Igår berättade jag om duktiga Zayats, och hon fick vara duktig på söndagsmorgonen med. Kvart över åtta körde vi in Fautrasen på betet, och idag behövdes inte ens Qarenina för att påminna henne om hur det funkar, utan Zayats klev på rätt omgående och åt sin godishink i lugn och ro därinne innan hon backades ut igen. Guldstjärna!🌟

Fautrasen backades in i Vinterhagen, för vi ville se om Sandor och Ilieff kom ihåg den. De har inte varit nära transporten sedan de gick i Hemmahagen, så det var före midsommar, och de gångerna var det Pavel som visade hur det skulle gå till. Den här gången var hela flocken samlad och Tuchkin, som numer är luttrad och van att gå upp i vagnen, visade villigt att man går upp i transporten och där blir rikligt belönad. Guldstjärna!🌟 Sandor som visat mest nyfikenhet tidigare var rätt snabb att lasta sig efter jag backat ur Tuchkin till åskådarläktaren bredvid. 

Sandor vände jag för urlastning efter han stått därinne en stund. Det gick jättebra, han hoppade ut så fint och ville genast in igen och nu fotade jag hela skeendet eftersom han verkade så cool med hela konceptet. Sist var han rätt fundersam, och halvbrorsan Ilieff var enormt skeptisk, så han valde till slut att inte ens delta i övningen då, i juni. Den här gången var det annorlunda.

Hej och hå, upp och på.

No problems.

Det var inte enbart hink och morötter som var intressant därinne, Sandor passar på att se sig omkring.

Där bakom står Ilieff och funderar. Han är ju faktiskt fyra veckor äldre, och har alltid varit förebild (storebror) åt Sandor.

Här har han bestämt sig, han vill också veta, också ha müsli och morötter.

..och Sandor bryr sig föga om att det blir lite buller.

Här slutade jag fota, för med två färskingar inne för första gången är det minst lika viktigt att urlastningen blir en god upplevelse, annars blir det svårt nästa gång. Men jag hade turligt nog en fotograf på åskådarläktaren:

Bildbevis! Om än lite suddigt.

Urlastningen av de bägge gick kanon, Ilieff backades ur och Sandor vändes igen.

🌟Guldstjärnor🌟

2021-07-25 14:57 | 0 kommentarer

Sadel på..

..och gå med matte från betet upp till stallet.

På lördagsmorgonen tog jag upp Zayats till stallet. Vägen dit är på några hundra meter och rätt snårig, och att hon har sadel på är för att vänja sig. Hon verkar generellt gilla att lära sig nya saker, och när hon lärt sig kan man lita på att hon är bussig och gör som hon ska. Även om en del saker tar tid att lära sig, som att lyfta fötterna ordentligt. 

Särskilt bak har det tagit väldigt lång tid att lära sig, och jag har förstått att det handlar om att hon inte vill tappa balansen, för hon vill vara i kontroll. Zayats har bra balans, hon har verkligen en hov i varje hörn och god kroppskontroll. Jag kan jämföra med hennes gänglige lillebror Tuchkin som kan lyfta både höger bak och fram, samtidigt som han står dubbelvikt, och inte är det minsta orolig över att förlora fotfästet, men hans tillit är enorm och har alltid varit det, medan Zayats alltid varit ”jag-klarar-mig-själv-typen”. Medan lillebror verkar trotsa naturlagarna behöver Zayats väldigt lite för att rubba hennes inre så att säga.

Med framhovarna så lärde Zayats oss att hon helst lyfter själv, och sen kunde vi ta och hålla i benet, och efterhand gick det bra att lyfta som vanligt. Värre var det bak, tills hon kom på samma manöver; att lyfta själv, sen fick vi ta benet. En häst som kvick lyfter bakhoven man vill lyfta, kan man lätt tro att den kickar och försvarar sig, men det var hennes grej bara. Idag stod hon själv i stallet och blev verkad bak hur fint som helst, som ett riktigt proffs. Till och med raspen som hon tycker är läskig gick bra idag. Då blir jag så himla stolt. Bråkar i flera år, sen går det bara över och allt går finemang!

När det var dags att gå hem till de andra stona på betet tog jag på henne huvudlaget. Vi har börjat öva tygeltag, och sist krånglade hon en hel del, och blev till och med arg (då stampar hon med höger fram, inte för att sparka utan för att understryka sin protest). Det verkar vara en del av inlärningsprocessen för Zayats, att hon bråkar som mest innan poletten trillar ned. Eller så har hon redan förstått, men provar om hon kan komma undan.

Något hon passade på att träna in på hemvägen var att kunna äta trots bett i munnen.

Hon var väldigt koncentrerad och ville helst stå still och öva ifred.

Zayats klarade det riktigt bra idag, se vad glad hon ser ut när hon lyckas!

