Zeniya och Zayats. När vi talar om helsystrarna i par säger vi systrarna Zäta för enkelhetens skull. En gång sa jag ZZ top, det var väl lustigt? Men kanske ZZ-Zizterz vore ett coolare namn om de bildar grupp? De fick vara inne idag på förmiddagen, de var både coola och duktiga, bland annat på att lyfta hovar, men ingen av dem verkade egentligen vilja vara med på bild.

Storasyster Zeniya, fem år.

Yngre syster Zayats, tre år.

Utan annan anledning än han är söt och snäll får deras helbror vara med på bild också:

Lillebror Tuchkin, två år.

Häromdagen mötte han upp mig när jag kom med grimman, och han fick följa med när jag kollade upp deras stängsel.

Det här blev en märklig bild, Tuchkin rödare än vanligt och bakgrunden ser nästan frostig ut fast det är mer än tio grader varmt. Kanske kom jag åt något filter..?

Varmt är det, vilket gör att fukten efter regnvädret håller sig kvar och ger dimma och gråväder varje dag. Tröttsamt i längden, men det är tur det finns ljusglimtar ändå.

Inte bara gula höstlöv lyser upp tillvaron, utan även lille Sandor och Ilieff.

Vinterhagen där Zenits flock går är bedrövlig efter regnet, och eftersom det varken är sol, vind eller kalla nätter ligger allt vatten kvar på ytan och gör det lerigt överallt. Men som tur är kan de gå på skogsbetet ännu under dagarna. Varje morgon får jag patrullera stängslet efter älgskador, och även bära upp hö åt flocken, men det är väl värt besväret.

Hoppas på sol och klarare höstväder snart, för Z-systrar och andra. Lera är aldrig skoj.

2020-09-30 18:22 | 2 kommentarer

Rubriken är svaret på frågan som gav en lott i dragningen för att vinna två Månadis-mössor. Zenit har hittills gett oss nio föl, fem ston och fyra hingstar. Här är de i kronologisk ordning: Leonid (2015, u Tindra), Zeniya (2015, u Dictorsha/Tova), Beroza (2015, u Hinica), Elisjka (2016, u Tindra), Milyj (2017, u Tindra), Zayats (2017, u Dictorsha/Tova), Tuchkin (2018, u Dictorcha/Tova), Ilieff (2020, u Adilliya) och Sandor (2020, u Fiona). 

Vi fick flera korrekta svar både på Facebooksidan och Instagramkontot, och av dessa drogs Linnéa Jönsson som vinnare av de två mössorna, som skickas med posten på tisdag. Vinnaren är meddelad, och jag fick lov att använda den här jättefina bilden av Linnéa och den avkomma som nämndes först;

Mánadis' Leonid

För säkerhets skull tillägger jag att det inte innebar någon fördel i utlottningen att äga en Mánadisbasjkir, det råkade vara en rolig slump bara. Grattis Linnéa, både till vinsten och en fin basjkirkille som liknar både mamma och pappa. Och lycka till, både till dig och Leonid! 

2020-09-28 16:46 | 0 kommentarer

Två dagar innan tremånadersdagen.

27 juni föddes Ilieff på skogsbetet, så idag fyller han tre månader. Samtidigt som jag tänker att tiden går fort blir jag samtidigt lite paff över att han inte är äldre. Precis som sin mor växer han mycket som föl, och han är så lugn, snäll, välhanterad och enkel, så man luras lätt att tro han är äldre.

Ilieff firade sin tremånadersdag med att äta mamma Adilliyas kraftfoder när vi tog in dem i morse, så jag hade inget dåligt samvete över att han inte fick tårta. Sen firade vi vidare med att ta på grimma för andra gången i livet. Förra gången var i förrgår, och även om det gick bra då med var han synnerligen obrydd idag. Vi brukar oftast vänta längre innan vi tar på grimma första gången, men det är onekligen trevligt att börja tidigare när det är läge.

Han verkar rynka på näsan, men uppenbarligen är han rätt ok med att ha grimma på..

..eftersom han tuggar hö och inte bryr sig om den.

