Ettåriga Rolly i stallet, lördag förmiddag.

På lördag förmiddag fick Rolly, med tant Cetzima som sällskap, gå upp till stallet och stå i box några timmar. Vi hade inte tid att göra något särskilt med dem, men bara att lämna flocken och stå inne ett tag är också nyttig träning för en ettåring, och trots att det låg snö sist Rolly gick långa vägen från stoflocken till gården uppförde hon sig exemplariskt och följde med så fint både dit och hem igen, trots att vi gick en ovanlig omväg tillbaka.

Under tiden de två stod inne i svala stallet avslutade vi mitt projekt i veckan, att stängsla ut den del av stonas vinterhage som jag fått låna av min granne (som bor på annan ort). Det är en yta mellan vårt sommarbete nere vid sjön, som vi lånar av samma markägare, och min bofasta grannes beteshage för de två sommarhästar som brukar vara här. Ytan har stått obetad i tre år, så det är mycket fjolårsgräs och sly, men en hel del grönt också, så det blir liksom ett bete innan betet för stona. Även om det ser klent ut så tror jag det räcker bra att enbart stödutfodra stona med middag några dagar, så får jag se om det behövs mer sen. Allt beror på hur fort gräset vill växa.

Qarenina låter sig väl smaka.

Rolly igen.

Rolly med Zayats i bakgrunden.

Bakom Zayats går stängslet mot vårt sommarbete, som är nystädad och grön. Hoppas bara det börjar växa nu!

Min krigarprinsessa ❤️

2021-05-29 14:38 | 0 kommentarer

 I höstas gjorde jag ett inlägg om helsystrarna Z, Zeniya och Zayats, och nu kommer ett till.

Zayats och jag har sedan förra veckan tagit oss lite egentid med promenader till stallet där hon stått själv i box ett tag, både helt själv och med pyssel. Har också haft på sadel igen för tillvänjning. Zayats växer enormt med uppgifter hon klarar av, så med repetitioner verkar hon klara av precis vad som helst, hon älskar att ”bli modig” som jag kallar det. 

På fredagen gjorde jag som vi nu gjort flera gånger; i samband med förmiddagsutfodringen har hon och jag lämnat flocken, jag lämnade henne i stallet och hämtade upp en lätt förvånad men nyfiken och för dagen glad Zeniya. Zayats blev glatt överraskad över sällskapet, och sedan fick hon finfina framhovar innan de båda lämnades ifred i svala stallet ett tag. 

När jag mockat hagar och Stefan dragit ut en massa vatten i den soliga försommaren var det dags att gå ned till de tre stona som var kvar i hagen (Cetzima och Qarenina var mycket avundsjuka, vilket de högt uttryckte så fort de såg oss). Zeniya fick ha huvudlag med bett för tredje gången i livet, och anledningen är att jag har en liten förhoppning om att det kommer till en digital visning för basjkirhästar i sommar. Inofficiell, hästen får inte tillgodogöra sig bedömningen, men den utförs ändå inför riktig domare och jag vill i så fall gärna ha Zeniya bedömd då jag tycker hon är så fin.

Visst kan man tycka jag är partisk, men mamma var ett av få A-premierade basjkirston, och pappa var på den tiden den basjkirhingst som fick flest poäng exteriört på hingstpremiering. Det är viktigt att visa upp sådana hästar, även de som är livrädda för främlingar. Och Zeniya är inte min favorithäst. Man får säga så som uppfödare, och hon har vuxit på mig, men länge hade hon och jag svårt för varandra. Det har gått över från bägge håll. 

Givetvis passade jag på att ta bilder när vi ledde hem systrarna. De är inte lika varandra, och även om det ser ut som om fyraåriga Zayats är större så ljuger linsen då hon oftare är närmare kameran. Zeniya är och förblir lite större. Men likheter finns det ändå.

..som att ingen av dem ville vara med på bild.

Stefan håller, medan jag backar och fotar. Man ser nog inte klok ut ibland.

Zeniya är ovan vid bettet men krånglar inte. Mest besviken över att hon inte kan äta gräs, ”Men det kan jag!” skryter lillasyster.

När jag såg den här bilden såg jag ändå en likhet:

Zayats för en och en halv vecka sen. Nästan samma plats och samma uppsyn (kollar in grabbflocken långt där borta).

Zeniya försökte ändå få i sig lite grönt på hemvägen, trots metallen i munnen.

”Snälla matte, plocka bort så jag får äta innan vi är tillbaka.”

Men här slog mig en annan likhet, och nog håller ni väl med?

En av de första bilderna av Zeniya med mamma Tova. Samma grimma, och den var välnött redan då.

