Det var regndimmig, grå gryning när Stefan körde in pickup och transport i Hemmahagen tidigt på fredagsmorgonen för att lasta Sandor som skulle åka hem till sin nya matte, och andra basjkirer i Tungelsta utanför Stockholm. Dagen innan hade det vräkt ned regn, och självklart hade alla grabbarna passat på att rulla sig, men det var inte läge att bada ettåringen då. Lite lera i vit päls torkar och går lätt att borsta bort sen. 

Som vanligt var Sandor kvickt uppe i Fautrasen och ställde sig genast att äta. På väg från hagen till gården där han fick vänta en stund medan husse bytte om, hann han vända sig en gång, men där fanns ingen mat, så han vände igen och stod så hela vägen hem. Han åt lite, tittade ut genom fönstren, åt lite mer och tog det med ro. Även när det pausades för tankning utanför Söderhamn. 

Väl framme fick han gå in i stallet för att övernatta med sina nya hagkompisar i boxarna bredvid. Både Gagarin och Ruslan (även de uppfödda hos oss) är släkt med Sandor då de är halvbröder med Sandors mamma. Sandor var lugn och fin i boxen med, och ville gärna mysa med sin nya matte. Efter övernattning släpptes de ut alla tre, och det gick bra. Jag fick bilder från en grön hage under en blå himmel där de tre gick på lite avstånd och betade. 

Hemma tog resten av flocken det rätt lugnt under fredagen medan regnet återigen tilltog i mängd, onödigt nog. Ilieff undrade emellanåt var hans barndomskamrat tagit vägen, och så även ordningsmannen Pavel, men förutom några frågande gnäggningar i regnet var det lugnt.

Grabbflocken; nu utan vit häst. De tre svart-/mörkbruna går ihop, Pavel går gärna själv.

Lördagen var inte bara solig i Tungelsta, utan även här. Det kan ha gått två och en halv vecka som det varit ihållande mulet, så det var en enorm kontrast att se blå himmel, och att solen lyser upp alla färger. Lägre och från annan vinkel än sist, men så vackert och upplyftande. 

Det var mest underhållsarbeten på lördagen, efter allt regn. Vi tog in Zenits flock från Vinterhagen -som ständigt lever upp till sitt namn, bara riktigt bra under vintern. Leriga hovar fick torka upp, och givetvis passar man på att mysa och socialisera med fölen när de är inne. Tyvärr var linsen smutsig på min telefon, troligen efter att jag tappade den, och den blev liggandes  i hagen ett tag efter vi lastat Sandor.. 

Tengri, tre månader gammal nu.

Rodina, en månad gammal på måndag.

Söndagen blev bättre för oss, och som vanligt rätt så häst-effektiv. Bland annat tog vi in hela grabbflocken, vilket vi inte kunde göra tidigare med fem hästar och bara fyra boxar. Det blev helt nya rutiner och förfaranden för Ilieff, men som väntat skötte sig ettåringen sig fint. Dels är det social träning, främst för Tuchkin och Ilieff som bägge är till salu, men de behöver också mycket mer mat än de två äldre valackerna så det är bra att låta dem stå inne ett tag för att tillgodose alla individers olika behov. 

Vi stallade in Gaspers flock också. De två boxar Stefan byggt i deras stora vindskydd är mycket praktiska och bra att ha, och nu var det mest för träning för lilla Allin. Hon fick fölträning med att lyfta fötterna bland annat, och det är bra för allihop att kunna stå i boxar lite ibland. Bara för att stuteriet heter Vildhäst betyder det inte att det är just sådana vi vill föda upp och sälja. 

Vi har anmält Zeniya (bild från tidigare tillfälle) till digital visning i höst. Resultatet är inofficiellt, men det är en behörig domare som ser filmerna och bedömer, och för oss som uppfödare, och som vill använda henne i avel är det en viktig visning för att få ett hum om ifall hon är ungefär som vi själva tycker. Mamma Tova (Dictorcha) är A-premierad för fina avkommor, och pappa Zenit var först att få 42 poäng exteriört vad gäller basjkirhingstar.

