
Mycket snö gör att stängslen ser tjusiga ut. Det är Tuchkin och Pavel som syns bakom trådarna.
Första januari 2021 bjöd på en överraskning redan på förmiddagen. Efter intagen frukost stod jag i godan ro och packade hö medan jag lyssnade på travpodden Lördag hela veckan (rekommenderas starkt! Mer underhållning än tips, men vilken underhållning. Sök podden på ATG:s hemsida) inför V75 på Kalmar när jag anar en rörelse i ögonvrån. När jag vänder mig om står Fiona där! ”Men hejsan!” säger jag med glad röst, samtidigt som jag drar av mig Peltorlurarna och lägger dem på höbalen, och tankarna snurrar i huvet; Är hon ensam ute, om inte, var är de andra?
Som tur är så är även Stefan ute, så medan han hämtar grimma och pellets i hink spatserar Fiona in i verkstaden. Verkstaden är ingen plats för lösa barfotahästar, det kan bli dyrt, så jag lockar ut Fiona med prasslande höpåsar. Samtidigt som jag häller ut hö på backen framför stallporten och Stefan kommer till undsättning kommer Adilliya traskandes längst vägen och upp på gården. Ok, jag fattar. Hela flocken är lös, vart är ungarna, och vart är hingsten? Trasiga stängsel och lösa djur är aldrig roligt, men extra ofestligt på vintern.
Medan vi tar på grimmor på stona kommer så Piff och Puff (Sandor och Ilieff) i lätt trav, sida vid sida, och strax efter kommer Zenit, som alltså ignorerat grabbarna där de stått vid sitt stängsel vid vägen och med stora ögon iakttagit dramat. Istället har Zenit letat reda på resten av sin flock, så nu var vi alltså samlade allihop på gårdsplan framför stallet.
Tanken var ändå att ta in dem idag, nu råkade de vara inne en kvart tidigare än tänkt, för de gick snällt in allihopa, även fölen, trots att det inte var den vanliga ingången på baksidan som leder direkt till stallet. Stora ingången kan vara lite knepigare för små föl, då de behöver passera genom en smal korridor först, och där var det både hösäckar, spadar och annat eftersom vi inte planerat för intag där idag.
Vi var förstås tacksamma över att allt gått så bra, så jag drog på mig lurarna igen för att återgå till genomgången av sjätte avdelningen på Kalmar, och jobba klart med höet. Samtidigt funderade jag givetvis på hur och varför de gått igenom, för rymningsbenägna är de verkligen inte! Stefan löste mysteriet på en gång när han gick ut bakvägen från stallet till Vinterhagen.
Efter frukostutfodringen halv sex i morse drog jag ut en dunk vatten till deras värmetunna, och hade av någon anledning slarvat med att stänga grinden ordentligt efter mig. En efter en har de gått ut där, översta tråden hängde kvar helt intakt medan de två andra handtagen låg i snön. De har rotat runt mellan hagen och bakdörren, och troligtvis knackat på innan de begett sig på upptäcktsfärd över gödselhögen, ut på vägen och sen upp på gården. Vilken tur att de egentligen bara ville in.
Givetvis tog jag inga bilder under tiden, och det har ju mest varit bilder på småkillarna på slutet, så årets första inlägg får illustreras av lite av allt annat vi hann med under förmiddagen, medan Zenits flock stod i sina boxar och tuggade hö, och vilade efter sitt lilla äventyr. Direkt efter förmiddagsutfodringen tog jag itu med att reda ut Tuchkins långa man som begåvats med två rejäla vitterflätor. Han var inte så jätteintresserad av att vara med på bild, men han är ju så söt:


❤️
Tänk att han över en natt gått från två- till treåring. Det var ju nyss jag matade honom ur hink!

Sen gick vi ned till stohagen efter de ätit upp sitt förmiddagshö, för jag ville göra lite ledövningar med de två yngsta, som alltså räknas som ettåringar nu fast de är föl. Sasjenka i alla fall, då hon bara är drygt åtta månader.

Står så fint och väntar, mamma Cetzima långt där borta i bakgrunden.

Men bäbisfasonerna finns där förstås, hon är lekfull och vill busa ibland, och givetvis måste grimskaftet in i munnen.

Under tiden hade Rolly väntat på sin tur vid sidan om.

Kommer fram direkt man ber henne, träning är kul!

Även hon är lekfull och testar att busa ibland, men det verkar bra roligt att göra rätt också. Följer efter en så fint.

Så fint med de ljust, rödbruna hårtopparna, och blicken är så vänlig.

Qarenina (Karenina med Q) får sällan vara med på bild. Hon är så söt med kolsvart mule på vintern.
Sjätte avdelningen på Kalmar då, kom jag fram till något? Inte via travpodden, men underhållningsvärdet gör det ändå värt att lyssna. De är två på extra tilläggsvolten, och jag tror nr 15 är bäst och bara vinner, men underskattade nr 14 kan få en drömresa. Hon är ovan vid voltstart men förutsättningarna är riktigt bra nu när hon får gå iväg nästan själv. Den tar jag med, hon heter Dontlooseallmoney, och det är det enda travtips ni någonsin kommer få av mig i bloggen.
2021-01-01 15:39 | 1 kommentarer