2021-07-24 11:41 | 0 kommentarer

Mistjev och jag ledde upp grabbflocken på skogsbetet söndag eftermiddag.

Vi har sedan en tid korta helger här. I normala fall har vi helg fredag-söndag och hinner allt vi ska med hästarna; de jobb som bäst sköts när vi är bägge två, men under den här sommaren är helgen bara lördag och söndag, men lika mycket jobb med hästarna. Det gör att jag inte riktigt har tid eller lust för bloggen, utan det blir hellre snabba uppdateringar på företagets Facebook eller på instagram, för de sker oftast ögonblickligen på plats. Fram emot hösten kommer ordningen återställas. Kanske bara ett blogginlägg varje söndag, men jag kommer åtminstone (förhoppningsvis) ha avsatt tid och lust att göra inlägg.

I veckan som gick hann jag med lite småsaker i hettan, bland alla broms och flugor, som att börja introducera tygeltag med Zayats, och lastning av Tuchkin (som blev skrämd av hård blåst först och både sprang omkull och släpade med mig, men han lastades bra ändå och stod fint i transporten, vilket var huvudsyftet). I helgen hann vi det vi skulle, bland annat träna de yngsta lite, klippa Allins framhovar och ta upp alla fyra stona från betet, tre av dem fick hovvård. Zayats som fått mest uppmärksamhet sedan tidigare fick guldstjärna i uppförande alla kategorier, medan de tre andra lämnade en del att önska i.. det blev lite stökigt i blåsten, särskilt som alla utom Zayats verkar brunsta (kanske hon också, men i så fall berättade hon inte det). 

Vi avslutade den här korta helgen med att släppa upp killarna på skogsbetet. De har gått hemma i Vinterhagen och ätit hö i 1,5 vecka och under tiden verkar det ha vuxit upp en hel del grönt på betet. Bättre väder nu också, med rätt svalt och mycket blåst, så de slipper ätas av flygfän. På torsdag tar jag hem dem igen, det blir bland annat lastträning för de yngsta nästa helg.

De hade ingen större lust att ställa upp på bilder.

..i bakgrunden är Tuchkin redan på väg bort mot bäcken och skogslägdan.

Som jag skrev blir det hellre snabba uppdateringar på sociala medier nu under sommaren, medan vi har korta helger. Här är en fin bild av Gasper med dottern Allin från veckan som gick: 

2021-07-18 15:32 | 0 kommentarer

Det har blivit tillökning på vår till-salusida på senare tid. Allin har jag markerat som till salu, men eftersom hennes fina mamma Francesca definitivt inte är till salu så behöver lillan förstås vänjas av, och hon ska givetvis få sitt pass också, och vaccineras mot stelkramp. I oktober kan Allin vänjas av, men för den som erbjuder rätt hem går det bra att boka henne innan dess. Mer om Allin, foton från dag ett, samt allt man behöver för att kontakta oss med en presentation finns på Allins egen sida (länk). 

En till som är till salu till rätt hem är Tuchkin, vilket jag nämnt tidigare. De flesta som följer oss känner till att hans mamma dog när han endast var ett par timmar gammal, att han är uppvuxen utan riktig mamma, och på stomjölksersättning, vilket gett honom andra förutsättningar än om hans kloka och mycket erfarna mor tagit hand om honom. Hur han varit då kan vi inte veta, inte ens gissa, utan nu är Tuchkin som han är, och han är rätt speciell. 

Han kunde i alla fall växa upp med andra basjkirer, och han hade Fiona som guvernant, som skyddade och tog hand om Tuchkin, men någon mamma var hon inte, och vi var de som levererade maten. I början många gånger dygnet runt, men sedan allt mer sällan. Man råds till att sluta med mjölkersättningen när fölet är fyra månader, och på slutet ger man endast två ggr/dygn. I naturen diar fölet normalt tills de är upp till tio månader, mer som tröstslurk emellanåt, stomjölken är vid det laget blaskig, och ett dräktigt sto vill helst sinläggas inför sitt nya föl, men att man slutar redan vid fyra månader beror nog inte enbart på att fölet klarar sig och överlever på grovfoder, utan att det inte ska präglas onödigt mycket på människan. 

Det är svårt att berätta vad jag söker hos Tuchkins ägare, det är inte bra att vara för detaljerad, för då riskerar man att få förfrågningar från de som vill så väl men tillrättalägger sin berättelse av fel orsaker. Det viktigaste är egentligen vad Tuchkin söker i sin ägare, för han gör tydlig skillnad på person och person, därför är det av vikt att han själv får välja.

