Basjkirföl födda före 1 juli ska chipmärkas och signalementbeskrivas för passansökan under födelseåret, dvs till och med 31 december, för att det ska räknas som att de ”går vid moderns sida”. Väntar man för länge blir det dels lite krångligare och dyrare, då man måste verifiera härstamning med DNA, via SLU, samt inkomma med ett åldersintyg enligt tänderna utfärdat av veterinär. Man kan säga att fölet registreras i målsmans sällskap (mamman)innan tiden går ut. För basjkirföl födda efter sista juni gäller ett halvår med samma regler, och det är ju tur ifall man får ett för året sent fött föl. Som Gasper som är född i oktober, eller föl födda i december. Det händer ju också.

Ilieff föddes 27 juni och vi hade alltså året på oss, för Sandor som är född 22 juli hade vi på oss tills 22 januari, men det är förstås praktiskt att ta bägge två samtidigt, särskilt som de går i samma flock. På måndagen var det dags och vi hade förberett dem efter bästa förmåga. Sen är de förstås individer, och man vet inte riktigt hur de kommer reagera när det gäller, men man kan i alla fall bemöda sig med att se till att de är någorlunda hanterade, för sådant ska man inte lägga på id-kontrollanten. De besitter sällan magiska förmågor vad gäller fölhantering om man inte själv lagt grunden.

Nychippad Sandor.

Nychippad Ilieff.

Allt gick bra, det praktiska med fölen tog inte mer än en kvart per individ med märkning, tagelprov och konturdiagram. Det omoderna pappersarbetet tar längre tid, men även det blev gjort och nu är alla blanketter, tagelprov, streckkoder och betäckningsrapporter på väg till Svenska Hästavelsförbundet. Så fort vi fått räkningen från dem och betalat tillverkas passen. Missar man något av allt som ska skickas med tar det längre tid, och varje komplettering kostar extra så det gäller att hålla tungan rätt i mun, samt hålla sig uppdaterad om vad avelsförbundet kräver.  

Regnet övergick i snö under måndagen, medan lilla flocken stod inne i stallet och vilade. På kvällen var det vitt och fluffigt överallt igen, en fröjd att utfodra alla. Jag tänkte att det nog skulle kunna bli några fina bilder av killarna på tisdagen, eftersom det fortsatte snöa, men de ser förstås bara blöta ut. Sandor blir liksom grå i hårtopparna, och Ilieff ser bara svart ut, fast han är svartbrun.

Men här syns i alla fall att isabellfärgade Sandor har röd mule. Han har röda ben också, även om det inte syns, och manen är vit.

Det gick inte att blanda ihop tagelproverna den här gången (det har heller aldrig skett), ett vitt och ett svart.

Och nu ser det tacksamt nog ut som om att nederbörden kommande dagar faller som snö, och att den får ligga kvar. Äntligen är vintern här!

☃️

2020-12-29 15:42 | 0 kommentarer

Nog är det väl onödigt att all snö som kommer -och det har ändå sammanlagt kommit en hel del snö - ska regna bort hela tiden? Jag har tappat räkningen på antalet vårfloder vi haft denna utdragna svarthöst. På annandagen kom det snö, och basjkirer som stapplat runt på frusen lera och is ett par dagar, med varma hovar som följd, verkade lättade. Vi kunde utfodra precis vart somhelst på lördagskvällen, och basjkirerna lät sig täckas av julesnö över sina varma och täta vinterpälsar, men tredjedag jul så började det regna på morgonen. Mycket regn, och på tvären också i frisk sydvind, man kan hålla sig för skratt.

Flocken i vinterhagen var mycket lättade och nöjda över att få komma in i stallet. Häromdagen var alla så fluffiga och fina i den torra kylan, nu var alla genomblöta, och fölen var tussiga i pälsen igen och inte fullt lika mysiga som de annars är. Det är som att de blir lite hårömma i sånt här eländigt väder på vintern, och själva vill vi inte jobba in regnvattnet mot skinnet utan låter dem mest vara ifred, stå inne och äta, vila från vind och regn i en massa torrt spån och torka upp en stund.