Nog för att Ilieff har ”snälla gener” att brås på, men det är nog en bonus att vi har möjlighet att ta in fölen i box så ofta som vi gör. Flocken uppfostrar fölen förstås, och Ilieff älskar verkligen att umgås med sin far, men de blir extra välhanterade utan att bli för påträngande och dryga när vi tar in och pysslar lite med dem, lagom mycket. De måste få vara ifred i boxen också, det ska vara positivt att vara inne i box med mamma några timmar.

Stora killen❤️

De föl som är mest ute på lösdrift blir också till trevliga och välhanterade unghästar (oftast, en del bjuder på fler utmaningar än andra), men i boxen har man ändå större utrymme för en och annan motgång. Ute i hagen finns större utrymme för flykt om något går fel, och hästar är flyktdjur. Men i höst byggs det ett par uteboxar, så i de hagar där det kommer gå föl kommer det finnas möjlighet att ta in dem. Bra och praktiskt på så många sätt! 

2020-09-27 15:44 | 0 kommentarer

Höstdagjämningen ligger bakom oss, snart är det mössväder igen. Vi fortsätter fira 10 år, och nu har du chansen att vinna två mössor. Två eftersom frågan är i två delar.

I juli 2014 kom ryska hingsten Zenit till oss, och frågan är hur många hingst- respektive stoföl vi fått efter honom sedan dess? Det är tjusigt ifall man kan räkna upp namnen också, men den kunskapen ger ingen fördel, ty det handlar om en utlottning bland de som kommer med rätt svar mellan fredag 25 september och söndag 27 september. Vinnaren meddelas under måndagen.

Utlottningen pågår samtidigt på hemsidans blogg, samt Mánadis' Vildhäst AB:s Facebooksida och instagramkonto. Det spelar ingen roll var man väljer att lämna sitt svar som en kommentar till inlägget.

Lycka till!

2020-09-25 06:58 | 0 kommentarer

 Måndagar är i största mån hästfri för mig, det eftersom söndagarna brukar vara väldigt hästintensiva, så både jag och basjkirerna behöver lite paus när veckan startar och jag är själv på gården. Men nu ser det ut som om Stefan blir hemma i veckan, så vi kavlade upp ärmarna och tog itu med måndagen som om det var vilken söndag som helst (och på söndag blir det ju blogginlägg). 

Vi tog in Qarenina och Zayats i stallet på förmiddagen. Den förstnämnda var det dags att verka framhovarna på medan Zayats fick vanlig hanteringsträning. Hon blev plötsligt och utan förvarning väldigt rädd om benen för en tid sedan, så vi har tränat både på att lyfta, och nästan ännu mer att ta överallt på ben och hovar utan att hon lyfter dem. Idag lyfte hon glädjande och överraskande nog väldigt snällt och enkelt på framhovarna, och rörde inte en min eller muskel när jag utsatte bägge bakbenen för olika former av beröring och tryck. Bättre det än att hon sparkar reflexmässigt som hon fick för sig ett tag, så vi är verkligen på rätt väg! Det bor en väldigt fin och duktig häst i Zayats, och jag vill så gärna locka fram den så att hon får flytta hem till rätt människa i framtiden.

När de stått inne ett tag var det dags för lastträning av Zayats, med Qareninas hjälp. Som jag skrev om tidigare började Zayats med att vara otroligt lättlastad, man valde att lasta ur sig på ett jobbigt sätt som satte djupa spår i henne. Med lite jobb, och med Qareninas hjälp kom hon dock över det, och blev ännu mer lättlastad. Sen blev det besvärligt för Zayats på Wången, hon ville inte lastas när de skulle därifrån och nästan lyftes in till slut. Även om hon reste hem på ett bra sätt då, och knappt ville gå ut, har hon inte velat in i Fautrasen igen (vi har bara provat en gång), men idag gick det bra igen.

Återigen fick Qarenina agera god och modig förebild, och lastades och gick genom transporten några gånger. Efter viss tvekan vågade Zayats ändå sätta upp en hov i Fautrasen och blev genast belönad. Hon backade, men kom sedan upp med bägge framhovarna, då det är bekvämare, och strax var hela Zayats inne i transporten och mumsade morötter ur sin hink. Eftersom det regnade, och frontrampen blir hal då, backade jag försiktigt ur Zayats, och det gick jättebra, full koll på de fyra hovarna och var golvet slutade. Succé igen. 