Det finns redan information att läsa på Tuchkins egen sida, och jag kommer givetvis berätta mer och ställa relevanta frågor till den som är intresserad, för vi vill inte att någon gör resan hit i onödan. De personer han spontant gått fram och sökt kontakt med har i de flesta fall, med få undantag varit män, man ska kunna ha Tuchkin hemma på gården, inte inhyst. Man ska ha bra ytor, gärna kuperat där han kan röra sig fritt tillsammans med lekfulla kamrater, för att bygga upp kroppen bra. För Tuchkin behöver, precis som alla unghästar perioder där han bara är häst. Ett par veckor utan grimma gör honom inte till vildhäst, utan är av stor nytta för honom att vara ifred ibland. Man kommer märka varför. Det vore roligt om han väljer en ägare som kanske siktar på att köra in honom och använda som körhäst under tiden han rids in.

För det är en välhanterad och mycket intelligent unghäst. Totalt okomplicerad att utföra hovvård på, mycket läraktig (på gott och ont, han lär sig ofog exakt lika bra som nyttigheter vilket man bör ha i åtanke), mycket tydligt kroppsspråk, för han gillar att kommunicera, och mycket tillitsfull. Enkel att ta från flocken, litar helt på den ledare han är trygg med. I fredags lastade jag upp honom i transporten på gården, och han stod hur fint som helst och åt ur sin hink med kraftfoder och tillskott och sedan backade jag ur honom lugnt och fint. Det var andra gången i livet han var uppe i Fautrasen, och när jag backade ur honom lyssnade han på varje tryck jag gjorde på bogen och lydde steg för steg spikrakt bakåt (Fautrasen är en step up, den har ingen pålastningsramp).  Det trots att hans kompisar i hagen inte betedde sig lika väluppfostrat, Tuchkin kopplar från annat och är med en, en mycket god egenskap. 

På söndag morgon tog jag först in Tuchkin i stallet, sedan Mistjev. Tuchkin verkades fram och sedan tog vi ut de två till Undantagshagen, och tog in Pavel och ettåringarna Ilieff och Sandor. Pavel verkades runt om, och ettåringarna fick friserade framhovar innan de lämnades ifred några timmar. Ettåringarna har liksom Tuschkin annat (större) energibehov än de två andra, så det är bra att kunna ge de som behöver extra i boxen, medan de äldre får betydligt mindre. Mitt på dagen, när vi skulle släppa ihop alla fem i Vinterhagen igen hade Ilieff inte bråttom alls:

Måste jag gå ut..?

Jag vill helst sova en stund till, tack.

Ilieff är också till salu, antingen som hingstämne till rätt person som avser använda honom i avel, med allt vad det innebär med premieringar etc, men givetvis också som valack, då med leverans efter kastration tidigast i höst. Då är kraven och priset annorlunda, huvudsaken är att han får det bra. Ilieff är en trevlig, lugn och intelligent unghäst med fin exteriör för åldern. Ilieff har förstås också en egen sida. 

2021-07-11 14:46 | 1 kommentarer

Halv åtta på lördagsmorgonen rullade vi ned till betet med Navara och Fautras för att lasta Rolly som skulle resa hem. Det var redan väldigt varmt och när jag öppnade grinden till hagen slog det mig att jag nog glömt ta med Rollys grimma, och visst var det så. Där låg tre grimskaft, grimmor till Zayats och Qarenina så de inte skulle råka följa med Rolly till Hälsingland, en hink med müsli och morötter, men ingen grimma till ettåringen, så jag sprang hem och hämtade den, plus en till för säkerhets skull.

Sen sprang jag förstås tillbaka till betet också, vilket jag kom på efteråt var rätt dumt i hettan, för det gick liksom inte att sluta svettas efter det. Nåja, det tog längre tid för mig att hämta grimman än vad det tog att lasta Rolly. Vips var hon uppe i transporten. Jag klättrade upp på fotstegen utanpå för att ta kort, men det var rätt svårt eftersom jag hade två ston med mig som också verkade vilja säga hejdå ordentligt. 

Så jag sa hejdå och släppte ut ekipaget ur hagen. Stefan körde iväg med Rolly som passagerare, och jag gick för att ta itu med dagens arbeten. Men först drack jag ett glas Resorb för säkerhets skull. Rolly reste jättefint, och i transporten är det svalt så länge den är i rörelse så hon hade inte svettats mycket alls när hon var framme, och gick ut via frontrampen lika fint som vi övat på innan. Jag hade bett Stefan ta någon bild av Rolly innan han vände hemåt.

Basjkiren i bakgrunden är en helsyster till vår Qarenina, som heter Kira. De är faktiskt lite släkt, eftersom Rollys farmor och Kiras farmor är halvsystrar efter samma ryska hingst. Kira har nog saknat att ha en basjkir att vara med, och jag hoppas de snart blir goda vänner. Det är bra att låta nykomlingen vara själv först och bekanta sig lite med nya miljön i lugn och ro, en så ung häst är ju lite tagen efter resan och nya intryck. Rolly är mycket efterlängtad, och kommer få det jättebra, och då känns det bara bra att lämna över dem.

Tack för den här tiden Rolly, och lycka till i livet! 

2021-07-04 11:36 | 0 kommentarer