Det är viktigt för oss att få en fingervisning gällande avkommor av de individer vi valt att avla på (det är därför vi ber de som köper basjkirer av oss att visa, men det är givetvis enbart ett önskemål, inget krav vad gäller ston och valacker) och som jag berättat i tidigare inlägg är Zeniya enbart trygg med oss  ”gårdsfolk”, så en vanlig premiering med allt den innebär är inte aktuell. Då är det en fantastisk möjlighet att få henne bedömd ändå, om än inofficiellt.

Att visa hemma är inte enbart fördel, utan har sina utmaningar. Men  känner man hästen väl, och vet hur de basjkirer man åkt bort och visat på sommarpremiering eller hingstvisning har reagerat och betett sig kan man lösa det bra ändå trots hemmaplan. I bästa fall. 

Hemma är hästen bekväm och trygg. Det är ju bra och synnerligen bekvämt för ägaren, men är hästen så himla sugen på att visa upp vägvinnande skritt och spänstig trav på samma ställe där man övat och förberett nogsamt? En basjkir kan dessutom vara extra bekväm och energisparande, till skillnad från den basjkir man visar på en anläggning med helt andra förutsättningar och intryck som är totalt nya. 

Vi förbereder Zeniya med det i åtanke. Varierad träning och korta intervaller med inte allt för lång paus mellan passen är den metod som verkar passa henne bäst. I solig och lite för varm septemberförmiddag övade jag grunder i hagen, med enbart grimma, och det var förstås på tok för bekvämt. Jag adderade en pådrivare, och vips var förutsättningarna annorlunda. Först dubbla spår i trav, sen en hel del eftertanke och efter det var skritten magisk, och traven kort men rak. Det finns potential för förbättring. Har tidigare övat utanför hagen med huvudlag, bett och tyglar, och hon har varit mycket lydig, men inte riktigt ”där”.

När man ställer upp Zeniya visar hon sin osäkerhet på vad man vill genom att ta för stora kliv, ställa sig snett, söka tröst eller belöning hos mig. Allt det går lite bättre med huvudlaget på, då man kan reglera rörelserna via bettet kombinerat med små tryck både på huvudet och på bogen. Vi övade på att ställa upp från bägge håll också, och ett stort plus är att hon står kvar där man ställer henne när man är nöjd. Det beror på hennes konflikträdsla, men det är en annan sak. Trots enbart grimma ställde hon upp rätt fint på slutet åt bägge håll direkt från trav, och där fick hon jättemycket beröm, och sen blev hon fri.

Det första hon gjorde var att gå iväg en bit därifrån och verkade öva att ställa upp sig på egen hand (bilden ovan). Nu gäller det bara att fortsätta öva på olika sätt, och fundra på vilken helt ny och inte så bekväm yta vi ska genomföra själva visningen på. 

2021-09-26 15:35 | 0 kommentarer

Favoritbild av fina Zenit, från en annan höst.

Sommaren är definitivt över, och även om den meteorologiska hösten inte anlänt riktigt än så är det verkligen höst, och då slutet på veckan varit molnig är det fint med alla varma färger som lyser upp tillvaron. Som vanligt hoppas jag på en fin höst följt av en bra vinter. Helst en vinter helt befriad från is och hårda vindar, önska går ju alltid. Vi närmar oss också ett par brytpunkter, och när de passerat väntar nya projekt som vi nu kan börja struktuera.

Onsdag förmiddag var dock molnfri.