Men innan vi lasttränade Zayats körde Stefan ut Fautrasen i Hemmahagen så vi fick lastträna ettåriga Cizmet. Det var synd på regnet, det fanns inte i prognoserna, och det blir som sagt lite halt då. Cizmet var också riktigt lättlastad, provade först med framhovarna och sen klev hon bara upp och belönades givetvis. Vi provade att vända henne för urlastning, och tyvärr halkade hon lite på vägen ut så det blev en del buller, men hon klev glatt upp igen, så det blev riktigt bra.

I vanlig ordning passade snart fem månader gamla Sasjenka på att lasta sig själv, och den här gången väntade hon artigt tills vi var färdiga med Cizmet innan hon klev upp i transporten. Hon bestämde sig för att lasta ur sig som sin storasyster, och precis som henne halkade Sasjenka  på vägen ut, men även lillan klev in igen. Det är enkelt att gå upp i transporten, därinne är det mysigt och man får godis, det är urlastningen som är lite krånglig, men de sätter inte det i samband med själva lastningen. Det är himla bra.

Hon är ju himla söt, lilla Sasjenka.

2020-09-21 16:21 | 0 kommentarer

Färdkost plus en påse svenska äpplen

På fredagen jobbade jag undan extra för att åka bort på lördag, medan Stefan skulle sköta allt hemma på gården. Destinationen var Österåsen i Ragunda, och själv mår jag tyvärr inte så bra av äpplen, men en som har svenska små äpplen som favoritgodis är Milyj. Det var henne jag skulle hälsa på, och även Nisse som tar hand om Milyj och tränar henne.

Strax efter åtta påbörjade jag resan. Det mesta av den sträckan -förutom den hiskeliga kraftverksparken utanför Sidensjö- är vacker nog som det är, med kuperat landskap, berg, vatten, skog och åkermark. Som bonus var det vackert väder på lördagen, med höstblå himmel och fantastiska färger, jag njöt verkligen av allt jag såg.

När Milyj visades på Wången i augusti var hon tyvärr i underhull då hon var mitt i tandbyte, hon tappade till och med en framtand på premieringen! Men när den var borta infann sig aptiten igen, och nu, bara några veckor senare är hon riktigt fin igen. Bra i hullet och höstpälsen sådär fantastiskt sammetslen som bara Milyj och hennes två äldre syskon hos oss haft. Det kändes verkligen bra att få återse henne i så fint skick, och att hon dessutom fick beröm för att vara en trevlig och snäll unghäst att jobba med värmde i hjärtat.

Milyjs kompis är en Tinker, och de trivs visst väldigt bra ihop. Det blev några bilder och filmer av Milyj som jag sände direkt till en spekulant. Spekulanten gillar verligen Milyj och tycker hon verkar rätt för henne, men vill ändå träffa hästen för att se så det inte saknas personkemi, och det är klokt kan jag tycka. Jag lämnade kontrakten hos Nisse, så bestämmer sig spekulanten på plats  går det bra att ta med sig Milyj hem.

Milyj reagerade inte så mycket på min röst, men när jag gick in i hagen kom hon snabbt fram och nosade ivrigt över hela mig, och verkade glad att återse mig. Vi myste en stund, jag tog kort och filmade, och när vi var klara hämtade jag äppelpåsen och rullade in frukterna till Milyj som fick dela med sig ett par äpplen till sin fläckiga kompis. Efter att ha surrat en stund med Nisse, fixat med kontrakten och ägarbeviset lämnade jag Österåsen, nöjd över att fått återse en fin och glad Milyj, kanske för sista gången innan hon flyttar hem? Vid Indalsälven stannade jag och fikade innan jag körde hem genom samma härliga höstlandskap.