💙

2021-05-28 14:20 | 0 kommentarer

Pingst, hänryckningens tid och sommarens ankomst sägs det. Här har vi haft snöblandat regn både lördag och söndag, svalorna sitter och huttrar på ladugårdsvinden takbjälkar, och för andra fåglar har jag sett till att fröautomaten aldrig är tom. Inte har vi gjort något hästjobb utöver det vanliga heller, för det mesta av tiden har gått åt att fixa krångel med först traktorn och sen mockningsmaskinen, men på söndagen kunde Stefan börja städa upp på betet inför kommande säsong.

Ska det fortsätta vara mulet och kallt är det ingen akut brådska med att städa färdigt, för givetvis växer det skitdåligt just nu, och inte torkar det upp heller, men det vore skönt att få det gjort så vi kan ägna oss åt att fixa till allt stängsel som förstörts i vinter. Det positiva är att det förstörts så mycket att det inte går att laga, utan vi byter helt enkelt ut mot nytt och fräscht. Det var ändå dags för det, stängsel är i viss mån färskvara.

Nä då var det behagligare i veckan som gick, med sol, vind, fågelkvitter och humlornas surr. Zayats och jag hade lite ensamtid både på onsdag och torsdag, när hon själv fick lämna flocken och gå upp till stallet ett tag. Vi önskar oss fler sådana dagar innan den riktiga sommarens ankomst.

2021-05-23 15:32 | 0 kommentarer

Tidigt på fredag förmiddag satte vi ihop grabbflocken. Pavel har gått med småttingarna Ilieff och Sandor, som bägge fyller ett år i sommar, i Hemmahagen sedan i söndags, medan Tuchkin gått med Mistjev i Vinterhagen på andra sidan vägen. De två sistnämnda togs in tidigt i morse och fick frukost i box, och sedan släppte vi in dem i Hemmahagen efter förmiddagshöet var utlagt.

Alla utom de två yngsta visste vad som var på gång, och det gick väldigt bra. Det vi visste var att Pavel skulle ta hand om småttingarna och att Tuchkin och Mistjev skulle hänga ihop, och så blev det förstås. Den som fick fullt upp var Pavel, för Ilieff och Sandor var kvicka och höll sig inte riktigt där han ville ha dem, men som tur var så tog inte Tuchkin för sig så mycket som jag trott, utan höll sig klokt nog bakom Mistjev, så egentligen sprang de två grupperna runt, runt var för sig samtidigt innan allt snart lugnade ner sig. Alla hälsade förstås, men sen var det ”vi och dem”. Något de två äldsta valackerna var noga med att upprätthålla, vilket de gjorde med bravur. Vilken dag som helst kommer det vara en sammansatt flock med fem medlemmar, och Tuchkin får leka med de yngsta, men tills dess är det två grupper som gäller. 

Mistjev med Tuchkin bakom sig, och trojkan långt därborta.

Tuchkin vill vara nära som vanligt.

Ilieff blev nyfiken så jag gick och mötte upp dem för att inte orsaka onödiga konflikter.

Busfrön..

De två äldsta får sätta ihop flocken i sin egen takt så jag försöker att inte lägga mig i, men småkillarna är ju så mysiga och vill förstås få lite kärlek från matte även idag.

Syns kanske att det var en väldigt blåsig fredag här i Tröning.

Två grupper ja, men ofta ser man Tuchkin närmare Ilieff och Sandor än Mistjev. De två äldsta håller stenkoll på varandra och sina skyddslingar och styr med små gester. Medan jag skriver det här inlägget har jag underhållning utanför köksfönstret då Ilieff blev nyfiken på Tuchkin och Mistjev (han tycker väl de är fina i sina mörka pälsar, precis som han själv och mamma, som är halvsyster till dem bägge två). De hälsar, springer lite och delar upp sig igen. Det kommer bli en bra grabbflock, vi har sett fram mot det. 

2021-05-21 14:17 | 0 kommentarer

Äntligen dags för att vänja av småkillarna, de ska bli en del av grabbflocken snart, men vi tar ett steg i taget. Jag tog in Zenit och Adilliya i stallet, medan Stefan höll kvar Sandor, Ilieff och Fiona i vindskyddet. Efter att ha utfodrat grabbarna i Hemmahagen tog vi så över Pavel till trion i Vinterhagen, som förstås också fått hö. Pavel och Fiona känner varandra sedan tidigare eftersom de gick ihop över vintern 2019 med Tuchkin och Elisjka. Men Sandor var över hövan nyfiken på valacken, bröstade upp sig och kutade fram i fjädrande trav som för att utmana, vilket gjorde att Fiona inte kunde göra annat än att följa sina instinkter och skydda sin son. Pavel fattade givetvis vinken och drog sig bort. Sandor trodde att det var han som lyckats jaga bort Pavel, så han gick till attack flera gånger (och Fiona gick emellan) vilket ledde till hybris för den lilla hingsten! 