Zayats ska på utbildning, och förhoppningen är att hon blir såld som ridhäst vad det lider. Tanken är att hon reser till Brännan i Ragunda under v40, och det ska bli spännande att se hur det går för det här lite speciella stoet. Vår inridare har träffat Zayats förut, och då gjorde hon inget vidare intryck, så vi hoppas väl det bara blir bättre, för Zayats kan vara överraskande duktig och samarbetsvillig emellanåt. Sedan har hon lite jobbigt med brunst, då hon beter sig.. rätt eljest får jag säga, men då låter jag henne vara ifred för både hennes och min skull. Det är några få dagar emellanåt, och däremellan sköter hon sig så fint att det väger upp med råge. Och några dagars vila är ju bara nyttigt för hästar, särskilt unghästar på utbildning.

Det är några som visat intresse för Zayats för att jag aviserat att hon kommer vara till salu framöver. Jag har sagt samma sak till allihop, att hon inte är till salu på riktigt förrän hon är ridbar, och att det inte finns något färdigt recept på hur lång tid det kan ta. Inte minst beror det förstås på hästen, men det finns yttre omständigheter att ta hänsyn till också. En bra vinter utan is och hårda vindar kan kanske göra att det går lättare, vem vet? På bilden provar jag att tömköra henne första gången utan ledare. Det gick sådär, men det blev ändå några steg rakt framåt och hon uppförde sig aldrig illa eller kämpade emot. När jag selade på hukade hon sig och sträckte fram huvudet så jag enklare kunde trä på selen, det var fint av henne, och när jag gick bredvid och skulle stoppa henne enbart med rösten stannade hon varje gång ögonblickligen vid ”ptroo”, och stod blick still tills jag bad om annat. 

En annan som fått extra mycket uppmärksamhet är Sandor, då han länge varit bokad för försäljning. De små som ska flytta hem får alltid mer tid och skolning, ofta på bekostnad av andra. Senast var det Cizmet och Sasjenka som bokades förra hösten och skulle flytta på vintern, då var det Rolly som fick stå tillbaka en del. Nu är det Ilieff och Allin som ska få mer träning och skolning efter att Sandor åkt, och inträffar inget oväntat så flyttar Sandor hem på fredag. Han har läkt bra och varit en duktig konvalescent som varit riktigt enkel att motionera.

Sandor och jag har promenerat i hagen, men det gäller att variera sig för att det ska vara roligt, och för att komma upp i andra gångarter än skritt. Ibland har jag engagerat hela flocken och löslongerat hela gruppen samtidigt (vilket råkade ske av misstag första gången, men jag såg direkt fördelarna) eller haft pilatesövningar. Något som inte alls är så stillsamt som det låter, det är snarare fotboll fast med en pilatesboll, vilket varit mycket uppskattat. De har rört sig bra när jag sparkat runt bollen, men jag vill förstås inte skrämma dem, eller att det ska bli något konstigt när jag kommer med bollen, så jag varvar det med att låta bollen ligga, eller bära den så att alla får bekanta sig med den. Tuchkin på bilden vill helst ha bollen för sig själv när den ligger lös, jag funderar på om jag borde ha en eller två till så de andra får chansen också.

När först Sandor och senare Zayats lämnat oss kommer det nog infinna sig viss tomhet och antiklimax, men det saknas som sagt inte projekt att lägga energin på. Förutom att det ska bli roligt att ge mer till Allin, Ilieff och Tuchkin behöver vi förstås förbereda för vintern med att dra ut ström till vattentunnorna och belysning, stora sommarbetet ska putsas i veckan, och plogkäpparna ska upp så vi har reflexerna att leda oss om det är dimma eller mörkt. Ved måste vi ha också, och minst ett elverk står högt upp på prioriteringslistan. Ström borde inte bli bristvara här, men vem vet? Med hur saker och ting utvecklas ser det inte direkt ljust ut, om man ska vara lite vitsig.

Första frosten.

Bilden är tagen torsdag morgon, ungefär en halvtimme innan solen går upp. Skymnings- och gryningsljuset är generöst ännu, och med dimman över sjön blir gryningen sagolik.