Det var ganska lyxigt att komma hem till mockade hagar och utfodrade hästar, jag kände mig till och med rätt lat som bara varit på utflykt. Men det är skönt att komma hemifrån någon gång ibland när man bor på jobbet. På söndagen var allt som vanligt igen med en massa hästjobb, vilket avslutades med att vi rapporterade in årets tre betäckningar. Som tur är gör man det via webbsprångrulla numer, så man slipper pappersjobb och kladd med bläckpennor som ständigt skriver fel och fult.

2020-09-20 15:38 | 0 kommentarer

Inför oväder vill jag förbereda och planera en del. Det blir till att packa extra hö då det fort blir smetigt runt höbalarna när det kommer väldigt mycket regn, och planera för hur jag ska utfodra så hästarna får maten i magen istället för att den blåser bort i väldigt hård vind. Som exempel bara, och lösa prylar plockas bort eller förankras. Oväder i inte bara en dag den här gången, utan i två dygn.

Egentligen hade jag inte tid, särskilt då mina förberedelser stötte på patrull, med tidsödande och irriterande besvär. Men jag struntade i problemen, la dem åt sidan för ett tag, och hämtade istället bröstselen och huvudlag till Zayats, som genast mötte upp mig i hagen. Det var det bästa jag gjort hittills den här veckan!

Zayats har mestadels haft helt ledigt sedan sommarpremieringen på Wången, och verkade glad över både uppmärksamheten och att få göra något. Hon har inte haft selen på sedan ifjol, men det var som att det gått en vecka bara, och tanken är att hon ska få prova lite tömkörning snart, samt att vänja sig vid sadel. Hon var glad och positiv, skötte sig galant och lydigt, vädret var dessutom vackert så det var en riktig energikick! Resten av dagen blev mer lättjobbad, om än med väldigt korta raster (inte främst pga Zayats träningsstund, utan fortsatta besvär), så det var klokt av mig att ta mig tid till något så nyttigt.

Hon kanske inte ser jätteglad ut på bilderna, men hon hade himla positiv inställning idag. Zayats är rolig när hon är på det humöret, då känns det som att hon i framtiden växer upp till en mycket modig häst som utan tvekan kommer göra allt hennes ägare ber om. Men dit är det en bit kvar förstås.

I söndags färdigställdes rundbågehallen, så nu har grabbarna på betet extra skydd mot vind och regn tills de får komma hem senare i höst (när sommarhästarna flyttat hem). Vinden friskade i på eftermiddagen, så det var visst lite spännande att få upp plåtarna. Jag har sett att de tre valackerna är därinne ibland, så då känns det lite bättre för delas del när det nu blir stora regnmängder följt av hårda vindar. Regnet börjar redan inatt, blåsandet drar igång imorgon medan regnet fortsätter ösa ned med full kraft tills på kvällen. Hårda vindar är att räkna med hela torsdagen, och jag hoppas granarna vid Vinterhagen kommer stå kvar när busvädret är över.

2020-09-15 17:16 | 0 kommentarer

Yngsta halvsystern, Sasjenka, född 29 april.

På lördagen var det dags för Gaspers två döttrar att chipmärkas för att registreras i grundstamboken och ansöka om pass, som alla hästar ska ha. Bägge uppförde sig klanderfritt, men id-kontrollanten berömde 4,5 månader gamla Sasjenka extra mycket då hon var väldigt lugn och harmonisk i boxen med mamma Cetzima. Hon stod helt lös medan Ulf, som han heter, nogsamt tvättade rent på halsen och sköt in chipet under huden. Enda gången jag höll i fölet var när svanstaglen skulle dras, för de satt hårt fast och krävde omtag.

Men Sasjenka var förlåtande även för den omilda handlingen, och ville gärna hälsa på och undersöka Ulf efteråt, och tog tacksamt emot lite kliande i pannan. Hon kopplade alltså inte ihop främlingen med det korta obehaget, det var ju bra. Och efteråt i hagen var hon lika mysig och kontaktsökande som hon brukar vara. Det är svårt att stå emot Sasjenka fast jag helst inte vill att hästarna är allt för närgångna när jag mockar. Mysa kan man göra en annan gång, det är bättre att de vet att jag vill jobba ifred.

Här fick storasyster Cizmet, ett år och 4 månader, vara med i bakgrunden.