Det gick dock fort över när Stefan tog ut Fiona ur hagen och in i stallet när småkillarna för en stund tittade åt ett annat håll. Pavel röt till åt lillen att han inte var mer än en liten lus för honom, och Sandor fick med en spark i sidan återkomma till den bistra verkligheten. Nu var det inte lika kul längre, killarna gnäggade högt efter sina mammor, men de stod så nöjda i stallet och mumsade hö, och svarade inte. Pavel gjorde det tydligt att det var han och dom, men han bestämmer. Håll er på er kant så går det bra! sa han, och Ilieff och Sandor lyssnade.

Sandor i bakgrunden fick först ha sin vanliga, fluffiga grimma med lösare passform, men efter att med enkelhet tagit av sig den två gånger tog jag på en nättare och tajtare modell. Efter utfodringen på eftermiddagen slapp alla tre sina grimmor.

Pavel trivs med sådana här uppgifter. Han får mycket mat, han är högst i rang, och med en pondus som sätter respekt i de yngre får han vara ifred. Lite som semester hälsar han.

Allt detta skedde på fredag morgon, vi började med förmiddagsutfodringen halv nio och sen rullade det bara på och redan kvart över nio var även Fiona inne i sin box. Vi höll de tre föräldrarna inne fram tills lunchutfodringen, och även om de två yngsta gnäggade väldigt mycket så var det mest lugnt. Sandor ville leka med Ilieff, men han var lite loj och sa ifrån åt lillebror. Jag fick en bra bildserie efter lunchutfodringen på hur Pavel delar upp i ”jag” och ”ni två”, och att småhingstarna respekterar gränserna:

Sandor tar chansen att komma närmare nu när jag är med. Kanske matte skyddar mig nu?

Nä, sjas på dig! Håll er därborta!

Eftergiften från Pavel är ögonblicklig när han är nöjd med avståndet, och Ilieff har passat på att närma sig lite eftersom han fick.

Pavel minskar avståndet under dagen så länge de sköter sig, och hästar är ju flockdjur. Även om småkillarna har varandra behöver de någon som vakar, skyddar och inom några dagar även fostrar.

Nu ska de gå såhär tills nästa helg. Vi har inte riktigt bestämt än om de ska fortsätta gå i Vinterhagen hela tiden, men om det är läge flyttar vi dem hellre till Hemmahagen där de ska gå i framtiden, och istället låta Mistjev och Tuchkin gå i Vinterhagen under tiden. Hur som helst tänker vi släppa ihop alla fem i Hemmahagen nästa helg, och då ska Pavel vara den trygga punkten som skyddar småkillarna eller tröstar ifall det skulle behövas. 

När vi lunchutfodrat vid ett tog vi ut Fiona, Adilliya och Zenit till Undantagshagen, som tyvärr är vårblöt som vanligt, men det växer lite gräs där så de står så gärna ut med att bli lite blöta om hovarna på nedre hälften av hagen. De två första nätterna kommer de stå inne, mest för att spara på hagen, men även för att det är bra att ha några av de separerade installade ifall längtan blir alltför stor. Det är första avvänjningen för Adilliya och Fiona  (moderlösa Tuchkin räknas inte, att Fiona tog hand om honom innebär inte att hon var mamma med allt det innebär), men alla vuxna hästar inblandade tar det mest med ro. Det har hittills varit en enkel avvänjning, vi är ödmjukt tacksamma över det.

2021-05-14 14:29 | 0 kommentarer

Det har varit en osedvanligt segdragen vår i år, men i veckan hade det töat och torkat såpass att jag kunde påbörja årets stora vårstädning flera veckor senare än vanligt. I onsdags, på min fyrtioåttonde födelsedag kunde jag mjukstarta med att börja städa i Hemmahagen, och på söndagen även i Ljunghagen där Gaspers familj går. I år får jag mocka efter en massa älgar också, tyvärr är mina grepar aningens för glesa för deras lämningar.

Den mesta städningen görs med traktorn och Horse Hoppern på försommaren, men än är det länge tills marken håller för så tunga maskiner. Det är trivsamt att kunna börja städa för hand, så jag även kommer igång med vardagsmockningen. Resultatet ser trevligt ut, det blir enklare och mer hygieniskt att utfodra, man får frisk luft, styrketräning och motion, man ser våren gå över i försommar live (det händer faktiskt himla mycket under en enda dag, man hör till och med löven spricka ut i och med att vinden ändrar karaktär) och emellanåt har man också trevligt sällskap och underhållning.

Allin bekantar sig med skottkärran för första gången, och blir lång i kroppen (beredd på flykt, det KAN ju vara farligt).

Mer morsk efter en liten stund.