2021-09-19 15:24 | 1 kommentarer

Nu har vi rapporterat in lilla Rodina. Egentligen är det resultatet av betäckningen man rapporterar in, det gör man även när resultatet inte blev ett nytt liv, men det roligaste är givetvis att kunna rapportera in att det blev ett levande föl. Stoföl, datum, brunblack, inga tecken, ingen tvilling. Rapporten skrivs ut och skickas in till rasens avelsorganisation, Svenska Hästavelsförbundet i basjkirernas fall, när fölet registreras och man ansöker om pass. Vi har på oss till och med 27 februari att söka om pass för Rodina, sedan kostar det mer och hästen kan inte någonsin användas till livsmedelsproduktion. Det där sista kan man välja till när man söker om pass, men då hästkött är ett bra och gott livsmedel tycker jag personligen att möjligheten ska finnas. 

Rodina med mamma Fiona i bakgrunden. Stefan tog några fina bilder av bägge halvsyskonen på lördagen från skogsbetet, där de ännu får gå ett tag under dagtid.

Tengri får mörkare huvud när han skiftar päls, men ännu är han onekligen röd. Lite regnvåt också på bilden.

På söndagen fick flocken stå inne för att slippa regnvädret och all svidknott. Tengri fick prova grimma för första gången i livet.

Han måste ha tjuvtränat, för det föll sig helt naturligt att jag tog på honom grimman. Skönt när det är enkelt.

Rodina är bara två veckor, så hon får vänta lite med att ha grimma på. Hon vill helst bara bli kliad på rumpan eller ligga och sova när hon är inne.

Allt är bra med Sandor, som blev valack i torsdags. Han läker fint, han är pigg och rör sig ofta och bra. Ännu har jag inte behövt promenera honom jättemycket, för kamraterna i hagen ser tacksamt till att han motionerar regelbundet, men när jag ändå leder runt Sandor är han både duktig och ambitiös. Det kommer bli mer promenerande gissar jag, när han slutar få smärtstillande, och han är turligt nog snäll att ge medicin också. Han får en spruta i munnen varje dag, och än har det inte varit några problem, särskilt som medicinen är söt och god. Prognosen ser god ut såhär långt! 

2021-09-12 15:20 | 0 kommentarer

Nej, vi har som tur är inte veterinärer på gården hela veckan, men nu när vi är hemma bägge två varannan vecka är det praktiskt att planera in saker som exempelvis veterinärbesök just de veckorna. Många veterinärbesök är oplanerade (och ofta akuta), men nu hade vi bokat in tid för vaccinationer på måndag morgon. Bland annat skulle Allin få sin första spruta mot tetanus (stelkrampsvaccin). Hon uppförde sig klanderfritt, precis som när hon chipmärktes och efteråt ville hon gå in i boxen igen, så då var det nog inte så läskigt.

Inte bästa bilden kvalitetsmässigt, men jag älskar den för att pappa Gasper kom med i bakgrunden, och linsen har gjort honom väldigt orangeröd!

Ingen veterinär på tisdag. Då hade jag bokat ärenden i stan och under tiden fick Zenits flock stå inne. Det var andra gången i stallet för lilla Rodina, det är lagom träning för ett litet föl att gå in och stå i box ett tag. Den stora behållningen för flocken var att slippa all svidknott för några timmar. Ingen veterinär på onsdag heller, men på torsdag var det dags att låta Sandor bli valack så han kan flytta hem till Stockholmstrakten (och till Ruslan, Gagarin och Elisjka som också är födda hos oss) snart. 

Han blev bokad för försäljning redan ifjol, men som valack. Istället för att kastrera så tidigt som möjligt ville jag att han och Ilieff skulle få leka och busa med varandra under sommaren som avvanda ettåringar. Två jämngamla hingstföl och unghingstar har stort utbyte av varandra, och det bygger både kropp och karaktär inför framtiden. Resten av livet är (förhoppningsvis) så långt, ”barndomen” är försvinnande kort, men så viktig. Köparen gick med på upplägget, veterinärerna kastrera ogärna i juli/augusti på grund av rötmånad och förhöjd risk för infektioner, men så snart hösten nalkas skulle det bli dags, och det var nu.

