapporterar in resultat av betäckning, i det här fallet gäller det språngrulla för Zenit år 2019, ska fölet vara minst nio dagar gammal. Eftersom han nu är inrapporterad tänker jag berätta vad Adilliyas första föl heter. Han heter Ilieff.

Den här bilden på Ilieff och Adilliya tog min kompis Maria i torsdags.

PS.

Några veckor in på samma termin började en tjej från Polen i samma klass, hon hette Elisjka. Vi umgicks också en hel del, bland annat tog jag med henne till ”mitt” stall så hon fick rida. Dock inte på en basjkir, det här var långt före jag visste att rasen existerade.

2020-07-06 11:16 | 0 kommentarer

Triss i musblack, och triss i helsystrar.

Vi har många musblacka basjkirer nu i Trehörningen, dels ger gulbrunblacka Zenit ofta avkommor som är mus- eller gulbrunblacka, och då rödblacka Gasper bara får musblacka fruar blir resultaten därefter. Än så länge i alla fall, och jag visste inte att just musblack verkar vara så dominant. Alla musblacka har dock väldigt skiftande nyanser, det går från mörkaste mörkt till ljust silvergrått i nyanserna, så det är variation ändå.

Sasjenka är nio veckor gammal, och släpper fölpäls här och där. Fölpälsen är ljust gulbrun, men under verkar hon vara som sin storasyster Deana, eventuellt ljusare. Det får vi veta sen. Som alla andra basjkirföl här fäller hon i ansiktet först, och blir också allt mer mörkprickig på benen och framtill.

Cizmet med Zeniya i bakgrunden.

(Här fick jag redigera texten i efterhand då jag tog fel på häst i bakgrunden. En förklaring till misstaget finns i stycket under sista bilden. Oredigerad text.)

Cizmet i förgrunden, Deana bakom.

Vi har haft spekulanter på alla tre salu-hästarna, Milyj, Deana och Cizmet, men alla har avböjt av olika orsaker som inte beror på egenskaper hos hästarna, det är annat som inte stämt, så jag får ta nya tag med deras annonser. Och kanske annonsera ut Rolly också, även om hon ska gå med mamma och pappa ett tag till, men tekniskt sett skulle hon kunna resa i oktober.

Milyj åkte ju på träninsläger för en vecka sedan. Det kan säkert gå att ordna så man kan titta på henne där, utanför Bispgården (mitt i Sverige!), men hon måste få landa först, och folket lära känna henne bättre. De andra ungstona behöver jag ta nya bilder på, och till det behöver jag en assistent. Särskilt till Deana, som är en helt ljuvlig personlighet men sällan blir bra på bild när jag är själv. Jag ska också se till att linsen är ren, vilket den inte var idag.

Fin liten Cizmet, synd på dålig fotograf.

Zeniya och Deana.

Deana har skjutit i höjden, och även blivit mer vuxen i kroppen (till skillnad från ranglige Tuchkin som är lika gammal), och med en färgsättning som påminner om Zeniyas har det hänt mer än en gång sedan stona kom ned på betet att jag sånär tagit fel på dem när jag ska hämta en av dem. Zeniya är dock inte till salu, typiskt när hon nästan alltid blir väldigt bra på bild.

Jag får ta itu med marknadsföringen vad gäller ungstona nästa vecka, då har jag assistent.

2020-07-04 14:38 | 0 kommentarer

Tuchkin gillar broms- och knottfritt väder.

Onsdagen bjöd på riktigt bra väder för basjkirerna. Det blåste friskt redan från morgonen, en riktigt kall vind, så det var helt fritt från elaka flygfän som vanligtvis plågar hästarna. Även matte trivs med sådant sommarväder, och hunden med som kunde njuta av en lång morgonpromenad utan långa pauser för att svalka sig i någon porlande bäck. Skönt också att pyssla om basjkirerna utan att själv slåss med bromsen.

Zenits flock fick flytta ned till Vinterhagen på söndagen. Även om skogsbetet är härligt för dem så kändes det bättre att ha dem i direkt anslutning till stallet när jag ska vara själv på gården en hel vecka. Hagen är ren men ser tråkig ut, men de är nöjda över ett väl tilltaget vindskydd, och flera mindre utfodringar om dagarna. Lilla fölis är en väldigt trevlig och mysig kille, som är svårfotad då han gärna vill byta luft och bli klappad och kliad. Då myser jag hellre än tar bilder.

Pappa i bakgrunden.

Det slår mig ofta att den nya är så lik Tuchkin när han var liten, men det är förstås inte konstigt alls. Tuchkin och Adilliya är halvsyskon då de har Tova (Dictorsha) som mamma, och Adilliyas föl och Tuchkin har samma pappa, Zenit, så de är ju halvsyskon de med! Från halvsyskon till helsystrar:

Från vänster till höger: Sasjenka, Cizmet och Deana. Alla med Gasper som pappa och Cetzima som mamma.

Som vanligt höll jag telen snett, men jag tycker Cizmet är så fin på bilden. Svartbrungrå med lite rött i lockiga manen.

Men det var Sasjenka som fick mest uppmärksamhet.

Nio veckor idag, och grimman -som ännu är något stor- togs på för tredje eller fjärde gången.

Fölpälsen släpper här och där, så hon ser fläckig och lite rolig ut, men profilen är tjusig..

..och väldigt lik halvsyster Rolly (e Gasper, u Francesca), fem månader!

Rolly är så social och framåt så det är lätt att glömma bort att hon behöver lite nyttig fölträning också. Då Sasjenka nu ärver vår ur-fölgrimma -som även Gasper hade som föl- fick Rolly ta över Cizmets söta shetlandsgrimma. Att den väger dubbelt, har fler spännen och är bredare överallt spelade ingen roll för henne, och hon blev ju himla söt i den. 

Pappas uppsyn här, så såg han (och Cizmet) ut i samma ålder.

Vinden gör att manen står rätt upp, så Rolly ser extra busig ut.

2020-07-01 15:30 | 0 kommentarer