Det gick som sagt bra att chipmärka Rolly också i hagen med mamma och pappa. Strax är passansökan inne och sedan är hon snart redo för försäljning! Den som är intresserad får läsa lite mer om Rolly på hennes egen sida, och där finns förutom bilder som nyfödd 24 januari fram tills nu, länk till ett kontaktformulär ifall man vill presentera sig och berätta vad man kan erbjuda en söt, snäll och klok liten basjkirtjej. 

Bilder från söndagen.

Typiska Rollybilder, hon är gärna väldigt nära en när man håller på med henne. Därför blir det inte så många bilder vid de tillfällena, för signalerna kan lätt bli fel om jag hela tiden backar undan.

2020-09-13 15:41 | 0 kommentarer

Tittut..

Stefan skrev i ett inlägg på instagram att våra två senaste föl är söta och snälla. Visst stämmer det, jag skriver under på att både Ilieff och Sandor är fina på alla sätt, men hur söta och snälla föl än är så är de förstås inte stöpta i samma form, varken kroppsligt eller själsligt. ”Ärligt talat”, sa jag till Stefan, ”nog är det väl så att en är söt och en är snäll?” 

Sötis.

Snällis.

Den 3,5 veckor äldre Ilieff är sannerligen snäll, trygg, tillitsfull och nästan genomgod även om han på hingsfölmanér vill busa och testa gränser. Hans mamma Adilliya var likadan som liten (utan hingstfasoner förstås men lagom busig ändå), snäll och oftast okomplicerad att handskas med. Då Adilliya var vårt allra första föl trodde vi naivt nog att alla basjkirföl var likadana, men ack vad vi bedrog oss. Hon var en riktig räkmacka, det är de andra fölen vi lärt oss mest av får jag medge. 

Sandor har utseendet för sig. Förutom en rätt ovanlig, ljus isabell färg, med grå mule, grå ögon (än så länge) och vit man och svans, är han av en tjusig sort. Smäcker och fin, med vackert huvud. Han är absolut inte dum eller avog på något sätt, men inte alls lika kelsjuk och kontaktsökande som Ilieff. 

Först sa mamma Fiona till att han skulle fram och hälsa mer på oss, sedan sa pappa Zenit åt honom samma sak, och då lyssnade han lite bättre. Om Sandor och Ilieff går ihop och Ilieff kommer till mig går ofta Sandor därifrån. Inte alltid, och det händer att han helt själv kommer fram och vill hälsa och bli kliad, och i boxen brukar han foga sig och är ok med att bli borstad och myst med. Han verkar till och med njuta en hel del av det. Det är nog helt enkelt mer flykt i Sandor, och i boxen finns ingenstans att ta vägen, och han vet ju att människan är bra och snäll, aldrig elak.

Ilieff ser man ofta med pappa Zenit. Sandor går också med pappan, som fostrar, kliar, leker och säger ifrån, men inte lika ofta som Ilieff. Ännu, det kan ju ändra sig, och jag ser ärligt talat inte flocken hela tiden. Ilieff äter gärna med pappa om han får, följer och iakttar. Själv har jag iakttagit hur småkillarna leker, av de gånger jag sett dem inleda bus och lek är det nästan alltid Sandor som tagit initiativet, med att antingen bita Ilieff i benen, över manken, eller försöka rida på brorsan, som småhingstar gör. Ilieff säger ifrån och sedan är leken igång. 

Sandor, Ilieff, och pappa Zenit i bakgrunden.

Men även Ilieff är söt, och Sandor är snäll, de är bara olika vilket jag tycker är skönt. De ska ju hamna hos olika ägare i framtiden, som har olika krav på individ, och olika förutsättningar att erbjuda den nya kompisen. Möjligtvis kommer Sandor förära sina förmågor och sin tillit till några få personer medan Ilieff tar hand om alla och tar för sig mer. Som sina mammor i så fall, bägge är helt fantastiska fast på olika sätt. 

Medan Ilieff äter är Sandor mer nyfiken på mig..

..och vill fram för att hälsa och bli kliad på halsen och bogen.

2020-09-06 15:50 | 1 kommentarer