Det har varit fokus på unghästar senaste tiden, vilket är roligt, tacksamt och utvecklande. Tuchkin som jag skrev om sist, han har fått vistas en hel del utanför hagen på slutet, både själv och med sina två flockmedlemmar. Han är lite speciell av sig, högst troligt då han är uppvuxen på mjölkersättning och i avsaknad av riktig mamma, han har inte riktigt samma språk som andra hästar men fungerar bra ändå. Tuchkin kan reagera med yviga gester, men är snäll så man kan skratta åt hur han tydligt ser och kommer ihåg detaljer, som att saker på stallbacken bytt plats sedan sist. Han verkar gilla uppmärksamheten i alla fall och är både tillitsfull och duktig, växer med uppgifterna som vi ställer honom inför.
Rolly har också fått uppmärksamhet. Hon fick ju stå åt sidan en del i vinter medan vi förberedde Sasjenka och Cizmet för flytt, och sedan har vi mött andra utmaningar i stora snömöngder, is och annat, men nu har vi tagit igen förlorad tid på bra sätt. Det blev inga nya bilder i helgen, så det får bli en tidigare bild från 11 april:

På väg upp till stallet.
Rolly har som sagt haft långt vinterlov där det inte blivit mycket mer än ledövningar och allmän skötsel. Hon är väldigt lekfull av sig, och vet inte vad vi förväntar oss av henne när vi ställer krav. Hon gissar, provar och ifrågasätter sådär som klyftiga unghästar gör, men gillar samtidigt att göra rätt och vara till lags. När polletten trillar ned är hon en väldigt mild och snäll häst att hålla på med, men har lite väl bråttom ibland när hon vill vara duktig, och förekomma oss. På lördagen var hon till stallet för tredje gången på kort tid och uppförde sig nästan exemplariskt! Imponerande hur fort det går när de förstår vad det är vi vill av dem, för de allra flesta unghästarna vill ändå vara duktiga och göra rätt. Hon höll upp bakhovarna för verkning som ett proffs, och gick hur lugnt som helst långa vägen tillbaka till stoflocken trots hård blåst och en förebild som för dagen lämnade en del att önska (Cetzima).
Påminner om att Rolly är till salu.

Zayats får också gå från flocken, men hon får gå själv och är helt ok med det. Idag skulle hon få prova att ha sadel på sig för första gången, och det fick hon göra utomhus i den hårda blåsten. Tanken är ju att hon ska iväg på inridning så jag vill gärna vänja in henne på utrustning först, och senare andra förberedande övningar innan tränare får ta över (och börja om från början, men det tycker jag bara är bra. Hästen är densamma, men vi människor som har hand om den gör och tänker olika, då gör jag mitt och lämnar med varm hand över till proffset som får göra på sitt sätt. Det har funkat väldigt bra hittills).

Hon är så fin, min lilla vildhäst. Jag tycker verkligen Zayats personifierar basjkirhästen, jag tycker det är så de ska se ut, men domaren på Wången höll inte riktigt med 😆 Nåja, 38 poäng är också bra, och domaren vet givetvis bättre än en partisk matte.
Det blev ingen bild på Zayats med sadel på, men jag tog en bild av sadeln:

Den har hängt obrukad så länge så den var rätt så dammig. Efter lite funderande konstaterade jag att sist den användes var hösten 2019 när Elisjka förbereddes för resa till inridaren. Det är en lätt och bra sadel (Wintec) att introducera till unghästarna, och för en gångs skull hade jag nu en unghäst som faktiskt passade under den! Zayats tog allt med största lugn, hon såg vad jag höll på med, försökte inte med en rörelse komma undan (men hon tyckte det var konstigt när jag la den på mankammen, det var bättre när den låg på ryggen, oavsett vilket håll jag lade på den). Tror jag la på sadeln tre gånger från vänster sida, två gånger från höger, och Zayats var helt med på noterna. Hon är överlägset tuffast och modigast av alla basjkirer vi fött upp, det är bara synd att hon är lika feg för det hon inte vågar som hon möter de utmaningar hon antar. Caprioler kan hon göra också vilket är rätt imponerande, tänk om någon kunde ta till vara på den unika talangen..?

Sista bilden sammanfattar väderläget på ett mycket bra sätt. Det töar, men ännu har vi massor av snö kvar, det har blåst hårt i vad känns som en evighet, och delar av hagarna är extremt leriga vilket syns på Zayats bakben. Hon höll faktiskt på att göra caprioler när jag gick för att ta på henne grimman och leda ut henne, massor av energi i den lilla kroppen just då. I samma stund hon förstod att grimman jag bar var till henne rann allt av och hon ställde sig som vanligt i givakt, redo att tjänstgöra. Lyckliga den som köper Zayats i framtiden, min coola tuffing.
2021-04-25 15:34 | 0 kommentarer