Men lite träning blev det ändå, för idag stod det generalrepetition på schemat, då Ilieff och Sandor ska chipmärkas på måndag förmiddag. Det är oftast ingen stor grej för fölen, det räcker gott med helt vanlig fölhantering. De ska ha grimmor på och kunna stå still medan man kollar igenom hårremmen för virvlar, och samma sak medan id-kontrollanten klipper och tvättar där chipet ska in, och ”vår” chipmärkare klipper med sax, inte maskin. Men vi har märkt att något föl reagerat när de där stora bomullstussarna ska gnuggas mot halsen så det en sån där liten grej man kan träna på, och bägge två har skött sig. 

Som vanligt blev det dåliga, oskarpa bilder inomhus, av blöta småkillar, men de har i alla fall väldigt ren hals bägge två!

Genrep ska ju egentligen gå dåligt, men vi hoppas allt går bra ändå imorgon trots att de var så duktiga idag igen.

2020-12-27 14:02 | 0 kommentarer

Två söta systrar äter hö ihop på julaftonens förmiddag.

Sasjenka och Cizmet.

Som ni vet, eller kanske märkt, så har bloggen inte gått att öppna på ett tag. Nu, efter nästan en vecka är den igång igen, jag kan åter skriva, ni kan läsa. Men inte en reaktion från leverantören, Cybersite, inga svar på felanmälningar, inga utskick till kunderna eller förklaring på deras fb-sida. Högst troligt beror det på att de inte vill utgå med någon kompensation till sina betalande abonnenter, som de gjorde ifjol efter att servern kraschade i juletid. Då fick alla förlängt abonnemang som plåster på såren, men nu var det knäpp tyst. Själv tycker jag att just julen är ett synnerligen illa valt tillfälle för sådan ignorans och snålhet!

Nåja, felet är lagat, gott nog. Något annat som lagat sig är Cizmets sår. Jag kommer lägga upp en bild på hur skadan såg ut när jag fann den 13 oktober och vill varna känsliga läsare, för det är en otäck bild. Men vi hoppar fram två månader och visar hur skadan läkt ihop inför den allra sista bandageringen i söndags. Den var enbart för att skydda den sköra ytan på det sista som syns:

Innan sista omläggningen.

En dag utan bandage, mitt i ringen anar man skadan som en grå fläck, och den kommer försvinna snart.

Högst troligt har Cizmet blivit sparkad på insidan vänster bak. Högst troligt var skadan någon dag gammal när jag upptäckte den, det var inte helt tydligt på ett svart hästben med all svart lera som var i hagarna då. Cizmet har hela tiden varit väldigt snäll och medgörlig när jag skött om såret, och hon har bra läkkött. Såhär såg såret ut efter rengöring 13 oktober:

Cizmet är bokad som jag berättat, och skadan skedde endast någon dag efter hon fått besök och de bestämt sig för henne, för leverans i början på nästa år. Jag har hela tiden varit öppen och ärlig angående skadan, och har meddelat dem under resans gång hur hon läkt, hur hon betett sig, skickat bilder och så. Cizmet kommer inte ha några men efter skadan, det var ett köttsår och läkningen är perfekt. Nu väntar vi bara på att lillasyster Sasjenka ska bli gammal nog att separeras från mamma Cetzima, sedan reser systrarna ihop upp till Västerbotten i vinter.

Julesnön regnade bort häromdagen, så jag använder en härlig, snöig bild på Mistjev från i helgen för att önska er alla..

En riktigt God Jul, och gott slut på 2020

2020-12-24 14:20 | 0 kommentarer

Lagom till Lucia kom äntligen snön igen. Det blev så tungt med den envetna, efterhängsna hösten som envisat sig kvar, svart och lera överallt. Hösten är överdådig i oktober, i december är den enbart sorglig så den lilla snön är så välkommen. Den livar upp alla sinnen, och julstämningen infinner sig. Vi hoppas den kommer få ligga kvar, trots hot om ihållande regn på tisdag, det vore tacksamt om allt föll i frusen form istället.

Tog några kort av söta, snälla lilla Rolly på lördagen, i den nya snön.

Rolly fyller ett år 24 januari nästa år, och hon är till salu.

Hon hade en spekulant men i och med att den avstod är Rolly nu tillgänglig igen, och kan levereras i början på 2021.

