Snö och snö och snö, jag minns inte annat än snöröjning sen förra tisdagen. Det som var spännande med den nya snödrabbningen var att jag märkte att snön beter sig som ökensand. Förra snödumpen drevade, så hagarna såg ut som snööknar med stora snödyner. När nästa väder drabbade med mycket snö och hårda vindar från samma håll, skedde så fenomenet; dynerna vandrade, precis som i öknen! Häftigt i och för sig, men också jobbigt då en upptrampad stig på ett par timmar plötsligt täcktes av en enorm snöhög som beslutat sig vila där, och att leta upp nya vägar är lönlöst då man sjunker ned till midjan. Det är bara att följa hästarnas spår så klarar man sig bäst.

Tyvärr har vädret varit ”snöblint”. Det har varit mulet med dimma eller nederbörd, och allt har sett platt och slätt ut, så dynerna, de fantastiska och läskiga dynerna, har inte fastnat på bild. Det hade ändå varit roligt att ha bildminnen av eländet, men jag får minnas ändå. Lördag förmiddag bjöd på helt andra fenomen när molnen skingrade sig, men luften fylldes av minimala iskristaller som virvlade runt, samtidigt som dimma drog i dalar och kring istäckta vattendrag.

Killarna mumsar förmiddagshö i det vita.

Min fina Tuchkin.

Det är verkligen kontraster i vädren här. Tydligen finns det de som tror att ”Norrland” garanterar vinter, men för det första är Norrland mer än halva Sverige, och tillvaron kan var extremt skiftande år från år. Tre år har vi haft regn och isgata i januari, två år -det här inräknat- extremt mycket snö. Endast en vinter här har varit ”normal” hittills, och gemensamt är att varje år, utom extremåret 2018 har våren varit väldigt, väldigt sen. Såhär hade Tuchkin det för ett år sedan:

Isgata, obefintligt med snö och friska vindar. Jag strödde aska i hagarna för fotfäste och gav fodret ur Hägraboxar så de skulle slippa jaga maten. Vad som är bättre och sämre är väl en smaksak, och minnet är selektivt. Jag vet inte riktigt vart man ska bo för att kunna njuta av en ”normal” vinter, vet du?

2021-01-23 15:42 | 0 kommentarer