Annorlunda familjefoto; Allin i förgrunden, sen pappa och mamma bakom.

Tänk att Tuchkin varit så liten. Juli -18 var han så liten, känns avlägset.

Kliar hakan mot kärran..

.. givetvis måste han prova att bära grepen. Vet inte om Tuchkin mer liknar en varmblodstravare eller en lekfull Grand Danois.

2021-05-09 16:06 | 0 kommentarer

Egentligen var det tänkt att Ilieff och Sandor skulle vänjas av och gå med valackerna från och med i påskas, men då våren stannade av så stod vi utan lämplig hage åt Zenit, Adilliya och Fiona. De ska gå i Undantagshagen medan valackerna slussas in till småkillarna i deras välbekanta Vinterhage, men för det första har de stora snömassorna förstört nästan hälften av stängslet, och med all snö och kyla som biter sig kvar är det jättesvårt att stängsla nytt, så det har dragit ut på tiden.

Ilieff får absolut inte dia längre för Adilliya, det är ju bra, och Sandor som dels är nästan en månad yngre, och dessutom inte lika tuff och självständig som Ilieff har nog mått bra att få fortsätta gå vid mamma Fionas sida. Det funkar jättebra med Zenit också, så det har inte känts stressigt att separera flocken men vi vill gärna att det blir av snart.

Hittills har killarna delat box med sina mammor när de varit inne, vi har fyra stora boxar i stallet så det har funkat bra. I lördags var det dags för killarna att få sin andra spruta tetanusvaccin -den första fick de för 6 veckor sedan, nästa är om tre år. När veterinären åkt tog vi över Adilliya till den tomma boxen mitt emot, och Ilieff fick för första gången ha boxen helt för sig själv.

Först blev han orolig och gnäggade ängsligt; Vad hände? Var tog mamma vägen? Adilliya var mycket nöjd i sin nya box med gott om utrymme och gott hö, och svarade inte. Ilieff sökte tröst hos pappa i boxen bredvid. Han var snäll och blåste lugnande varm luft i Ilieffs ansikte innan han återgick till sitt eget hö. Ilieff åt lite, men verkade missnöjd. Gnäggade ett par gånger utan svar från någon. Hittade lite müsli och morot i krubban som han åt, gick runt ett varv innan han började gräva hårt med ena framhoven mot boxens golv. Ingen respons. Sen åt han och verkade mer och mer uppskatta fördelarna med egen kupé. Gott om plats och egen mat.

När vi ett par timmar senare skulle släppa ut flocken var Ilieff den enda som låg ned och sov, så han tog det tydligen med ro.

På söndagen var det Tuchkins tur att stå i samma box:

Ingen bra bild alls, men jag tycker Mistjev i bakgrunden blev fin.

Tuchkin verkar längta jättemycket efter småkillarna, han står ofta och tittar på dem, och när de busar och springer i sin hage springer han i sin, och försöker busa med de två äldre. Det ska bli intressant att se hur det går, Tuchkin är ju lite speciell då han är uppvuxen utan riktig mamma. Han har aldrig gått med hästar yngre än honom, och då han växte upp i stoflocken har han aldrig busat på småhingstars vis, att de biter i frambenen, rider och liknande. Dessutom är Tuchkin lite hästrädd (jo, faktiskt) så det kan bli intressant som sagt. Men förutom den detaljen så blir sammanslagningen lite av en släktträff. Tuchkin är inte släkt med Pavel och Mistjev, men i övrigt är alla grabbarna släkt med varandra. Låt mig förklara:

Fiona, Adilliya, Mistjev och Pavel är alla efter Gastroler, så Sandor och Ilieff är släkt med de två äldre valackerna. Tuchkin är också släkt med Sandor och Ilieff, då alla tre är efter Zenit. Men Ilieff och Tuchkin är dubbelsläktingar, eller vad man ska säga, för Tuchkin och Adilliya har ju bägge två Tova som mamma! Så Adilliya är (halv)storasyster åt Tuchkin, som är (halv)storebror  till Ilieff. Solklart va? 

Han må vara speciell och lite annorlunda jämfört med andra basjkirer, men han är åtminstone välhanterad från grunden. Det finns nog ingen snällare treåring att lyfta hovarna på, det regnade guldstjärnor över Tuchkin idag när Stefan verkade honom bak.

Passade på att fortsätta vänja in på bettet när vi gick tillbaka till hagen, som förberedande träning inför sommarpremieringen i augusti.

Då bör han ju ha släppt all vinterpäls..

..och förhoppningsvis slutat grimasera och försöka spotta ut bettet.

De snälla ögonen är ett arv från mamma Tova, Adilliya och Ilieff har samma milda blick.

2021-05-02 15:11 | 0 kommentarer