Den här veckan blev lite annorlunda, då jag själv tagit hand om gården onsdag till och med fredag när Stefan varit bortrest. Jag är förstås van vid att jobba själv, men i leran som varit blev det extra tungt, både för kropp och knopp. När man står där på fredagkväll med lera i ansiktet efter någon som firat middagens ankomst med bakutsprång, och man söker de minst leriga fläckarna att lägga ut tungt och blött ensilage på, då känns det ofestligt vill jag lova.

Helgen blev en dag kort, men vi har verkligen gjort det bästa för att utnyttja tiden och jobbat på som två lokomotiv. Att det kom snö har hjälpt till, med lättare sinne blir jobben roligare också. Själv har jag inte dokumenterat mer än en liten film när jag leder upp Cizmet till stallet, men Stefan tog en hel del bilder på söndagen (kolla gärna hans bilder på instagram på kontot basjkirgasper). Utan att jag visste det tog han även kort av mig, så här följer en liten serie när jag myser med våra två yngsta, Sandor och Ilieff:

Puss, puss Sandor.

Ilieffs min i bakgrunden är himla skojig!

Undrar just om Sandor någonsin blir ren igen efter all lera.. Hans ben är röda, inte svarta.

Det är Ilieffs mamma Adilliya i bakgrunden..

..med lillasyskon i runda magen.

Sandor kollar in de stora grabbarna som går i närliggande Undantagshagen för dagen. 

Ilieff ville också ha mulpussar.

Hoppas ni också haft en fin Lucia och tredje advent.

🕯🕯🕯

2020-12-13 15:11 | 0 kommentarer

Regn, dimma och fem plusgrader i advent borde vara förbjudet. Hästarna ser tråkiga ut, hagarna bedrövliga, och min trötta mobilkamera orkar liksom inte med tillvaron när det är så dystert. Visst finner vi glädjeämnen ändå, men nog vore det tacksamt med riktig vinter nu, jag tror till och med min mobilkamera skulle leva upp då.

Regnblöt liten Cizmet inne för snabbt bandagebyte på söndag förmiddag.

Så lik sin pappa i samma ålder, bara färgen skiljer. Samma lustiga minspel.

På lördagen hade vi besök, eller rättare sagt återbesök. Och ska jag vara helt korrekt var det ju inte vi människor som hade besök, utan Cizmet, Tuchkin och Sasjenka. De hade besök i höstas också, och tycke uppstod, men nu var det ju två unghästar de skulle ha och inte tre, så att efter ha tänkt på saken och diskuterat olika lösningar var det dags att åter träffa de tre för att känna om de kommit fram till rätt beslut. Väl på plats kände de att de kunde välja två och avstå en tredje, och givetvis har de under tiden rådgjort med mig som känner alla tre bäst.

Så någon gång i början på kommande år ska Stefan köra de två helsystrarna Cizmet och Sasjenka till sitt nya hem på en gård i Västerbottens inland. Det är nästan så jag blir avundsjuk, västerbottning som jag själv är, med stark hemlängtan ibland. Vi har sagt att vi vill behålla Sasjenka tills hon fått dia i åtminstonde åtta månader, sen levererar vi dem när det passar för alla. 

Det blev inga bra bilder alls när jag ledde Cizmet tillbaka till hagen från stallet. Mörk häst som rör sig i skumrasket blev för jobbigt för kameran som knappt orkade föreviga mor och dotter väl tillbaka hos de andra stona.

Sasjenka brydde sig inte alls om att mamma och storasyster gick iväg, jag misstänker att hon (eller mamma) tycker den stora boxen börjar vara för liten för de två.

Det är Cizmet och Cetzima precis bakom Sasjenka, och Zeniya som går i bakgrunden.

När vi återbördat stona till flocken var det dags att ta in Zenits flock från Vinterhagen, som inte är rolig alls med de väderförutsättningarna som nu råder. Alla fem var tacksamma att få komma in. På en krok i stallgången hängde Sasjenkas grimma, Sandor högg genast tag i den när han passerade, och snurrade runt den som om han vore en helikopterrotor. Vi tolkade det som att han ville prova den på, och det fick han ju. Det är roligt för föl att vara duktiga.

Passar bra!

Det syns att Sandor och Cizmet är släkt (mamma Fiona är halvsyster till Cizmets pappa), han har också samma lustiga minspel.

Ilieff fick också prova Sasjenkas grimma, men han var lite för kelsjuk idag för att fota ordentligt.

2020-12-06 14:36 | 0 kommentarer