Nästan fem timmar efter ingreppet var han så pigg och vaken att han fick börja äta.

Vi tog in alla tre, Ilieff, Sandor och Tuchkin på förmiddagen. Strax efter ett åkte veterinärerna och Sandor började vakna till rätt så direkt. Han hade en nål i halsen under hela tiden så han fick lugnande, avslappnande och smärtstillande i mindre doser allt eftersom, och det är förstås bättre än att ge allt på en gång inledningsvis. Hästar är individer precis som vi, och har olika behov och reagerar olika. De andra två, ”publiken” skötte sig lugnt och fint i sina boxar under tiden, och sedan fick alla stå kvar inne tills på fredagsmorgonen.

När de tre var tillbaka i hagen sprang Sandor givetvis till gropen med torkad lera och rullade sig ordentligt. Han är ju vit (isabell), och det verkar vara vita hästars kall i livet, att försöka maskera sig. Under tiden släppte vi in Pavel och Mistjev till dem, de ska gå så i fortsättningen. Tuchkin som tagit hand om ettåringarna i två veckor blev inte alls förtjust i att Pavel skulle ta över uppfostran igen, och följden av att de två utmanade varandra (mest på skoj som synes) är att Sandor får mycket motion!

Nyrullad och fin!

Nykastrerade valacker behöver röra på sig, och de ska röra sig mycket, så det var bra gissat av mig att den nygamla sammansättningen skulle ordna en del av det. Det är inte så att någon jagar Sandor, men de turas om att valla runt bägge ettåringarna i intervaller. Helt perfekt! De får äta och dricka ifred, sen blir det en stunds maktkamp igen. En kamp treåringen alltid förlorar då han egentligen är en ranglåg snorunge i de äldres ögon, men efter Pavel vunnit låter han ändå de tre gå ihop. Det är väl lugnast så verkar han tänka medan han och Mistjev står i ena vindskyddet och kliar varandra.

..och bakom det vindskyddet går två andra jämnåriga halvbröder och plockar grässtrån ihop.

2021-09-10 14:23 | 0 kommentarer

Rodina är nyfiken och kelig.

Om det bara är fint väder är september och oktober mina favoritmånader. Det beror säkert på färgerna som gör mig glad, solens läge framhäver särskilt röda nyanser och skapar långa och dramatiska skuggor. Efter att jag ätit frukost efter morgonens jobb letade jag upp Zentis flock uppe på skogsbetet för att mysa en stund, tanka energi och ta några bilder. Härligt att ha de septemberdagar som inte ger lika mycket.

Såhär hittade jag lilla Rodina uppe på skogslägdan.

Snabbt kom hon fram för att hälsa.

Den här bilden är härlig. Fiona i förgrunden, sedan är det Tengri och Rodina. Kolla Tengris röda fluff! Precis sådär hade Gasper (morbror till Tengri) när han var liten. Apropå liten ser man hur stor skillnad det är på fölen, det skiljer tio veckor.

Samma hästar, annan vinkel.

Tengri, elva veckor gammal.

Gillar att vara med pappa Zenit

Skuggan förtydligar formen på Tengris stjärn, den är verkligen halv.

Under tiden jag myste med Tengri lade sig Rodina ned bakom mig.

Mumsar på några grässtrån medan mamma betar sig därifrån och jag gick närmare.

Här är Rodina så trött att hon inte orkar hålla ögonen öppna, precis efteråt sträckte hon ut sig i gräset bredvid mig och somnade, och reagerade inte när jag reste mig och gick därifrån.

Adilliya kom inte med på bild idag. Hon är den som trivs allra bäst uppe i skogen, särskilt som hon kan smita från Tengri och vara för sig själv. Tengri har visst kommit i den åldern när han är sötast när han sover..

2021-09-04 11:57 | 0 kommentarer